Vad är detta? Berätta det för mig.

[A]

Oj jag tappar bort mig själv i information.

http://www.churchofeuthanasia.org/mp3/m ... Future.mp3

[Avantgardet]

Jag ska ta patent på sanningen och bli miljonär i lögner, växelvis kryper sanningen till korset. Jag klättrar genom hornhinnor och in i vakuum - HALLÅ! Är någon hemma? Nickar på volley, kasperteatern är ett faktum - jag har belägrat sinnessfären igen. Vad är makt? Är det här ett svar på frågan? Substansen skingras bara frågetecknet etsas fast. Ni ser dumma ut, vet ni det? Jag var också rädd en gång, rädd att födas, rädd att leva, rädd att finnas till i största allmänhet men jag blev sedd och kunde inte gömma mig - precis som du i detta nu! Vem tror du att du lurar? Saknas ljudet eller viljan?

Så vi kör tagteam-wrestling, i kamp med oförstånd, och bygger om en förestälnning från insidan-ut. Vad vill ni ha, raka linjer, raka rör, en ihålig arkitektur som ekar? Jag är ingen djävla rörmockare!

Jag visar min hand allt för öppet, precis som den jag tittar in i, så säg mig: var är Roger?

[A]

Önskningarna bråkar med varann och viljan är domare, och gud så många önskningar dom är! Å spelplanen är taggig och vass som rosors stjälkar och jag undrar om själva rosorna gömmer sig utanför.

Du skickar hit mig, jag ställer mig quarterback, eller vad fan det heter, bara för att hitta en position som passar i takt med viljan som tittar på.

Du säger "jag ska ta patent på sanningen" och du säger "du gör precis som min son, (detta fick jag höra nyss) petar finnar eller vad det är där under hakan" du säger ingenting ibland men sitter med ryggen mot mig och ibland säger du andra saker än vad du borde säga, och jag kommer ihåg allt.

Jag kommer ihåg det så väl, så väl att jag måste fråga önskningarna som springer omkring "ser ni genom denna dimma?" och jag kollar på domaren och frågar åt vilket håll jag ska. Domaren är tyst. Va fan är det för spelregler? Jag ser ju att han har en visselpipa runt halsen. När fan ska han blåsa i den?

Jag tittar på. Jag tittar på. Jag tittar på. Va fan ska jag delta i? Jag hoppas du förstår, för om du förstår nu så förstår du mer än om jag hade berättat mer.

Va fan ska jag delta i? Jag tror jag brinner.

[A]

Bara kort berätta om kvällen på meza:

Jag satt mig i ett hörn, med en liten (kanske på gränsen till överdriven) sann förhoppning om att någon från filosofiforum skulle komma och överraska oss bägge, hah, men så blev inte fallet. Musiken var bra, större än någon av människorna i rummet.

De var två som var utklädda till spindelmannen, en fotograf och en massa tjejer som gjorde allt för att få ta del av fotografens intresse, men det gällde inte bara tjejerna utan de två spindelmännen och många andra. Det fanns överhuvudtaget ingen känsla i luften förutom musiken. Allt bestod av impulser som växlade mellan varann, påminnande om en välbekant men en tonårig oroskänsla - "undrar om det är roligare där än här", eller så bestod all fokus på var fotografen höll till och vad han tyckte om att fota.

Nämen vad jag vill säga var att det var jobbigt att titta på. En fulländad charad som ville bekräfta sig själv. Ush.

Och nä, jag var inte bättre. Jag satt bara där, tillfälligt då och då njöt jag av musiken som visserligen var bra, och tillfälligt försökte gnugga ögonen och försöka förstå vars mänskligheten i det hela låg. Förvrängt och tråkigt.

Jag önskar en pub med olika idéer för kvällen, eller någon som är bättre än vad jag kan komma, kanske en kväll där det är förbjudet att prata och om man pratar blir man utslängd.

Det kanske bara är mitt sökande efter vad som är det gemensamma mänskliga som är vansinnigt. Kanske det är mig det är fel på, osv osv..

De är ganska skönt och lite för mig förbjuden mark att bara ösa en massa intim? text rakt in på ett forum.

[A]

Skitlåtsas.

[Avantgardet]

Har du lagt märke till hur folk går? Det är ju sjukt, jag har funderat på det här så jag har blivit blå. Det är varken det mest energibesparande, det roligaste, eller det mest estetiska och ändå! Varför? Jag förstår inte!

Ta till exempel branta nedförsbackar. Alla borde väl ändå veta om att det är flera gånger smartare att ta sig ned baklänges, och om sluttningen är lång så kan man "skutta" baklänges i ett rasande tempo. Vad håller folk på med?

Eller ta bara den vanliga "streetwalken", finns det nåt rörelsemönster som sliter mer på lederna? Tänk om de bara skulle röra sig lite vettigare, och vad mycket trevligare att bevittna!

[A]

Haha.

Men kolla på folk som går, men kolla på dom med huvudet upp&ner! De ser helt konstigt ut, jag lovar dig, titta själv. Lite robotaktigt men inte negativt alltså, de ser bara helt spejsat ut

[noname]

[Angelina]

Hon gillar när jag kallar henne för dvärg, vi kan ha mycket kul åt det. Och ännu roligare blir det om vi stöter på riktiga dvärgar, då ler vi och minns den glada stunden. Filmer med dvärgar i sig får också en speciell innebörd.

En gång gjorde jag ett koppartryck med en dvärg som tog tag i en liggande persons vrister.
Mer än så förtjänar du inte.

[suchanother]

Är själv 193 och skonummer 45.

[suchanother]

Har bra kroppshydda, sen om någon jävla pissliberal försöker så får denna en jävla dansk skalle på raken och sen är det nog färdigsnackat. Är nämligen inte född igår. Trodde fan att jag var finnjävel, kanske så.

[noname]

[Avantgardet]

[Angelina]

One legger Heidegger kan bli my begger, och Kant är en fjant.
Heil Hitler. Jag är evolution.

[suchanother]

Rekommenderar Hegels Phänomenologie des Geistes eller System der Wissenschaft, inte som nattlektyr för garanterat är du klarvaken hela natten.
Efter de 1-10 första genomläsningar fattar du ingenting.
Efter 11-20 omläsningar fattar du ännu mindre och är på gränsen att ge upp. Vad menar karln och varför hyperkonstruera och prata i gåtor?
Sen händer nåt konstigt. Ur dimmorna vandrar Marx ut och lägger ut texten, allt blir logiskt. Men innerst inne finns tvivlet; menade Hegel verkligen detta? Marx var en praktiker, Hegel inte, talar de samma språk?
Hur jävla mer imponerad kan man bli och hur dum känner man sej själv?