Inläggav Sceptisk » 20 feb 2007 20:14
Rising
Visst är det knäppt? Att en ideströmning som handlar om att befria människan kan återigen vändas mot människan och bli förtryckande? Svaret på denna gåta tror jag uppenbarar sig ifall man tittar på vad liberalismen saknar. Den har nämligen ett allvarligt handikapp.
Liberalismen intresserar sig mest av allt för att se att ingen skall utöva förtryck över någon annan. Den utgår från ordet och lagen som principer som skall verka mot förtryck av alla slag. Man formulerar regler och rättigheter, man bedriver kampanjer för att "informera" om dessa regler och rättigheter. Allt med förhoppningen om att ifall man upprepar detta budskap tillräckligt många gånger så kommer det att fastna.
Men konstigt nog verkar det aldrig fastna. Så liberalerna (och de konservativa och de på vänstern också) menar att man då helt och hållet bör ha "rätten" att använda sig av maktutövning för att på så vis se till att alla störande och förtryckande element försvinner och att genom att visa sin makt så ska budskapet äntligen komma fram.
Konstigt nog verkar budskapet aldrig komma fram, oavsett hur mycket man tuktar folk så är det ingen som verkar vilja slå ut med och öppna sina armar och utbrista "På min ära! Det här var mig en fin lag. Den ska jag ta och ha som min egen livsfilosofi var jag än i världen vandra! Ännu bättre, jag ska be min fru att brodera ner den på ett tygstycke som vi kan sätta ovanför spiselelden så att hela familjen kan sitta och förundras över och aldrig glömma dess kristallklara logik! Tack frälsare!"
Varför är det aldrig nån som gör det tror du?
Detta argument är nog ändå rätt känt för jag föreställer för mitt inre öga protester från liberaler och konservativa att vissa saker ska bara vara självklara. Lagarna är bara där för att... vaddå?
Dom fungerar inte, samtidigt ska de vara "självklara" att begripa "för varje sunt tänkande människa"
Vilken otur då att det sällan är sunt tänkande människor som förtrycker andra och håller på och jävlas?
Oavsett vilket, lagarna måste vara där. Varför?
Man svarar:
"Det är för att verka avskräckande ju"
"För vilka då?"
"För dom som inte begriper bättre!"
Ändå verkar det som att de som gör de största förbrytelserna är de som rimligtvis borde begripa bättre, detta säger man också med eftertryck och förundras. Hur kunde en person som borde veta bättre göra något sådant?
Svaret på min inledande fråga är därför: Liberalismen är totalt befriad från empati, psykologisk förståelse och human människosyn.
AAAHHHHH!! HERREGUD!!
Utbrister någon, hur kan du säga att liberalismen är inhuman, människor har ju kämpat och dött för frihet!
Ja, det är tragiskt när vapen är den sista utvägen för att skydda sig mot rovgiriga stater och landsfolk som vill splittra och förslava samhällen. Men sen då? Att kämpa kan vem som helst göra, oavsett syfte. Att kämpa för "frihet" har alltid varit liberalernas syfte, samtidigt som de verkar ha svårt att enas om vad "friheten" ska betyda. Detta beror på att de saknar egen kultur.
NEEEEJJJJJJ!!!
Vrålar dom, vi liberaler saknar inte kultur! Det finns mängder av litteratur och musik som alla hedrar frihetens lov!
Ja det är En slags kultur, men det finns en annan slags kultur som bara existerar människor emellan och som är absolut nödvändig för att människor ska kunna fungera överhuvudtaget och den kulturen finns i de berättelser de berättar för varandra och i hur de behandlar varandra. Människorna är kulturvarelser på så vis att de alstrar kultur mellan varandra. Detta fungerar som en identitet och ett skydd mot världens ofta kaotiska förändringar och händelser. I kultur finns betydligt mer att hämta än Beethoven eller Mozart. Här finns språket, här finns kläder, här finns tankar och historier, skämt och sorgesamma saker, minnen och hopp, osv. Att frånta en människa dess kultur är nog det vanligaste sättet att förtrycka på. Man måste frånta människan dennes "själ" (identitet) innan hon kan bli en kugge (arbetare). När människorna succesivt förlorar sin identitet och sin kultur letar de också efter något som de kan hålla fast i. Principer och lagar. Men i lokala samhällen så sitter det inte en patriark vid ett högsäte och tecknar ner lagar på stentavlor som han sen kan ställa fram för allmän beskådan. Istället skapas värderingar genom samvaro, kommunikation och berättelser. Dessa berättelser om gemensamma strävanden och upplevelser blir också vad som enar ett folk och gör ett folk till ett folk.
Att då kämpa för "frihet" genom att sitta och skriva lagar blir därför, i mina ögon; karga och auktoritära sätt, helt enkelt den onda cirkeln och upphovet till hela den konspirationslitteratur som finns i högerkretsar och en tänkbar språngbräda till fascism och regelfixering (fundamentalism).