Duell. Tema nr 1. In i bataljen alla glada Laxar.

[Angelina]

Folk behöver inspiration att agera, att inte duka under för hopplösheten.
Vad kan du/jag tillföra världen? Vad vill vi ge?

[oorleck]

Det är för lätt att manipulera den stora massan, en psykopat är bäst lämpad till att bli en grym politiker idag. Bara att utläsa vad andra vill, och sen spela rollen på ett övertygande sätt. Hitler kom säkert till makten eftersom han visste hur människan fungerar, och vad som triggar henne. En normal och älskvärd politiker har ingen plats i denna värld längre, se vad som hände med Palme, Kennedy etc. För att komma till makten måste man vara mänsklig, älskvärd och smart. Saknar man något av det kan man alltid låtsas, men man måste vara bra skådis. Det är de som låtsas som smutsar ner politiken, men allt är inte deras fel. Felet ligger hos den stora massan som i allt högre utsträckning letar efter en räddare, och är villiga nästan helt okritiskt lyssna på alla som är villiga att spela rollen som det.

Vad får vad man förtjänar mao!

[Avantgardet]

Folk behöver inspiration att agera, att inte duka under för hopplösheten.
Vad kan du/jag tillföra världen? Vad vill vi ge?

Oss själva, som föredömen (varma, vänliga, kärleksfulla, och omtänksamma), men med okuvligt rättspatos.

[Damir]

Inspiration är överskattat, vem har sagt att vi behöver agera? Västerlänningarnas syn på världen är att den är skit och att den behöver förändras genom agerande. Mitt förslag till det hela skulle vara att förstöra allt vi har skapat idag, tillbaka till stenåldern och den totala anarkin. Tillbaka till dödens punkt, därifrån är vi inte längre rädda för hopplösheten. Hopp behövs för att upprätthålla en falsk bild av odödlighet, jag menar att vi behöver älska med döden varje dag för att behålla en ödmjuk syn på världen.
Jag kan inte göra någon skillnad, jag vill inte det heller.

[Avantgardet]

Inspiration är överskattat, vem har sagt att vi behöver agera? Västerlänningarnas syn på världen är att den är skit och att den behöver förändras genom agerande. Mitt förslag till det hela skulle vara att förstöra allt vi har skapat idag, tillbaka till stenåldern och den totala anarkin. Tillbaka till dödens punkt, därifrån är vi inte längre rädda för hopplösheten. Hopp behövs för att upprätthålla en falsk bild av odödlighet, jag menar att vi behöver älska med döden varje dag för att behålla en ödmjuk syn på världen.
Jag kan inte göra någon skillnad, jag vill inte det heller.

Ett litet felslut. Hur skulle "destruktionen" av det varande kunnat åstadkommas utan ansträngning? Samma problem för dig också alltså

[Damir]

Stämmer bra det, någon behöver trycka på knappen till atombomben också. Jag uttryckte mig dumt i sista meningen, var vänliga bortse från det.

[suchanother]

Angelina, tror inte på folksjälen i politiken och börjar tappar tron på allt vad politik står för. Och börjar tappa tron på människan också.
Håller med Damir här att all idealism trampas ner med järnhälen.

[Avantgardet]

Varför så bittra?

[suchanother]

Vet ej riktigt men känner mej nerkörd och besviken och känner hur kraften rinner ut, saknar gnistan.

[Damir]

Jag är bitter över folk som är bittra på min bitterhet, när de i själva verket själva vill vara bittra. I bitterheten kan vi sedan mötas och tillsammans bli lyckliga alla våra dagar.

[Avantgardet]

Such: Avgiftning?

[Avantgardet]

Jag är bitter över folk som är bittra på min bitterhet, när de i själva verket själva vill vara bittra. I bitterheten kan vi sedan mötas och tillsammans bli lyckliga alla våra dagar.

Jag förstår inte logiken. Kanske är du helt enkelt lycklig i din bitterhet, men då borde du inte se dig själv som bitter?

Det finns lösningar, som Pugh sjöng: "Om vi alla tar i-i-i!".

[hovnarr]

Folk behöver inspiration att agera, att inte duka under för hopplösheten.
Vad kan du/jag tillföra världen? Vad vill vi ge?

Exactamundo Angelina! Det är envars förbannade plikt att ställa sig den frågan. Och ännu viktigare: sedan leva efter det evigt uppdaterade svaret.

[Kallekula]

Här verkar det glida på.

Ang inspiration. Det verkar väl ni varandra nu? Bara det inte är en nedåtgående trend. Har sett det på en del jobb. Där det negativa tar överhanden. Speciellt brukar det vara en livsbitter person som tar över och infuerar.  Varför är det just det negativa vi lyssnar på? Varför inte inspireras av det positiva?  Söker vi oss till det negativa? Varför?

Meckar Alfan med svärfar. Skit med mekaniken i dörren. Typiskt Alfaskit (ja jag vet negativt där igen). Alfa är en kanonbil att köra. Nu lät det bättre  :)

Kommer in när det är klart.

[Damir]

Ordet bitter är för mig inte negativt. Det negativa för mig är den avvisande attityden som jag möter när jag inte visar "positiva" känslor. Som en tjej på jobbet som brast ut: "Fan vad du är cynisk", efter att jag bara gav min ovanligt (ovanligt för henne men vanligt för mig) kritiska syn på ett ärende. Det värsta är att tjejen i fråga förmodligen skulle må bra av lite cynism och bitterhet, hon såg ut att behöva det. Istället valde hon att avvisa mig, och genom det sopa sina egna problem under mattan.