sapientia skrev:J R Auk skrev:Jag är övertygad om att tid bara är en tankekonstruktion.
Skulle du säga att rummet också bara är en tankekonstruktion? Och hur förklarar du tvillingparadoxen (tiden går olika fort de båda tvillingarna, beroende på hur snabbt de rör sig), är detta bara ett resultat av att tvillingarnas tankar om tiden är olika?
Jag tror att tiden är en dimension, liksom rummet. Båda är omöjliga att förstå och förklara på ett vettigt sätt, för vi kan inte föreställa oss en tillvaro utan dem. Det enda vi kan göra är att studera hur rummet och tiden uppför sig - eller snarare hur saker och ting uppför sig i dem - och förhoppningsvis känna oss något mer nöjda med det.
Om vi tänker oss tiden som en dimension, som en sträcka mellan 2 punkter. Och så tänker vi oss att det mellan dessa punkter finns mer än en väg.
Det klockorna symboliserar är steg. Det är inte tid bara för att vi skapat en återkommande regularitet i ett mekaniskt verk. Det är ett mönster för transformation som skapats. Att vi genom vår subjektiva förnimmelse av världen "kommer ihåg" och vet att innan varje rörelse för klockans visare så har det varit rörelse innan, att vi vet att det är inte ett enskilt fenomen, gör inte att det vi kommer ihåg, att det vi kallar intervallen emellan är något likt ett annat utsnitt av detsamma, en intervall. Vi vet inte att tiden som vi ser den på klockan mäter något faktiskt delat i lika delar. Det är för oss godtyckligt vad som egentligen skett emellan dessa steg på urtavlan. För att återgå till steganalogin. Om två olika personer går mot samma mål men med olika vägar, eller med olika benlängd, så kommer olika många steg behövas. Säger det något om sträckans längd? Nej bara om relationen emellan dom olika stegande.
Vi mäter hela tiden materiens förbytlighet för att visa att något har hänt, och att något har hänt placerar vi på en tänkt plats bakom oss, vi föreställer oss rummet där det hände placerat i en plats bakom rummet vi nu tänker detta i. Men varför bakom? Är inte det ett tecken på att det är effekter av vad vi erfar om världen som sådan, att vi i vatten kan simma upp ner i sidan och i djup. Jag säger inte att den fjärde dimensionen är fel för att beskriva vår erfarelse av tid som går. Jag säger bara att det inte är rimligt att det är så.
Det är en stor skillnad på rum som övergår i ett annat och denna övergång kan tecknas i en fjärde dimension och ett rum som reproduceras i takt med förändring i en fjärde dimension. Om det inte är en reproduktion involverad så är inte tiden existerande utanför den subjektiva förnimmelsen, historien slukas av samtiden.
Inse vad det gör med massa, substans och energi om det skall till en reproduktion i all evighet.