Meningen med livet
Moderator: Moderatorgruppen
För mig finns en stark koppling mellan tänkande, eller snarare insikt, och fysik. När har lyckats sortera upp intrycken och har ordning inombords så kan jag ta emot mycket intryck utifrån, snabb. Då har jag exempelvis mycket bra balans och latjar runt på gungställningar 3 m över marken.
Omvänt, jag sprang en halvmara och kom halvvägs in i loppet på att jag inte visste varför jag sprang. Väggen direkt! Aldrig haft en sådan mental härdsmälta i ett lopp. Det kändes som att springa i sirap, fast jag var ändå inte särskilt trött när jag kom imål.
Hela grejen med meningen med livet är hur man sorterar information och intryck. Om man inte ställer sig frågan har man förmodligen en bra sortering.
-
Lasmanowner
- Inlägg: 14
- Blev medlem: 21 feb 2007 07:49
Meningen med livet är enbart att finna sitt Codex of Life, eller sin formula som gör en lycklig. Och om den är föränderlig finna mönstret eller försöka finna ett mönster i det föränderliga för att bättre förstå sig själv.
Det som dock händer då man experimenterar med "Jag:et" är det faktumet att man stöter på inrekonflikter, vilket är i princip det livet handlar om. Att lösa dessa och mer eller mindre köra diplomati med sig själv.
Men som sagt endel vet vad dom vill och det dom vill ha är konstant, men så funkar inte jag.
Allt handlar om vad som gör en själv lycklig, alla vet att mening med livet är att vara lycklig.
Till dom som menar att lycka för dom är att göra andra människor lyckliga, att sätta andras behov först kan vara ens egna behov, vissa människor kan uppnå lycka genom att vara det, andra kan det inte. För mig är den givmilde precis lika egoistisk som den girige. Bara dom står för det dom gör och får någonting ut av det. Alltså dom förbättrar sin livskvalité genom att vara det.
För om man är lycklig så får blir det oftast så att man får allt annat som hör livet till, och om man inte får det varför bry sig för man är lycklig. Dock måste man tänka längre än vad näsan räcker ibland, annars kan man förlora lyckan. Därför anser jag att ett visst mån av självdistans är alltid nödvändigt.
När jag pratar om lyckan så menar jag givetvis inte att man lever hela tiden med "Highest form of satisfaction" utan mer eller mindre att man mår bra. Alltså 75% av det som folk tror lycka är egentlig lycka, det man ska bevara.
När det gäller det här tankemönstret så är jag Rocksolid.
Det som dock händer då man experimenterar med "Jag:et" är det faktumet att man stöter på inrekonflikter, vilket är i princip det livet handlar om. Att lösa dessa och mer eller mindre köra diplomati med sig själv.
Men som sagt endel vet vad dom vill och det dom vill ha är konstant, men så funkar inte jag.
Allt handlar om vad som gör en själv lycklig, alla vet att mening med livet är att vara lycklig.
Till dom som menar att lycka för dom är att göra andra människor lyckliga, att sätta andras behov först kan vara ens egna behov, vissa människor kan uppnå lycka genom att vara det, andra kan det inte. För mig är den givmilde precis lika egoistisk som den girige. Bara dom står för det dom gör och får någonting ut av det. Alltså dom förbättrar sin livskvalité genom att vara det.
För om man är lycklig så får blir det oftast så att man får allt annat som hör livet till, och om man inte får det varför bry sig för man är lycklig. Dock måste man tänka längre än vad näsan räcker ibland, annars kan man förlora lyckan. Därför anser jag att ett visst mån av självdistans är alltid nödvändigt.
När jag pratar om lyckan så menar jag givetvis inte att man lever hela tiden med "Highest form of satisfaction" utan mer eller mindre att man mår bra. Alltså 75% av det som folk tror lycka är egentlig lycka, det man ska bevara.
När det gäller det här tankemönstret så är jag Rocksolid.
-
Fjärrskådaren
- Inlägg: 35
- Blev medlem: 11 mar 2007 21:01
Oj. Många funderingar.
J R Auk
Evolutionen är att de som är mest lämpade för sin levnadsmiljö får flest avkomma. En utvecklingsstörd kan under inget andra än extremt konstiga förhållanden vara den som är mest anpassad för någon miljö. Möjligen skulle det vara att den på grund av sin skada ökar chansen för mutationer hos sin avkomma som kan visa sig bli en lyckoträff. Men det vet jag inget om.
För det första finns det ingen naturtyp som människan är hänvisad till. Människan lever överallt och anpassar enbart teknologiskt och verktygsmässigt men inte biologiskt. Man kan se att inuiter är bättre lämpade att leva på grönland och negeroida i afrika. Men idag kan en person från afrika klara sig lika bra på grönland som en på grönland och någon ytterligare anpassning för levnadsförhållandena på grönland lär nog knappast ske.
Visst kan man kalla det utveckling. Men det är positivt laddat ord. Jag kallar det förändring.
Vad som skapat dagens ordning är inte den sociala gemenskapen det är människan som skapat denna ordning. Vi tror att saker bara sker och händer. Men det är alltid vi som styrt utvecklingen. Idag skulle det strida mot alla lagar att hindra någon att skaffa barn om inte synnerliga skäl föreligger. Vem är det som stadgat lagarna? Det är vi själv. Det är vi själva som upprätthåller allting runtom oss. Det är inget som kommit från någon gud. Vi skapar våran omvärld precis som vi vill ha den. Men väldigt många verkar tro att dom staket och institutioner som finns idag finns där för någon mening.
Värdegemenskapen är något som ska växa först och slutas kring sedan. Det kommer dröja lång tid innan de cementeras. Först kommer ju anarki eftersom det inte finns några lagar och kontrollmekanismer.
sapientia
Ja jag välde den formuleringen att människan skapades. Men det är ju bara språkligt. Det jag vände mig mot var frågan "Varför" detta skedde. Jag menar att det inte kan finnas något varför här eftersom det är ingen som skapat människan. En mobiltelefon kan man svara varför den skapats.
Inte viktigare än att diskutera om kristendomen verkligen har meningen med livet. Eller om Islam har det. En kristen kommer aldrig tro att vetenskapen kan finna meningen med livet. Det hela handlar om man tror att vetenskapen kan finna meningen med livet. Det tror jag. Men du tror inte. Längre kommer vi aldrig komma. Därför är den här disskusionen i disskusionen meningslös.
Det finns säkert fler modeller för att beskriva verkligheten men jag har mycket att skriva så jag bedömer inte det utan kan för att gå dig till mötes säga vilken av dina två modeller jag skulle välja och då väljer jag nr1. Jag tror det finns oändligt med kunskap. Men jag tror att människan som organism har begränsingar att förstå allting. Därav kommer en biologisk gräns som egentligen också då blir en vägg som du talar om i nr 2.
Wintran
Mycket intressanta tankar! Fick mig att fundera lite. Skulle vilja disskutera mer ingående med dig. Men tyvärr hinns det nog inte med. Ska svara iaf.
Meningen i ditt liv tycker jag nog stämmer överens med det flesta. Men jag tror att när du tar bort överlevnadsmomentet så man kan stilla andra behov så skapas ett tomrum som är större än vad de andra behov du målar upp kan fylla. Jag tror det är inte för intet människor mår sämre idag när vi egentligen lever bättre än vi någonsin gjort. Jag tror iofs inte det beror enbart på att överlevnadsaspekten försvunnit men att det är en starkt bidragande orsak.
Meningen med livet i stort tror jag vi vill finna för att vi är på det klara med att vi som individer inte är utvalda för en högra mening. Är inte vi det som individer måste vi som mänsklighet eller som "liv" i stort evolutnär avseende ha en mening. Jag tycker det är högst troligt också. Det finns ingen motsvarighet till "livet" i något annat i universum. Allt annat är "dött".
Själv känner jag att jag precis som du vill inte ha någon större mening än en rationell av vad vi vet idag. Men jag tror att i takt med att vi vet mer utvecklas denna syn, det jag vill är att påskynda denna process.
Här har vi en skiljd syn. Jag ser "livet" som ett fenomen som är helt fundamentalt skiljd från alla andra fenomen vi känner till. Alla fenomen är i princip "pendel" fenomen. Elden brinner, den brinner mer och mer men tillslut slocknar den. Men hur mycket eld det än finns så skiljer sig inte elden åt från två ställen. Elden kan bara vara eld. Visserligen kan elden skifta färg beroende på vilket ämne som brinner men likafullt har elden ungefär samma egenskaper ändock. Men jag vill inte ramla in på en disskusion om eldens egenskaper nu. Det jag vill peka på är att "livet" är helt artskiljt från andra fenomen i universum eftersom livet ständigt uppkommer i olika och nya former.
Big bang satte allt i rullning. Men man förstår inte riktigt allting kring big bang. Men jag tror dock inte livet startades i samma stund som big bang. Livet uppkom senare. Jag tror inte livet startades på jorden utan kom hit med en komet, asteroid eller annat. Men det är min egna högst personliga och helt ovetenskapliga teori. Hur det än är med saken så finns det inget svar på hur livet skapades. Många bra teorier från vetenskapen men inget vattentätt. Det övergripande mål som enligt mig alla människor bör sträva efter är att utöka den samlade kunskapen. Detta blir ju ingen motsättning mot det du kallar "meningen med mitt liv". Men där har många i denna disskusion svårt att se en skillnad. Ett liv där man lever för att vara lycklig och stilla sina behov utesluter inte att man samtidet kämpar för nåt större.
Oändligt med mellansteg. Och oändligt med mellansteg i framtiden. Varje andetag är ju en förändring. Varje rörelse som livet gjort har varit ett mellansteg. Jag förstår inte riktigt din poäng med denna fråga?
Vad gäller din teori så tror jag inte på den till fullo. Jag tror inte liv vill premiera liv i andra former. En form av liv vill enbart sitt eget och sin avkommas bästa. Se på när släppt lös arter som inte hört hemma i australien t.ex. de har slagit ut många arter och förökat sig enormt. Skadat och dödat enormt mycket liv. Så som evolutionen alltid haft sin gång. Arter som varit mer livskraftiga har slagit ut mindre anpassade kollegor. Vi som människor är inte bättre, vi står nog för den största massdöden av liv under hela evolutionens historia. Vi dödar varandra i oändligt många tal också. Dessutom konkurrerar vi med varandra på varje fält av livet. Hur många har inte blivit svikna av "bästa vännen"? I de avgörande momenten ser vi till våran egen rygg och skiter i allting annat.
Krig och konflikter fyller upp hålet där överlevnaden försvunnit. Vi kommer aldrig komma ifrån dom. Det är ingenting negativt att människor dör. Det har dom alltid gjort och kommer alltid göra. Dom som vi kan offra en arm för är våra nära och kära. Visst kan vi bli ledsna när vi ser svältande barn i afrika. Men när vi stängt av tven och kommer hem från jobbet dagen efter så är det i princip glömt. Att känna sympati och medmänsklighet är högst naturligt och har premierats av evolutionen. Den flock med apor/människor som såg efter varandra bäst var nog mest framgångsrik. Genom att agera när någon lider så ökade effektiviteten i gruppen. Men de människor du såg var bara dom i gruppen, då var det ett effektivt verktyg. Idag skapar det förvirring när vi ser flockmedlemmar lida, det river i våran hjärna att vi måste hjälpa! substanser rusar till och vi blir känslosamma och känner affekt. Men egentligen är det bara en reflex. Vi måste ständigt aktivt påminna oss om eländet för att känslan inte ska försvinna.
Jag menar inte bara att utvecklingen av fysisk styrka avstannat. Jag menar att i princip all biologisk utveckling avstannat hos människan. Även om de som är socialt kompetena får mer partners så får han inte fler barn. Preventiv medel och sociala normer säger ifrån och de som är socialt inkompetenta får ungefär lika många barn. Alla får ungefär lika många barn och ingen egenskap dödas ut i betänklig mening.
Evolutionen tycker jag aldrig har någon riktning. Du sa att du tyckte den stannat upp. Men den rör sig. Men hos människan rör den sig inte längre. Det enda som rör sig och växer är människans kunskap. Men det är ingen biologisk utveckling.
Fication
Nej jag anser att fortplanta sig bara är att stilla ett behov.
Djuren kanske inte lägger 100% av sina liv på att överleva. Procensatsen spelar inte så stor roll. Det är tomrummet som blir kvar när du tar bort överlevnadsfaktorn. Den måste fyllas med något mer än att bara sträva efter att bli lycklig. Människan mår bra av att kämpa för nåt, att bygga någonting som består efter man försvunnit.
Men som wintran skrev kan man dela upp det i en indivduell mening med livet och en stor meninge med livet om man så vill. För jag märker att jag trampar på tår när jag säger att meningen med livet inte är att bara vara lycklig. Alla kan behålla sin lycka och må bra i det liv dom lever, men man kan också ta in ett större moment. Meningen med livet i stort. Men måste se till helheten också.
Din analys är nog rätt riktigt ja. Det vi väljer att göra med våra liv, utöver att överleva! är meningen med livet hos individen ja. Men överlevnadsmomentet idag innebär bara att gå till en jobb. Byt ut det jobbet mot ett arbete som man går till för att främja någonting större så har man också fått en större mening än bara må bra.
Folk med likasinnade stagnerar inte utan särpräglas. Precis som om fågelarterna ändrats beroende på vilken av galapagosöarna dom bott på. Jag tror att när det gäller stora frågor som "meningen med livet" osv så sitter det så djupt att det blir svårt. Men självklart så kommer nog de flesta värdegemenskaper mottaga desertörer från en annan grupp väldigt gärna. En nation som består av många folkgrupper och åsikter leder till ineffektivitet. Det blir mer tid över till tjafs mellan åsikter än handling och agerande. Dessutom leder det inte till någon sammanhållning att inte sträva efter nåt gemensamt mål. Makten har ju alltid varit tvungen att aktivt bibehålla nationella särpräglingar och kulturella saker för att hålla ihop en nation. Alla våra cermonier är ju bara trams. Folk som klär ut sig i konstiga kläder och gör irrationella saker. Ofta som en rest från en tid när vi inte visste bättre. Men vi skapar också saker idag, kalle anka på julafton t.ex. Förmodligen finns det inget slut för det utan vi kommer kolla på kalla anka tills det är så tätt förknippat med svensk jul att det blir en del av den svenska identiteten och kulturen.
Angelina
Man måste utvecklas
Lasmanowner
Att bara vara lycklig är ingen mening med livet i stort. Det är meningen för individen att vara lycklig och stilla sina behov. Men det finns en större mening också som inte behöver vara en konflikt mot din egen personliga mening med livet. Men jag antar att du missuppfattar mig som dom flesta och säger att din mening visst är att vara lycklig. Men som sagt, ja det är den. Men det finns en större mening också. Jag vet inte vad den är. Men att den finns måste vi oss att reflektera och göra val som är större än individuella val. Vi måste börja göra val i grupp. De enda grupper som gör val idag är nationer. Men det är högst ineffektivt.
Ibland måste man höja blicken från myllan och tänka på annat än att stilla sitt eget lyckobehov. Vi har ett ansvar att ta hand om den här skiten. Ja för oss som inte är religösa alltså. De som är troende har ju alltid sin gud att be till. Men för mig existerar han inte.
J R Auk
Evolutionen är att de som är mest lämpade för sin levnadsmiljö får flest avkomma. En utvecklingsstörd kan under inget andra än extremt konstiga förhållanden vara den som är mest anpassad för någon miljö. Möjligen skulle det vara att den på grund av sin skada ökar chansen för mutationer hos sin avkomma som kan visa sig bli en lyckoträff. Men det vet jag inget om.
För det första finns det ingen naturtyp som människan är hänvisad till. Människan lever överallt och anpassar enbart teknologiskt och verktygsmässigt men inte biologiskt. Man kan se att inuiter är bättre lämpade att leva på grönland och negeroida i afrika. Men idag kan en person från afrika klara sig lika bra på grönland som en på grönland och någon ytterligare anpassning för levnadsförhållandena på grönland lär nog knappast ske.
Visst kan man kalla det utveckling. Men det är positivt laddat ord. Jag kallar det förändring.
Vad som skapat dagens ordning är inte den sociala gemenskapen det är människan som skapat denna ordning. Vi tror att saker bara sker och händer. Men det är alltid vi som styrt utvecklingen. Idag skulle det strida mot alla lagar att hindra någon att skaffa barn om inte synnerliga skäl föreligger. Vem är det som stadgat lagarna? Det är vi själv. Det är vi själva som upprätthåller allting runtom oss. Det är inget som kommit från någon gud. Vi skapar våran omvärld precis som vi vill ha den. Men väldigt många verkar tro att dom staket och institutioner som finns idag finns där för någon mening.
Värdegemenskapen är något som ska växa först och slutas kring sedan. Det kommer dröja lång tid innan de cementeras. Först kommer ju anarki eftersom det inte finns några lagar och kontrollmekanismer.
sapientia
Ja jag välde den formuleringen att människan skapades. Men det är ju bara språkligt. Det jag vände mig mot var frågan "Varför" detta skedde. Jag menar att det inte kan finnas något varför här eftersom det är ingen som skapat människan. En mobiltelefon kan man svara varför den skapats.
Det viktigaste för dig är att få reda på varför vi finns här (även kallat 'meningen med livet'), och du påstår att vetenskapen kan hitta svaret. Således torde det vara ganska viktigt att diskutera huruvida detta är möjligt för vetenskapen,
Inte viktigare än att diskutera om kristendomen verkligen har meningen med livet. Eller om Islam har det. En kristen kommer aldrig tro att vetenskapen kan finna meningen med livet. Det hela handlar om man tror att vetenskapen kan finna meningen med livet. Det tror jag. Men du tror inte. Längre kommer vi aldrig komma. Därför är den här disskusionen i disskusionen meningslös.
1. Antingen att allt har en orsak, dvs det går att besvara varje varför i all oändlighet. I så fall kommer du inte få reda på varför vi finns här, sålänge du inte accepterar det första därför; t.ex. att vi finns här pga den och den naturlagen, och den och den kemiska reaktionen. Begär du mer så får du aldrig stopp på det.
Det finns säkert fler modeller för att beskriva verkligheten men jag har mycket att skriva så jag bedömer inte det utan kan för att gå dig till mötes säga vilken av dina två modeller jag skulle välja och då väljer jag nr1. Jag tror det finns oändligt med kunskap. Men jag tror att människan som organism har begränsingar att förstå allting. Därav kommer en biologisk gräns som egentligen också då blir en vägg som du talar om i nr 2.
Wintran
Mycket intressanta tankar! Fick mig att fundera lite. Skulle vilja disskutera mer ingående med dig. Men tyvärr hinns det nog inte med. Ska svara iaf.
Meningen i ditt liv tycker jag nog stämmer överens med det flesta. Men jag tror att när du tar bort överlevnadsmomentet så man kan stilla andra behov så skapas ett tomrum som är större än vad de andra behov du målar upp kan fylla. Jag tror det är inte för intet människor mår sämre idag när vi egentligen lever bättre än vi någonsin gjort. Jag tror iofs inte det beror enbart på att överlevnadsaspekten försvunnit men att det är en starkt bidragande orsak.
Meningen med livet i stort tror jag vi vill finna för att vi är på det klara med att vi som individer inte är utvalda för en högra mening. Är inte vi det som individer måste vi som mänsklighet eller som "liv" i stort evolutnär avseende ha en mening. Jag tycker det är högst troligt också. Det finns ingen motsvarighet till "livet" i något annat i universum. Allt annat är "dött".
Själv känner jag att jag precis som du vill inte ha någon större mening än en rationell av vad vi vet idag. Men jag tror att i takt med att vi vet mer utvecklas denna syn, det jag vill är att påskynda denna process.
Problemet med frågan om det finns någon mening eller syfte med livet i stort är att vi då också måste fråga oss: Vad är det för mening/syfte med alla de andra fenomen vi kan observera i universum? Själv ser jag många likheter mellan fenomenet eld och liv. Vad vill då elden? Varför fortsätter den brinna och sprida sig, om omständigheterna är de rätta?
Här har vi en skiljd syn. Jag ser "livet" som ett fenomen som är helt fundamentalt skiljd från alla andra fenomen vi känner till. Alla fenomen är i princip "pendel" fenomen. Elden brinner, den brinner mer och mer men tillslut slocknar den. Men hur mycket eld det än finns så skiljer sig inte elden åt från två ställen. Elden kan bara vara eld. Visserligen kan elden skifta färg beroende på vilket ämne som brinner men likafullt har elden ungefär samma egenskaper ändock. Men jag vill inte ramla in på en disskusion om eldens egenskaper nu. Det jag vill peka på är att "livet" är helt artskiljt från andra fenomen i universum eftersom livet ständigt uppkommer i olika och nya former.
Vetenskapen kan alltså inte förklara något konkret syfte idag, utan allting verkar bara vara och ske, med grundlagarna som den yttersta motorn och Big Bang som satte allt i rullning. Samtidigt sitter vi likt förbannat här idag som ett resultat av ovanstående, framför våra datorer, med ett medvetande som lever genom att försöka förstå och sätta upp mål, och vi frågar oss: Vilket övergripande mål bör jag egentligen sträva efter?
Big bang satte allt i rullning. Men man förstår inte riktigt allting kring big bang. Men jag tror dock inte livet startades i samma stund som big bang. Livet uppkom senare. Jag tror inte livet startades på jorden utan kom hit med en komet, asteroid eller annat. Men det är min egna högst personliga och helt ovetenskapliga teori. Hur det än är med saken så finns det inget svar på hur livet skapades. Många bra teorier från vetenskapen men inget vattentätt. Det övergripande mål som enligt mig alla människor bör sträva efter är att utöka den samlade kunskapen. Detta blir ju ingen motsättning mot det du kallar "meningen med mitt liv". Men där har många i denna disskusion svårt att se en skillnad. Ett liv där man lever för att vara lycklig och stilla sina behov utesluter inte att man samtidet kämpar för nåt större.
När under evolutionen började livsformer egentligen uppnå något som liknade ett medvetande och en fri vilja? Vad fanns det för mellansteg?
Oändligt med mellansteg. Och oändligt med mellansteg i framtiden. Varje andetag är ju en förändring. Varje rörelse som livet gjort har varit ett mellansteg. Jag förstår inte riktigt din poäng med denna fråga?
Vad gäller din teori så tror jag inte på den till fullo. Jag tror inte liv vill premiera liv i andra former. En form av liv vill enbart sitt eget och sin avkommas bästa. Se på när släppt lös arter som inte hört hemma i australien t.ex. de har slagit ut många arter och förökat sig enormt. Skadat och dödat enormt mycket liv. Så som evolutionen alltid haft sin gång. Arter som varit mer livskraftiga har slagit ut mindre anpassade kollegor. Vi som människor är inte bättre, vi står nog för den största massdöden av liv under hela evolutionens historia. Vi dödar varandra i oändligt många tal också. Dessutom konkurrerar vi med varandra på varje fält av livet. Hur många har inte blivit svikna av "bästa vännen"? I de avgörande momenten ser vi till våran egen rygg och skiter i allting annat.
Krig och konflikter fyller upp hålet där överlevnaden försvunnit. Vi kommer aldrig komma ifrån dom. Det är ingenting negativt att människor dör. Det har dom alltid gjort och kommer alltid göra. Dom som vi kan offra en arm för är våra nära och kära. Visst kan vi bli ledsna när vi ser svältande barn i afrika. Men när vi stängt av tven och kommer hem från jobbet dagen efter så är det i princip glömt. Att känna sympati och medmänsklighet är högst naturligt och har premierats av evolutionen. Den flock med apor/människor som såg efter varandra bäst var nog mest framgångsrik. Genom att agera när någon lider så ökade effektiviteten i gruppen. Men de människor du såg var bara dom i gruppen, då var det ett effektivt verktyg. Idag skapar det förvirring när vi ser flockmedlemmar lida, det river i våran hjärna att vi måste hjälpa! substanser rusar till och vi blir känslosamma och känner affekt. Men egentligen är det bara en reflex. Vi måste ständigt aktivt påminna oss om eländet för att känslan inte ska försvinna.
Jag menar inte bara att utvecklingen av fysisk styrka avstannat. Jag menar att i princip all biologisk utveckling avstannat hos människan. Även om de som är socialt kompetena får mer partners så får han inte fler barn. Preventiv medel och sociala normer säger ifrån och de som är socialt inkompetenta får ungefär lika många barn. Alla får ungefär lika många barn och ingen egenskap dödas ut i betänklig mening.
Evolutionen tycker jag aldrig har någon riktning. Du sa att du tyckte den stannat upp. Men den rör sig. Men hos människan rör den sig inte längre. Det enda som rör sig och växer är människans kunskap. Men det är ingen biologisk utveckling.
Fication
Nej jag anser att fortplanta sig bara är att stilla ett behov.
Djuren kanske inte lägger 100% av sina liv på att överleva. Procensatsen spelar inte så stor roll. Det är tomrummet som blir kvar när du tar bort överlevnadsfaktorn. Den måste fyllas med något mer än att bara sträva efter att bli lycklig. Människan mår bra av att kämpa för nåt, att bygga någonting som består efter man försvunnit.
Men som wintran skrev kan man dela upp det i en indivduell mening med livet och en stor meninge med livet om man så vill. För jag märker att jag trampar på tår när jag säger att meningen med livet inte är att bara vara lycklig. Alla kan behålla sin lycka och må bra i det liv dom lever, men man kan också ta in ett större moment. Meningen med livet i stort. Men måste se till helheten också.
Din analys är nog rätt riktigt ja. Det vi väljer att göra med våra liv, utöver att överleva! är meningen med livet hos individen ja. Men överlevnadsmomentet idag innebär bara att gå till en jobb. Byt ut det jobbet mot ett arbete som man går till för att främja någonting större så har man också fått en större mening än bara må bra.
Folk med likasinnade stagnerar inte utan särpräglas. Precis som om fågelarterna ändrats beroende på vilken av galapagosöarna dom bott på. Jag tror att när det gäller stora frågor som "meningen med livet" osv så sitter det så djupt att det blir svårt. Men självklart så kommer nog de flesta värdegemenskaper mottaga desertörer från en annan grupp väldigt gärna. En nation som består av många folkgrupper och åsikter leder till ineffektivitet. Det blir mer tid över till tjafs mellan åsikter än handling och agerande. Dessutom leder det inte till någon sammanhållning att inte sträva efter nåt gemensamt mål. Makten har ju alltid varit tvungen att aktivt bibehålla nationella särpräglingar och kulturella saker för att hålla ihop en nation. Alla våra cermonier är ju bara trams. Folk som klär ut sig i konstiga kläder och gör irrationella saker. Ofta som en rest från en tid när vi inte visste bättre. Men vi skapar också saker idag, kalle anka på julafton t.ex. Förmodligen finns det inget slut för det utan vi kommer kolla på kalla anka tills det är så tätt förknippat med svensk jul att det blir en del av den svenska identiteten och kulturen.
Angelina
Man måste utvecklas
Lasmanowner
Att bara vara lycklig är ingen mening med livet i stort. Det är meningen för individen att vara lycklig och stilla sina behov. Men det finns en större mening också som inte behöver vara en konflikt mot din egen personliga mening med livet. Men jag antar att du missuppfattar mig som dom flesta och säger att din mening visst är att vara lycklig. Men som sagt, ja det är den. Men det finns en större mening också. Jag vet inte vad den är. Men att den finns måste vi oss att reflektera och göra val som är större än individuella val. Vi måste börja göra val i grupp. De enda grupper som gör val idag är nationer. Men det är högst ineffektivt.
Ibland måste man höja blicken från myllan och tänka på annat än att stilla sitt eget lyckobehov. Vi har ett ansvar att ta hand om den här skiten. Ja för oss som inte är religösa alltså. De som är troende har ju alltid sin gud att be till. Men för mig existerar han inte.
Det jag vill peka på är att "livet" är helt artskiljt från andra fenomen i universum eftersom livet ständigt uppkommer i olika och nya former.
Få se:
1. Kolbaserade livsformer
2. ?
Att säga att en fladdermusliv är något annat än människoliv är som att säga att en fallande sten visar prov på en annan sorts gravitation än en sammanfallande galax. Visst; formerna är olika - men fenomenen är desamma. Liv är liv, precis som man med alla fenomen kan säga att X är X. Åtminstone i vetenskapens ögon. Påstår man något annat så är det man säger metafysik, religion eller annan mysticism.
Lite som när du säger:
Men det finns en större mening också.
Det här är ett religiöst uttalande. Du tar för givet att det finns en större mening innan du upptäckt och bevisat den.
Själv är jag vetenskaplig. Jag säger att det kan finnas en större mening, men att vi ännu inte vet säkert.
En nation som består av många folkgrupper och åsikter leder till ineffektivitet.
Tittar man på verkligheten så stämmer inte din teori alls. Tvärtom präglas många av de verkligt effektiva stormakterna i vår historia av intellektuell rörlighet och kontrastrikedom i fråga om såväl folkgrupper, kulturer och ideologier. Däremot brukar likriktning vara ett säkert tecken på att en nations storhetstid är förbi.
Ibland måste man höja blicken från myllan och tänka på annat än att stilla sitt eget lyckobehov. Vi har ett ansvar att ta hand om den här skiten.
Mmm, det där är en gammal klassisk åsikt. Bentham anklagades för att förespråka en "grisfilosofi", bl.a.
Jag tycker att den inställningen mer är ett utslag av fåfänga än ett riktigt argument. Du kan ju fråga dig själv varför du valde uttrycket "höja blicken från myllan", till exempel...
Att vilja stilla sitt behov av lycka och vämående, det är inte nödvändigtvis ansvarslöst, så som du gör gällande. Man kan mycket väl tänka långsiktigt, ansvarsfullt och ha ett medkännande med andra människor fastän man försöker stilla sina egna behov. Skillnaden är att man utgår från något som man säkert vet finns (=ens behov av lycka) än att ta en auktoritet ovanför människorna för given. Såsom en Gud, en konvention, ett ideal eller någon annan föreställning som man uppmanas att ta för given fastän den ännu inte bevisats. Såsom din uppfattning om livets högre mening.
Jag (som är en förnuftsmänniska) har väldigt svårt för att ta några auktoriteter för givna på det där sättet. Jag följer hellre vetenskapen, och ifrågasätter alla auktoriteter istället.
Det är en väldigt anspråkslös hållning, och därmed vet jag att jag gör mig till en lätt måltavla för dem som anser att jag lever "i myllan" och inte "tar ansvar" för "skiten". Men, men... man kan inte vara fåfäng om man vill bli en förnuftsmänniska.
-
Fjärrskådaren
- Inlägg: 35
- Blev medlem: 11 mar 2007 21:01
Rising
Det är ändå en skillnad i utvecklingsnivå på en människa och en amöba. En människa är medveten på ett sätt som en amöba inte är. På det sättet menar jag att det är olika former av liv. Det är inte som eld att en amöba är lite liv och en människa mycket liv. Det är två olika "X" av liv.
Okej. Jag håller med dig om en större mening. Det KAN finnas en sån. Det finns också en chans att det inte finns någon. Men jag tycker att det är någonting som man borde försöka ta reda på. Det går inte under våran livstid men det går att snabba på processen. Genom att ställa upp som ett gemensamt mål att skaffa mer kunskap. Under arbetet med att finna om det finns en mening eller inte kan man ju självklart lägga upp personliga tankar på troligheten -för och -emot om det finns någon mening.
Man kan se verkligheten på väldigt väldigt många sätt. Dessutom har det jag talar om aldrig genomförts. Det är ju just på grund av att det varit nationer och stater utan bindemedel som dom kännt sig tvungna att stänga inne sig själva och på så sätt kvävt sig själva. Det är ju för att tysta oppostioner dom gått under istället för att tänka på sin särprägling och utveckla den. Självklart finns det dom som kommer vara väldigt ineffektiva. Men då tar man död på dom ideologierna och religionerna en gång för alla också genom att dom inte kommer klara sig i konkurrensen.
Dessutom har jag skrivit någon gång, men kan skriva det igen. Att troligen kommer det finnas människor som du som aldrig vill kämpa för nåt större än sin egen lycka och välmående. Dessa borde kunna slå ihop sig i en värdegemenskap. Är det det mest effektiva sättet att leva på så lär det visa sig. Ingen ska tvingas in i någon värdegemenskap så som människor tvingas in i nationer idag. Visst man kan byta nation idag men man kan inte vara nationslös.
Det är ändå en skillnad i utvecklingsnivå på en människa och en amöba. En människa är medveten på ett sätt som en amöba inte är. På det sättet menar jag att det är olika former av liv. Det är inte som eld att en amöba är lite liv och en människa mycket liv. Det är två olika "X" av liv.
Okej. Jag håller med dig om en större mening. Det KAN finnas en sån. Det finns också en chans att det inte finns någon. Men jag tycker att det är någonting som man borde försöka ta reda på. Det går inte under våran livstid men det går att snabba på processen. Genom att ställa upp som ett gemensamt mål att skaffa mer kunskap. Under arbetet med att finna om det finns en mening eller inte kan man ju självklart lägga upp personliga tankar på troligheten -för och -emot om det finns någon mening.
Man kan se verkligheten på väldigt väldigt många sätt. Dessutom har det jag talar om aldrig genomförts. Det är ju just på grund av att det varit nationer och stater utan bindemedel som dom kännt sig tvungna att stänga inne sig själva och på så sätt kvävt sig själva. Det är ju för att tysta oppostioner dom gått under istället för att tänka på sin särprägling och utveckla den. Självklart finns det dom som kommer vara väldigt ineffektiva. Men då tar man död på dom ideologierna och religionerna en gång för alla också genom att dom inte kommer klara sig i konkurrensen.
Dessutom har jag skrivit någon gång, men kan skriva det igen. Att troligen kommer det finnas människor som du som aldrig vill kämpa för nåt större än sin egen lycka och välmående. Dessa borde kunna slå ihop sig i en värdegemenskap. Är det det mest effektiva sättet att leva på så lär det visa sig. Ingen ska tvingas in i någon värdegemenskap så som människor tvingas in i nationer idag. Visst man kan byta nation idag men man kan inte vara nationslös.
-
Fjärrskådaren
- Inlägg: 35
- Blev medlem: 11 mar 2007 21:01
Sen vill jag förtydliga en sak. Värdegemenskaperna bygger på gemensamma värderingar. Det är alltså snarare kampen än meningen som förenar. Många som t.ex. det kommunistiska tänket ger ingen mening till livet, men det är en kamp för det klasslösa samhället.
I ett samhälle där man kämpar för ett mål blir varje människa viktig. Inte som idag när vi glömmer svältmänniskan i afrika när vi stängt av tv:en. Men han sitter likafullt där och svälter. Detta skulle inte tillåtas om han var med en större gemenskap som brydde sig om att han ska må bra av någon större, för att varje person blir viktig för värdegemenskaperna.
Sen kan man mycket väl tänka sig att man inte vill vara med i någon värdegemenskap också. Det är helt fritt. Men det kan bli svårt om man blir sjuk eller dylikt. Men där finns frihet att göra vad man vill för dom som vill göra det. Riktig frihet.
I ett samhälle där man kämpar för ett mål blir varje människa viktig. Inte som idag när vi glömmer svältmänniskan i afrika när vi stängt av tv:en. Men han sitter likafullt där och svälter. Detta skulle inte tillåtas om han var med en större gemenskap som brydde sig om att han ska må bra av någon större, för att varje person blir viktig för värdegemenskaperna.
Sen kan man mycket väl tänka sig att man inte vill vara med i någon värdegemenskap också. Det är helt fritt. Men det kan bli svårt om man blir sjuk eller dylikt. Men där finns frihet att göra vad man vill för dom som vill göra det. Riktig frihet.
Fjärrskådaren skrev:Sen vill jag förtydliga en sak. Värdegemenskaperna bygger på gemensamma värderingar. Det är alltså snarare kampen än meningen som förenar. Många som t.ex. det kommunistiska tänket ger ingen mening till livet, men det är en kamp för det klasslösa samhället.
Ja visst är det så, men tittar man på varför vi skall nå klasserna så ser vi ett emancipationstänkande bakom.
Det vore som att säga att feminismen bara vill göra kvinnor vill män, eller ge dom rätten att bete sig som män. Det stämmer att många, lite dumma, uttrycker det så, men bakom det ligger också en emancipation som syftar till att frigöra könen till att inte styras av könsföreställningar.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Fjärrskådaren skrev:Oj. Många funderingar.
J R Auk
Evolutionen är att de som är mest lämpade för sin levnadsmiljö får flest avkomma. En utvecklingsstörd kan under inget andra än extremt konstiga förhållanden vara den som är mest anpassad för någon miljö. Möjligen skulle det vara att den på grund av sin skada ökar chansen för mutationer hos sin avkomma som kan visa sig bli en lyckoträff. Men det vet jag inget om.
För det första finns det ingen naturtyp som människan är hänvisad till. Människan lever överallt och anpassar enbart teknologiskt och verktygsmässigt men inte biologiskt. Man kan se att inuiter är bättre lämpade att leva på grönland och negeroida i afrika. Men idag kan en person från afrika klara sig lika bra på grönland som en på grönland och någon ytterligare anpassning för levnadsförhållandena på grönland lär nog knappast ske.
Visst kan man kalla det utveckling. Men det är positivt laddat ord. Jag kallar det förändring.
Vad som skapat dagens ordning är inte den sociala gemenskapen det är människan som skapat denna ordning. Vi tror att saker bara sker och händer. Men det är alltid vi som styrt utvecklingen. Idag skulle det strida mot alla lagar att hindra någon att skaffa barn om inte synnerliga skäl föreligger. Vem är det som stadgat lagarna? Det är vi själv. Det är vi själva som upprätthåller allting runtom oss. Det är inget som kommit från någon gud. Vi skapar våran omvärld precis som vi vill ha den. Men väldigt många verkar tro att dom staket och institutioner som finns idag finns där för någon mening.
Värdegemenskapen är något som ska växa först och slutas kring sedan. Det kommer dröja lång tid innan de cementeras. Först kommer ju anarki eftersom det inte finns några lagar och kontrollmekanismer.
Nja att det är dom bästa som överlever är en evolutionsteori. Evolution är att vi har utvecklats. Eller att det har utvecklats. Livet framträder för oss i former som ökar med det som vi antar vara tidens gång.
Den sociala gemenskapen är vi, men det är den omedvetna massans vi. Vi gör oss en otjänst om vi tror att summan av vår samvaro är delarna adderade. Snarare så är det, effektmässigt, någon slags multiplikation eller dylikt involverad. Du talar som om det under historiens gång varit någon med överblick som styrt. Det är dom oförutsedda effekterna som verkar överleva, det konstruerade är alltid flyktigt.
Om du med förnekandet av den sociala samvarons effekter för vår utveckling (har den varit positiv, du verkar här hävda annorlunda) manar till en ökad medvetenhet och ansvarstagande så är jag med dig, men om du bara förbiser att det är i det sociala samspelet som förändringen föds så hoppar jag av tåget.
Med tanke på hur många idag som inte vill skaffa barn, kanske vi behöver lite mongoloid fuckpower för att bevara vårat reproduktionskraft.
Vad vet du och vad vet jag?
Det finns dom som menar att man kan se förändringar i våra tumstruktur, som anpassar oss till ett mer finlemmat arbete och inte som en funktion för starkt grepp. Om det är så som teorin, den föhärskande om evolutionen, säger så kommer utvecklingen ofrånkomligt ske. Då kan den inte avstanna.
Varför vill du hindra vissa att skaffa barn? Eller är min tolkning av det som jag ser som implicit inte förankrad i din mening? Är inte existensen positiv
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Fjärrskådaren skrev:Att bara vara lycklig är ingen mening med livet i stort. Det är meningen för individen att vara lycklig och stilla sina behov.
Vill bara säga att vi är helt överens på den punkten. Jag säger som Wittgenstein: I don't know why we are here, but I'm pretty sure that it is not in order to enjoy ourselves.
I övrigt har jag fått sagt det jag ville (för tillfället åtminstone), och det är uppenbart att vi har delade åsikter om saker och ting. Men det är i alla fall bra att du reflekterar över den värld vi lever i, hur man kan göra den bättre och försöker hitta mening. Sedan har vi alla svårigheter i den här diskussionen, eftersom den ene inte kan förstå vad den andre menar. Detta på grund av språkets barriärer; mening för den ene är inte mening för den andre.
If people never did silly things nothing intelligent would ever get done.
Den som söker, han letar.
Fjärrskådaren skrev:Det är ändå en skillnad i utvecklingsnivå på en människa och en amöba. En människa är medveten på ett sätt som en amöba inte är. På det sättet menar jag att det är olika former av liv. Det är inte som eld att en amöba är lite liv och en människa mycket liv. Det är två olika "X" av liv.
Jag har en av två olika invändningar, beronde på hur du svarar på frågan:
Skulle du kalla en medveten dator för "levande"?
1. Om svaret är "ja", så kontrar jag med: Jamen då är det en fråga om begreppsförvirring. När du talar om levande amöbor så definierar du Liv på annat sätt än när du talar om artificiella intelligenser. Det är iofs inte sällsynt att man gör så. I vardagligt tal så säger vi bl.a. "latin är inget levande språk" och "stockholms hip hop-scen lever ännu!", m.m. Det är helt okej att definiera ordet Liv olika beroende på vad man talar om - men det är inte så vetenskapligt att göra det för att kategorisera olika typer av fenomen.
Även ord som "brinner" kan man tolka på flera olika sätt. Vissa säger exempelvis "jag brinner verkligen för min hobby!" och menar då något helt annat än när man talar om brinnande träbitar. När du säger att människa har ett annat X av liv än en amöba så gör du det för att du anser att en människa kvalar in på flera definitioner av liv. Både biologiskt levande och även levande på medvetandesättet. Det är som att säga att en hinduisk demonstrant som tänt eld på sig själv är ett annat X av "brinnande" än en ljusstake - eftersom demonstranten både brinner fysikaliskt sett och även kulturellt.
2. Om svaret är "nej" så kontrar jag med: Jamen då talar du om irrelevanta attribut utöver de som krävs för att definiera Liv. Att säga att en människa är en annan sort av liv än en amöba för att människan har ett medvetande är som att säga att en fladdermus är en annan sort av levande än en människa för att fladdermusen har vingar. Eller att Nisse är levande på ett annat plan än mig för att Nisse har fräknar.
Inga av dessa påståenden är tokiga i sig. Vi kan mycket väl låta definitionen på liv inkludera saker som "självmedvetande", "vingar" eller "fräknar". Men då måste vi också vara konsekventa och applicera vår definition på liv i stort. Om du hade påstått att liv med vingar var en annan form av liv än liv utan vingar (såsom du påstått att det föreligger gällande självmedvetande) så hade jag frågat om flygplan var levande. Och eftersom du svarat "nej" om du läser detta, så menar jag att du är inkonsekvent. ÄR vingar nödvändiga för liv? I så fall är inte människor levande. Är inte självmedvetande nödvändigt för liv, så är inte amöban levande. Du kan förstås mena att det finns olika grader av liv, beroende på hur många punkter man prickar av, men i så fall har du samma linjära skala såsom fallet är med den fallande stenen och den sammanfallande galaxen. Och det var ju just det du påstod att du inte hade.
Okej. Jag håller med dig om en större mening. Det KAN finnas en sån. Det finns också en chans att det inte finns någon. Men jag tycker att det är någonting som man borde försöka ta reda på. Det går inte under våran livstid men det går att snabba på processen. Genom att ställa upp som ett gemensamt mål att skaffa mer kunskap.
Vi är rätt lika, ty jag personligen ser nyfikenheten och vetgirigheten som två källor till mycken välbehag och lycka. Så min lyckofilosofi påminner om din; jag anser också att man borde försöka ta reda på mer om livets uppkomst.
Men våra åsikter går isär om tillvägagångssättet. Jag tycker att forskarnas vilja att forska och demystifiera universum och livet är viktig; eftersom det är genom forskningen dessa blir lyckliga. Jag vill bara göra det så möjligt och fritt som möjligt för dem som älskar forskning att forska.
Det här att ställa upp "gemensamma mål" tycker jag låter mer som hur kommunisterna i Sovjet såg på forskning; att det var något man politiskt och "gemensamt" skulle beställa av forskarna.
Jag är väldigt misstänksam mot den inställningen. Om ingen forskare vill forska i livets mening så tycker jag att vi tills vidare borde låta bli. Det är inte värt obehag. Vänta tills någon kommer som är passionerad inför uppgiften istället.
Ingen ska tvingas in i någon värdegemenskap så som människor tvingas in i nationer idag. Visst man kan byta nation idag men man kan inte vara nationslös.
Bra åsikter. Jag gillar dem mycket.
Jag har funderat över vad lycka och meningen med livet är under en lång tid när jag varit ensam och just nu läser jag en bok som handlar om lycka av Dalai Lama. Jätte intressant! Meningen med livet är att uppnå lycka. För alla människor vill vara lyckliga.
Jag anser att något som är viktigt när man vill vara lycklig är att inte tänka på vad alla andra har och vad man hela tiden vill ha det som är viktigt att tänka på är vad man har och vad man kan i stället. Det var en av orsakerna till att jag har klarat av allt jobbigt i livet man har alltid tänk på att det finns folk som har det värre man tänker på de man har typ bostad, utbildning, mat m.m Att sukta efter saker och mål som man vill nå gör en mer olycklig och då uppnår man inte sin mening med livet.
Lycka är ett sinnestillstånd en känsla och dena känsla varar inte varje sekund varje dag utan ens vardag ligger på någon sort mellan ting och sedan när det händer något bra som tex man blir kär, får ett jobb m.m så är man lycklig men det går ganska snabbt över till en vardags känsla igen.
Vad lycka är är olika från person till person men vissa grund grejer är något vi alla strävar mot och önskar ha som tex ett bra ställe att bo på, trygghet, goda relationer, fred m.m Att hitta lyckan är allså bara en själv som kan påvärka beroende på vårat sätt att tänka och se på lycka. Vad lycka är olika beroende på olika värderingar och mål i livet men det viktigaste av allt är att inte tänka på vad andra har och vad man vill ha för då kommer man ALDRIG uppnå lycka och meningen med livet enligt mig i alla fall. :)
Jag anser att något som är viktigt när man vill vara lycklig är att inte tänka på vad alla andra har och vad man hela tiden vill ha det som är viktigt att tänka på är vad man har och vad man kan i stället. Det var en av orsakerna till att jag har klarat av allt jobbigt i livet man har alltid tänk på att det finns folk som har det värre man tänker på de man har typ bostad, utbildning, mat m.m Att sukta efter saker och mål som man vill nå gör en mer olycklig och då uppnår man inte sin mening med livet.
Lycka är ett sinnestillstånd en känsla och dena känsla varar inte varje sekund varje dag utan ens vardag ligger på någon sort mellan ting och sedan när det händer något bra som tex man blir kär, får ett jobb m.m så är man lycklig men det går ganska snabbt över till en vardags känsla igen.
Vad lycka är är olika från person till person men vissa grund grejer är något vi alla strävar mot och önskar ha som tex ett bra ställe att bo på, trygghet, goda relationer, fred m.m Att hitta lyckan är allså bara en själv som kan påvärka beroende på vårat sätt att tänka och se på lycka. Vad lycka är olika beroende på olika värderingar och mål i livet men det viktigaste av allt är att inte tänka på vad andra har och vad man vill ha för då kommer man ALDRIG uppnå lycka och meningen med livet enligt mig i alla fall. :)
Varför hata när man kan älska? Ta hand om varandra. Peace
-
Fjärrskådaren
- Inlägg: 35
- Blev medlem: 11 mar 2007 21:01
Efter väldigt lång tid kommer nu lite svar. Ledsen för bortavaron, men har haft fullt upp.
JR Auk
Ja jag beskrev det väldigt enkelt. Såklart att det ligger mycket mer tanke bakom en kommunists kamp än bara klasslöst samhälle. Men jag orkade inte skriva en uppsats. Jag menade bara att de precis som alla andra sammanslutningar kämpar efter ett ideal. Kämpen förenar.
Sen det du skrev i ditt andra inlägg om den sociala samvaron. Jag minns inte riktigt vad vi diskuterade. Men låt mig ta ett exempel. EU. Dom som skapade europeiska gemenskapen lever inte idag. Men när dom levde och skapade gemenskapen utifrån en idé och ett ideal att jobba mot så förändrade dom världen aktivt. Idag vidareutvecklar vi idén, men utifrån våra egna idéer och tankar och på ett sätt som dom som skapade gemenskapen knappast kunde föreställa sig. Men det måste inte vara så. Krig har kämpats, gränser har dragits, olika "folk" har skapats. Dessa skeenden har varit aktiva val precis som allt vi gör i vardagen idag är aktiva val. Jag vet inte exakt vad du menar med den sociala samvarons effekter men jag menar att summan av samvaron är delarna adderade när det handlar om att förändra världen. Det är vi som lever som kan förändra. Men vi lever på en plattform som dom döda har byggt upp. Men vi behöver inte stå på denna platta om vi inte vill.
Ja visst, det är många som inte vill skaffa barn idag. Men vi är samtidigt fler än vi någonsin varit. Så jag tycker gott och väl vi klarar oss utan mogoloid fuck power ;P
Men nej jag vill egentligen inte hindra någon att skaffa barn eller jo om jag fått som jag ville skulle det finnas ett körkort för att få skaffa barn. Om man ser det samhälleligt praktiskt. Sedan lite mer utopiskt skulle jag vilja att man avlade egenskaper mycket mer för mänsklighetens bästa.
Existensen i våran värld idag är inte positiv nej. Jag tycker dom flesta mår dåligt och resten lever i förnekelse och avskiljande från dom stora frågorna.
Jag citerade inte vad du skrivit i helhet för att det inte skulle bli så långt. Men styckindelningen återspeglar i stort din styckeindelning i ditt senaste inlägg.
sapientia
Tack för visat intresse får jag säga
Du är välkommen in i disskusionen igen när du vill
Rising
Ja jag skulle säga att en medveten dator är levande. Både en amöba och en medveten dator är i sånna fall liv ja. Men dom är olika former av liv. Eller eftersom du ser rött när jag säger att det är två olika former av liv kan jag säga att dom är två olika resultat av liv. Eller så kan man säga att dom båda är liv men i olika grad avancerade och utvecklade.
Det må hända inte är så vetenskapligt. Men jag är inte heller någon vetenskapsman eller studerande i naturvetenskap.
Men även ditt svar två kan jag hålla med om. Nisse är levande på ett annat plan för att han har fräknar. Eller för att uttrycka det mera efter min begreppsvärld. Nisse är en annan form av liv än dig, vilket bland annat manifesteras av att han har fräknar. Men i det stora hela är ni nästan samma former av liv eftersom ni tillhör samma art och har kommit ungefär lika långt i utvecklingen. Men jag syftar mest till olika former där dessa är påtagligt tydliga. Som mellan en amöba och dig. Men båda ni två är självklart resultat av liv. Ska man utvidga det kan man se det som att även flygplanet är liv eftersom det är ett resultat av liv och inte skulle existera om inte livet existerade. Vidare kan man säga att den samlade kunskapen och tekniken och allting vi skapat hittils som människor är resultat av liv. Man skulle kunna säga att det är liv också eftersom det expanderar av sig själv precis som det biologiska livet gör. Det biologiska livet är som en stor blobb som blir större och större och på vars yta mer och mer avancerade former kommer upp. Men sen har den stora blobben också en skugga som är den kunskap, teknik, kultur osv som vi skapat. En dag kommer denna skugga att möta oss och bli självmedvetande och då kommer den att så att säga sammansmälta med den riktiga blobben och självexpandera i en explosionsartad hastighet. Egentligen är det rätt logiskt att hur än evolutionen hade gått så skulle detta hända.
Man kan dra många intressanta slutsatser av detta. Som kuriosa kan nämnas att troligen så är tidsresor omöjligt. Om de vore möjliga så skulle de i sådana fall företas av den självexpanderande kunskapen/tekniken genom att den åkt bakåt i tiden och skyndat på den vetenskapliga utvecklingen. Eftersom dom då också skulle kunna göra detta hur mycket som helst så skulle det i princip vara en helt annorlunda värld än denna primitiva vi lever i idag. Fast å andra sidan kanske det ändå skett eftersom unabombarens manisfest inte spridits och lett till någon avsevärd reaktion. I och för sig har jag inte heller läst den själv och kan inte uttala mig om det bara är nåt vettigt eller bara rappakalja.
Jag tycker inte att en sammanfallande galax och en sten som faller mot jorden är två olika former av gravitation. Men jag skulle vilja säga att det är två olika avancerade resultat av gravitationen.
Jag menar egentligen samma sak som dig med forskningen. Eftersom ju mer forskningen får reda på, ju mer kommer man närmare att förstå livets mening per automatik eftersom kunskapen växer. Så målet är mera ett ideal. Det är ju ingenting vi någonsin skulle kunna få uppleva inom våran livstid. Men jag kan omformuler mig och säga att jag tycker att den värdegemenskap som vore bäst vore den som mest satsade på forskningen och hade den som den största kampen. Att få mer kunskap.
Bra att du gillar skrotandet av nationer. Det går att genomföra.
bumbimys
Eftersom du uppenbarligen inte läst igenom disskusionen i sin helhet så får du heller inget kvalificerat svar.
JR Auk
Fjärrskådaren skrev:
Sen vill jag förtydliga en sak. Värdegemenskaperna bygger på gemensamma värderingar. Det är alltså snarare kampen än meningen som förenar. Många som t.ex. det kommunistiska tänket ger ingen mening till livet, men det är en kamp för det klasslösa samhället.
Ja visst är det så, men tittar man på varför vi skall nå klasserna så ser vi ett emancipationstänkande bakom.
Det vore som att säga att feminismen bara vill göra kvinnor vill män, eller ge dom rätten att bete sig som män. Det stämmer att många, lite dumma, uttrycker det så, men bakom det ligger också en emancipation som syftar till att frigöra könen till att inte styras av könsföreställningar.
Ja jag beskrev det väldigt enkelt. Såklart att det ligger mycket mer tanke bakom en kommunists kamp än bara klasslöst samhälle. Men jag orkade inte skriva en uppsats. Jag menade bara att de precis som alla andra sammanslutningar kämpar efter ett ideal. Kämpen förenar.
Sen det du skrev i ditt andra inlägg om den sociala samvaron. Jag minns inte riktigt vad vi diskuterade. Men låt mig ta ett exempel. EU. Dom som skapade europeiska gemenskapen lever inte idag. Men när dom levde och skapade gemenskapen utifrån en idé och ett ideal att jobba mot så förändrade dom världen aktivt. Idag vidareutvecklar vi idén, men utifrån våra egna idéer och tankar och på ett sätt som dom som skapade gemenskapen knappast kunde föreställa sig. Men det måste inte vara så. Krig har kämpats, gränser har dragits, olika "folk" har skapats. Dessa skeenden har varit aktiva val precis som allt vi gör i vardagen idag är aktiva val. Jag vet inte exakt vad du menar med den sociala samvarons effekter men jag menar att summan av samvaron är delarna adderade när det handlar om att förändra världen. Det är vi som lever som kan förändra. Men vi lever på en plattform som dom döda har byggt upp. Men vi behöver inte stå på denna platta om vi inte vill.
Ja visst, det är många som inte vill skaffa barn idag. Men vi är samtidigt fler än vi någonsin varit. Så jag tycker gott och väl vi klarar oss utan mogoloid fuck power ;P
Men nej jag vill egentligen inte hindra någon att skaffa barn eller jo om jag fått som jag ville skulle det finnas ett körkort för att få skaffa barn. Om man ser det samhälleligt praktiskt. Sedan lite mer utopiskt skulle jag vilja att man avlade egenskaper mycket mer för mänsklighetens bästa.
Existensen i våran värld idag är inte positiv nej. Jag tycker dom flesta mår dåligt och resten lever i förnekelse och avskiljande från dom stora frågorna.
Jag citerade inte vad du skrivit i helhet för att det inte skulle bli så långt. Men styckindelningen återspeglar i stort din styckeindelning i ditt senaste inlägg.
sapientia
Tack för visat intresse får jag säga
Du är välkommen in i disskusionen igen när du vill
Rising
Ja jag skulle säga att en medveten dator är levande. Både en amöba och en medveten dator är i sånna fall liv ja. Men dom är olika former av liv. Eller eftersom du ser rött när jag säger att det är två olika former av liv kan jag säga att dom är två olika resultat av liv. Eller så kan man säga att dom båda är liv men i olika grad avancerade och utvecklade.
Det må hända inte är så vetenskapligt. Men jag är inte heller någon vetenskapsman eller studerande i naturvetenskap.
Men även ditt svar två kan jag hålla med om. Nisse är levande på ett annat plan för att han har fräknar. Eller för att uttrycka det mera efter min begreppsvärld. Nisse är en annan form av liv än dig, vilket bland annat manifesteras av att han har fräknar. Men i det stora hela är ni nästan samma former av liv eftersom ni tillhör samma art och har kommit ungefär lika långt i utvecklingen. Men jag syftar mest till olika former där dessa är påtagligt tydliga. Som mellan en amöba och dig. Men båda ni två är självklart resultat av liv. Ska man utvidga det kan man se det som att även flygplanet är liv eftersom det är ett resultat av liv och inte skulle existera om inte livet existerade. Vidare kan man säga att den samlade kunskapen och tekniken och allting vi skapat hittils som människor är resultat av liv. Man skulle kunna säga att det är liv också eftersom det expanderar av sig själv precis som det biologiska livet gör. Det biologiska livet är som en stor blobb som blir större och större och på vars yta mer och mer avancerade former kommer upp. Men sen har den stora blobben också en skugga som är den kunskap, teknik, kultur osv som vi skapat. En dag kommer denna skugga att möta oss och bli självmedvetande och då kommer den att så att säga sammansmälta med den riktiga blobben och självexpandera i en explosionsartad hastighet. Egentligen är det rätt logiskt att hur än evolutionen hade gått så skulle detta hända.
Man kan dra många intressanta slutsatser av detta. Som kuriosa kan nämnas att troligen så är tidsresor omöjligt. Om de vore möjliga så skulle de i sådana fall företas av den självexpanderande kunskapen/tekniken genom att den åkt bakåt i tiden och skyndat på den vetenskapliga utvecklingen. Eftersom dom då också skulle kunna göra detta hur mycket som helst så skulle det i princip vara en helt annorlunda värld än denna primitiva vi lever i idag. Fast å andra sidan kanske det ändå skett eftersom unabombarens manisfest inte spridits och lett till någon avsevärd reaktion. I och för sig har jag inte heller läst den själv och kan inte uttala mig om det bara är nåt vettigt eller bara rappakalja.
Jag tycker inte att en sammanfallande galax och en sten som faller mot jorden är två olika former av gravitation. Men jag skulle vilja säga att det är två olika avancerade resultat av gravitationen.
Jag menar egentligen samma sak som dig med forskningen. Eftersom ju mer forskningen får reda på, ju mer kommer man närmare att förstå livets mening per automatik eftersom kunskapen växer. Så målet är mera ett ideal. Det är ju ingenting vi någonsin skulle kunna få uppleva inom våran livstid. Men jag kan omformuler mig och säga att jag tycker att den värdegemenskap som vore bäst vore den som mest satsade på forskningen och hade den som den största kampen. Att få mer kunskap.
Bra att du gillar skrotandet av nationer. Det går att genomföra.
bumbimys
Eftersom du uppenbarligen inte läst igenom disskusionen i sin helhet så får du heller inget kvalificerat svar.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 56 och 0 gäster