Hejsan...
Jösses vad Kallekula gastar om sina frågor - alla som han ej klarar av blir tydligen beskyllda för just detta! Ny försvarstaktik kanske? Ho ho ho....
Men ställ dem då, vännen lille? Och försök hålla dig inom ämnet, som ju handlar om hur de nyliberala ideerna du välan gillar både höjer kostnaderna, giver sämre service och urholkar det offentigas finanser och möjligheter! Eller låtsas du inte om detta? Det kan vi i och för sig förstå! Du har ju absolut inget alls att sätta emot! :lol:
Därmed går vi vidare i att sänka de totalitäras humör:
Hela denna del av beställar/utförar-modellen, alltså det som var ofördelaktigt för medborgarna och deras möjligheter till påverkan och insyn, var mer eller mindre borttänkt när modellen till slut lanserades år 1991, och därefter genomdrevs av den borgerliga regeringen år 1992. Med ens försämrades kommunernas service till medborgarna. Boven i dramat hette – vinstintresset. När man införde denna, för nyliberalerna allenarådande och ”heliga” faktor i systemet, då kom försämringarna slag i slag! Medborgarna var helt enkelt bortglömda i diskussionerna om de kommunala styrsystem i den nylanserade modellen när den blev färdigtänkt och presenterad för allmänheten år 1991. Istället hade man under flera år bara haft kommunernas politiker och tjänstemän för ögonen – och hur de bäst skulle kunna styra kommunens verksamheter. Varför var det så? Jo, stora och genomgripande förändringar i ett samhälle brukar vara framdrivna av opinioner bland medborgarna. Så var det inte i fallet med den nya kommunallagen. Något folkligt missnöje fanns inte med hur kommunerna styrdes eller deras service. Visserligen var allt fler missnöjda med den statliga offentliga sektorn, men flertalet var ännu mot slutet av 1980-talet positiva till den kommunala servicen. Sanningen är att omorganisationen i kommunerna var ett elitprojekt och de privata institutionernas ökande inflytande över politiken från tidigt 1980-tal och framåt. Dessa krafter ville ha modeller från det privata näringslivet. Modeller som var odemokratiska till sina strukturer, eftersom alla vet att samtliga privata företag drivs efter icke-demokratiska principer. Det förklarar samtidigt varför det folkliga deltagandet började tonas ned, det folkliga inflytandet minskas och närmast glömmas bort. För så fungerar det i det privata näringslivet, de flesta som jobbar har sällan något att säga till om inom det privata näringslivet!
Björn Rombach, var vid den aktuella tidsperioden forskare och ekonomie doktor vid Handelshögskolan i Stockholm, redovisade fyra års arbete runt beställar/utförarmodellen och sågade det mesta av den. Detta väckte ramaskri bland modellens tillskyndare, inte minst hos de två konsulter som var säljare av modellen(!)
Också andra kände oro, inte minst kommunala tjänstemän, politiker och de nyliberalas företrädare som här såg en fara för att deras skötebarn kanske skulle kastas ut med badvattnet!
Man menade bland tillskyndarna av den nya modellen att man borde ge den en chans, och att
det var för tidigt att utvärdera systemet innan det hade provats. Från annat håll påstods att modellen underlättade jobbet för de kommunanställda tjänstemännen, därför att deras handlingsutrymme därmed utökades rejält. Deras möjligheter att bli lokala smådirektörer precis som i näringslivet hägrade. Åter andra forskare, t.ex. Björn Brorström och Stefan Johansson från Förvaltningshögskolan i Göteborg, ansåg att denna modell helt enkelt inte skulle fungera, därför att det inte går att exakt formulera målen på ett entydigt sätt. Därmed kan man heller inte utkräva ansvar, menade man! Björn Rombach menade vidare att politikerna måste vara de som går att utkräva ansvar från, det är en av deras viktigaste roller som kommunalpolitiker. Om detta förfelas, hamnar makten hos tjänstemännen och allmänhetens inflytande minskar i samma grad, menade Rombach.
I Nacka kommun satte politikerna i en nämnd raskt upp olika mål, men man fick snart bakläxa från tjänstemännen – målen var för många och omöjliga att omsätta i praktiken. Därefter minskades målen och utarbetades dessutom i kommunledningskontoret – tjänstemännen hade därmed även formulerat målen. På andra håll fick man nya problem, eftersom det var utförarna som även skulle granska huruvida målen som satts upp fungerade i praktiken, fanns det oanade möjligheter till fuskande och manipulerande av uppföljningen av resultaten. För stor uppföljning av resultaten motverkar ju syftet med att effektivisera verksamheten. Därmed byggdes försämringarna in i alla delar av verksamheten från början. Beställar/utförarmodellen är en av de mest verklighetsfrämmande modeller som någonsin skapats, ett typexempel på en skrivbordsprodukt som inte har haft en enda kontakt med verkligheten.
Vi avvaktar, och noterar om humöret sjunkit ytterligare hos våra liberala kämpar.....därefter plågar vi dem med ännu mer faktainlagor
MVH
jbig
Att verka för det goda...
