Frihet.

[tomtefader]

Fråga: -Vad är frihet ?

Mitt korrekta svar är att "absolut frihet" inte existerar. Alltså denna naiva frihet, som Folket brukar tala om.
Således säger jag att heller inte "frihet" existerar.

[Ljüng]

Ljüng

"Det finns ingen objektiv definition på frihet"

Fel. Det gör det visst. Det finns många objektiva definitioner på frihet. Att fly från ett fängelse till exempel. Att lösgöra sig från bojor som håller en fången. Att slå ihjäl en tyrann. Att åka på semester. Att köpa en daim.

Vilken av dessa objektiva definitioner håller du mest med om?

Bojorna. Men bojan som håller dig fången är det faktum att du är mänsklig. Så länge du är mänsklig kan du aldrig vara helt fri anser jag.
Det är alla begär som håller dig fången.

[Sceptisk]

Ljüng

Jag anser också att vi är i grunden fullständigt beroende, vi är beroende av mat, luft, marken att gå på, kroppen för att kunna röra oss, osv. Men det är just i denna beroendeskap som vår frihet finns. För när vi kommer in i detta beroende så exister vi på "gott och ont". Dvs vi kan inte själva skriva reglerna och bygga system som exakt kan preciera var vi kommer hamna utan vi lever i ödets händer och är därför fullständigt fria.
Däremot ifall vi inte accepterar denna frihet så drabbas vi av inertia och en slags själens sjukdom där vi inte längre klarar av risken med att vara dödlig. Vi förnekar vår dödlighet och drömmer om evig existens. Vi får då storhetsvansinne och upplever det som att "kroppen" är ett fängelse som hindrar oss från att bli odödliga.

Förtydligande; När du accepterar ditt öde (generellt sett din dödlighet) så blir du fri. Att förneka detta öde är den stora bojan som hindrar dig från att leva fullt ut.

Sug på den!

[Ljüng]

Sceptisk



Det var något att suga på, jodå, och jag förstår vad du menar.
Håller med om mycket av det.
Men de behov du tar upp är nödvändiga för vår överlevnad.
Behov vi aldrig kan slita oss fria från, varför? Därför att då dör vi.

Behov jag pratar om är sådana såsom köttets lustar, materiella saker.
Saker som inte är nödvändiga för vår överlevnad, men som vi ändå vill ha.
Att komma över andra saker, såsom fruktan, är också nödvändiga.
När man inte räds någonting, har man inget som håller än tillbaka.
Först då kanske man kan leva livet fullt ut?  

Kroppen är ju blott ett verktyg. Kroppen i sig kan ju aldrig bli odödlig, men handlingarna vi utför med den kan däremot bli det.

[J R Auk]

Kroppen är ju blott ett verktyg. Kroppen i sig kan ju aldrig bli odödlig, men handlingarna vi utför med den kan däremot bli det.

Hur blir dom det?

[Ljüng]

Kroppen är ju blott ett verktyg. Kroppen i sig kan ju aldrig bli odödlig, men handlingarna vi utför med den kan däremot bli det.

Hur blir dom det?

En handling dör aldrig ut, vilket kroppen gör.
En historia bok är väl uppbyggd på diverse personers handlingar, deras agerande?

Alla handlingar är förstås inte det. Det faktum att jag dricker te kommer knappast gå till historien på nåt sätt.

[J R Auk]

Det är inte handlingarna som finns kvar, dess effekter kanske, eller minnet av dom kanske. Men handlingar dör med sitt fullbordande.

Att sträva efter den odödligheten är ingen skillnad från den odödliga kroppens strävan.

[Ljüng]

Det är inte handlingarna som finns kvar, dess effekter kanske, eller minnet av dom kanske. Men handlingar dör med sitt fullbordande.

Att sträva efter den odödligheten är ingen skillnad från den odödliga kroppens strävan.

Så sant, så sant. Otydligt skrivet av mig. Det var det jag menade.

Det är klart att det är skillnad, den ena är ju ouppnårlig?

[Sceptisk]

Ljüng

Jag tycker det vore tråkigt att se kroppen som ett mål i sig, men kroppen är ju ett medel för att nå målen. Sexualitet, smakupplevelser och vidare njutningar sätter ju en guldkant på tillvaron. Så jag förstår faktiskt inte vad det skulle vara att orda om. Såhär ser jag på saken; vi föds in i en materiell värld, det vi kallar Gud är den som skapar världen och det materiella. Vår uppgift är att göra det materiella till något spirituellt. Spirituellt betyder ofta också heligt och ordet helig kommer från betydelsen av att något är "helt" dvs. det är inget som fattas, det är fullkomligt, komplett, perfekt. När vi gör det så återförenas vi med Gud via det materiella och skapelsen blir på så vis fullkomlig.

Det betyder att vi har alla verktyg och alla möjligheter att göra vad som helst här till något andligt och heligt, det inbegriper sexualitet, relationer, arbetetm, hobbyn, personlig utveckling eller vad som helst. Ingenting är ondskefullt i sig, om du har en vilja att göra helt så kommer du få en underbar upplevelse av att leva.

Men att leva innebär hela tiden risker, som jag skrev. Vi är människor av kött och blod och vi föds och dör, precis som allting annat. Vi lever i ödets händer och narcissismen (neurotisk störning) som vill inbilla oss att vi, just vi, är utvalda att leva för evigt gör att vi förflyttar oss själva till ett existentiellt fängelse. Genom att acceptera ödet, dvs vår dödlighet så vågar vi leva.

[Ljüng]

Sceptisk

Självklart är sexualitet och diverse njutningar en guldkant på närvaron;
men frågan jag ställde var om det var nödvändigt för vår överlevnad?

Vi föds in i en materiell värld, yes.
När du säger det vi kallar Gud antar jag att du menar en högre makt?
Men jag tror inte att det är någon högre makt som skapar världen eller det materiella, utan vi själva.
Vi skapar det som en kompensation för något vi saknar.
Det är förstås bara vad jag tror, eller kanske vad jag vill tro.

"När vi gör det så återförenas vi med Gud via det materiella och skapelsen blir på så vis fullkomlig."

Jag vill inte tro på det du säger. Även om materiella saker kompletterar oss vill jag gärna tro att det finns nåt annat sätt.
När du skriver om narcissismen och det exstentiella fängelset, vill jag ännu mer förkasta det du säger, men jag kan inte undgå att det skrämmer mig ändå.
Smart svar.
Nu känner jag att jag måste tänka på och smälta det du just sagt...

[J R Auk]

Vad har vi för skäl att tro att vi dör?

[Rising]

Vad har vi för skäl att tro att vi dör?

Inte många, men vi har en massa rationella skäl för att inte betvivla att vi dör. Ty döden - såsom vi föreställer oss den - är oåterkallerlig, vilket - om det stämmer - betyder att vi inte kan testa att dö för att se om det är sant eller inte. Vi har alltså rationella skäl att betvivla allt annat innan vi betvivlar döden. Således har vi en massa skäl för att vilja tro på vår föreställning; om vi betvivlar döden så måste vi ju nämligen samtidigt betvivla allt annat; kanske smakar bajs gott? Kanske blir man snygg om man limmar fast tillräckligt mycket av ens könshår i ansiktet? osv. Betvivlar man döden så måste man således i förnuftets namn också börja bete sig som en fullkomlig pajas. Det vill vi inte, eftersom det verkar jobbigt, pinsamt och osmakligt.

Så om man vill vara förnuftig och rationell så säger man; "vad som händer efter döden, det vet vi inte; men tills vidare gör vi klokt i att lita på vår intuition/inbillning, eftersom vi än så länge inte kan hoppas finna något svar på denna fråga, vilket däremot gäller många andra frågor som ligger oss närmare till hands i nuläget."

[J R Auk]

Vad har vi för skäl att tro att vi dör?

Inte många, men vi har en massa rationella skäl för att inte betvivla att vi dör. Ty döden - såsom vi föreställer oss den - är oåterkallerlig, vilket - om det stämmer - betyder att vi inte kan testa att dö för att se om det är sant eller inte. Vi har alltså rationella skäl att betvivla allt annat innan vi betvivlar döden. Således har vi en massa skäl för att vilja tro på vår föreställning; om vi betvivlar döden så måste vi ju nämligen samtidigt betvivla allt annat; kanske smakar bajs gott? Kanske blir man snygg om man limmar fast tillräckligt mycket av ens könshår i ansiktet? osv. Betvivlar man döden så måste man således i förnuftets namn också börja bete sig som en fullkomlig pajas. Det vill vi inte, eftersom det verkar jobbigt, pinsamt och osmakligt.

Så om man vill vara förnuftig och rationell så säger man; "vad som händer efter döden, det vet vi inte; men tills vidare gör vi klokt i att lita på vår intuition/inbillning, eftersom vi än så länge inte kan hoppas finna något svar på denna fråga, vilket däremot gäller många andra frågor som ligger oss närmare till hands i nuläget."

Sannerligen.

Men jag undrar om inte detta med döden och dess form är något som har förbytts genom tiderna, och att den död som vi dag tar för sann har begränsat vår upplevda frihet. Kort och gott upphörande med kanske en fortlevnad någon annan stans.

Förut verkar man inte ha funderat i dom banorna. Existensen var vad man kände till och man förutsatte att så skulle det fortsätta.

Är inte det en frihet. Att inte behöva betänka den tysta svarta tomheten.

[Rising]

Och förresten; "frihet" ser jag som ett ostensivt (utpekande) ord. Detta prat om den definitiva friheten ser jag som ett meningslöst företag; såsom att försöka fråga sig var hjärtat egentligen sitter på en kentaur.

Vi vet alla vad frihet är; eftersom vi använder ordet dagligen. Det är givande att försöka definiera detta ords gränser, men det är helt meningslöst att prata om någon sorts frihet som inte finns - och inte kan finnas - förutom i fantasin.

Jag säger att jag har ont när jag har huvudvärk. Det betyder inte att jag tror mig uppleva den yttersta definitionen på smärta. Jag förstår mycket väl att det borde göra mycket mer ont att få huvudet långsamt avslitet av en gorilla med rostig polygrip, men det är i min mening meningslöst att begränsa ord till att enbart handla om dess extremer.

Samma sak med frihet. Att begränsa sig till någon hokus-pokus-fantasiform av frihet är att vara den värsta sortens dumskalle i mina ögon, för vanliga dumskallar gör bort sig utan att använda hjärnan alls, medan den värsta sortens dumskallar står stolta och slår sig för bröstet medan de gör bort sig, och säger "här ser ni en som använder hjärnan!"

Pinsamt.

[Akryon]

Ett tråkigt svar är att det är indviduellt.
Det finns ju ingen objektiv definition på frihet.

Min egna definition lyder däremot:
Den dagen jag inte längre känner mig fäst vid materiella saker, eller måste ge vika för olika begär.
Den dagen jag kommer bort från allt vad den här världen har blivit.
När jag inte längre behöver vakna upp och känna "Fan, nu var det dags igen."
Jag tror inte att jag kommer få uppleva riktig frihet förrän den dagen jag ligger under jord. Död. En lång resa kvar.
Å andra sidan är ju resan alltid lite mer intressant än målet.

det var bra håller med men målet kan vara intressantare, ibland i allafall...
för mig är frihet redan här vi har redan frihet, friheten att tänka precis som vi vill:)
kankse inte utföra, handla osv men tänka i vart fall...
friheten att välja i huvudet alltså, bara en definition av en i mängden...men...ja.... XD