Riksdagsval

[Stefan]

hovnarr/

Jag vill inte säga att filosofer som arbetar systematiskt skulle ha mer att komma med vad gäller kritik av specialister än vanliga människor. Däremot, att de har ANNAT att komma med - argument som säkert ter sig bra mycket mer förnuftiga just för FILOSOFERNA själva, än för vanliga människor.

Det är ointressant om saker och ting är förnuftiga FÖR vanliga människor eller filosoferna. Det intressanta är om de ÄR FÖRNUFTIGA, PUNKT. Och där menar jag att filosofernas åsikter om vetenskaperna alltsomoftast är förnuftigare än vanliga människors åsikter. Jag har svårt att tänka mig hur det skulle kunna vara annorlunda; å ena sidan har vi experter som studerat vetenskaperna i decennier, å andra sidan har vi mannen på gatan som inte vet ett dyft. Det föreligger samma situation som i fysiken; experten vet mer än lekmannen.

Självklart måste filosofin också ifrågasättas. Men detta görs knappast bäst av nån som inte vet ett smack om den och dess problem.

Såvitt jag vet så vilar i stort sett alla F på någon slags grund. Vetenskapen, fysiken, de flesta filosofiska skolor, psykiatrin - you name it. Vi kan kalla det dogmer, postulat eller påståenden.

"Dogmer" är inte synonymt med "postulat". Vetenskapen har i min mening inte dogmer i någon större utsträckning. Det har däremot de flesta religioner. Däremot har den givetvis uppfattningar som tills vidare inte ifrågasätts närmare (man varken kan eller bör undersöka rimlighetsgraden i alla uppfattningar hela tiden; då får man ingenting gjort).

Johan/

Att störa ett system är otroligt viktigt, det kallas med ett vanligare ord för att ifrågasätta.

Nej, det var inte det jag talade om här. Vad jag talade om var "störning" i betydelsen FÖRÄNDRING för dess egen skull, inte ifrågasättande. Självklart motsätter jag inte mig ifrågasättande (även om jag föredrar mer systematiskt ifrågasättande än di Levas); däremot tror jag att många förändringar är av ondo.

Däremot bör han som narren fortsätta att störa den högtidliga ceremonin med sina infall, och på så sätt späda ut tydligheten med lite hälsosam motsägelsefullhet.

Jag vet inte vad du menar med "motsägelsefullhet", men i en mening är det definitivt olämpligt med motsägelsefullhet. Det är olämpligt att tro A och icke-A samtidigt; likaså är olämpligt att försöka göra A och icke-A samtidigt (det senare går helt enkelt inte; det förra kanske grovt irrationella personer kan lyckas göra).

Apropå andlighet, så tycker jag att det är olämpligt att det i den samtida debatten skapas en motsättning mellan rationellt tänkande och ett djupt, innerligt och äkta liv. Att tro på vetenskapen och förnuftet implicerar inte materialism, ytlighet eller något annat. Det är fullt möjligt att ha rationella trosföreställningar och handla förnuftigt och samtidigt tycka att konst, djupa mänskliga relationer, djupa emotionella upplevelser osv är mycket viktiga för ett bra mänskligt liv. Andlighet är inte lika med religiositet.

[Nonstop]

Jag kommer att tänka på vad jag själv får ut av att vara med i den här sortens samtalsfora. Jag tror faktiskt att det viktigaste jag lär mig är att det finns sätt att tänka som jag inte hade en aning om tidigare. Man rör sig ju alltid inom någon slags begränsad krets med i någon mening liktänkande. di Levor och sadister och hunduppfödande konstnärer möter jag inte till vardags. Jag tenderar att ta oerhört mycket för givet "så tänker väl varenda människa", "detta är väl självklart".
.

Nu fick jag en liten uppenbarelse av samhällsbyggande per internet. Fast det kanske förekommer redan i lönndom, vem vet vad som döljer sig bakom alla dessa signaturer.
Iallafall, det kunde kanske bli något i stil med den "affektiva" finska 1500-talsrättsskipningen..

Nonstop

[Camilla]

Vad är då fel med dagens system? I korthet följande. Politiska partier vid makten har en mandatperiod om 4 år.

Visst är det så. Samtidigt måste man tänka på att omvärlden och väljarnas åsikter ändras. Man kan inte ha hur lång mandatperiod som helst, för då kommer regeringen i otakt med folket.

Stora förändringar genomförs oftast i början av mandatperioderna, särskilt i samband med regeringsskiften. Då har (det eventuellt nya) regeringspartiet många idéer om saker som ska göras. Efterhand som tiden går sinar sedan de regerandes fantasi och de blir mer inriktade på att behålla makten och status quo.

Betrakta valresultaten från de senaste 20 åren. Räkna ut ett medelvärde för alla röster och sätt ihop ett parlament där det minsta partiet är representerade av en person och övriga i proportion till sina historiska valresultat. Det blir kanske 50-100 personer.

Ett mäkligt förfarande. Hur ska man hitta representanter för partier som mer eller mindre upphört, Ny Demokrati till exempel?

De partier som röstades fram för tjugo år sedan är inte identiska med deras motsvarigheter idag, även om vissa av partinamnen finns kvar. En person som röstade på Olof Palme i valet 1982 kanske föredrog ett helt annat parti år 2002.

Gör sedan en partipolitiskt neutral styrelse med experter från olika områden - runt 20 st. som får tjäna som regering. Dessa utses genom att 40 av dem röstas fram av parlamentet och folket gör den sista gallringen. Låt slutligen denna kompetenta regering och detta slimmade parlament få sitta i 20 år och åstadkomma saker, med behörighet att själva hålla fyllnadsval vid behov. Därefter röstar vi fram folk till nästa 20-års period.

Låter som ett farligt system upplagt för korruption tycker jag. Hur kan du veta att de fyrtio som parlamentet väljer är sådana experter som du vill ha? Partierna i parlamentet väljer förstås ut personer med anknytning till partiernas åsikter. Folket väljer sedan ut de 20 av dessa som är mest populära, inte nödvändigtvis de 20 bästa.

Eftersom den nya riksdagen och regeringen blir mer eller mindre omöjliga att avsätta med normala medel och eftersom de regerar så länge och blir så mäktiga blir det förstås mycket mer lockande att komma med där än i dagens regeringar, så man kan vänta sig att partier och enskilda individer kommer att ta till extrema metoder för att antingen komma in eller påverka de valda.

Dessutom är din definition av vad experterna ska vara experter på väldigt luddig och dessutom motsägelsefull. Först säger du att det ska vara experter från olika områden och sedan att det ska handla om sådana som är experter på att leda ett rike som Sverige mot framtiden. Särskilt det senare är svårt att definiera och det är också omöjligt att veta i förväg vem som har den kompetensen såvida de inte redan med gott resultat har suttit i en liknande regering.

Vad garanterar att de 20 sedan vill lämna ifrån sig makten efter 20 år? De har ju blivit vana vid att regera och vill kanske sitta längre. 20 år kanske är så lång tid att den demokratiska processen hinner komma ur gängorna. Under denna långa tid har folk hunnit bli vana vid de styrande och dessa har kanske hunnit knyta så starka kontakter med militären etc. att de är svåra att avsätta.

Annars skulle 20 år hur som helst vara alldeles för lång tid. Rådsmedlemmarna skulle bli trötta och deras idéer skulle sina efter bara några år. Väldigt få statsmän brukar vara fit for fight i mer än tio år. Jag kan inte komma på många exemplar som klarat det. Alf Svensson kanske. Honom vill du ju ha med i regeringen.

Slutligen tycker jag det låter väldigt udda att begränsa de styrande till de som är 55 eller yngre. Det är ju annars en en ganska vanlig åsikt att visdomen ökar med åldern.

Vänligen
Camilla

[Camilla]

Problemet idag är att politiker ska leda landet, men många av dem är olämpliga som ledare. Jesus, Kofi Annan, Oprah Winfrey, Dr. Phil, Dalai Lama, Carolina Klüft, Thomas di Leva, drottning Silvia, min mor, min kompis Erik och den där indianhövdingen som talar om att man ska tänka sju generationer framåt är exempel på vilka som jag kan tänka mig att skulle platsa i en sådan regering - många av dem behöver de andra för att det ska bli balanserat. Att man saknar politisk vana är snarast en fördel.

Jesus - skulle ge bort statskassan till tredje världen, vilket kan vara lovvärt i och för sig. Vidare skulle han döma större delen av befolkningen till helvetet och sedan sätta sig ner och invänta Guds rike, som han skulle förvänta sig komma innan den nu levande generationen dött ut. Här kan man verkligen snacka om kortsiktighet.

Kofi Annan - respektingivande person som nog är duglig. Var dock dålig på att reagera på folkmordet i Rwanda exempelvis.

Oprah Winfrey - bra på ekonomi och marknadsföring. Kan platsa som närings- eller propagandaminister.

Dr. Phil - en man vars främsta förtjänster är att han är bra på att snacka i TV samt skälla ut och förödmjuka folk och komma undan med det. Han är även demokratiskt sinnad. Ett program handlade om en flicka som påstod sig vara mobbad. I slutet av programmet tyckte Phil att publiken skulle rösta om den mobbade eller de påstådda mobbarna hade rätt. Någon enstaka röstade på flickan medan många röstade på de påstådda mobbarna. Troligen därför att de var många fler och hade tagit med sig sina familjer och vänner till studion.

Dalai Lama - vet jag inte så mycket om.

Carolina Klyft - bra på grimaser. Duger nog som idrottsminister.

Thomas di Leva - bra som idéspruta, men det kan han vara utanför regeringen där han kan spruta idéer utan att behöva ta ansvar för konsekvenserna. Det är inte heller säkert att han skulle vilja vara med.

Drottning Silvia - bra på vad?

Din mor - nu äntligen börjar det likna nåt.

Erik - ännu bättre.

Indianhövdingen - bäst!

Vänligen
Camilla

[Johan Ågren]

Jag vet inte vad du menar med "motsägelsefullhet", men i en mening är det definitivt olämpligt med motsägelsefullhet. Det är olämpligt att tro A och icke-A samtidigt; likaså är olämpligt att försöka göra A och icke-A samtidigt (det senare går helt enkelt inte; det förra kanske grovt irrationella personer kan lyckas göra).

Jag menar just att det är sunt att ha alternativ; att tro både "A och icke-A samtidigt". I sina handlingar är man tvingad till ett utslag, men i sina föreställningshypoteser är det klokt att bevara många möjligheter, även mindre rationella alternativ. Dessa alternativ kan kanske ses i ett rationellt perspektiv genom vidare belysning. Att vara kluven är sällan en bra utgångspunkt för handlingskraft, men är ett desto gynnsammare utgångsläge när det kommer till filosoferande. Jag skiljer på filosoferande som aktivitet och filosofi som teoribyggen. När man väl bygger teorier så tenderar olika möjligheter att strypas och vise versa. Den akademiska kunskapsvärlden lutar i hög grad åt teoribygge, det är handlingskraftigt och dominant. Sofisternas framgång kan ses i deras handlingskraft och dominans. Deras teoribygge var praktiskt och funktionellt. Men häri ligger också faran och den akademiska fällan. Axiom är gift för filosoferandet som aktivitet, men mycket tacksamt för teoribyggen. Det är inte svårt att utifrån givna ramar konstruera logiska modeller som sedan kan användas inom den praktiska filosofin. Filosofin blir rumsren och konkret. Det blir en vetenskap som andra, skiljd från rödvinsfilosferande och poesi, skild från "charlataner" som di Leva. Att hävda något som inte innefattas i accepterade axiomatiska modeller anses vara irrationellt och flummigt.

Jag tror många "vanliga människor" har stor förmåga till filosoferandet som aktivitet, och i många fall större förmåga än akademiker. Det är kanske omöjligt att uppbåda den energi som krävs för att bli professor om man samtidigt har huvudet fyllt av motsägelser och tvivel. Akademikern kanske är av nödvändighet enkelspårig i sitt själsliv, i alla fall under kritiska passager.

Jag håller med dig Stefan att logiskt tillkortakommande inte är något gott. En expert är bättre att utföra sin uppgift än någon som har sämre förmåga. Fast det är inte riktigt det jag talar om som du kanske kan se. Filosofins viktigaste kärna - enligt mig - är inte vem som bäst kan sätta samman det ena och det andra utifrån givna beståndsdelar, utan om det som uppbådar och är orsak till byggstenarna och som avgör hur vi sätter dem samman och varför. Dessutom är min primära ontologi av sådan art att filosoferandet som aktivitet är något väldigt centralt. Jag har en lutning mot en idealistisk modell. Jag ser teoribildning som något sekundärt, och om man endast mäter förnuft utifrån detta så vinner akademikerna tävlingen. Men när det kommer till det primära filosoferandet så vinner en person som di Leva, särskilt om det visar sig att akademikerna har byggt luftslott och di Leva är något på spåren, även om han inte uttrycker sig så sofistikerat. Här vinner också en person som t.ex U.G. Krishnamurti som i sitt primära filosoferande får andra filosofer att verka ytterst banala. Personer som A. Einstein får väl också sägas tillhöra kategorien där det existerar ett primärt filosoferande. Einsten kan sägas vara en "vanlig människa" i den goda bemärkelsen, han hade problem i skolan och var aldrig någon "akademiker", men han hade en öppenhet mot det primära levande filosoferandet. Andra fick sätta samman och bringa ordning i hans kreativitet. Kanske just detta var förutsättningen för hans förmåga.

Citat som dessa vittnar om just det jag talar om:

"Det ända som stör min inlärning är min utbildning."

"Betrakta aldrig studier som en plikt, utan som en avundsvärd chans att lära känna den befriande influensen av skönhet i själens kungarike för din egen personliga glädjes skull och för samhällets vinst som ditt senare arbete tillhör."

"Få är de som ser med sina egna ögon och känner med sina egna hjärtan."

"Vilken intelligent dumskalle som helst kan göra saker större, mer komplexa, och mer våldsamma. Det kräver en dos genialitet, och en hel del mod, att göra det motsatta."

"Läsning avleder efter någon tid vår tanke alltför mycket från dess skapande uppgift. Varje människa som läser för mycket använder sin egen hjärna för litet förfaller till lata tankevanor."

"Fantasi är viktigare än kunskap."

A. Einstein

Johan

[J R Auk]

Vad jag är ute efter är att störa systemet ordentligt. Och där tror jag di Leva är en mycket bättre systemstörare än Persson.

Varför vill du störa systemet? Jag har svårt att se att det finns ett egenvärde i att "störa systemet". Dessutom tror jag att väldigt många störningar kommer att leda till det sämre. Det är ungefär som med mutationer i biologin. De flesta går åt skogen, men några få leder till det bättre. Så vad vi bör göra är inte att maximera "systemstörningarna", utan att undersöka på ett metodiskt sätt hur systemet kan göras bättre. För det behövs det, i min mening, vetenskapliga undersökningar (som iofs inte nödvändigtvis måste uföras av professionella akademiker; de kan också utföras av departementsfolk, oberoende expertgrupper etc.), inte folk som di Leva.

Du missar att det i dagens samhälle inte finns utrymme för metodiska undersökningar.
Ekonomin styr vad som undersöks. Anslag ges till det som ligger inom ramarna för det acceptabla och det som gynnar dom som ger anslag.
Det blir en likriktning och elitism av det.

[J R Auk]

Har det här inte halkat mer och mer in på att undersöka ett sätt att bryta människors ständiga förlitande på disskurser, som på ett eller annat sätt blivit vedertagna?
Det är väl skit samma vem som styr och hur, om alla skulle dela en nykter syn utan skygglapparna på.
Ta in verkligheten.
Om akademierna och experterna var så systematiska och bra, och dagens ledare så dugliga och handlingskraftiga, så skulle väl inte vi behöva läsa dom löpsedlar som vi gör i dagens läge?
Exakt var någonstans är vårt samhälle demokratiskt?
Var någonstans bestäms det vad som är accepterat och inte?
Hur tas beslut om vad som är accepterat eller inte?

Stefan:

Har du någonsin funderat över vad som händer med ett budskap som någon förmedlar till dig, om ni inte delar samma begrepp och/eller språk eller att du kanske använder, för uttrycket, "fel språk"?
Du har ingen aning om orden som du läste översatt med "rätt språk" skulle ge dig en uppenbarelse av insikt.
Sek kan du argumentera för att vi alla ska läsa på och lära oss språk och gemensamma begrepp, men var hamnar vi då?
Jo då hamnar vi i en sliskig soppa där vi inte får en chans att undersöka vilken "mångfald" som leder till evolutionärt lyckad framtid, för vi har redan likriktat och begränsat möjligheterna till " mutationer i biologin." där "De flesta går åt skogen, men några få leder till det bättre".
Eller har du något sätt att sålla efter "mutationerna" har spelat ut sin roll men innan vi låter systemet löpa amok, och sabotera våra evolutionssystematiska försök till utvärdering av just evolverandet?

[hovnarr]

Mina bemötanden (det känns som det blir mycket av den varan, och inte så mycket "nytt", men det har sin charm det med):

Det är ointressant om saker och ting är förnuftiga FÖR vanliga människor eller filosoferna. Det intressanta är om de ÄR FÖRNUFTIGA, PUNKT. Och där menar jag att filosofernas åsikter om vetenskaperna alltsomoftast är förnuftigare än vanliga människors åsikter.

Är det din uppfattning som filosofiskt skolad person, menar du? Med vilket verktyg mäter du förnuftighet? För att kunna diskutera det här med dig känns som jag borde vända på resonemanget och se det så här istället: Låt oss titta på hur filosofer över lag skiljer sig från s.k. "vanliga människor". Denna skillnad, t.ex. i argumentationsförmåga, att på ett mer systematiskt sätt kunna undersöka en företeelse, eller skriva en bra redogörelse med ett korrekt språk - DET kallar vi sedan för förnuft. Och då blir ju filosoferna mest förnuftiga. Färdig!

Det må vara så att jag tolkar dig fel på något sätt. Tittar jag på mitt eget fackområde vill jag ju mena att jag kan mer om det än gemene man, på samma sätt som någon som läst 160 poäng filosofi säkert kan mycket mer om filosofi än vad jag själv kan. Men för mig ligger det långt till nästa steg: "Är då gemene man, fil. magen eller jag mest förnuftig?" Det är som att fråga vad det är för skillnad på en cykel.

Apropå andlighet, så tycker jag att det är olämpligt att det i den samtida debatten skapas en motsättning mellan rationellt tänkande och ett djupt, innerligt och äkta liv.

Där håller jag med dig till fullo. Det är olyckligt att religionen får ensamhet på andligheten, i synnerhet som det finns de trosuppfattningar som snarare motar det jag skulle kalla andlighet i grinden snarare än främjar den.

Ett mäkligt förfarande. Hur ska man hitta representanter för partier som mer eller mindre upphört, Ny Demokrati till exempel?

Det är möjligt att det är olämpligt. Problemet med små partier som upphört uppkommer dock inte - det är t.ex. rimligt att anta att en viktad (över åren) röstandel om 1% blir nödvändigt för att öht få en plats, med tanke på det ringa antalet parlamentariker. Anledningen till att se det hela över en längre tid är att om nu ledamöterna ska sitta i 20 år så borde det inte bara vara det senaste valet som styr fördelningen, utan hur partierna "skött sig" de senaste 20 åren.

Vad gäller dina kommentarer på den ledartyp som vaskas fram etc. så ger jag dig rätt i det mesta - kvaliteten på ledarna var inte det centrala i mitt ursprungliga resonemang. I alla fall tror jag att popularitet är minst lika viktigt som någon annan form av kompetens.

Dessutom är din definition av vad experterna ska vara experter på väldigt luddig och dessutom motsägelsefull. Först säger du att det ska vara experter från olika områden och sedan att det ska handla om sådana som är experter på att leda ett rike som Sverige mot framtiden.

Utan att definiera vad en god ledare är, låt mig förtydliga så här: Idéspruteregeringen bör bestå av goda ledare från "all walks of life" (det är det jag menar med olika områden).

Under denna långa tid har folk hunnit bli vana vid de styrande och dessa har kanske hunnit knyta så starka kontakter med militären etc. att de är svåra att avsätta.

Militären ja... don't get me started. Det är det jag menar - det går inte att diskutera en sak i taget, därför då tangerar man närliggande cirklar och måste förändra dem med. Vi har den värld vi har, för att vi har den värld vi har. Den föder och organiserar sig själv och försöka vi störa något anpassar sig systemet på ett sådant sätt jämvikten återställs.

Slutligen tycker jag det låter väldigt udda att begränsa de styrande till de som är 55 eller yngre. Det är ju annars en en ganska vanlig åsikt att visdomen ökar med åldern.

Där har jag redan gett mig (se tidigare post). Vid närmare eftertanke vill jag nog ge mig vad gäller den undre gränsen också. Parlamentet eller regeringen borde ha minst en 10-åring ibland sig.

Dina parodiska kommentarer på mina ministerförslag var underhållande! Några få förtjänar vidare granskning:

Dr. Phil: Kan bete sig dumt åt precis som andra. Det är hans handlingskraft jag vill åt, samt hans förmåga att mana andra (måna, men inte alla) till handling. Han förefaller också ha tillräcklig integritet för att hålla 20 år. Skulle så gärna vilja se honom och di Leva slå sina kloka ihop.

Silvia: Folkkär, berest, mediavänlig och engagerad för de som har de sämre ställt. Också bra med ädelt blod för vissa internationella kontakter (såsom i Brunei, där jag hört att de har en stor närhet till folket).

den befriande influensen av skönhet i själens kungarike

Detta är ren poesi!

[archaxe]

Jag tror Jesus är rätt olämplig som politiker, då han varit död i c:a 2000 år. Hellre en levande idiot än en döing.

Eller förresten... kanske inte.

[Camilla]

Expertstyre är överskattat enligt min mening. Då menar jag inte hovnarrs typ av experter utan experter i den vanliga betydelsen - ekonomer, jurister, filosofer o.s.v.

För det första är det svårt att veta vem som är den bästa experten. Det kan ju egentligen bara andra experter avgöra. Här finns en källa till korruption.

För det andra har olika experter ofta väldigt olika syn på saker och ting. Om man ska välja in en ekonom till den föreslagna 20-mannaregeringen och har att välja mellan en marxistisk och en anarkokapitalistisk sådan, hur gör man då?

För det tredje är det inte säkert att någon är bra på att styra ett land bara för att hon är expert inom ett visst ämne. Det handlar om olika kompetenser. En expert kanske är helt insnöad på sitt ämne och inte förstår något annat. Eller så kanske experten är en person som får geniala idéer ibland men som inte har den balans och kontinuitet i tänkandet som krävs för att regera.

Jag menar att akademiker och idésprutor i stort sett spelar en annan roll i samhället än politiker. Akademikernas främsta uppgift är att leverera teorier och sakliga kommentarer medan idésprutornas uppgift är att leverera vilda idéer.

Därmed inte sagt att man ska undvika att ha experter och idésprutor i en regering. Jag menar bara att de inte nödvändigtvis är bättre ledare än andra.

Det finns många olika fungerande ledarstilar. Det finns en fara i att tro att en ledare måste vara på något visst sätt, till exempel att man tror att det alltid behövs "en stark ledare" eller att man till varje pris måste ha någon som gör sig bra i media.

Jag har bland annat stött på en teori som använts inom Volvo. Kärnan i denna är att det finns olika ledarstilar som alla kan fungera. Hur väl de fungerar beror på vilken sorts uppgift som ska lösas och om det finns andra personer i ledarens närhet som kan kompensera eventuella brister.

Om ledaren är väldigt teoretisk och tillbakadragen kanske hon behöver en handlingskraftig underhuggare som tar tag i det praktiska exempelvis. En social eller handlingskraftig ledare å andra sidan kanske behöver sällskap av en teoretiker som är bra på att analysera de långsiktiga konsekvenserna. Jag tror att hovnarr är inne på detta också i och med att han menar att det behövs olika personer i regeringen som kompletterar varandra.

Faktum är att antalet potentiella goda ledare är större än vad man kan få för sig om man ensidigt letar efter någon viss egenskap. Många potentiella goda ledare underskattar också sig själva därför att de saknar någon egenskap de tror är nödvändig, som exempelvis handlingskraft.

Mina parodiska kommentarer till hovnarrs ministerförslag kanske var lite väl parodiska. Dr. Phil skulle nog platsa ganska bra i en regering och vi ska inte heller underskatta Thomas di Leva. Jag uppfattar honom som en intelligent person. Jag såg honom live en gång under en festival och hans scenshow var den klart bästa den kvällen. Det tyder på att han förutom fantasi även har organisations- och ledarskapsförmåga.

Vänligen
Camilla

[Camilla]

När propaganda propageras med påvisat resultat har vi inte längre en demokrati.

Ett motexempel är omröstningen om EMU.

Du verkar tycka att det är ett problem att politiker påverkas av media och lobbyister. Därför vill du begränsa media tycks det som.

Att begränsa media innbär dock även det faror. Det kanske bara leder till att de nu rådande uppfattningarna cementeras eftersom de blir svårare att kritisera. Dessutom kan det vara så att de som ska censurera gör detta selektivt så att deras egna intressen gynnas.

Den mandatperiod på 10 år du föreslår för din 13-mannaregering tror jag är för lång. Jag tror att de 13 kommer att ha uttömt sina idéer långt innnan mandatperioden är slut.

Vidare finns alltid en fara i slutna grupper att medlemmarnas åsikter alltmer kommer att likna varandra. Även om man från början har 13 väldigt olika personer kan det efter ett tag bli så att de alla eller nästan alla börjar tycka likadant, och det de kommer att tycka kan mycket väl vara något extremt. Detta är ett välkänt psykologiskt fenomen.

Vänligen
Camilla

[Stefan]

Johan

Jag menar just att det är sunt att ha alternativ; att tro både "A och icke-A samtidigt". I sina handlingar är man tvingad till ett utslag, men i sina föreställningshypoteser är det klokt att bevara många möjligheter, även mindre rationella alternativ.

Självklart kan det vara rationellt att bevara många möjligheter i sina föreställningshypoteser. Hur tror du att jag kan vara emot något sådant? När du tolkar mina inlägg, så vänligen tillskriv mig åtminstone en gnutta intelligens.

Vi kan säga så här: det kan vara rimligt att tro att det med 80 % sannolikhet finns en Gud och att det med med 20 % sannolikhet inte finns en Gud (eller vice versa). Men det är inte rimligt att tro att sannolikheten för att det finns en Gud är 100 % och för att Gud inte finns är 100 %.

Alternativt kan vi uttrycka oss med det krångligare ordet "försanthållande". Att "försanthålla" något är just att vara tämligen övertygad om ett givet påståendes sanning. Det är inte rimligt att försanthålla A och icke-A samtidigt; att försanthålla att det står ett träd utanför mitt fönster och att det inte gör det samtidigt.

Sen har vi helt klart olika syn på vad filosofin bör syssla med. Men kanske är det så att vi är intresserade av olika saker (som vi båda vill benämna med det värdeladdade ordet "filosofi").

Auk/

Du missar att det i dagens samhälle inte finns utrymme för metodiska undersökningar.
Ekonomin styr vad som undersöks. Anslag ges till det som ligger inom ramarna för det acceptabla och det som gynnar dom som ger anslag.
Det blir en likriktning och elitism av det.

Det där är inte helt sant. De humanistiska och samhällsvetenskapliga institutionerna går i stor utsträckning snarare i vänsterradikalernas än i kapitalets ledband. Jag har också svårt att se att modern filosofi i någon större utsträckning styrs av ekonomiska intressen. Iaf skulle man vilja nån någon slags skäl till att det är så.

hovnarr/

Med vilket verktyg mäter du förnuftighet?

Ytterst, intuitionen.

Jag tror att om gemene man kände till hur man arbetade inom analytisk filosofi, skulle även han/hon tycka att denna verksamhet har större kapacitet att kritisera vetenskaperna på ett förnuftigt sätt än gemene man. Människor har, tror jag, likartade intuitioner om vad som är förnuftigt och vad som inte är det. Som ett exempel på hur systematisk och användbar analytisk filosofi kan vara, se denna hemsida: http://www.intrepidsoftware.com/fallacy/toc.php

Camilla/

Expertstyre är överskattat enligt min mening. Då menar jag inte hovnarrs typ av experter utan experter i den vanliga betydelsen - ekonomer, jurister, filosofer o.s.v.

Vad menar du med expertstyre? Tycker du t ex att det är fel att experter sköter Riksbanken (istället för politiker). Vad jag vet har det lett till minskad inflation och ökad ekonomisk instabilitet.

Sen är det klart att det yttersta ansvaret ska ligga hos en vald riksdag och regering. Men jag tror att man kan använda experter inte bara som rådgivare, utan också som beslutsfattare. Eftersom politiken innehåller en tveksam incitamentsstruktur, som hovnarr påpekat, så kan det vara bra att lyfta bort vissa saker från den (som räntepolitiken).

För det första är det svårt att veta vem som är den bästa experten. Det kan ju egentligen bara andra experter avgöra. Här finns en källa till korruption.

Nja, vad gäller Riksbanken verkar inte detta ha varit ett problem.

[hovnarr]

Ett mycket läsvärt och tänkvärt inlägg Stefan!

Tack också för länken. Den gav mig mycket och visar för mig filosofins styrka, vilket jag också tror är det som vi intuitivt uppfattar som förnuftigt: Den ställer upp och systematiserar argument på ett lättillgängligt sätt (detta gäller dock inte alltid - jag har förstått att exempelvis tractatus, om än systematisk till sitt sken, inte är särskilt lättillgänglig).

Ändå skulle jag inte önska att alla vore analytiska filosofer eller ha en sådan skolning (men det skulle nog vara mycket lättare att prata med folk, om alla hade den referensramen). På samma sätt tycker jag att det är bra att även de utan kunskap om hur man kritiserar, kritiserar (och då gärna kunskapen om hur man kritiserar). Men visst kan det kännas som upp-och-ner-vända världen när okunskap skulle vara en fördel.

Intressant det du skriver om intuitionen som grund för det förnuftiga. Jag antar då att intuitionens grund är osägbar? Vidare förutsätter du att det finns en gemensam intuition - att vi håller samma saker för förnuftiga. Det kan nog sägas gälla överlag, för folk som lever i liknande samhällen. Men det som en mujjahedin intuitivt tycker är förnuftigt är ju inte det som jag intuitivt tycker är förnuftigt. Vad ÄR då förnuftigt (absolut, objektivt), om förnuftets grund är så väsenskild?

[Camilla]

Vad menar du med expertstyre? Tycker du t ex att det är fel att experter sköter Riksbanken (istället för politiker). Vad jag vet har det lett till minskad inflation och ökad ekonomisk instabilitet.

Ja, Riksbanken verkar ju fungera bra som det är nu.

Vad jag vänder mig emot är en idé jag ibland stöter på som innebär att man bör avskaffa demokratin i Sverige helt och ersätta den med en diktatorisk regering bestående av experter på olika områden, ekonomi bland annat.

Vänligen
Camilla

[Stefan]

Vad jag vänder mig emot är en idé jag ibland stöter på som innebär att man bör avskaffa demokratin i Sverige helt och ersätta den med en diktatorisk regering bestående av experter på olika områden, ekonomi bland annat.

Visst, den vänder jag mig också emot.