Hejsan...
Yy påstår att han ej äro ett stödnick - fan tro´t... stilen, den fåordiga och intetsägande, överensstämmer exakt med ett sådant....
Så går vi då vidare i vårt sökande efter urliberalen och hans sammansmältning med ockraren.....
Handelsmannens/penningutlånarens syfte var inte i sig att dra in räntor, påpekar Neeladri Battacharya i en diskussion om skuldsättningen på Punjabs landsbygd, utan att kontrollera priserna på inköp och försäljning och att se till att han fick fasta kanaler för leveranser och avsättning för sina varor.
De upptäckte emellertid att det var lönsammare att bli shahukarer, mellanhänder, än att fungera som bönder och arbeta med att förbättra sin jord, en roll som de brittiska nationalekonomerna hade föreskrivit. Samtidigt som de små zamindarerna och deras arbetare drabbades av av en ny otrygghet, att kommersialiseringen av jordbruket bara ökade deras skuldsättning och den fattigdom som hängde samman med denna.
Shahukdarerna tvingade de fattiga att sälja sina skördar till lågt marknadspris. Bönderna skörtades upp exempelvis genom felvägning av shahukarer-handlare. Förhållandena var värst i de sydöstra delarna av provinsen eftersom detta område hade hamnat under britternas koloniala kontroll redan 1809.
Bönder inom andra exportsektorer såsom jordnötter, oljefrön och tobak kunde berätta liknande historier. Även om en del bönder på sina håll, främst inom juteodlingen och i en del risdistrikt kunde göra mindre vinster på sin exportodling innebar avsaluodlingen att, inte minst i de torra områdena, de flesta drabbades av en minskad trygghet i livsmedelsförsörjningen.
Situationen var den samma för många grödor som var ämnade åt hemmamarknaden. Det inhemska råsockret gur, var lönsamt att odla, men ändå satt odlarna i de östra delarna av Förenade provinserna i en årstidsfälla – sammanfallande krav på arbetskraft och skatter. Något som tvingade dem att inteckna sina skördar, och eventuella vinster, hos handelsmän och rika bönder som också var handlare. I stället för att leda till kapitalackumulation av överskottet gjorde odlingen av sockerrör att det nätt och jämt var möjligt för bönderna att klara sin existens från ett år till ett annat.
I sista hand var det den brittiska statsmakten i Indien som självt såg till att några produktivitetshöjande fördelar knappast kunde flöda fram ur exportboomen till de direkta producenterna. (Vi bör här komma ihåg att Storbritannien vid denna tid var en diktatur. Hela statsapparaten var i händerna på de politiska och ekonomiska eliterna). Den koloniala budgeten som främst finansierades av skatter på brukad jord, återlämnade knappt 2 procent till jordbruk och utbildning och knappt 4 procent till offentliga arbeten av olika slag. Däremot avsattes närmare en tredjedel av budgeten till armén och polisen.
David Richardos principer om det för alla naturliga utbytet dolde en viktig detalj som framträdde tydligt i det indiska exemplet under 1800-talet – den obönhörliga ekonomiska urholkningen av producenternas livsmedelsförsörjning. Istället för att skapa moderna och marknadsorienterade jordbrukare innebar det brittiska koloniala kapitalistiska skattesystemet, styrt av en liten stenrik ekonomisk klick i England, att bondebefolkningen utsattes i allt högre grad för en lokal despoti från penningutlånare och nyrika jordägare.
Skattesystemet ställde för höga krav på bönderna, och den tog inte hänsyn till jordart, klimat och annat – något som innebar att en del brukare varje år blev av med sin jod. Det blev ett förhållande där de lokala penninglånarna drog till sig det överskott som låntagarna producerade. Långivarna blev snart herrar i sin byar och regioner – och de började systematiskt plundra sina grannar. Den brittiska kolonialstaten visste mycket väl hur det fungerade, men de gjorde i praktiken inget åt det! Exempelvis innebar den berycktade Deccan Act, tillkommen efter ett uppror mot banias (penningutlånarna) år 1875, som skulle leda till förbättringar för låntagarna att det egentligen blev tvärtom. Skatteöverenskommelser och domstolsbesluten gav i praktiken samma långivare som de skulle motarbeta ännu större makt.
Hoppas alla hängde med, för snart går vi vidare....
MVH
jbig
Att verka för det goda...
