Skrämmande astralprojektion

[Angelina]

Igår hade jag en hemsk upplevelse.
Jag kände att en astralprojektion var på väg, och tänkte, kul, jag är med.
Så jag åkte ut ur kroppen och hade först ingen kontroll alls utan flög omkring som en vante i sovrummet.

Så småningom fick jag tillräcklig kontroll över min eteriska lekamen och tog mig ut i lägenheten och ut på balkongen. Där hoppade jag omkring, glad i hågen över att vara ute ur kroppen, det var ett tag sen sist. Tittade ner, och såg ett långt tåg, eller procession, men svartklädda människor gå i tystnad längs efter vägen. Jag ropade åt dem....( vet inte varför jag ropade just detta) Hallå, jag är eran räddare! ...haha, ok...men, de hörde mig inte, utan gick bara vidare.

Tyckte detta blev alldeles för kusligt och gick in igen. Väl inne i köket, så började jag tvivla på min astralprojektion, eftersom den började kännas för verklig, för fysisk. Jag försökte då gripa tag i en kaffekanna för att testa, och då började "verkligheten" brännas upp som en gammal film. Kände att någon stod brevid mig, och blev alldeles förlamad av skräck. Såg bara en svart munksärk med ett vitt rep i midjan, vågade inte titta på ansiktet. Men det svarta tyget var så svart att det kändes som ren ondska.

Jag tvingade mig själv att "vakna".
Gick sedan ut i köket för att kolla om personen var kvar, och bannade denne för att våga skrämma mig. Alltså, vad tror ni? Vad handlade det här om?
Jag behöver bara höra att allt är ok och inget att vara rädd för, men är öppen för andra idéer också.

Jag menar, personen i köket kanske inte var ond, men att min rädsla fick mig att tro det. Men "begravningståget" nere på gården kändes också skumt, och jag fick orden "the grim reaper" i huvudet efteråt.

Ni behöver inte betrakta detta som en astralprojektion, om det strider mot era uppfattningar, man kan se det som en dröm också, det spelar ingen roll, det är tolkningen av upplevelsen som är intressant.

Men, tilläggas kan att många flyttat från denna lägenhet eftersom de upplevt att det "spökar" och den tidigare hyresgästen gick helt oförklarligt ut framför en buss dagarna innan jul och dog.  Så det kan vara så, att något illvilligt huserar här och vill driva folk till döden. Men det är en väldigt vild spekulation,  närmast vansinnig, men ...allt ÄR möjligt.

[Jörgen]

Det var rätt skrämmande läsning, hoppas att du bara författade det på skoj, annars det kanske kan börja spöka här på filosofiforumet snart också.

Några egna otäcka drömmar, som jag minns...

Att ligga paralyserat på gatan, mens folk bara struntar i en

Kostymnissar som smyger omkring min sängplats och tittar på en

Att sväva ovanför människorna (ja, den var kul)

Besök på en bordell, där hororna var vidunderliga monster, men trevliga sådana

Månbesök, men något var fel, alla trycktes till marken, dimensionserna höll på att kollapsa

[Angelina]

Nej, det var inte på skoj, tyvärr.

[Lasarus]

Jag kände att en astralprojektion var på väg, och tänkte, kul, jag är med.

Om man med astralprojektion menar en upplevelse där man uppfattar sig som varandes utanför sin egen kropp, möjligen även iaktagandes sin egen kropp, så finns det distinkta minnen hos mig om sådant. Minnen som härrör ifrån min ungdom. Jag har nog alltid antagit att det varit fråga om minnen ifrån drömupplevelser.

[Angelina]

Ja precis, man är utanför kroppen. Det är som en blandning mellan vakenhet och dröm.

[Lasarus]

I det hyperrationella jag, jag växte upp till att bli, fanns bara en rationell förklaring, att det varit minnen från en dröm.

[PopJimmy]

Jag har aldrig varit med om någon upplevelse av denna karaktär så jag har väldigt svårt att förhålla mig till någon som berättar om den. Det enda jag är mer eller mindre säker på att dessa typer av upplevelser faktiskt existerar. Fenomenet är inte på något sätt nytt, men jag förstår i förlängningen inte hur jag ska tolka saker. Jag ser det som ett utforskande och slutsatser är ibland bara ivägen.

Är det något du själv gör som triggade igång upplevelsen? Har du själv upplevt likandne saker tidigare?

[suchanother]

Angelinas astralprojektion med "utanför kroppen" upplevelse väckte gamla minnen till liv!
Upplevelsen var av det mindre angenäma slaget.
Det hela började när jag promenerade genom en kyrkogård (genväg) på väg till skolan. En gång kände jag plötsligt att mitt medvetande, eller vad man nu ska kalla det, lämnade kroppen och jag skildes helt från min egen fysiska kropp. Jag kunde fortfarande höra det knastrande ljudet från grusgången men det var inte jag som åstadkom detta utan någon annan.
Sen i fortsättningen förstärktes upplevelsen, inte varje dag, men då och då. Plötsligt en dag var upplevelsen så stark att jag fick dödsångest. Jag var helt övertygad att jag kommer att dö precis i detta ögonblick.

Långt senare klassade en instrumentalist psykiater detta till panikångest.
Yihaa! Vad kul att få en diagnos och en etikett och få en rationell förklaring från den välbeprövade vetenskapen. Läkaren skrev direkt ut 100 st. a 10 mg ångestdämpande Sobril. Happy hour, or happy days are here again!

[Angelina]

Vad trist such, att du hamande hos en så träig psykolog, men lite lyckopiller kanske inte var helt fel heller.

Det finns massor all läsa om astralprojektion på nätet, om ni är intresserade. Det är inte så komplicerat egentligen. Man lämnar fokus på den fysiska kroppen och förflyttar det till den eteriska. Man hamnar i en annan dimension, och det låter ju såklar helt way out there, men det är så jag upplever det. I denna dimensionen ser det mesta likadant ut som i den fysiska förutom att samma regler inte gäller, man kan tex flyga och gå genom väggar. Drömelement infinner sig ofta och det är vanligt att en astralprojektion övergår till en dröm.

Men, jag inte särskilt sakkunnig sådär, utan kan väl egentligen bara berätta om egna upplevelser.

Mina astralprojektioner började när jag var 22, och har fortsatt sedan dess. Ibland har man perioder då det händer ofta, och ibland inte alls, intervaller. Kanske hade jag dem när jag var lite också, men visste inte vad det var.

Det börjar ofta som ett sus i öronen, man känner att man tappar kontroller över kroppen, som att man somnar fast är medveten samtidigt. Vakendrömmar kallar en del det, och det kanske är ungefär samma sak, fast inte riktigt. För mig är vakendrömmar mer när man vaknar i drömmen och inser att man drömmer. Men i en astralprojektion är man medveten från början, men att det sedan kan gå över i en dröm.

Jag har dock aldrig haft en alstalprojektion, som du beskrev such, när kroppen går omkring, men har hört om nadra som haft det, tex en kompis hade det ofta när hon satt och läste. Det måste vara ännu mer freakigt.

Fast igår hade jag nästan en sådan, när jag tittade på Melodifestivalen. Det är verkligen bara skit-musik, helt chockerande. Jag menar, brukar det inte vara bättre än så här, aningen? Hur kunde Rumänien få flera tolvpoängare, det går mig liksom helt förbi.