Filosofin ljuger!

[J R Auk]

Varför 300?
Nazimytologin inkarnerad har den värde idag?

[Avantgardet]

Det är en medmänniska man hjälper pga ens sociala instinkt, för att samhället/den mänskliga gemenskapen skall funka på sikt. Oavsett himmel och pannkaka, reinkarnation och karma. Hygglighet som sin egen belöning. Man mår bra av det där och då helt enkelt.

Det är då kanske rimligt att anta att vi är programmerade med denna instinkt, kanske av en slump, och att denna inprogrammerade instinkt är en anledning till att vi kommit så här långt i civilisationen utan att förgöra varandra!? Helt enligt Darwins evolutionsteori.

Eller kan det vara tvärt om? Att instinkten är en konsekvens av evolutionen?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lawrence_Kohlberg

...och där kom "utvecklingspsykologin" insmygandes igen! Kropotkin gjorde det ju bra när han argumenterade för att solidaritet var något som främjade överlevnad. Det som är intressant är emellertid inte huruvida, som Algotezza är inne på, jag erhåller, och rättfärdigar mig själv och mina handlingar därigenom, och skänker nån typ av "lycka". Det blir samma djävla förtryckande konservatism likförbannat, och rättfärdigat enligt cirkelformen: framgångrik=moralisk eftersom moralisk=framgångsrik. Man måste offra sig själv och sitt eget goda. Hade alla redan haft det bra, och det bara var frågan om att upprätthålla detta, så hade det räckt med snällhetsprincipen. Existerar ett underskott av något så måste någon annan avstå.

[Fication]

Kolla! Nån har utvecklat antikroppar!

Nej, jag undrar verkligen vad som är hönan och vad som är ägget, Avant. Jag tror det är en 'god cirkel', social instinkt främjar överlevnad och utveckling, som i sin tur ökar den sociala instinkten.

Om ni tycker att jag glider runt som en skugga här och slänger ur mig en blandning av lite mindre sammanhängande argument och okväden så är det en riktig observation. Jag sparkar lite här och var och ser vad som händer. Jag har ingen plan, experimenterar lite bara.

Auk, gillar din utläggning om filosofin. Dekonstruktionens väsen, som jag ser det, är att gräva sig ner i psyket och försöka kartlägga vad som händer, att objektifiera våra inre processer. Att riva ner alla 'sanningar', alla strukturer tills alla små bitar ligger på en lång rad, i spillror. Detta är vad som händer nu och vi kommer inte ge oss förrän vi har rivit färdigt.

Jag är inte moralisk (mycket flexibel) och jag är definitivt inte framgångsrik! Vad fan ska man vara det för?

Varför 300?
Nazimytologin inkarnerad har den värde idag?

Japp, använder den själv dagligen.

[Algotezza]

Det är en medmänniska man hjälper pga ens sociala instinkt, för att samhället/den mänskliga gemenskapen skall funka på sikt. Oavsett himmel och pannkaka, reinkarnation och karma. Hygglighet som sin egen belöning. Man mår bra av det där och då helt enkelt.

Det är då kanske rimligt att anta att vi är programmerade med denna instinkt, kanske av en slump, och att denna inprogrammerade instinkt är en anledning till att vi kommit så här långt i civilisationen utan att förgöra varandra!? Helt enligt Darwins evolutionsteori.

Eller kan det vara tvärt om? Att instinkten är en konsekvens av evolutionen?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lawrence_Kohlberg

...och där kom "utvecklingspsykologin" insmygandes igen! Kropotkin gjorde det ju bra när han argumenterade för att solidaritet var något som främjade överlevnad. Det som är intressant är emellertid inte huruvida, som Algotezza är inne på, jag erhåller, och rättfärdigar mig själv och mina handlingar därigenom, och skänker nån typ av "lycka". Det blir samma djävla förtryckande konservatism likförbannat, och rättfärdigat enligt cirkelformen: framgångrik=moralisk eftersom moralisk=framgångsrik. Man måste offra sig själv och sitt eget goda. Hade alla redan haft det bra, och det bara var frågan om att upprätthålla detta, så hade det räckt med snällhetsprincipen. Existerar ett underskott av något så måste någon annan avstå.

På vilket sätt ofrar man sig själv om man är hygglig mot andra? Om man lagt mäke till att man får något positivt tillbaka om man ger något positivt  till andra har  det med moral att göra? Man kan visserligen  bygga en moral på den grunden, t.ex. en kristen sådan, men man behöver inte blanda in moral alls, bara konstatera att så är fallet - om man lagt märke till detta samband. Böra följer ej logiskt bindande ur vara.

Vad menar du med att detta leder till förtryckande konservatism?

Varför skulle detta leda till en framgångsmoral à la Livets Ord?

Vad menas med "sitt eget goda"? Alltid något materiellt? Pengar, mat, ting? Eller kan det var något annat?

Vad menar du med snällhetsprincipen? Snällismen à la fp för ett antal år sedan?

Personligt
Personligen är det inget offer att vara hygglig mot andra och jag gör det inte av moraliska skäl eller för att få något tillbaka utan därför att jag mår bra av att agera så. Vad har det med konservatism att göra? Jag skiter fullstänigt i om alla handlar som jag eller vilken moral de har: de får själva ta de yttesrta konsekvesnerna av den. Men jag gilalr att bli hyggligt bemött, vilket jag i 99,9 % av fallen blir. Blir jag det inte tar jag det med humor och ironi. Jag ger bara råd om någon ber om det. Om jag är lycklig och framgångsrik? Jag mår bra av livets klärobskyr av ljus och mörker, himmel och helvete. Framgångsrik? Knappast, eftersom jag ville bli författare men blev svensklärare och skrivmaniker på nätet och för byrålådan och den nära vänkretsen.

Jag tror inte jag har någon etik men väl moral. Situationsetik om "situationen" gäller på sikt så att säga, kanske...Jag gör det jag mår bra av. Jag har lärt mig vad jag mår bra av på sikt. Ett agerande som ofta stämmer överens med vissa av de moralläror som finns. Buddhism i synnerhet, lite kristendom... Jag är allergisk mot moraliserande. Eget och andras.

A

[Avantgardet]

Se där! Reaktioner, vad trevligt!

Jag var så klart lite otydlig märker jag, men nåväl!

På vilket sätt ofrar man sig själv om man är hygglig mot andra?

Tvärtom, vad jag hävdar är att det är en uppoffring att inte vara hygglig. Att ta och ge skit för att det behövs! Att våga gå mot strömmen fastän det gör ont.

Om man lagt mäke till att man får något positivt tillbaka om man ger något positivt  till andra har  det med moral att göra?

Hedonism är väl moral i ett perspektiv? Alla handlingar är moraliska handlingar.

Man kan visserligen  bygga en moral på den grunden, t.ex. en kristen sådan, men man behöver inte blanda in moral alls, bara konstatera att så är fallet - om man lagt märke till detta samband. Böra följer ej logiskt bindande ur vara.

Nej du har helt rätt, men jag har heller inte hävdat detta. Däremot så vägrar jag gå med på att det skulle finnas något amoraliskt i egentlig mening. Receptionen är precis lika viktig som intentionen i detta fall, man har en omgivning att ta hänsyn till - alltid.

Vad menar du med att detta leder till förtryckande konservatism?

Hemskt enkelt egentligen. För att kunna vara "hygglig" så krävs vissa förutsättningar - att man har mat i magen t.ex. (d.v.s. att du inte behöver slåss för din fortlevnad) -, finns inte förutsättningarna så finns heller inte möjligheten. En ackumulation av "hygglighet" - som kan kännas naturlig för organismen - kan alltså bidra till att skapa en förtryckarstruktur där man marginaliserar - t.ex. segregerar eller låser in på anstalter - de som inte förmår vara "hyggliga" (eftersom de materiella förutsättningarna saknas). Därför kan "hyggligheten" i sig vara ett moraliskt "ont" - förutsatt att vi förfäktar nåt slags "rättvisa". Är du med? Om vi inte vill kalla det ett "moraliskt ont" så kan likväl dess spridning diskuteras, där formen sätts i centrum.

Varför skulle detta leda till en framgångsmoral à la Livets Ord?

Det karmiska tänkandet är ju att "du får vad du förtjänar", vilket är detsamma som att hävda att "framgångsrika" och "lyckliga" människor är "moraliska" människor.

Vad menas med "sitt eget goda"? Alltid något materiellt? Pengar, mat, ting? Eller kan det var något annat?

Det hänger ju alltid ihop. Det jag hävdar är att det kan vara ett "större" moraliskt "gott" att ta på sig och samtidigt sprida "misär" än värderingar som vi vanligtvis betraktar som "goda" (och som av nån anledning, må så vara "biologisk" eller vad vi nu vill, uppfattas som sådana). Det beror på hur situationen ser ut och "vem" som man riktar sig till.

Vad menar du med snällhetsprincipen? Snällismen à la fp för ett antal år sedan?

Jag åsyftade detta med "hygglighet".

Kort sagt kan man här påstå att jag ifrågasätter den "gyllene regeln". Är det begripligt?

Fication:

Antikroppar och antikroppar, det är bara en sån där period på året när jag känner för att provocera.

Nej, jag undrar verkligen vad som är hönan och vad som är ägget, Avant. Jag tror det är en 'god cirkel', social instinkt främjar överlevnad och utveckling, som i sin tur ökar den sociala instinkten.

"Utveckling". Där är det igen. Huga, vilket ord. Vad skulle denna "drivande kraft" i naturen vara för något? Och varför, vilket är det viktigaste, skulle denna utgöra något "bättre", något mer "utvecklat"? Det är lätt att göra det enkelt för sig, smöra för rätt personer och komma upp sig, men är inte det bara ett annat namn för "egoism"?

Om ni tycker att jag glider runt som en skugga här och slänger ur mig en blandning av lite mindre sammanhängande argument och okväden så är det en riktig observation. Jag sparkar lite här och var och ser vad som händer. Jag har ingen plan, experimenterar lite bara.  :)

Har svårt att tro att någon agerar helt planlöst. Själv sparkar jag på allt och alla, i synnerhet på folk som ligger ned!

[Algotezza]

Se där! Reaktioner, vad trevligt!

Jag var så klart lite otydlig märker jag, men nåväl!

På vilket sätt ofrar man sig själv om man är hygglig mot andra?

Tvärtom, vad jag hävdar är att det är en uppoffring att inte vara hygglig. Att ta och ge skit för att det behövs! Att våga gå mot strömmen fastän det gör ont.

Hur vet man när det behövs ge skit åt andra? Vad är det då man vill uppnå?

Om man lagt märke till att man får något positivt tillbaka om man ger något positivt  till andra har  det med moral att göra?

Hedonism är väl moral i ett perspektiv? Alla handlingar är moraliska handlingar.

Jag borde skrivit: det har inte nödvändigtvis med etik att göra - moral handlar det ju om, då moral enligt mig är: hur vi agerar mot andra i världen.

Man kan visserligen  bygga en moral på den grunden, t.ex. en kristen sådan, men man behöver inte blanda in moral alls, bara konstatera att så är fallet - om man lagt märke till detta samband. Böra följer ej logiskt bindande ur vara.

Nej du har helt rätt, men jag har heller inte hävdat detta. Däremot så vägrar jag gå med på att det skulle finnas något amoraliskt i egentlig mening. Receptionen är precis lika viktig som intentionen i detta fall, man har en omgivning att ta hänsyn till - alltid.

Jag borde skrivit: "man kan visserligen bygga en etik på den grunden" - då hade det blivit tydligare. Om vi menar att moral = hur vi är mot andra finns det inget amoraliskt, för alla agerar vi på något sätt mot andra. Men det finns något omoraliskt = det som strider mot min moral, mitt sätt att vara och agera. Och det finns något oetiskt när det gäller en viss etik, nämligen  som strider mot denna morallära,  just denna etik.

Vad menar du med att detta leder till förtryckande konservatism?

Hemskt enkelt egentligen. För att kunna vara "hygglig" så krävs vissa förutsättningar - att man har mat i magen t.ex. (d.v.s. att du inte behöver slåss för din fortlevnad) -, finns inte förutsättningarna så finns heller inte möjligheten. En ackumulation av "hygglighet" - som kan kännas naturlig för organismen - kan alltså bidra till att skapa en förtryckarstruktur där man marginaliserar - t.ex. segregerar eller låser in på anstalter - de som inte förmår vara "hyggliga" (eftersom de materiella förutsättningarna saknas). Därför kan "hyggligheten" i sig vara ett moraliskt "ont" - förutsatt att vi förfäktar nåt slags "rättvisa". Är du med? Om vi inte vill kalla det ett "moraliskt ont" så kan likväl dess spridning diskuteras, där formen sätts i centrum.

Det blir förtryckande bara om hygglighet är ett krav,  oavsett de individuella  förutsättningarna att vara det. Om man bortser från den tomma magens negativa inverkan på ens möjligheter att agera hyggligt, så att säga.

Varför skulle detta leda till en framgångsmoral à la Livets Ord?

Det karmiska tänkandet är ju att "du får vad du förtjänar", vilket är detsamma som att hävda att "framgångsrika" och "lyckliga" människor är "moraliska" människor.

Ja, i sin vulgärtolkning. Jag tolkar karma mer som: jag skapar själv mitt öde, är 100% (nästintill) ansvarig för det. Karma enl. existentialismen, så att säga. Det jag gör mot andra kommer tillbaka senare. Inte för att jag förtjänar det utan pga av att all energi har en tendens att komma tillbaka, gå i cirkel eller spiral som sluter sig i sig själv.

Vad menas med "sitt eget goda"? Alltid något materiellt? Pengar, mat, ting? Eller kan det var något annat?

Det hänger ju alltid ihop. Det jag hävdar är att det kan vara ett "större" moraliskt "gott" att ta på sig och samtidigt sprida "misär" än värderingar som vi vanligtvis betraktar som "goda" (och som av nån anledning, må så vara "biologisk" eller vad vi nu vill, uppfattas som sådana). Det beror på hur situationen ser ut och "vem" som man riktar sig till.

Framförallt beror det väl på syftet, vad man vill uppnå. Man kan alltid välja ett "litet etiskt ont" för att uppnå ett "större etiskt gott" eller för att undvika ett "strörre etiskt ont". Så funkar väl all etik? Här kan man väl byta ut "etiskt" mot "moraliskt", också, om man vill.

Vad menar du med snällhetsprincipen? Snällismen à la fp för ett antal år sedan?

Jag åsyftade detta med "hygglighet".

Kort sagt kan man här påstå att jag ifrågasätter den "gyllene regeln". Är det begripligt?

Visst kan man ifrågasätta den. Som etiskt rättesnöre. Den är för grov för att lösa alla etiska dilemman, duger bara som en tumregel med tumvantarna på, inget för den etiska finmotoriken. Då krävs mer. Tännsjö har ifrågasatt den och ger då exemplet Hitler. Om Hitler ansett att det vore OK att göra tvål också av honom själv, hade han ju följt den gyllene regeln. Alltså kan han då inte kritiseras etiskt för att ha brutit mot den gyllene regeln.  Svårare att ifrågasätta blir den om man bara ser den som ett uttryck för energiers återvändande till utgångspunkten för att finna ett slags balans.

A

[Fication]

"Utveckling". Där är det igen. Huga, vilket ord.

Antikroppar igen!! Shit, PopJimmy har verkligen gjort dig resistent!

Ja, visst suger det! Det suger för att du kämpar för att bryta ner maktstrukturer och så kommer det någon och säger att en människa kan vara mer utvecklad än en annan och att denne annan borde försöka lära sig av den mer utvecklade individen.

För mig tog det ett tag att komma över, men känns naturligt nu när jag umgås med min lille son (för att inte tala om mina hundar, appropå 300). Jag är mer utvecklad än vad han är, alltså bestämmer jag över honom.

Drivande kraft till utveckling? Tja, vad sägs om kreativitet och ständigt ökande krav på bekvämlighet. Mina studenter försöker ibland smöra för mig, men jag säger bara att ni måste själva gå genom dörren. Jag kan bara visa den. Att växa är inget 'bra' som man väljer att göra för att det är 'bättre' än något annat, man gör det helt enkelt.

Algotezza, jag har inte gett upp mina författardrömmar än. Jag gillade verkligen din beskrivning av hur man utvecklar sitt skrivande i 'veckans medlem'. Jag är inte så detaljerad och nyanserad utan ganska enkel och 'grovmaskig' när jag skriver. Behöver jobba på detta...

[Algotezza]

Ja, utveckling vad är det idag... vem definierar den? "Den mest utvecklade"... definierar sig som detta på grunder han i sin höghet själv bestämt. Mest utvecklad = med mest makt över andra...? Maktens rätt...



A

[Fication]

Vem är det som bestämt att en 18-åring är mer utvecklad än en 12-åring? Vari består skillnaden?

Kognitivt?
Emotionellt?
Självinsikt?
Intelligens (språklig, matematisk, musikalisk, spatiell osv)
Interpersonellt?
Fysiskt?
Andligt?
osv...

Det är svårt att definiera, men vi är väl överens om att den finns. Eller?!

När det gäller makt. Är det inte så att man brukar säga att kunskap är makt?! Inte för att någon kunnig bestämt det för att rättfärdiga sin egen makt utan helt enkelt för att det fungerar så ganska ofta, dock inte alltid. Jag vill bara byta ut kunskap mot utveckling så är jag lite bredare (kunskap är överskattat).

Om man anknyter till reklam-tråden, duktiga marknadsförare är mer medvetna om många människors behov och längtan än människorna själva. De använder sin medvetenhet för att påverka dessa människor - alltså har de makt över de mindre medvetna konsumenterna.

[Algotezza]

Vem är det som bestämt att en 18-åring är mer utvecklad än en 12-åring? Vari består skillnaden?

Kognitivt?
Emotionellt?
Självinsikt?
Intelligens (språklig, matematisk, musikalisk, spatiell osv)
Interpersonellt?
Fysiskt?
Andligt?
osv...

Det är svårt att definiera, men vi är väl överens om att den finns. Eller?!

När det gäller makt. Är det inte så att man brukar säga att kunskap är makt?! Inte för att någon kunnig bestämt det för att rättfärdiga sin egen makt utan helt enkelt för att det fungerar så ganska ofta, dock inte alltid. Jag vill bara byta ut kunskap mot utveckling så är jag lite bredare (kunskap är överskattat).

Om man anknyter till reklam-tråden, duktiga marknadsförare är mer medvetna om många människors behov och längtan än människorna själva. De använder sin medvetenhet för att påverka dessa människor - alltså har de makt över de mindre medvetna konsumenterna.

Utvecklad: kunna nyttja sina förmågor med framgång - hur nu sådan skall mätas... ev. enligt normer i ens sociala kontext... Vara en vinnare i sitt sammanhang...

I de blindas rike får den enögde ögat utrivet... och den tvåögde ses som Satan...

A

[Avantgardet]

Hur vet man när det behövs ge skit åt andra? Vad är det då man vill uppnå?

Ja det är ju det som är viktigt att vara på det klara med.

För mig tog det ett tag att komma över, men känns naturligt nu när jag umgås med min lille son (för att inte tala om mina hundar, appropå 300). Jag är mer utvecklad än vad han är, alltså bestämmer jag över honom.

Den stereotypa patriarken alltså?

Drivande kraft till utveckling? Tja, vad sägs om kreativitet och ständigt ökande krav på bekvämlighet. Mina studenter försöker ibland smöra för mig, men jag säger bara att ni måste själva gå genom dörren. Jag kan bara visa den. Att växa är inget 'bra' som man väljer att göra för att det är 'bättre' än något annat, man gör det helt enkelt.

Enligt de kriterier du skisserar här så skulle alltså "upplevelsemaskinen" vara att betrakta som utveckling? Går att följa tanken ännu längre...

Vem är det som bestämt att en 18-åring är mer utvecklad än en 12-åring? Vari består skillnaden?

Har du provat att betrakta det som kvalitativa skillnader istället för kvantitativa? Din barndom är för alltid förlorad...

Det är svårt att definiera, men vi är väl överens om att den finns. Eller?!

Som tanke, inget snack om saken, men som något annat? Nej.

När det gäller makt. Är det inte så att man brukar säga att kunskap är makt?! Inte för att någon kunnig bestämt det för att rättfärdiga sin egen makt utan helt enkelt för att det fungerar så ganska ofta, dock inte alltid. Jag vill bara byta ut kunskap mot utveckling så är jag lite bredare (kunskap är överskattat).

Så den som är äldst skall alltså bestämma? Är det vad du försöker säga? Eller är det bara någon typ av självförhärligande? Förstår inte riktigt logiken i det här. Kunskap betraktas som makt, många som hävdat, och det är det. Kunskap om hur man tillskansar sig och behåller makt. Det finns också kunskap som avslöjar makten - kallade inte Foucault detta för Parrhesiast (nåt i den stilen).

Om man anknyter till reklam-tråden, duktiga marknadsförare är mer medvetna om många människors behov och längtan än människorna själva. De använder sin medvetenhet för att påverka dessa människor - alltså har de makt över de mindre medvetna konsumenterna.

Det lustiga i kråksången är att dessa konsumenter också har makt över reklammakarna - en estetisk makt.

[PopJimmy]

Varför tillskriver du mig egenskapen "enkelspårig"? Anser du att jag är det?

Jag, jag upplever dig väldigt förutsägbar.

Skulle de vara naturliga så skulle de inte gå att undertrycka. Det du kalla "naturligt" är alltså "artificiellt" och Skapas av omständigheterna. Personligen skiter jag blankt fan i om borgarbrackan "lider" för att han inte får den nyaste Ferrarin av sin farsa.

Men vad är det du inte förstått? Jag skiter fullständigt i distinktionen naturligt och artificiellt om man drar det till extremen. I förlängingen är kemiska sammansättningar något artificiellt, precis som miljön är det, precis som kön är det och då menar jag kukar och fittor. Men oavsett VILKEN kontext det handlar om, så är vissa kontexter gemensamma för i stort sett alla människor. Att människor behöver äta är ett relativt faktum, precis som alla andra behov är det. Men det blir bara löjligt om du vill relativisera saker till extremer. Förstår ärligt talat inte relevansen i det, inte om man vill ha en seriös diskussion iaf.

Vad är då naturligt? Hur kan du, som enda människa, så bortom? Även utvecklingspsykologin som du förfäktar är ju kulturellt bunden! Jag vet att du hävdar motsatsen, och här får vi väl helt enkelt gräva fram en massa forskning för att avgöra i sak.

Men vad är det du inte förstår. Jag säger naturligtvis att utvecklingspsykologin är bunden till kulturella omständigheter, men jag försöker inte relativisera bort HELA dess innebörd som du gör vilket bara blir löjligt. Jag kan i förlängningen relativisera bort PRECIS ALLT du säger. Det handlar alltså om att hitta teoribildningar osv som båda är beredda att erkänna relevansen i, men eftersom du tillsynes förkastar precis alla seriösa teoribildningar som jag försöker så kan jag svara med att göra samma sak.

Allt någon någonsin skrivit om sociologi och all form av postmodern filosofi är bundet till ett givet kulturellt ramverk, nämligen sina respektive egna. Postmodern filosofi och all form av sociologi säger alltså ingenting bortom sig själv - dvs, du kan ta din sociologi och köra upp den i arslet på dig själv eftersom det är en kulturell konstruktion som inte säger någonting bortom mina teoribildnignar. Dina teoribildningar är alltså helt irrelevanta.

(Jag tycker egentligen inte detta, men här måste jag ju försöka argumentera lika barnsligt som dig för påvisa hur idiotiskt det du säger i förlängningen låter)

Men min poäng av att faktsikt argumentera för en naturlig uppsättning behov handlar bara om att försvara goda saker. Det handlar aldrig om att legitimera etiskt tvivelaktiga handlignar.

Men det du missar är Baksidan! Strukturen i sig genererar Alltid Baksidor. Även ditt "konfliktlösningspropagerande" har en form, och formen måste också legitimeras - vilket jag inte ser fullt ut att den kan göras.

Haha, du är så rolig du. Skillnaden mellan oss är att jag hyser tilltro till människan vilket gör att jag hyser tilltro till samhällsprojeketet, tillskillnad från dig, som bara är här för att kritisera utan att tillföra något själv.

Du har inte förstått grundpunkten med hela mitt projekt, nämligen att INKLUDERA behov. Du pratar om att "strukturen alltid har baksidor" - JA om man resonerar utifrån NEGATIVA/DIFFERNTIERANDE TERMER, vilket JAG inte gör. Jag resonerar i INKLUDERANDE TERMER, det finns alltså ingen som helst avvikelse eftersom det inte hadlar om att "rätta människorna efter teorin" utan att "rätta teorin efter människorna" men eftersom du vägrar att utgå ifrån MINA premisser, så är det naturligtvis så att du aldrig kommer att förstå MINA slutsatser. Du är ju inte ens här för att förstå mig. Inse skillnaderna mellan MINA och DINA premisser, annars kommer du fortsätta att göra slutsatser som är helt irrelevanta i förhållande till det JAG försöker säga.

Du och jag pratar alltså om olika saker, eftersom vi pratar utifrån OLIKA premisser. Din kritik är såledess inte relevant.

För att det är en omöjlighet! Vilket jag försökt påvisa gång på gång. Låser du definitionen så skapar du per automatik avvikare.

Men det är ingen som "låst definitionen". Utvecklingspsykologin har förändrat sig extremt mycket senaste 30 åren. Vad är problemet? Det finns inga avvikare om syftet är att INKLUDERA. Skilj på dina och mina premisser tack.


Kan du ge ett, ETT exempel på en s.k. AVVIKARE? Om du kommer på ett exempel så är jag redo att revidera teorin och göra den större.

Jag motsätter mig exploatering som sådan, oavsett motivering (motiveringen är ö.h.t. inte intressant i sammanhanget).

Men hur kan du ens argumentera för att något sådant som exploatering ägt rum, om du inte utgår ifrån en värdegrund som innefattar en deklarering av grundläggande behov? Det är fullständigt omöjligt. Finns inga behov, finns inget att exploatera.

Helt enkelt ett rättvisepatos. "Låt ingen nånsin sätta sig på dig, men låt dem gärna sätta på dig".

Men hur avgör du om någon "sätter sig på dig"?

Ja, jag använder mig gärna av ett instrumentellt tänkande, sen relativiserar jag det in absurdum. På så sätt blir storskalighet en omöjlighet och vi håller saker på sakers rätta nivå - d.v.s. låta människor, utan hierarkier, lösa saker själva sinsemellan. Vi låter folk tänka själva och följa sina hjärtan.

Tänka själva och följa sina hjärtan? Men detta är ju jättegulligt. Som i mellanösternkonflikten menar du? Fattar du inte att rättsväsendet och polisväsendet behövdes för att människor inte klarade av detta? Eller tror du att världen består av ett kafferep med hippies? Du menar alltså att vi ska ha total anarki? Att vi lägger ner domstolar och polisverksamhet? Kommer alla bli "snälla" då eller? Vad tror du egentligen? Detta KRÄVER jag att du utvecklar för detta låter extremt naivt och idealistiskt i mina öron...

Till och med liberalister har alltså definerat ett grundläggande behov - dock är deras analys av den mänskliga naturen extremt begränsad, de kan omöjligen ha läst en enda bok i utvecklingspsykologi eftersom de antar att alla föds till autonoma individer. Allt detta är alltså packeterat i naiva modernistisak tankar som i grund och botten bara är en reaktion på kristendomens "förmynderi", men poängen med kristendomens "förmynderi" är att denna i sig själv är en reaktion på ett liberalt klimat, då människor ohämmat dödade andra. Skulle ett sådant barbariskt-liberalt klimat inte existerat, så skulle den tio budorden aldrig behövs introduceras. Men liberalser och andra former av modernister och postmodernister förstår inte sig själva eftersom de är låsta i en naiv västerländsk etnocentrism.

Roligt att du tar upp utvecklingspsykologin här som har drabbats mycket hårt av anklagelser att vara just oerhört Etnocentriska! Vad konnoterar "utveckling"? Vad är det om inte just modernism.

Det du här inte svarade på var om du öht erkände några grundläggande behov hos människan. Dina frågor är alltså inte relevanta, återgå istället till det jag frågade om, nämligen om du erkänner några som helst grundläggande behov hos människan? Och om inte: Hur kan du öht påstå att något sådant som exploatering pågår?

Du har en genomrutten människosyn, faktiskt, i mina ögon. Återigen så smyger du in dessa modernistiska termer "högre komplexitet". Vad finns det för självändamål i det?

Så allt går bara neråt menar du? Eller går det åt något håll öht? Eller vad försöker du säga? Det jag försöker säga är att det är 3 steg frammåt 2 steg bakåt, och att det alltid varit så - mellan olika former av extremer. Eller det finns ingen utveckling öht? Tillståndet har alltid varit som det är? Eller vad menar du egentligen?

Det är klart ett barn är i en beroendesituation, självfallet. Men jag tror likväl inte på att indoktrinera dem från födseln, det är bara idioti.

Du svarade inte på min fråga. Du påstår här att indoktrinering sker, men du är väldigt otydlig i vad du menar. Menar du att det jag gör är att förespråka indokrinering? Var tydligare tack. Sen svarade du inte på min grundfråga som jag absolut inte vill att du avviker ifrån: när blir någon myndig och självständig?

Så du menar att alla är maktgalna, vi vill alltså trycka ner våra vänner och våran familj?

Människor är alltså i grund och botten "oetiska" eller "icke-etiska", alla resonerar instrumentellt och täcker över detta med fina ord?

Nej absolut inte, men mellan intention och reception är det långt. Du som pratar om det där integrala borde väl hålla det i minnet?

Jag förstår inte din distinktoin mellan intention och reception. Klargör tack. Menar du som i skillnaden mellan "avsikt" och "resultat" (fast då med mer snäva betydelser)? Eller hur menar du? Klargör. Klargör vidare i hur detta knyter an i det jag frågade efter (detta borde iof vara framgående av din utläggning).

Det finns inget sådant som "etisk utveckling"? Detta motbevisar dock vad utvecklingspsykologin säger, men jag antar att du också vidare reducerar utvecklingspsykologi till "kulturella konstruktioner"? Även fast den har bedrivits i väldigt många olika kulturella sammanhang? Du tar alltså till ditt trumfkort här? Men om du börjar använda trumfkort kan jag också börja göra det vilket gör att vi inte kommer någonstans.

Ja, vi har ju strandat på den punkten många gånger tidigare. Tror nog mer på Lévi-Strauss antropologiska strukturalism här. Med den skillnaden att jag ifrågasätter han distinktion av "ingenjören" och "tusenkonstnären". Finns inget "bortom" att finna. Bara ytterligare en "Myt".

Dessa invecklade konstaterande säger mig ingenting. Utveckla.

Men jag förstår ärligt talat inte vad du här försöker säga, hade inte du förkastat Maslows trappa - detta är ju nämligen den mänskliga naturen jag försöker argumentera för som du själv förkastar. Du kan alltså inte anväda en teoribildning du tidigare förkastat? Eller har jag missförstått dig?

Jag använder den beskrivande och inte föreskrivande - och då kringgår vi också den etnocentriska invändningen som kan göras. Ta bort höjddimensionen i den.

Vad menar du med att behovstrappan är föreskridande? De högre behoven existerar ju inte ens hos vissa individer, och de behov som existerar är ju redan en relativt uppenbar del av individens vardag.

Förklara vad du menar med "föreskridande"? Och varför tar du bort djupet? Poängen är ju som sagt att de högre behoven tillåts av att de lägre är tillfredställda inom relativa ramar.

Det går inte ställa sig utanför! Inte så länge strukturen är på plats! Hade det gått så hade du ju inte behövt fara på soc nu...

Men förstår du inte att jag omdefinierat deras betydelse? Bara för att jag går till socialen så måste jag inte känna mig som en förnedrad människa på botten av samhällshierarkin. Jag skiljer på kultur och samhälle. Samhället och dess institutioner har vi gemensamt, dvs hur kommunikation/transaktoiner sker. Men hur jag utnyttjar dessa har inget som helst att göra med min värdegrund. Eller menar du att jag är förtryckt för att jag går till soc? Precis som att jag är förtryck för att jag sitter på internet på en gammal dator framför en ny, precis som att jag är förtryck för att jag åker tunnelbana istället för taxi? Jag förstår att du måste tycka det är väldigt förtryckande att åka tunnelbana och använda dig av ett standardiserat tangentbord. Du vill väll skapa ditt egna tangentbord och bygga dina egna transportmedel antar jag?

Borgaren är alltså förtryckt av sociala förväntningar han förväntas att spela med i för att ö.h.t. accepteras - dock är detta en helt annan verklighet en någon som inte ens har en social gemenskap och som blir förtryck av HELA samhället. Borgaren blir inte förtryckt av HELA samhället på samma sätt som den ensamma och isolerade uteliggaren.

Det beror på hur vi definierar förtryck, jag tycker det är lite missvisande att tala om borgaren som "förtryckt". Att han har krav och förväntningar på sig är en sak men han utsätts sannerligen inte för förtryck.

Nej sanningen är att det inte finns något sådant som förtryck i din värld, eftersom det inte finns något att förtrycka. Då du relativiserat bort allt sådant som ömsesid mänsklighet, vad återstår då att förtrycka? Kan du inte klargöra för mig VAD som egentligen förtrycks? Och vad förtryck egentilgen innebär? Du är väldigt otydlig i vad du menar. För mig är det dock väldigt uppenbart, människor hindras från deras grundläggande behov. Men eftersom du förkastat något sådant som grundläggande behov, så ja... jag ser inte vad som återstår då... förklara....

Men det jag frågade var: Är det viktigare att du vinner den retoriska matchen framför att era meningshorizonter smälter samman?

Jag ser inte hur jag per definition kan vinna en "retorisk match" om jag inte driver en tes?

Din tes är ju inte i teoretisk bemärkelse utan i praktisk, det handlar om praktiska villkor du tagit för givet som du sedan försöker försvara. Om du inte har någon tes överhuvudtaget, dvs inte ens en "praktisk tes" så har du inget behov av att försvara något öht, och vidare existerar då inget sådant som "svaga människor"...

Det är aldrig frågan om ett antingen/eller. Du föds in i en världsbild som visserligen revideras varje dag under hela ditt liv men som du aldrig kan bli kvitt. Det är väsentligt att du förstår just detta. Därför är den instrumentella synen av vikt. Varför vägrar du tro på att jag ser din vy men väljer en annan? Dina djävla absoluta anspråk.

Kan du klargöra även detta: Vad menar du att jag "föds in i en världsbild"? Detta är väldigt intressant tycker jag.

Jag försöker också detta, och det är därför jag säger att jag inte vill ha makt utan att jag vill fördela den.

Om vi, för ett ögonblick, antar att din "platta" struktur är det "rådande" i samhället. Hur tror du att någonting ö.h.t. skulle bli gjort? Vad finns värdet i allt detta? Är inte värdet en prioriteringshierarki? Om det inte finns en hierarki av prioriteringar, hur kan värdet existera?

Hur ska beslut fattas om allt är tillplattat? Hur ska problem lösas om allt är tillplattat? Vem ska avgöra vilken riktning saker ska ta? Kommer inte alltid någon att motsäga det alla andra säger?

Etiken är en smaksak. Varför skulle vi vilja ha nånting "gjort" i det scenariot vi nu talar om? Borde inte var och en få finna sin egen mening med tillvaron?

Men fan vad du ska hyckla då. Om du verkligen tycker att var och en ska finna sin egen mening med tillvaron, varför är du så upprörd på borgarens sätt att finna mening? Vart ligger problemet? Eller allt kanske bara är ett spel på andras bekostnad och då är det inget problem? Ja, jag tror jag börjar förstå, du tycker alltså inte att det inte är något fel borgarens livvstil - han har rätt till att hitta mening på sitt sätt, problemet är bara att din mening och hans mening krockar - bådas mening är fortfarande lika legitima? Det är alltså bara en maktspel alltihopa? Etiken är alltså egentilgen bara ett ytligt svepskäl vi har, för att s.a.s "hugga in" och spela spelet?

Du är idealist så det sjunger om det, bara konstatera. Människor kommer inte att "ömsesidigt acceptera vissa gränser och regler", i såna fall skall de vara så diffust formulerade att de inte går att ö.h.t. begripa. Se på FNs deklaration om de "mänskliga rättigheterna".

Så vi bör alltså ge upp alla former av lagstiftningar? Du är alltså extremist. Håller inte alla med, så måste vi förkasta idéen om mänskliga rättigheter? Måste alla vara sams för att vi öht ska genomföra något? Du är alltså aldrig beredd att kompromissa?

Så du menar att våran gemenskap du och jag har är artificiell? Det existerar alltså bara och endast articiella meningshorizonter?

Ja det är väl uppenbart eftersom vi inte alls kan komma överens om nåt så enkelt som att vi inte är överens

Ja, men jag tror som sagt att detta handlar mest om den dynamiken som uppstår mellan dig och mig, jag har nämligen inte svårt att vara sams med människor i alla situationer.

Det betyder inte att du förstått Mig. Du har då skapat ett förhållande till det jag säger, men inte det jag tänker. Alla begreppen konnoterar så olika saker hos oss. Man skulle rent av kunna säga att de jag säger inte är samma sak som du hör. Den här punkten tangerar det vi sa om en kulturell artefakt och att "läsningen" av den ALDRIG, utan undantag, är densamma. Kontexten är alltid i förändring.

Det är klart det är så, men är detta våran utgångspunkt eller slutsats? Du ska hela tiden återvända till denna slutsats, medans detta är min utgångspunkt. Så vad vill du säga med detta intetsägande konstaterande? Förstår du inte att det är INTENTIONEN av att vilja förstå som räknas? Du intalar ju hela tiden att det jag försöker säga ÄR omöjligt, men då är det inte heller så konsigt att det hela tiden BLIR omöjligt. Du är så uppenbar och enkelspårig.

T.ex. behovet av näring går att rättfärdiga, anser jag, men "behov" av trygghet och dylikt kan du kompostera nu på störten.

Men hur kommer det sig att du drar gränsen här? Så du menar att så länge man har näring så är alla behov tillfredsställda? Det är alltså helt okej att låsa in någon i, säg en källare, bara personen får mat?

...utveckla sin världsbild och kunskap.

Rättelse: förändra, inte utveckla.

Med utveckla, så betonar jag betydelsen av att det FANNS något som man utgick ifrån och som sedan förändrades. Du menar alltså att det "inte fanns något innan", dvs att förändringen inte förhåller sig till någonting öht? Allt du gör förhåller sig till det du tidigare gjort, jag förstår inte alls vad som är problematiskt i detta....

Alla växter har olika behov beroende på vilken miljö de växer i. Växter slår ut varandra och snor varandras näring. Detta gör människor också. Jag vet inte om växter har etiska spörsmål sinsemellan men det har vi människor.

Men att växter slår ut varandra är inte problamatiskt, eftersom de har inget komplext känsloliv. Det kommer först iom däggdjur. Du blandar ihop komplexa livsformer med simpla livsformer. Etik existerar inte för växter eftersom de inte har de komplexa behov en etik försöker skapa utrymme för. Inser du inte att ditt sätt att reonsera i förlängingen är befängt eftersom du försöker reducera människor till växter? Menar du verkligen att människor är lika betydelsefulla som växter? Att du trampar på en blomma är alltså samma sak som att trampa på en människa?

Därför tänker jag helt enkelt inte tolerera nån djävla industrialiserad utsugning, inte utan krig. Sen det här med "komplex". I förhållande till vad? Det funkar inte så. Liv anpassar sig till förutsättningarna, det finns ingen "rangordning" utan bara förverkligad potential.

"Förverkligad potential", jaha... vad innebär detta? Detta låter ju annars väldigt mycket vad jag menar med rangordning. Det som har förverklighat sin potential, eller fortfarande har mycket potential kvar att förverkliga ska rangordas högre. Väldigt enkelt. Förklara nu vad du menar med "förverkligad potential"...

Nej, precis som fisken men omvänt så dör vi om vi befinner oss i fel element för länge. Att vi brett ut oss geografiskt är inte detsamma som att vi kan leva i många "miljöer". Det är bara en liten snäv lucka som utgör vårt levnadsutrymme här i världen - och begränsas av såna saker som tillgång till solljus, värme, syre, proteiner, kolhydrater, fettsyror, vitaminer, mineraler och vatten. Det är, vilket jag återvänder till hela tiden, ett materiellt problem i förlängningen och inget annat.

Vad försöker du säga här? Jag förstår inte...

Ingen förnekar väl att vi behöver värme, solljus, mat, vatten, och syre?

Jo, det finns säkert många som skulle kunna tänka sig relativisera bort dessa saker, det handlar om vart man drar gränsen, och jag har höga krav för mänskligheten, tråkigt nog så verkar du tycka att det vore helt okej om mänskligheten skulle sitta ihopklämd i ett minmalt fängelse, varje människa, totalt isolerade från varandra, där varje människa har tillgång till ett element, en taklucka och varje dag får mat genom en lucka.... Jag förstår om du drar gränsen för ett värdigt liv här, men jag har som sagt högre kvar för mänskligheten, människan är värd mycket mer än så, tråkigt nog så är vi inte så många som vill erkänna detta....

Jag tror inte på "gemenskap". Jag tror det är ondska i dess renaste form. Gemenskap implicerar, och skapar, utanförskap. En "andrefiering", ett "vi och dom".

Så det "klasslösa" samhället är alltså även det ondska i dess renaste form? Det implicerar ett utanförskap? Det är ju en struktur som du säger, och strukturer har ju alltid en baksida, som du säger. Vad är då baksidan med det "klasslösa samhället"? Kan du inte förklara detta för mig? Vilka är avvikare i det "klasslösa samhället" där "klasslösheten" är norm?

Nej jag har varit bortom men återvänt, inte för egen räkning utan för andras. Jag kan leva mitt liv i "lycka" men det vore själviskt. Betrakta mig som Atlas, eller en fucking Boddhisattva.

Du är långt ifrån en Boddhisattva i mina ögon. För mycket destruktivitet...

Jag är mycket medveten om att jag projicerar men det är rättfärdigad projicering och det gör hela skillnaden.

"Hela skillnaden"? Mellan vaddå? En religiös fundamentalist? Tycker inte det verkar mycket skillnad här...

Ska jag ta det ännu en gång, och ännu en gång, och ännu en gång? Jag gör mer Nytta på detta sättet, och därför gör jag det, det tillfredsställer helt enkelt mina lustar.

Så nytta handlar i förlängningen om att tillfredställa dina egna lustar? Men varför håller du inte på med bdsm istället?

Jag vill inte springa omkring med ett fånigt Buddhasmajl, nej! Det är själviskt.

Så att tillfredställa dina egna lustar är inte det?

Jag måste befinna mig i "lidandet" av två skäl. Dels för att kunna identifiera mig med dem jag söker hjälpa, och dels för att kunna skapa konst. Jag behöver mina demoner, så enkelt är det, jag trivs med dem, jag erkänner behovet i mig själv. Du låter som ett helt djävla NA-möte.

Men har du inte insett att det inte är någon som behöver "hjälpas" här, detta verkar mer handla om dig än någon annan...

Jag måste vara nageln i ditt öga inser jag. Det blir ingen intersubjektiv resonans här, ta med det i beräkningarna när du nu reser din byggnad.

Men blanda inte ihop dig själv med andra, alla delar inte din världsfrånvända avesion eller hysteriska krav på att saker måste passa ihop. För mig är tillräcklig med att båda erkänner att det inte kan förstå varandra, det är intersubjektiv resonans, inte om innehållet i deras hjärnor är exakta kopior osv... Tråkigt nog så verkar hela ditt projekt handla om att distansera dig från människor...

Men du har inte försonats med människan. Det finns inga "skitskallar". Alla försöker göra så gott de kan i att passa in i det sociala spelet, och misslyckas de så söker de sig bara vidare till andra sociala spel som accepterar deras sätt att spela.

Nej du har helt och hållet rätt, om vi ser till intentioner. Men världen är inte bara tankar Jimmy, det är också handlingar.

Detta säger mig ingenting. Det jag konstaterade att det inte finns något "vi", varför börjar du då prata om handlingar? Var är relevansen i detta?

Vem har sagt att jag vill lösa konflikter? Jag är ett redskap för det jag söker infria, och således måste jag avpassa metodologin efter omständigheterna. Det finns en tid för allt.

Så usla omständighter medför usla metodoliger? Ja, det stämmer nog. Men det är ju därför jag säger att du måste ta dig själv i kragen...

Nu är inte tiden för att stävja konflikten med polisiär makt och kostymdiplomater, jag står inte på den sidan. Jag är uppviglare, och Du kan inte hävda att jag har fel. Vad finns det för egenvärde i det här med "fruktbart"? Jag ser samhället gärna slitas sönder, så att vi äntligen får lite rättvisa. Jag skulle gärna befunnit mig i en annan kontext och sysslat med något "trevligare", men så här är nu omständigheterna. Alternativen är så långt mycket sämre.

Trodde du hade förkastat begrepp som "rättvisa" men tydligen inte... Jag skulle verkligen tycka det vore intressant om du förklarade vad du menade med "rättvisa". För mig är innebörden av rättvisa rätt självklar = vi måste erkänna ömsesidigheten i varandras behov. Men eftersom du förkastar både mänsklig ömsesidighet och mänskliga behov så är jag mäkta nyfiken vad fan du öht skulle kunna tänka dig mena med något sådant som "rättvisa"...

Du tillåter det inte på ett plan, men formen för den lösning du förespråkar är i sig själv en "legitimering" av förtryck.

Okej, mina konstaterande att människor behöver mat, syre, solljus, sömn, säkerhet, hälsa, vänner, "familjerelationer", sexuell tillfredställese, självförtorende, mening i vardagen, känna sig förstådda och uppskattade, få vara kreativa, problemlösande och bidra till samhällsutvecklingen är alltså förtryckande på vilket sätt då menar du? Jag fattar ärligt talat inte hur något av detta kan vara förtryckande... Detta handlar inte om tvångsmatning eller tvinga människor att vara kreativa eller tvinga killar ligga med fula tjejer... Kan du inte dela med dig av dina värsta mardrömsscenarion utifrån de behov jag här konstaterat är väldigt naturliga?

Vidare blir hela detta konstaterande väldigt skrattretande, eftersom i din värld finns ju trots allt inga behov, och därav följer det att det inte går att förtrycka något. Förtryck innebär för mig per definition att något av dessa saker undanhålls (i vissa sammanhang systematiskt).

Jag fattar ärligt talat inte vad fan du menar med förtryck. Kan du inte ge NÅGRA exempel. Snälla?

Det är det du inte begriper med mig Jimmy. För mig är Allvaret Lek och Leken Allvarlig. Det är inte min inställning det är fel på här, det är din tolkning av den.

Skulle vilja se dig tillsammans med ett gäng islamistiska fundamentalister, det skulle vara en syn det...

Varför vill du hindra mig att bedriva klasskamp? Hänvisar till mitt svar två stycken upp. Och jag upprepar, jag vill INTE gå omkring i nån typ av småléende likgiltighet. Jag tycker om kontraster! Jag tycker om ironier, dramatik, konst! Inte självutplånande djävla religiositet!

Jag har aldrig hindrat dig från att bedriva klasskamp.

Småleende likgiltighet? Du pratar inte om mig iaf, och ingenting jag känner till.

Buddhism och aktivism är nära förknippat i vissa sammanhang, så jag förstår inte alls vad du pratar om. Du pratar inte om min verklighet iaf.

Enligt mig så byter du bara ett ont mot ett annat, fernissar ytan lite.

Precis som klasskamp är ett annat ont. Ingen skilland. Allt är samma sak, eller hur?

Ja, en metodologisk fråga. Och vad gäller metodologin så kan vi ju konstatera att jag är "flexibel" emedan du dogmatiskt tror på "samförstånd".

Nej, jag tror på flexibelt samförstånd dvs "integralism".

Jag skulle säga att det är du som måste landa, komma ned från din höga eter och se att du faktiskt har en fysisk kropp också, och att du likväl som alla andra är snärjd i kulturen. Tveka inte på tröskeln hela djävla livet, kliv in och hämta det du ska och kom sedan tillbaka och hjälp till - jag skulle uppskatta att slippa dra hela lasset själv.

Jag? Inte göra jobbet? Du har ju halva den västerländska finkulturen bakom dig.

Vad menar du att jag tvekar på tröskeln? Jag har ju inget att kliva över. Jag har inget att ge upp, jag har redan gett upp allt. Jag kan ge upp det när som helst.

Sen jag? Tveka? Nej, jag tvekar inte. Spelar ingen roll om det är på filosofilärare på södertörn eller farbror polisen på polishuset, de är inte ens i närheten av att sätta mig på plats.

Det är klart jag tagit kulturen till mig, kulturen och språket är ett tveäggat svärd. Men jag är inte på något sätt mainstreem, tillskillnad från dig som flyter med och säger uppenbara saker hela tiden.

Du resonerar helt enligt mitt protokoll.

Varför kallar du mina val för en mardröm? Vad ger dig rätt att döma? På vilken grund? Du ser...  :smt015

Okej, förlåt. Jag försökte vara sympatisk. Men jag tar ber om ursäkt då. Jag vet ingenting om din tillvaro.

Du har en modernistisk föreställning som går stick i stäv med din buddhism. Faktiskt. Man kan inte sluta växa! Man är i ständig omvandling vare sig man vill det eller inte! Du behöver inte "våga" ett skit, det finns inget där att "våga", det är bara acceptera och resignera inför ett faktum.

Det handlar visst om att våga. Att våga ge upp.

Du kan aldrig "växa" mentalt, jag vet att det är en metafor men jag syftar på dess konnotationer. Är du uppriktig i din buddhism, så måste du inse detta. Det vet till och med jag som aldrig i livet skulle va buddhist. Kan det vara så att vad jag betraktar som ett "problem" med ditt bygge är dess ahistoricitet?

Jag förhåller mig hur jag vill till vad "buddhism" skulle kunna tänkas innebära. Det finns inget sätt en "buddhist" bör vara på. Det handlar i mitt tycke mer om en attityd.

Men du har fortfarande inte förstått premisserna för mitt byggande. Det utgår ifrån tomheten. Du tar mitt bygge på för stort allvar. Jag tar byggandet på allvar, inte bygget. Fattar du inte att jag kan ändra mig? Du vågar dock aldrig hålla fast vid något... bara något du kallar "klasskamp" vilket jag mest ser som ett skämt.

Vidare växer jag mentalt hela tiden, av att engagera mig i diskussioner som denna, jag utvecklar mer och mer komplexa resonamang och drar mer och mer eleganta slutsatser. Naturligtvis är de alltid begränsade, men utifrån min så är det saker som händer.

Precis vad jag försöker säga dig, skit i hierarkierna då! Tänk om "utvecklings"psykologin.

Klart jag kan kasta bort mina teorier, men  för de första är de väldigt sofistiskerade och för det andra så blir det inte mycket kvar att argumentar för. Jag skulle kunna dra ner saker i skiten som du gör, men detta leder ingenvart. Jag står fast vid det jag tror på tills jag ser begränsningar - vilket händer ganska ofta, du snurarr mest runt i ett ingemansland.

För att det är mitt val, och jag väljer det. Jag tycker om uppförsbackar, jag behöver sysselsätta mig på nåt sätt under vistelsen i livet. Jag gillar att testa mina egna gränser, jag får en kick av att slita som en helt fotbollslag på egen hand. Sisyfos med Atlas börda. Uppgiften bör vara anpassad efter karln helt enkelt, och jag är så förbannat stark. Maskros.

Ja ja, jag tror att du förskönar det lite nu. Men det gör väll jag med till och från.

Jag hävdar att du borde odla din skeptiska sida lite mer. Fast du behöver så klart inte.

Men skojar du eller!?! Det är ju du som okritiskt svalt blommorna av västerländska projektet. Jag ställer mig utanför det västerländska projektet och balanserar det med det österländska. Tro inte på något sätt att postmodernism är "bortom" det västerländska projektet, det vore skrattretande om du verkligen trodde på detta själv, ännu mer skrattretande om du började argumentera för att fallet vore sådant... Jag är extremt skeptisk, mot allting. Eller snarare konstruktivtkritisk. Jag försöker se relevansen i saker och ting, det är mycket svårare än att bara avfärda saker med godtyckliga argument utifrån snäva extremer.

Du gör det allderless för enkelt för dig om du bara avfärdar saker hur som helst. Det finns relevans i ALLTING. Tråkigt nog så är det bara de mest skarpsinta som ser detta, de som inte är riktigt lika skarpsinniga ser mycket mer suddigt, och då är det lättare att komma med ursäkter och bortförklaringar, snarare än att försöka det riktigt svåra jobbet, nämligen att lägga ihop pusslet, om och om och om och om och om igen, även fast det inte verkar passa... Hur många gånger tror du inte att jag misslyckats? Tror du att jag svalt första bästa teori som dig? Smickra inte dig själv.

Prova att se ALLT som "lycka" istället för "lidande", Buddha var helt ute och cyklade - faktiskt.

Haha, vilket roligt konstaterande, du har ju inte alls greppat det Buddha sa, nämligen att samsara inte är skillt från nirvana. Du resonerar alltså i dualistiska termer dvs "lycka" kontra "lidande", du har alltså högre insikter att nå. Det transcendenta paradiset är alltså samma sak som det immanenta lidandet, de går inte att skiljas åt, det är när man tror att dessa går att skiljas från varandra som man försöker undvika lidande och söka lycka och det är här problemen börjar... Du har mycket kvar att lära om din Buddhism...

Vi byter plan i den här diskussionen gång på gång, men nåväl. Varför ser du "lidandet" som något "ont" som med alla medel måste överkommas? Och varför vill du förskona alla från "lidande"? Och i synnerhet borgarna. Jag är mycket tacksam för det "lidande" jag fått ta del av...det är kolet i vilket jag funnit diamenterna.

Alltså erkänner du att ditt lidande varit utvecklande för dig?

Det är djävligt snårigt, vi borde antagligen diskutera detta i punkter, för att hålla isär ämnesområdena och undvika missförstånd, men försent för det nu.

Ja, vi får ta det i en annan tråd.

När folk dömer mig så ger jag dem långfinger på ett eller annat sätt, men jag dömer själv och accepterar långfingrar. Det är sunt enligt mig.

Haha låter väldigt "punktigt" det där...

Vi ska tycka olika, annars vore nåt djävligt galet. Vem som "vinner", säg det den som vet. Den som tar för sig mest och hävdar sin rätt antagligen.

Vi "ska" tycka olika? HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA Skämtar du eller?

Du hakar upp dig för mycket på om vi är sams eller osams, jag vill bara att du ska förstå vad jag säger, men du vill bara vara osams... HAHA..

Problemet är som sagt när man gör Gud till moralisk garant för sina åsikter. För att hävda ett rätt och ett fel så måste det finnas en objektiv måttstock mot vilken vi kan mäta, i avsaknad av en sådan så går det inte. Så eftersom ingen sådan nu existerar för undersökning här och nu inför oss att undersöka så bör vi utgå från det Materiella först och främst, är du med? Det är därför det "relativa lidandet" inte är intressant Jimmy. Det är inte intressant om en pedofil förgriper sig på barn för att han "lider" innerst inne. Det är ett maktutövande, och makt är per definition förtryck. Är du med på noterna, är jag nog tydlig?

Nej du är inte tydlig, skapa gärna en ny tråd.

Nu låter du som Kallekula, "slicka röv så kommer du upp dig". Fuck that! Jag är ingen hora! Jag kompromissar inte på den här punkten. Jag har integritet. Problemet är att vi har åt helvete för många kappvändare som är för djävla rädda för att våga stå på sig och stå upp mot förtryckaren.

Haha, skojar du eller. Jag är på båda extremerna samtdigit. Jag leker bara med dig i din orörlighet. Jag har mycket mer integritet än du kan föreställa dig. Bara för man är fundamentalist så innebär det inte att man har integritet. Det är iförlängningen bara genom att röra sig som kan man behålla något dyrbart... Står man stilla blir man förr eller senare överkörd. Och fladdrar man som en vante så blir det sällan tyngd bakom ens rörelser.

Inser du inte att både fasthållande och rörlighet är nödvändiga? Varför försöker du hyckla så mycket?

Men har inte "borgarna" det också isf?

Har borgarna rätt att ta till vapen mot uteliggare för att de inte haft råd med den senaste Ferrarin? Hur tänker du?

Det enda jag säger är att om du verkligen vill platta till allt så har väll borgarna rätt att ta till vilka medel de kan, precis som alla andra?

Att stå kvar och observera det man ser är dock en ren handling, den sker inte som en reaktion i förhållande till något annat, den är inte begingad och därför går den inte att kontrollera och därför kan man aldrig förlora kontrollen över den, men likväl kan man söka sig till denna, och vila i denna och så till vida besegra alla omständigheter.

Det här är ett felslut som du kommer till för att du bär på den här ahistoriciteten. Den är långt ifrån obetingad, det finns faktisk INGEN obetingad situation. Något har fått dig till den situationen, något har även fått dig att inta det förhållningssättet.

Klart SITUATIONEN inte är obetingad, det jag pratar om är förhållningsättet, dvs frånvaron av att döma situationen. Nej detta är ett väldigt tungt ämne, ingen ide att diskutera det här.

Nej DU måste, vi behöver uppslutning i kampen!

Jag kämpar redan för något, dock är detta något för stort för dig att greppa...

Om runden är skev så lutar hela huset. Hur mycket behöver vi då riva?

Men då önskar jag dig lycka till...

Vilket skitsnack! Vem tror du att du är? Ingen annan människa i världen hinner under en livsstid sätta sig in i mer än en bråkdel av alla tankar som finns på planeten men du vet ALLT. Lite ödmjukhet skadar inte.

Nej, men man behöver inte sätta sig in i alla tankar. Detta är omöjligt. Språket är i sin grund redan generaliserande, dvs det handlar om att identifiera återkommande mönster. Det räcker med att förstå premisserna för att förstå hur härledningarna kommer se ut. Det handlar bara om att förstå premisserna.

Jag tycker du i mångt och mycket förstått stora delar av begrepp som dekonstruktion, poststrukturalism m.m. Åtminstone så har du en mycket ytlig bild i vissa avseenden, men ändå ska du avfärda - på falska grunder, du fäller halmdockan. Jag försöker hela tiden gå tillbaka till källorna.

Inte fan vet jag vad du snackar om. Det är ju ändå utifrån din syn på saker och ting omöjligt att förstå varandra, så jag menar, vad är poängen?

Jag är dock helt övertygad om att du har en bit kvar för att närma dig det integrerande förhållningsättet. Du blandar ihop det med andra saker hela tiden, och vägrar att skapa ett ytrymme för något nytt. Tråkigt men sant.

INGEN inkluderar alla. Alla möter endast ett mycket begränsat antal människor under sin livstid. Enda sättet att "inkludera" alla är att "objektifiera" dem och "kategorisera" dem, och det vill med andra ord säga att man inte Inkluderat en endaste djävel!

Men du förstår inte, du har för stora anspråk. Jag menar något helt annat.

En klubb för inbördes beundran där man klappar sig själv på axeln och tror sig förstå sig på HELA mänskligheten?

HAHA, lägg av, du är välkommen när du väl accepterat att det finns andra sätt att se på saker och ting.

Nej. Anser att du är minst lika rigid i din dogmatik här, du har ju till och med gjort det till ditt livsmål att mäkla fred och "samförstånd".

HAHa. Kanske stämmer detta i viss mån. Nej men kanske är det så att vi alla skapar våra egna världar. I min värld så tillåts i alla fall saker som är väldigt behagliga och som gör att jag lätt kan kommunicera med människor som delar detta förhållningsätt...

Jag tycker det är väldigt mycket som talar för att så är fallet, framförallt min egen upplevelse.

Kanske hänger detta samman med att du själv redan har bestämt dig för att fallet är sådant?

Och varför skulle det per automatik vara helt fel för att många västerlänningar betraktar det så? Det är förövrigt inte en uteslutande västerländsk uppfattning utan återfinns, så vitt jag förstått, med viss modifikation inom de allra flesta kulturer.

HAHA hur ska du ha det, är det så att uppfattnignar är bundna till kulturer eller inte? Du kan ju inte här komma och argumentera för något universiellt mitt i allt? Detta ser verkligen inte snyggt ut Avantgardet... Så hur ska du ha det egentligen?

Begränsande? Vem är det som begränsar? Jag säger att det finns 6 miljarder rätt, du säger att det finns endast ett. Jag säger att det finns 6 miljarder världar, du att det bara finns en och endast en. o.s.v. Vem är det som helt okritiskt sväljer allt som är "exotiskt"? Varför föraktar du det västerländska så mycket att du inte ens vill befatta dig med det? Varför är en massa kortväxta japaner dina "idoler"? Vart eller av vem något yttrats har mycket lite att göra med om jag tar till mig det eller inte.

Skojar du eller? Skulle detta utgöra något slags argument? Det är skillnad på begreppsuppfattning, dvs uppfattning kring ett enskillt begrepp och "det totala innehållet" hos en människans medvetandesfär. Alltså det blir bara löjligt att argumetera såhär Avantgardet, eftersom då är alla upplevelser helt "icke jämförbara" (hitta inte ordet), vilket medför att språket blir helt meningslöst. Det är ingen idé att snacka om någonting överhuvudtaget då. Detta var lågt. Håll dig till saken istället för att ta till desperata handlingar.

Aha, du skulle visa att du var kapabel att låta bli med missionsarbetet! Skönt! Inget illa menat men du är verkligen värdelös på att värva mig!

HAHA. Du fattar ju ändå ingenting, hur tror du att jag någonsin skulle kunna värva dig? När du väl förstår vad jag pratar om så är du redan med.

Har folk svårt för mig? Vad är det här för påhopp.

Nej, det är klart de inte har svårt FÖR DIG, utan det jag menar är att om du argumentar på detta sätt med andra människor så borde de få det väldigt svårt att ha med dig att göra. Kanske har jag fel. Kanske tycker folk det är räkmacka att argumentera med dig.

[Avantgardet]

Du är för härlig! Är det lönt att jag svarar?

[PopJimmy]

Haha. Du behöver inte svara nu.

Annars tycker jag diskussionen är givande. Jag tycker det är bra att vi verkligen lyfter fram vart vi står och tar resonemangen till sin spets.

Vill du ge upp helt och hållet tycker jag vore tråkigt. Du är ju nära på att bryta igenom nu...

[Sökande]

Wow, Jimmy, du har verkligen tänkt på det här va?