Arbete?

[Kallekula]

Yes medborgarlön! Kan tänka mig en 20 000-30 000 kr/mån rent eller mer. Sedan drar jag till Asien och skriver dikter och bor i en shysst bambuhydda vid stranden.

Tycker kruxet med medborgarlönförespråkarna att de har så fjuttiga visioner. 5000-6000 kr mer i månaden. Fan då måste jag ju fortsätta att jobba.

Men visst bidrag utan motpresentationskrav kan ju vara en lösning att få ned de adminstrativa kostnaderna (om det nu är så?)

Undrar om de som jobbar ser någon vits i att dela ut kulor till de som inte arbetar utan ställa motkrav på att de ska anstänga sig att söka jobb?

Klart 6000 kr i månaden. Inte dyrt i Asien. Kanske jobba lite där. Hum.... jobba svart i Sverige. Ingen som kollar. Finns nog en hel del kul vägar man kan ta med hjälp av medborgarlön.

[Jörgen]

I dagens samhälle har en person som tjänar dubbelt så mycket som en annan inte bidragit till samhällets väl dubbelt så mycket, det finns inget samband mellan lön och samhällsnytta.

Det grundläggande konsumtionsbehov kan sägas vara den samme för alla - jag menar inte det inbillade behovet, inbillning har ju inga gränser, liksom gir.

Alla ska äta. Punkt slut.

Är den som specialiserar sig på att samla ihop pengar till sig själv och sitt eget hushåll verkligen mera värd som samhällsmedlem, än den som inte gör det?

[J R Auk]

Den som inte arbetar skall inte äta.

Den som inte har ett arbete ska ta de arbeten som erbjuds, annars ingen a-kassa, inga understöd.

Om AF inte har några arbeten att erbjuda så kan man få dispens ett tag & leva loppan en stund på bidrag. Maximalt 6 månader. Det borde skapa lite incitament för alla "levnadskonstnärer" att bidra till samhällsnyttan istället för att sitta hemma, spela gitarr, skriva dikter, skriva på sina fanzin eller kolla på TV.

För den som har lite i skallen och har engagemang, kraft och energi att skapa sin egna tillvaro & möjligheter finns alla chanser att skapa sig ett "lekande liv" där man kan tjäna stålar på att göra det man älskar med människor man tycker om.

Sälj eller få kicken. Det gillar jag bäst av allt.

Helt rätt. Så borde alla yrken vara konfigurerade. Bär dina lönekostnader på företaget, annars tack och hej.

Och det är här jag menar att man kan slippa det. Driftiga grabbar som kapar fingrar för att tjäna bucks och liknande. För det är driftigt och det är i paritet med vad andra gör för att rova stål.

Kan du förklara vad samhällsnytta är? Är det all produktion? Är det alla sorters arbete?

[J R Auk]

Allvarligt talat alla som jobbar borde fråga sig vad som bär upp deras löneanspråk.
Är det anspråken i sig? Dvs att någon annan kan ta betalt mer än vad man själv får. Är det prestation, man skapar ett värde korrelerande med det värde man kräver? Är det värdenormer, konsensus råder kring att det måste finnas någon som gör det man gör?
Är det kanske så att det är en medborgarlön för dom välanpassade?

Hur mycket av statens pengar, skatterna går inte till att betala menlösa jobb för "rättvisans" skull? Hur många köttmurar bygger inte anställda upp för att förhindra att någon når till toppen med ansvarskrav?

KÖTTMURAR! Värd sin vikt i fläsk, utnyttjad för sin knappt skönjbara likhet med det som är mänskligt.

[PopJimmy]

Den reaktion som är nödvändig uteblir om man stävjer den med reformer. "Ge de några brödsmulor så är de tysta ett tag till".

Så är bara vissa människor per definition offer? Nej, det människor måste börja göra är att inse att vi ALLA är offer för tillvarons omständigheter. Klart borgaren konsverar och upprätthåller förtryckande strukturer som prästen en gång gjorde, men borgaren är inte orsaken till förtrycket, det är något inom människan som motiverar borgaren. Det hänger ihop med en grundläggande materialistisk världsbild som man måste börja ifrågasätta. Jag säger inte att man ska byta ut den mot ett förreligiöst metanarrativ, det jag säger är att materialismen har sina begränsingar. Och så länge man inte inser dessa begränsingar så kommer man spela samma maktspel som alla andra. Man måste inse att detta i förlängingen hanldar om psykologi och inte om materiella omständigheter eftersom människan är mästare att anpassa sig efter omständigheterna - det finns människor som utan problem lever på soptippar.

Det handlar om att acceptera att det enda som bjuds är brödsmulor, att inte bli avundsjuk för att andra äter oxfilé - den som blir avundsjuk är i grund och botten lika girig som han som äter oxfile. Det handlar om att ge upp giriheten och behovet av njutning och sinnligstimulas, detta gör att man kan lära sig bli stark i själen på bara brödsmulor, man blir psykologiskt oberoende. Människor behöver blir true belivers i sig själva, de måste vara sanna mot sig själva, våga bryta sig fria från allting, detta inkluderar alla former av lockande, snabba erbjudanden.

Allt är i förlängigen ett krig om din uppmärksamhet och energi, man måste lära sig hushålla med sin uppmärksamhet och inte snärjas in i deras fantastiska drömberättelser. Det spelar ingen roll om det är ett kristet transcendent paradis eller ett konsumeristiskt eller ett klasslöst transcent paradis. Allt detta är bara psykologiska vanföreställningar du själv måste göra upp med och förinta.

De flesta av mina gamla kompisar väljer att supa ner sig själva eller fastna i maktstrukturer någon annan definierat åt dem. De tar inte sig själva, sin situation eller sitt sökande på allvar. Jag har försökt göra det jag kan, men jag har insett att även jag är begränsad, det går inte att rädda de skrikande massorna, jag kan bara hjälpa mig själv och knappt det. När jag väl börjat få lite kapital kanske jag kommer kunna ha större inflyande att dela mina visioner, men antagligen kommer de flesta ändå inte att lysssa på vad jag försöker säga, de är förblindade av andras storslagna berättelser.

Jag jobbar genom att infiltrera och infektera systemet innifrån, klart jag inte ville göra det i början, men att sitta utanför staket och skrika eller supa ner sig själv funkar inte i länden och det inser bara den som verkligen försökt, de som aldrig gör det helhärtat kanske kan tycka att det funkar eftersom de aldrig försökt alternativt utvärderat om vad de själva gör egentligen är fruktbart. De vill inte möta livets grundläggande villkor, de vill berätta en historia för sig själva som glorifierar deras egna grupps livssituation, oavsett hur den ser ut. Vi har miljoner av dessa "historier" men alla dessa historier är bara taffliga försök för att skapa mening i livets misär och meningslöshet, den tomhet de flesta aldrig vågar penetrera på djupet.


Det hanldar i förlängningen om att förkasta allt utanför sig själv, allting inom en själv bortom tron att det finns något bortom detta som öppnar upp för större möjligheter, förkasta alla dessa historier människor berätta för varandra och suggesterar sig om, alla ideologier, teorier och filosofier är i förlängningen begränsade (vilket med nödvändighet inte innebär att de är irrelevanta), att själv ta sig ur den förvirring och ångest som medför av att vara kultur- och historielös, inse att denna tomhet är grunden för tillvaron, och att efter detta ta sig själv i kragen och inse att fronten ligger innanför staket och att det inte finns någon återvändo, det finns i förlängningen bara kreativitet. Destruktivitet är för människor som tycker synd om sig själva för att deras berättelse inte går ihop mot slutet.

Du måste förkasta begreppen "klasskamp", "dekonstruktion" etc, dessa är bara delar av din historia, den berättelse skapat av de omständigheter och villkor du upplevt, för att rättfärdiga ditt egna känsloliv, den besvikelse du känner inför dina existentiella villkor, men det finns i förlängningen inget att rättfärdiga, det finns ingen tillfredställande historia. Alla möter förr eller senare dessa nödvändiga villkor, om inte tidigare, så på deras dödsbädd och då tvingas alla ge upp eftersom verkligheten alltid är mycket större än historierna. Ge upp dina rättfärdigande historier, möt din underliggande förtvivlan helhjärtat, ge upp och dö inför villkoren så kommer du inse att vi alla delar på dessa helt opersonligt.

Att leva är en konst, och alla konstnärer som kommer någonvart vet att man måste börja någonstans, man måste börja med ett material, med en begränsning man håller sig till, som man håller kvar vid, som man tror på, gör man inte detta och jobbar man inte utifrån en stabil grund så blir det aldrig några konstverk.

[Avantgardet]

Jimmy, hur är det fatt riktigt? Verkar jag lida av existentiell ångest? Är det mitt stora problem? Kan du inte bara ta det jag säger på allvar, som något genomtänkt och medvetet valt - fullt medveten om den möjlighet du påpekar. Jag tycker helt enkelt att du resonerar "fel" och själviskt.

[PopJimmy]

HAha. Jag vet inte vart det gick snett.

Är du ledsen för att jag skakat om?

[Avantgardet]

Fräls mig, fräls mig, fräls mig! Fräls mig från demonerna! O, snälla, upplyste, Jimmy!

[PopJimmy]

Nej men ärligt talat, du verkar lite sårad. Jag försöker bara lyfta saker till ytan. Inga onda intentioner. Bara klargöra för oss alla vart du egentligen står.

[Fication]

Verkar jag lida av existentiell ångest? Är det mitt stora problem?

Nej, den kommer inte förrän man dekonstruerat ner allt i molekyler. När man är på botten och avfärdat alla försök att skapa en mening. När man till och med avfärdat att man ska vara lycklig. När man tröttnat på att ha tråkigt. När allt är meningslöst - då kommer den existensiella ångesten smygande!

[Kallekula]

I dagens samhälle har en person som tjänar dubbelt så mycket som en annan inte bidragit till samhällets väl dubbelt så mycket, det finns inget samband mellan lön och samhällsnytta.

Det grundläggande konsumtionsbehov kan sägas vara den samme för alla - jag menar inte det inbillade behovet, inbillning har ju inga gränser, liksom gir.

Hur var det nu åt envar efter behov efter förmåga....åt envar till farfar. Nåja det kommer väl någon glad marxist och hjälper oss.

Bidarg utan motprestationskrav. Kanske kan vara något, många av våra bidragssytem fungerar ju ändå i praktiken som en medborgarlön så varför inte syna det i sömmarna.

[J R Auk]

Verkar jag lida av existentiell ångest? Är det mitt stora problem?

Nej, den kommer inte förrän man dekonstruerat ner allt i molekyler. När man är på botten och avfärdat alla försök att skapa en mening. När man till och med avfärdat att man ska vara lycklig. När man tröttnat på att ha tråkigt. När allt är meningslöst - då kommer den existensiella ångesten smygande!

Jag trodde det var när man inte ens tröttnar på att ha tråkigt som den kommer  :wink:

[J R Auk]

I dagens samhälle har en person som tjänar dubbelt så mycket som en annan inte bidragit till samhällets väl dubbelt så mycket, det finns inget samband mellan lön och samhällsnytta.

Det grundläggande konsumtionsbehov kan sägas vara den samme för alla - jag menar inte det inbillade behovet, inbillning har ju inga gränser, liksom gir.

Hur var det nu åt envar efter behov efter förmåga....åt envar till farfar. Nåja det kommer väl någon glad marxist och hjälper oss.

Bidarg utan motprestationskrav. Kanske kan vara något, många av våra bidragssytem fungerar ju ändå i praktiken som en medborgarlön så varför inte syna det i sömmarna.

Är det tanken på alla timmars jobb du lagt in som gör dig så skygg för tanken?

[funkyzeit]

Hur skall systemet med medborgarlön finansieras?

Jag vill ha en kort, koncis, redogörelse för detta av er som förespråkar detta system. Ingen länk till någon artikel på Wikipedia, utan jag vill att ni berättar själva hur detta ska vara utformat.

Den premiss jag vill att ni ska inkludera i ert resonemang är att majoriteten av människor av naturen är lata, vill bli försörjda och få pengar för att göra ingenting. Detta är faktum, och det hoppas jag ni inser. Era resonemang kan alltså innehålla dumnaiva premisser av typen "alla måste ta sitt ansvar" eller "människor har ett naturligt behov av att bidra och hjälpas åt".

Sen undrar jag vad det är för fel med "löneslaveri"? Det känns som jag ställt följande fråga på filosofiforum 100 ggr utan att någonsin fått annat än flummiga, undanglidande svar:

HUR skall ett samhälles ekonomiska system se ut om man ersätter löneslavriet? Ni som är emot detta, hur utformar man hela den samhälleliga apparaten med produktionsmedel, privat sektor, skatter, företag, producent/konsument-rollen, arbetsgivare/anställd etc?

Inga länkar till artiklar på WikiPedia här heller. Ett koncist, konkret ärligt svar på hur detta skall utformas. Vem äger, styr, producerar, beskattar, arbetar, och hur ?

Ni är väldigt duktiga på att kritisera och hitta fel på den nuvarande strukturen, men komplett oförmögna att föreslå ett alternativ. Är det bara jag som tycker att man borde hålla käften då istället för att gnälla?

Tacksam för svar åtminstone denna gång av någon som känner sig kompetent att dra upp riktlinjerna för framtidens drömsamhälle.

[Kallekula]

I dagens samhälle har en person som tjänar dubbelt så mycket som en annan inte bidragit till samhällets väl dubbelt så mycket, det finns inget samband mellan lön och samhällsnytta.

Det grundläggande konsumtionsbehov kan sägas vara den samme för alla - jag menar inte det inbillade behovet, inbillning har ju inga gränser, liksom gir.

Hur var det nu åt envar efter behov efter förmåga....åt envar till farfar. Nåja det kommer väl någon glad marxist och hjälper oss.

Bidarg utan motprestationskrav. Kanske kan vara något, många av våra bidragssytem fungerar ju ändå i praktiken som en medborgarlön så varför inte syna det i sömmarna.

Är det tanken på alla timmars jobb du lagt in som gör dig så skygg för tanken?

Nix visa bara på hur det ska finansieras så har vi något konkret att gå på.