Den nya reklamen!

[Rising]

Så du har inget problem med bedrägliga budskap?

Jag har färre problem med det än att någon auktoritet skall bestämma vilka budskap som är bedrägliga och vilka som inte är det.

I den mån jag har problem med bedrägliga budskap så påverkar det också min konsumtion. Jag har inga skivor av Milli Vanilli, till exempel, och jag köper av princip aldrig en kvällstidning vars löpsedel handlar om kungafamiljen.

Plus jag tycker du försöker framställa mig i ofördelaktig dager här.

Jag ber om ursäkt.

Är all reklam bra?

Den som inte säljer är inget bra.
Ett sätt att inte sälja är att vara för manipulativ, eftersom det skadar ens varumärke.

Finns det några gränser för vad man får göra för att vinna marknadsandelar?

Vi har ju konsumentombudsmän och sånt. Jag tycker den nivån är precis lite för hög. (I nuläget gör de bara extra reklam för många produkter, såsom Ipren (ni kommer väl ihåg "får den kallas för intelligent?"-debatten) och Nogger Black) Annars är det väl bra, så som jag ser det. Man får inte luras helt åt helvete, men annars är det okej.

Finns det inget störande moment i mängden reklam som vi utsätts för?

Nej, det tycker jag inte. Eller, problemen är i så fall rent praktiska, såsom att det är jobbigt att ta bort spam i sin inkorg. Men idag finns det så mycket reklam att traditionell reklam liksom förlorar mycket av sin appeal. Man vinner inte så stort genomslag på den. Så vi har redan så mycket reklam att den balanserar ut sig självt.

samtidigt startar du en polemik mot min "kommunism" och sakkommite. Hur får du ens in dessa begrepp i diskussionen? Var har jag talat om dom?
Är det för att jag menar att vi skall bestämma över det som berör oss och inte blott ett vinstintresse från någon part?

Men "vi" bestämmer ju redan i väldigt stor utsträckning. Dålig reklam tycker vi illa om och då låter vi bli att köpa produkten. När rapparen Ken försökte göra reklam för sig själv genom att säga att vi skulle storma slottet och våldta Madeleine så blev det istället en backlash och hans skivor sjönk som en sten i försäljning.

Det är detta "vi" jag tycker skall bestämma. Människor som har en grundtrygghet i sina liv har väldigt goda möjligheter att välja bort sånt de inte gillar och göra genomtänkta konsumtionsval med hög integritet (anser jag). Det behövs inget annat "vi".

Och om reklam enbart är ett symptom vad är sjukdomen?

Jag gissar på skeva maktstrukturer i samhället, och en hög utsatthet bland den låga klassen.

Jag tror nämligen inte att den botas så lätt. Men likt herpes så lindrar jag nog helst blemmorna för det. Skulle inte du göra det?

Om jag hade ett botemedel som med all säkerhet skulle fungera och vara enkelt att applicera, jo. Men inte någon dyr och experimentell kur som verkar enkel att kringgå för reklamarna i fråga.

[Kallekula]

Men likt herpes så lindrar jag nog helst blemmorna för det. Skulle inte du göra det?

http://www.zovirax.se/

[J R Auk]

Så du har inget problem med bedrägliga budskap?

Jag har färre problem med det än att någon auktoritet skall bestämma vilka budskap som är bedrägliga och vilka som inte är det.

I den mån jag har problem med bedrägliga budskap så påverkar det också min konsumtion. Jag har inga skivor av Milli Vanilli, till exempel, och jag köper av princip aldrig en kvällstidning vars löpsedel handlar om kungafamiljen.

Och du är så lurad att du inte vet att du är lurad. Varför diskutera. Jag säger att pizzan gör dig fet och du kontrar med att du gillar pizza

Plus jag tycker du försöker framställa mig i ofördelaktig dager här.

Jag ber om ursäkt.

Kom igen, inte mig som person, det jag syftar till. Jag vet ju att du kan nå det.

Är all reklam bra?

Den som inte säljer är inget bra.
Ett sätt att inte sälja är att vara för manipulativ, eftersom det skadar ens varumärke.

Kan skada är väl mer korrekt? Ok du kommer gilla min kampanj för gödsel, fria prov rätt ner i brevlådan. För att inte tala om den för utställningen för utrotningshotade djur, är man med på lotteriet så kan man vinna ett uppstoppat exemplar.

Finns det några gränser för vad man får göra för att vinna marknadsandelar?

Vi har ju konsumentombudsmän och sånt. Jag tycker den nivån är precis lite för hög. (I nuläget gör de bara extra reklam för många produkter, såsom Ipren (ni kommer väl ihåg "får den kallas för intelligent?"-debatten) och Nogger Black) Annars är det väl bra, så som jag ser det. Man får inte luras helt åt helvete, men annars är det okej.

Och dom skall inte betänka sådant som reklam mot barn och liknande, etiska frågor. (jag vet att vi inte får ha reklam riktad mot barn, och du kanske bör tänka efter varför jag säger det, eller jag säger det rätt ut, för att du sätter dig i polemik i diskussionen genom att förutsätta att alla dom bra sakerna som du tycker är självklara och redan implementerade. Alltstå inte en grund för diskussionen genom dom exempel dom utgör.

Bra undvikit annars. Kunde nästan tro du svara på frågan.

Finns det inget störande moment i mängden reklam som vi utsätts för?

Nej, det tycker jag inte. Eller, problemen är i så fall rent praktiska, såsom att det är jobbigt att ta bort spam i sin inkorg. Men idag finns det så mycket reklam att traditionell reklam liksom förlorar mycket av sin appeal. Man vinner inte så stort genomslag på den. Så vi har redan så mycket reklam att den balanserar ut sig självt.

Men du undviker här frågan, jag talar inte om effekterna för den som står som avsändare för reklamen, jag talar om mottagandet av den. Och kanske störs du aldrig. Men då frågar jag mig om du varit i/på en "reklamfri" stad eller plats.

samtidigt startar du en polemik mot min "kommunism" och sakkommite. Hur får du ens in dessa begrepp i diskussionen? Var har jag talat om dom?
Är det för att jag menar att vi skall bestämma över det som berör oss och inte blott ett vinstintresse från någon part?

Men "vi" bestämmer ju redan i väldigt stor utsträckning. Dålig reklam tycker vi illa om och då låter vi bli att köpa produkten. När rapparen Ken försökte göra reklam för sig själv genom att säga att vi skulle storma slottet och våldta Madeleine så blev det istället en backlash och hans skivor sjönk som en sten i försäljning.

Det är detta "vi" jag tycker skall bestämma. Människor som har en grundtrygghet i sina liv har väldigt goda möjligheter att välja bort sånt de inte gillar och göra genomtänkta konsumtionsval med hög integritet (anser jag). Det behövs inget annat "vi".

Och därför skall vår påverkan alltid ligga efter och inte före? Precis som vi smakar skiten först och sen säger att vi inte gilla smaken?

Och om reklam enbart är ett symptom vad är sjukdomen?

Jag gissar på skeva maktstrukturer i samhället, och en hög utsatthet bland den låga klassen.

Jo förmodligen, men vad ger det för skäl att inte se till symptomen?

Jag tror nämligen inte att den botas så lätt. Men likt herpes så lindrar jag nog helst blemmorna för det. Skulle inte du göra det?

Om jag hade ett botemedel som med all säkerhet skulle fungera och vara enkelt att applicera, jo. Men inte någon dyr och experimentell kur som verkar enkel att kringgå för reklamarna i fråga.

Varför är det dyrt? Vad snackar du om här. Har du läst något jag inte har?

[Rising]

Jag säger att pizzan gör dig fet och du kontrar med att du gillar pizza

1. Det är inte pizzareklamen som gör mig fet.
2. Jag kanske gillar att vara fet? Ditt ideal är inte också mitt ideal.

Så snälla, kalla mig inte "lurad" för att jag röker. Anledningen att jag röker är inte för att Marlboro skulle ha så bra reklam, och det är inte för att jag skulle vara för "lurad" för att veta något om lungcancer. Please. Jag har gjort ett medvetet och självständigt val att röka, och jag tycker om det. Att sådana som jag ger moralpanikmaffian huvudbry är inte konstigt, men det är deras problem - inte mitt.

Bra undvikit annars. Kunde nästan tro du svara på frågan.

Jag är rädd att jag inte förstår. Idag får man inte ljuga eller vara osaklig i ens reklam. Man kan bli fälld för det. Man får heller inte vara utpräglat sexistisk. Jag tycker den nivå vi har idag är aningens för hög, men i princip tycker jag att de begränsningar vi har idag är vettiga. På vilket sätt svarar jag inte på frågan? På vilket sätt missförstår jag dig?

Men du undviker här frågan, jag talar inte om effekterna för den som står som avsändare för reklamen, jag talar om mottagandet av den.

Jag tycker det är jobbigt att vara mottagare av spam eftersom det är praktiskt tidsödande att rensa det från min inkorg.

Det är bara liknande praktiska problem jag ser med reklam.

Och därför skall vår påverkan alltid ligga efter och inte före? Precis som vi smakar skiten först och sen säger att vi inte gilla smaken?

Ja. Jag föredrar att få prova själv och bilda min egen åsikt än att en smakdomare skall säga "nej, nej, lilla vän. Det där är inte nyttigt för dig. Kom här istället och prova en morot", och förneka mig chansen.

Jo förmodligen, men vad ger det för skäl att inte se till symptomen?

Vem vill hålla på och knapra halstabletter när man inte längre har ont i halsen?

Varför är det dyrt? Vad snackar du om här. Har du läst något jag inte har?

Jag har läst vad du skrivit; du får själv avgöra om du läst det eller inte. Dina meningslösa förslag med att belägga reklam med skatt, exempelvis, vilket ju bara skulle medföra att reklamen bytte kanaler och ägnade sig mer åt produktplaceringar eller jippon snarare än traditionella annonser och reklamfilmer. För att komma åt detta problem så skulle du behöva en utredning och en kommité, vilket skulle kosta en massa pengar och dessutom vara pengar i sjön eftersom reklamen hela tiden skulle kunna slingra sig och ömsa skin för att anpassa sig till förhållandena. Kommer du ihåg pratet om det tecknade programmet Pokemon? Man menade att det skulle vara en ren reklamfilm för pokemonprodukterna. Men det är ju Batman också, eftersom det redan finns batmanleksaker. En utredning med en massa byråkrater ledde till att man klippte bort "pokemonrappen" i slutet på programmet, en fullkomligt tandlös och meningslös, symbolisk kraftdemonstration från tjänstemännens sida; såsom bara för att visa att de minsann inte bara suttit och fikat och slösat med skattebetalarnas pengar.

Jag gör exempelvis en resebroschyr åt ett företag som arrangerar kryssningar till Nordkap. Skulle detta beläggas med en massa skatt så skulle vi förstås ge ut en tidning istället, där resorna till Nordkap behandlades som en artikel istället för en annons. Problem solved. Skattepengar i sjön.

[Loke]

Som jag uppfattar det är dagens massreklam och kopplade masskonsumtion oförenlig med en hållbar jordlivutveckling. Därmed innebär den i förlängningen massdöd av människor och kollapsen av vår civilisation.

[Loke]

Och redan nu innebär den ju massdöd av djur och utrotande av stora delar av jordens växt och djurarter.

[J R Auk]

Jag säger att pizzan gör dig fet och du kontrar med att du gillar pizza

1. Det är inte pizzareklamen som gör mig fet.
2. Jag kanske gillar att vara fet? Ditt ideal är inte också mitt ideal.

Så snälla, kalla mig inte "lurad" för att jag röker. Anledningen att jag röker är inte för att Marlboro skulle ha så bra reklam, och det är inte för att jag skulle vara för "lurad" för att veta något om lungcancer. Please. Jag har gjort ett medvetet och självständigt val att röka, och jag tycker om det. Att sådana som jag ger moralpanikmaffian huvudbry är inte konstigt, men det är deras problem - inte mitt.

Vad är det för bromskloss som slår till här? Klart att dina ideal inte är mina och vice versa. Vi har säkert vissa saker som vi är eniga m och vissa som vi är oense om.

Men det jag talar om här är att någonting ger negativa effekter. Och du kontrar med att du gillar det. Klart att du skall gilla det du gillar. Men om det är så som jag säger att det finns negativa aspekter så ljuger du för dig själv och skapar en vanföreställning om du inte ser det negativa. Inte sagt att det är så, bara sagt att du tar diskussionen från saken.

Jag kallar dig inte lurad för att du röker, jag kallar dig lurad för att du tror dig vara opåverkbar. Du tror dig vara herre i huset, hela tiden. Och du vill skänka din skepsis och bedömningsförmåga till alla.

Bra undvikit annars. Kunde nästan tro du svara på frågan.

Jag är rädd att jag inte förstår. Idag får man inte ljuga eller vara osaklig i ens reklam. Man kan bli fälld för det. Man får heller inte vara utpräglat sexistisk. Jag tycker den nivå vi har idag är aningens för hög, men i princip tycker jag att de begränsningar vi har idag är vettiga. På vilket sätt svarar jag inte på frågan? På vilket sätt missförstår jag dig?

Bara för att jag kritiserar reklam så kritiserar jag inte vårat nuvarande kontrollorgan för reklamen. Både du och jag vet att det är ett tandlöst troll man satt på uppgiften. Förtjänsten är nästan alltid högre än bötesbeloppet.
Inte för att det har med diskussionen att göra. Du vände dig i kritik mot mitt ickespecifierade förslag, eller snarare påpekande, om att det finns etiska aspekter att ta hänsyn till. Det likställde du med kommunism, och klappar dig sen för bröstet och säger att vi har det bra som det är.

Men du undviker här frågan, jag talar inte om effekterna för den som står som avsändare för reklamen, jag talar om mottagandet av den.

Jag tycker det är jobbigt att vara mottagare av spam eftersom det är praktiskt tidsödande att rensa det från min inkorg.

Det är bara liknande praktiska problem jag ser med reklam.

Jag kan bara peka, det är dina ögon. Antar att vi inte ser på världen genom samma glas.

Och därför skall vår påverkan alltid ligga efter och inte före? Precis som vi smakar skiten först och sen säger att vi inte gilla smaken?

Ja. Jag föredrar att få prova själv och bilda min egen åsikt än att en smakdomare skall säga "nej, nej, lilla vän. Det där är inte nyttigt för dig. Kom här istället och prova en morot", och förneka mig chansen.

Det här handlar inte om smakdomare, det handlar inte om att produkter inte skulle nå dig. Det handlar om att behov som du inte har inte skall påtvingas dig. Varför vrider du på frågan?

Varför är det dyrt? Vad snackar du om här. Har du läst något jag inte har?

Jag har läst vad du skrivit; du får själv avgöra om du läst det eller inte. Dina meningslösa förslag med att belägga reklam med skatt, exempelvis, vilket ju bara skulle medföra att reklamen bytte kanaler och ägnade sig mer åt produktplaceringar eller jippon snarare än traditionella annonser och reklamfilmer. För att komma åt detta problem så skulle du behöva en utredning och en kommité, vilket skulle kosta en massa pengar och dessutom vara pengar i sjön eftersom reklamen hela tiden skulle kunna slingra sig och ömsa skin för att anpassa sig till förhållandena. Kommer du ihåg pratet om det tecknade programmet Pokemon? Man menade att det skulle vara en ren reklamfilm för pokemonprodukterna. Men det är ju Batman också, eftersom det redan finns batmanleksaker. En utredning med en massa byråkrater ledde till att man klippte bort "pokemonrappen" i slutet på programmet, en fullkomligt tandlös och meningslös, symbolisk kraftdemonstration från tjänstemännens sida; såsom bara för att visa att de minsann inte bara suttit och fikat och slösat med skattebetalarnas pengar.

Jag gör exempelvis en resebroschyr åt ett företag som arrangerar kryssningar till Nordkap. Skulle detta beläggas med en massa skatt så skulle vi förstås ge ut en tidning istället, där resorna till Nordkap behandlades som en artikel istället för en annons. Problem solved. Skattepengar i sjön.

Och om ni gjorde det så skulle formen förändras. Och det som söktes uppnås har uppnåtts. Nu ska jag försöka vara tydlig.

DET HANDLAR INTE OM ATT TA BORT REKLAMEN ELLER ATT FÖRVÄGRA FÖRETAG EN ANNONSERING MOT SINA INTRESSENTER.

Vad är det för skitsnack om att det blir dyrt. Folk har tid, vi har överskott på tid. Det enda det kostar är ett tiotal personers översyn över ifrågasatta kampanjer. Helst skall dom väll ha en god inblick i psykologi och dylikt.

Om reklamen bytte kanaler så skulle effekten vara uppnådd. Det handlar om att förskona våra sinnen från den åverkan som reklamen i ett samhälle som vårat utgör.

Jag undrar, förstår du principen med progressiv beskattning för antalet exponeringar? Vilket var det enda konkreta jag talade om?

[Rising]

Jag kallar dig inte lurad för att du röker, jag kallar dig lurad för att du tror dig vara opåverkbar.

Åh. Jag är inte opåverkbar. Ser jag en reklamfilm som säger att man kan köpa två enochenhalvliters coca-cola på en mack för 30 spänn exl. moms så säger jag "bra pris" och går nog och köper ett par.

Är jag hjärntvättad då? Jag har påverkats av en reklamfilm, betyder det att jag inte har någon integritet?

Du vände dig i kritik mot mitt ickespecifierade förslag, eller snarare påpekande, om att det finns etiska aspekter att ta hänsyn till. Det likställde du med kommunism

OK. Det var barnsligt gjort av mig.

Det här handlar inte om smakdomare, det handlar inte om att produkter inte skulle nå dig. Det handlar om att behov som du inte har inte skall påtvingas dig. Varför vrider du på frågan?

Hur kan någon annan veta vilka behov jag har? Jag vet ju inte ens själv det innan jag fått möjligheten att välja. Reklamen kan ju just berätta om nya produkter som kunderna inte redan känner till.

Jag är exempelvis rätt sugen på de där uppblåsbara sängarna som visas på TV-shop. Jag var helt ointresserad av sängar innan, eftersom jag inte kunde föreställa mig hur det skulle kunna finnas någon variant som passade mig innan jag såg den produkten. Jag hade alltså inget behov av de sängar som jag trodde fanns på marknaden innan - men numera så vet jag att det finns en säng som skulle passa mig perfekt.

Det är inte så att reklamen har manipulerat mig och fyllt mig med behov jag inte tidigare haft - det är bara så att reklamen visat en produkt för mig som jag alltid haft behov av, men som det är först nu jag har ett konsumtionsbehov av. Jag skulle aldrig ha läst någon tidning om möbler eller inredning där den här produkten kunde ha annonserats - utan det var en ren slump att jag fick se den.

Om reklamen bytte kanaler så skulle effekten vara uppnådd. Det handlar om att förskona våra sinnen från den åverkan som reklamen i ett samhälle som vårat utgör.

Aha. Du vill ha bort själva annonserna och de uttryckliga reklamkampanjerna, men det är helt okej med produktplaceringar och olika jippon som precis går utanför detta; såsom att de leksaker som McDonalds stoppar ned i sina Happy Meal har en anknytning till någon aktuell biofilm? Okej, då har jag missförstått dig hela tiden.

Jag delar absolut inte din uppfattning om att det skulle vara någon egentlig skillnad mellan en reklamfilm för Aston Martin innan Bondfilmen drar igång, eller att James Bond faktiskt kör en Aston Martin i Bondfilmen. Inte när saken gäller hur man påverkas av exponering.

[J R Auk]

Ok nu börjar vi komma någon vart

Att du påverkas är inte en hjärntvätt. Men om du påverkas omedvetet så har man utnyttjat människans psykologiska tillkortakommanden i bedrägliga syften. Lite därav som mitt förslag på begränsning av den typen av påverkan låg i att ange reklamkällor just som reklam och inte smyga in det som artiklar eller dylikt.

Klart att du inte kan veta om att du vill ha något om du inte vet att det finns. Men är det vad du menar med ett behov. Eller allt beror ju på vad vi lägger i orden. Jag talar om sådant som att matproducenter använder färger som förknippas med mat och skapar hunger. Klart att dom kan få göra det. Fullt förståeligt. Men när det blir ett massivt uttryck som omgärdar oss vart vi än går så ställer jag mig tveksam till varför jag skall godkänna det.

Du vet det är ju mitt land med. Precis som det är deras, och precis som det är ditt.

Jag vill inte försämra deras villkor för annonsering. Jag vill förbättra min levnadsmiljö. Lite som varför du sade dig betänka rökning på allmän plats. Är inte röken analog med reklamen här?

Jag är också liberal och vill inte ha förtryckande förmyndiganden. Men jag vill kunna förmyndiga över mig själv. Och det går ju inte i denna fråga. Någon idiot har bestämt att allmänna platser skall vara upplåtna till företags försök till manipulation. För inte är det bara information du nås av, eller?

Det jag talar om är massan av reklamen, det är inget problem om det är sparsmakat och riktat. Men när jag samlar på mig en 10 kg i veckan, om jag inte anger i arga termer att jag skjuter skarpt mot den som förpestar min brevlåda, så tycker jag det är dags att säga nej. Hade jag haft kapital hade jag gjort massutskick med bögporr, och annat snaskigt för att folk skall förstå att en brevlåda är en del av den personliga integriteten.

Varför skall jag annars respektera liv och leverne hos mina medmänniskor. Eller är det något speciellt? Ramarna för det skall äras men innehållet skiter vi i; angående livet.

[Loke]

Tack för att du tar dig ansträngningen J R Auk , bra beskrivet och jag håller med. Det här har jag sett som den viktigaste politiska frågan i många år, sedan jag blev initierad i djupare yoga kanske jag kan säga.

[Rising]

Well, J R Auk, det finns flera punkter du tar upp som jag kan hålla med om.

Vem som ska bestämma över vårt offentliga rum, till exempel. Jag kan tycka att det är rimligt att föräldrar skall ha mer att säga till om reklam på tunnelbaneperronger än vad klädföretag och SL ska ha. Göran Persson hade ju något förslag om att stoppa sexualiserande reklam riktad mot tonårstjejer och jag tyckte det lät rimligt - helt klart värdigt en mognare diskussion än vad våra medier förvanskade den till (de gjorde det till en fråga om yttrandefrihet för att vinna billiga poänger).

Tunnelbaneperrongerna är ju redan statlig mark, så tanken att staten skulle sätta upp ideologiska krav på den eventuella reklam som skulle få figurera i det offentliga rummet är inte konstigare än att staten redan har vissa andra krav i sina upphandlingar (såsom miljökrav).

---

Jag tycker den sortens anspråk; att frisera reklamen (inom det offentliga rummet); är någorlunda vettig. Att ta bort den helt tror jag däremot inte går. För det första så skulle man behöva höja skatten/biljettpriserna för att kompensera för de förlorade annonsintäkterna, och sedan skulle reklam ändå dyka upp i dessa miljöer, fast under nya former.

Och här är några punkter där jag tycker att du missar poängen:

1. Jag anser att du är naiv när du skriver: "Lite därav som mitt förslag på begränsning av den typen av påverkan låg i att ange reklamkällor just som reklam och inte smyga in det som artiklar eller dylikt". Det låter sig helt enkelt inte göras. Du gör reklam för H&M när du har deras kläder på dig. Om H&M designade den senaste tonårspopstjärnans kläder så skulle popstjärnan göra reklam för H&M vid varje uppträdande hon gjorde, och alla tidningar som visade en bild från popstjärnans uppträdande skulle fortsätta att sprida reklamen vidare. Och tidningarna får gratis recensionsex (inte recension-sex, utan recensions-ex (hö hö)) av artistens senaste skiva - vilket även det är reklam. Musikbolaget praktiskt taget köper annonsutrymme i förklädnad av en artikel i tidningen (även om de på förhand inte kan bedöma hur positiv "annonsen" kommer att lyda). Vad jag söker peka på är att gränsen mellan reklam och icke-reklam är så oerhört hårfin. Det känns helt enkelt tafatt att bannlysa reklampelare som säger "kom och ät hos McDonalds!" från väggarna på tunnelbanestationen, när det ändå kommer fortsätta att vara fullt av medpassagerare som slörpar i sig cola från pappersmuggar som säger exakt samma sak. Det andra är lika mycket reklam som det första.

2. Man ska inte överdriva reklamens effekter. Jag personligen har svårt att ta dig på allvar när du drar upp betingning och den röda färgen som gör betraktaren hungrig, och sånt. I mina öron är det överdrifter - at best. McDonalds påstådda hungerframkallande röda färg är så extremt illa belagd att det knappt är sant. Det finns visserligen vissa regler angående färg som alla reklamare helt enkelt tar för givna (en av dem säger att "man kan inte sälja några andra livsmedel med färgen Svart än kaffe och choklad, det går bara inte") men idag så finns det faktiskt massor med svart i exempelvis thai-produkter och liknande, så det tycks inte vara en lika benhård regel som det en gång föreslogs vara.

Det finns fler exempel på påstådda psykologiska effekter hos reklamen, som att färgen rött skulle vara en meme som Coca-Cola lyckats etablera så starkt att ingen västerlänning kan se en man utklädd till jultomte utan att bli sugen på att dricka läsk, bla bla bla. Jag tycker det här kvalificerar som konspirationsteorier snarare än att vara underlag för seriösa diskussioner. Vi borde titta mer praktiskt på reklamen istället. Om vi skall begränsa den på något vis så skall vi i så fall göra det för att den i klarspråk säger något som vi kan förhålla oss till rent praktiskt. Reklam som sexualiserar unga kvinnor är ett sådant ämne där jag tror att man kan ha en vettig diskussion, men färger och memes och betingningar och sån skit i fråga om färger på livsmedelsprodukter som sägs hypnotisera människor till att bli lydiga konsumenter... Fuck allt sånt, säger jag. Det är inte vettigt, i min mening.

3. När det gäller en av de praktiska aspekterna så resonerar du som jag; just hur jobbigt det är för medborgaren att ta hand om alla djäkla gratistidningar och skit. Det är ett rent praktiskt obehag. Där håller vi med varandra fullt ut.

[suchanother]

En snubbe här i Göteborg gjorde en helt egen privat undersökning om direktreklam i brevlådan och samlade ihop 50 kg under ett år. Det är nästan 1 kg om veckan, låter väl rimligt jämfört med egen erfarenhet. Jag har rationaliserat handhavandet och placerat en papperskasse bredvid brevinkastet så att reklamen nästan ramlar direkt i återvinningen.
All reklam är inte skit. Hemköp har specialerbjudanden varje vecka och för en billig penning försäkras överlevnad i tre dagar.
Tycker Auks inställning till reklam är lite paranoid.

[J R Auk]

Loke, tack trevligt att du instämmer.

Risning.

1. Men vadå, nu förstår jag dig inte. Det är ju just att förtydliga denna gräns som jag anser vara rimligt. Att kräva att det redovisas som en reklam och inte något som en kritisk reporter står för. Sen tycker jag iofs att det borde ligga i tidningens etik att inte syssla med sådant. Men marknaden är hård så jag förstår varför, jag bara önskar att dom kunde ha större integritet.
Att folk använder sig av en produkt och därigenom gör reklam är väl inte något som man kan göra något åt. Precis som man inte kan hindra individen för att uttrycka sin mening.

2. Men ska vi negligera effekterna? Nej visst är det inte så att alla dessa effekter är utredda eller så påtagliga som man gör gällande. Men att dom har en inverkan på vårat psyke är lika uppenbar som att vår sensoriska stimuli förbyts när vi öppnar eller sluter ögonen. Och jag tänker inte främst på den reklam som varit, jag tänker på den reklam som kan komma. Om du tänker efter så ser du nog hur man med tekniska framsteg kan ta reklamen till ännu inte anade höjder

Och det går inte att missa att reklamen som sådan, i sin helhet och inte taget per specifika fall, levererar bilder av hur vi skall finna lycka och välmående. Det skulle självklart finnas ändå, bilderna om dessa ting kommer alltid vara närvarande. Men vill vi att vinstdrivna företag skall stå för merparten av dessa bilder till dom som växer in i samhällsgemenskapen?

Att jag gav en referens till betingning och liknande var för att det är liknande metoder som används. Det existerar en vilja till att uppnå det som Pawlov nådde med sina hundar.
Klockan ringer, salivet flödar.
Det måste du väl ändå hålla med om.

3. Och med tanke på dagens miljödebatter......

Such, jag är inte paranoid jag är lack. Jag var i visby i somras, och tog mig en stund för att reflektera över vad en stadsbild utan belamring med reklam gav mig. Låt oss säga att jag kom fram till att det var positivt att det inte var så mycket reklam och jag fann det ge ett andrum, för sinnena. (ni får själva avgöra om ni tror att jag var kapabel att bortse från andra upplyftande faktorer och kunde urskilja det som just reklamen inverkade eller i detta fall inte inverkade med)

[Rising]

1. Men vadå, nu förstår jag dig inte. Det är ju just att förtydliga denna gräns som jag anser vara rimligt. Att kräva att det redovisas som en reklam och inte något som en kritisk reporter står för.

Men nu verkar du tänka på fall såsom när Marlboro betalade feta pengar för att Stålmannen skulle kastas in i en Marlboro-pyntad bil och Lois Lane kedjerökte som en borstbindare. Visst, dold reklam är en grej, men vi exponeras ju jättemycket av reklam av helt vanliga människor där det inte föreligger någon hemlig handskakning bakom. Såsom att sälja kaffe i muggar med logotyper, på ställen där kunderna gärna tar med sig muggen ut och på så vis exponerar företagslogotypen för ens medmänniskor. Vi exponeras alltid av reklam, det finns inte alltid några vattentäta skott mellan reklam och icke-reklam, och om vi begränsar det ena så kommer företagen att gå över till det andra.

Att jag gav en referens till betingning och liknande var för att det är liknande metoder som används. Det existerar en vilja till att uppnå det som Pawlov nådde med sina hundar.
Klockan ringer, salivet flödar.
Det måste du väl ändå hålla med om.

Nnjaej. I teorin, visst, men i praktiken tror jag inte det styr. Jag tror att sockret i Coca-Colan är ungefär tio tusen gånger mer avgörande när det gäller min konsumtion av produkten än de lökiga reklamkampanjer som Coca-Cola utsätter mig för. Tycker deras reklam är hur lökig som helst.

Jag tror mycket mer på att ta bort socker från matvaror (vilket nu också har kommit - via public demand - och om detta berättar reklamen för oss!) för att få en mer kontrollerad konsumtion.

Och när jag blir gammal farbror och kommer träffa barnbarnen så vågar jag lova att jag inte kommer tänka "åh, nu skulle det vara bra att bjuda på en Riesen så att vi skulle få uppleva den där sköna, vaselininsmorda linsen och dåliga synkningen-effekten som kännetecknar alla varma och  sentimentala farbror-och-barnbarn-relationer!" Jag kommer bjuda kidsen på saltlakrits, istället, för mjäkigt godis leder till mjäkiga människor. Det vet ju alla. Av saltlakrits, däremot, blir man en reguljär motherfucker.

[PopJimmy]

Mycket reklam har samma bildspråk som politisk propaganda och det är naivt att tro att politisk propraganda inte påverkar människor.

Det handlar om att ta ett värde hos en målgrupp och tillskrida detta värde på något annat genom att skapa en association. Man spelar alltså på värde som den direkta målgruppen eller den potientialla individen redan har omfamnar "naturligt" eller "kulturellt" och överför sedan detta på det man säljer.



Reklamen/Propaganda spelar alltså till vissa grupper i en viss kulturell/social situation, den spelar alltså på ett "fog" som redan finns där sen tidigare.


Att reklam inte påverkar Rising handlar inte så mycket om reklamen i sig, som om att Rising inte är målgruppen för det aktuella budskapet i sammanhanget.