Hejsan...
Våran nye kämpe fromm har tydligen surnat till rejält, men så blir det ofta när en obildad stöter på kunskap som de avundas! Inte sällan övergår de då helt till att slå på nick/budbärare och ej längre diskutera sak! Tänk att kunskap och vetande så kan reta upp dem som inget förstår, och ständigt visar sin avund och sitt dåliga humör inför öppen ridå! :D
Ho ho ho ho, vad vi njuter av vår överlägsenhet i sak, i stil, i artighet och inte minst i ett glatt humör! :lol:
MVH
jbig - den goda och sakkunnige...
Imperium Terribilis...............
Moderator: Moderatorgruppen
Jbig skrev:Hejsan...
Våran nye kämpe fromm har tydligen surnat till rejält, men så blir det ofta när en obildad stöter på kunskap som de avundas! Inte sällan övergår de då helt till att slå på nick/budbärare och ej längre diskutera sak! Tänk att kunskap och vetande så kan reta upp dem som inget förstår, och ständigt visar sin avund och sitt dåliga humör inför öppen ridå! :D
Ho ho ho ho, vad vi njuter av vår överlägsenhet i sak, i stil, i artighet och inte minst i ett glatt humör! :lol:
MVH
jbig - den goda och sakkunnige...
Det enda du gör är att rabbla upp massa fakta.
Kredit för din energi, men mycket hjärna krävs det ej.
Jag söker HUR det fungerar men då bangar du.
Du slänger ju bara in handuken så fort det kärvar och marscherar blint på.
Men det var ju inte intressant att förstå. Hm.
Gemensam nämnare på Wahhabism och en thailändare i europa?
Häng med så får du veta :arrow:
Fromm skrev:Jbig kunde inte svara på mina enkla frågor.
Förstår han vad som driver terrorismen i Europa då?
Eller är hans hjärna alldeles för enkelspårig?
ja terrorismen i europa?
Enligt statistik som kommer från europols rapport om terrorism i europa föregående år dvs 2006 genom fördes 498 terrorist attacker i 11 av eu:s medlemstater 1 med dödlig utgång vilket den baskiska separatist rörelsen stod bakom om jag inte missminner mig.
Och de islamistsistiska våldsverkarna då kan man ju fråga sig vart de tog vägen.
Av de 498 terrorattackerna i EU stod "islamistiska extremister" för ett enda.
Ja vad driver terrorismen i europa? Ja det är en enkel fråga att svara på d Terrorn drivs av europeiska stater för inte i europa men väl i länder där många muslimer bor sk. muslimska länder.
Samt separatister som inte driver sin terror för mellanösterns sak utan för sitt eget folk.
Jag kanske har missat nått.
ja just det källor
kolla sidan 15 eller sidan 13 i själva raporten
http://www.europol.europa.eu/publicatio ... AT2007.pdf
kolla sidan 15 eller sidan 13 i själva raporten
http://www.europol.europa.eu/publicatio ... AT2007.pdf
kan ju kanske påpeka att det islamistiska terrordådet i tyskland misslyckades.
Däremot är europeiska stater med EU som bödel av medborgerliga rättigheter i spettsen pådrivna av USA, duktiga på preventivt skydda sina medborgare. Minns den utomrättsliga avrättningen i Londons tunnelbana av den brasilianska unge mannen Jean Charles de Menezes. Man kan se händelsen som ett isolerat fall eller s kan man se det i en del av ett större sammanhang. I samma rapport som jag länkade till ovan nämns att 706 av de som arresterats misstänkta för inblandning av terrorism var nästan hälften muslimer.
Kan behandlingen av muslimer här i europa och behandlingen av muslimer av europa i muslimska länder ge upphov till desperata människor och därtill terror. Visst kan den det, men i vilken omfattning?
Däremot är europeiska stater med EU som bödel av medborgerliga rättigheter i spettsen pådrivna av USA, duktiga på preventivt skydda sina medborgare. Minns den utomrättsliga avrättningen i Londons tunnelbana av den brasilianska unge mannen Jean Charles de Menezes. Man kan se händelsen som ett isolerat fall eller s kan man se det i en del av ett större sammanhang. I samma rapport som jag länkade till ovan nämns att 706 av de som arresterats misstänkta för inblandning av terrorism var nästan hälften muslimer.
Kan behandlingen av muslimer här i europa och behandlingen av muslimer av europa i muslimska länder ge upphov till desperata människor och därtill terror. Visst kan den det, men i vilken omfattning?
ayatolla skrev:Fromm skrev:Hej Ayatolla
Ja, Ayatolla du missade förklara varför så många EU-medborgare blir terrorister?
MVH
Du missade att förklara definitionen av en EU-medborgare.
Själv är jag svensk medborgare.
Och vad är många EU-medborgare, många i förhållande till vad?
Hej Ayatolla
Medborgare i ett EU land och jämnfört med 15år sedan.
MVH
Fromm skrev:ayatolla skrev:Fromm skrev:Hej Ayatolla
Ja, Ayatolla du missade förklara varför så många EU-medborgare blir terrorister?
MVH
Du missade att förklara definitionen av en EU-medborgare.
Själv är jag svensk medborgare.
Och vad är många EU-medborgare, många i förhållande till vad?
Hej Ayatolla
Medborgare i ett EU land och jämnfört med 15år sedan.
MVH
Ha ha ha.
Fromm.
I förhållande till EU-medborgare som inte är terrorister torde EU-terrorister vara väldigt få till antalet:) och inte många som du vill påstå.
Fromm skrev:Hej Ayatolla
Kul att jag kunde roa dig. :)
Men de är betydligt fler än för 15 år sedan
MVH
Ja du.
Terrorist är inget man blir det är ett epitet man får sig tillskrivet av andra. ingen terrorist kallar sig själv för terrorist.
Att andelen terrorister ökar är för att andelen obekväma åsikter kontra reaktionära ledare har sviktat i balansen. Åsiktsbägaren har stjälpt över till reaktionärernas sida och fördel.
ANC och FNL sades vara terrorister när det begav sig inga terror listor eller stämplingar fanns då bara reaktionära ledarskribenter hökar och koloniala missfoster till politiker på ena sidan och solidariska vänliga människor på den andra. Det politiska klimatet var av vad jag har läst annorlunda. Det gick lättare att utrycka sitt stöd för anc då än vad det skulle göra att utrycka sitt stöd till PFLP FARC eller vad du vill idag. Folk i som flytt sina hemländer fortsätter att bedriva politik i sina nya hemländer Dessa politiska organisationer som offta inte är särskillt pacifistiska av sig (nämn ett riksdagsparti eller regeringsparti i EU som är det) De försvarar sina kamrater som fortfarande strider hemma ger dem pengar via banker och dyl.
Efter 11 sep förklarade USA krig mot terrorismen och terrorstämplade en mäng organisationer och som en kinasmällare låter poff så hade EU annamat samma lista o vips så har vi en ökning av terrorister av alla möjliga slag.
Lite förenklat det är trots allt 03.09
dags o sova men sug på den där lite
så tar vi det lite mer nyanserat i morgon.
Den enes terrorist den andres ayatolla
Fromm skrev:Jag söker HUR det fungerar men då bangar du.
Du slänger ju bara in handuken så fort det kärvar och marscherar blint på.
Men det var ju inte intressant att förstå. Hm.
Så här funkar det enligt en Amerikan.
" Yeh, while we have a lot of idiots, there are plenty of open-minded Americans out there. And just incase you didn't know, the public has no sort of power whatsoever of changing anything going on politically as our electoral system is broken and we don't have a shred of proportionate representation like almost every other Western democracy. It's an oligarchy. Look at the polls. No one is happy. "
Självklart inte undertecknat med namn, som i alla andra samhällsdiktaturer,
där man inte våga kritisera regimen öppet, för vem f.n vill sitta inlåst för sina åsikter? :?:
Hejsan...
Vi går vidare i vår analysering av USA och den fascism man sprider ut över världen! :wink:
Mare Nostrum – imperiets ”Medelhav”....del 1
De nordamerikanska företagen sökte i Centralamerika och Karibiens övärld skapa ett slags amerikanskt Medelhav som skulle integreras i den nordamerikanska ekonomin. Här skulle företagen kunna skapa nya band mellan sig och sina arbetare - band som helt och hållet gynnade företagen. På denna utländska arena kunde företagen utöva fullständig kontroll över produktionsresurserna utan att politiker eller social lagstiftning lade hinder i vägen. Ideologiskt försvarade sig företagen med att denna, som de kallade det för, sociala imperialism, innebar att USA:s egna arbetare profiterade på sina utländska likar för att öka sin egen levnadsstandard. På bekostnad av de fattiga massorna i söder. Entreprenörerna från Nordamerika var även attraherade av sina södra grannar p.g.a. att de ansåg det vara mer acceptabelt bland USA:s allmänhet att exploatera färgade människor.
Rasismen var utbredd i USA liksom resten av den västerländska civilisationen åren kring sekelskiftet 1900. Företagarna ansåg det vara lättare att exploatera exempelvis fattiga svarta västindier eller mestiser i Centralamerika, än vita i USA. Dessa, som man ansåg, intellektuellt underlägsna människor, levde efter andra sociala familje- och släktförhållanden, vilket förhindrade dem att exempelvis protestera mot dåliga arbetsvillkor. Eftersom de centralamerikanska arbetarna var sårbara i den meningen att de levde utan arbetarskyddslagar, utnyttjades de extremt av nordamerikanska företagen åren kring sekelskiftet och därefter i många årtionden. Över huvud taget var begreppen klass och ras viktiga faktorer i den nordamerikanska politik som fördes i regionen under denna epok.
Från 1898 involverades alltså USA:s militära krafter runt om i regionen för att backa upp företagen och de nordamerikanska intressena. Kompradorerna var inte sällan högt uppsatta personer i sina länder. Samuel Zemurray, ägare till Cuyamel Fruit Company sökte, och fick, stöd hos president Manuell Bonilla i Honduras när han så önskade. United Fruit sökte, och fick, stöd hos Guatemalas president Manuel Estrada Cabrera när de fick problem med arbetarna på sina bananplantager i landet. Dessa presidenter gick mer eller mindre i bolagens ledband, och mutades också av dem. Centralamerikas stater tvingade i början av 1900-talet att helt följa USA:s och bolagens direktiv. Bl.a. förbjöds Costa Rica, Nicaragua och Salvador - under förevändningen av Monroe-deklarationen - att erbjuda andra stater än just USA att etablera militära baser och knutpunkter på sina territorier. Inte många år in på det nya seklet började USA styra och administrera ekonomi och förvaltning i flera av regionens stater - med början i Kuba och Puerto Rico år 1898, sedan Dominikanska Republiken från 1904, och därefter allt fler stater. Skatteuppbörd, tullar och andra statliga inkomstkällor togs helt enkelt över av nordamerikanska tjänstemän och byråkrater - i skydd av marinkåren.
Samtidigt som samma marinkår styrde militären i nästan varenda stat i regionen under perioden 1910-1933. Omkring 1915 hade den karibiska bassängen i praktiken blivit en nordamerikanskt styrd skara kolonier - om än inte till namnet. Dessutom var det alltid USA:s politiska ledning som definierade och bestämde innebörden av ord såsom demokrati, frihet och finansiellt ansvar. På något underligt sätt gynnade de alltid de nordamerikanska företagen i regionen - till priset av miljoner för tidigt döda människor. I början av 1900-talet hade regionens stater förlorat kontrollen över viktiga delar av kommunikationssystemet, skatteintäkterna, de utländska lånen, valutan m.m. m.m. Den nationella välfärden och andra viktiga områden hade omkring år 1910 förvandlats till terror, fattigdom och förhöjda dödstal. Kompradorerna hade i praktiken en begränsad kontroll över sina stater. De hölls dock alltid ansvariga för de problem som deras begränsade maktutövning orsakade de utländska bolagen - trots att det oftast var just dessa som låg bakom merparten av problemen.
Snart går vi vidare, i vårt dubbla syfte att dels informera, dels göra livet svårare för dem som haver det totalitära som politisk mytbildning som ledtråd......
MVH
jbig
Vi går vidare i vår analysering av USA och den fascism man sprider ut över världen! :wink:
Mare Nostrum – imperiets ”Medelhav”....del 1
De nordamerikanska företagen sökte i Centralamerika och Karibiens övärld skapa ett slags amerikanskt Medelhav som skulle integreras i den nordamerikanska ekonomin. Här skulle företagen kunna skapa nya band mellan sig och sina arbetare - band som helt och hållet gynnade företagen. På denna utländska arena kunde företagen utöva fullständig kontroll över produktionsresurserna utan att politiker eller social lagstiftning lade hinder i vägen. Ideologiskt försvarade sig företagen med att denna, som de kallade det för, sociala imperialism, innebar att USA:s egna arbetare profiterade på sina utländska likar för att öka sin egen levnadsstandard. På bekostnad av de fattiga massorna i söder. Entreprenörerna från Nordamerika var även attraherade av sina södra grannar p.g.a. att de ansåg det vara mer acceptabelt bland USA:s allmänhet att exploatera färgade människor.
Rasismen var utbredd i USA liksom resten av den västerländska civilisationen åren kring sekelskiftet 1900. Företagarna ansåg det vara lättare att exploatera exempelvis fattiga svarta västindier eller mestiser i Centralamerika, än vita i USA. Dessa, som man ansåg, intellektuellt underlägsna människor, levde efter andra sociala familje- och släktförhållanden, vilket förhindrade dem att exempelvis protestera mot dåliga arbetsvillkor. Eftersom de centralamerikanska arbetarna var sårbara i den meningen att de levde utan arbetarskyddslagar, utnyttjades de extremt av nordamerikanska företagen åren kring sekelskiftet och därefter i många årtionden. Över huvud taget var begreppen klass och ras viktiga faktorer i den nordamerikanska politik som fördes i regionen under denna epok.
Från 1898 involverades alltså USA:s militära krafter runt om i regionen för att backa upp företagen och de nordamerikanska intressena. Kompradorerna var inte sällan högt uppsatta personer i sina länder. Samuel Zemurray, ägare till Cuyamel Fruit Company sökte, och fick, stöd hos president Manuell Bonilla i Honduras när han så önskade. United Fruit sökte, och fick, stöd hos Guatemalas president Manuel Estrada Cabrera när de fick problem med arbetarna på sina bananplantager i landet. Dessa presidenter gick mer eller mindre i bolagens ledband, och mutades också av dem. Centralamerikas stater tvingade i början av 1900-talet att helt följa USA:s och bolagens direktiv. Bl.a. förbjöds Costa Rica, Nicaragua och Salvador - under förevändningen av Monroe-deklarationen - att erbjuda andra stater än just USA att etablera militära baser och knutpunkter på sina territorier. Inte många år in på det nya seklet började USA styra och administrera ekonomi och förvaltning i flera av regionens stater - med början i Kuba och Puerto Rico år 1898, sedan Dominikanska Republiken från 1904, och därefter allt fler stater. Skatteuppbörd, tullar och andra statliga inkomstkällor togs helt enkelt över av nordamerikanska tjänstemän och byråkrater - i skydd av marinkåren.
Samtidigt som samma marinkår styrde militären i nästan varenda stat i regionen under perioden 1910-1933. Omkring 1915 hade den karibiska bassängen i praktiken blivit en nordamerikanskt styrd skara kolonier - om än inte till namnet. Dessutom var det alltid USA:s politiska ledning som definierade och bestämde innebörden av ord såsom demokrati, frihet och finansiellt ansvar. På något underligt sätt gynnade de alltid de nordamerikanska företagen i regionen - till priset av miljoner för tidigt döda människor. I början av 1900-talet hade regionens stater förlorat kontrollen över viktiga delar av kommunikationssystemet, skatteintäkterna, de utländska lånen, valutan m.m. m.m. Den nationella välfärden och andra viktiga områden hade omkring år 1910 förvandlats till terror, fattigdom och förhöjda dödstal. Kompradorerna hade i praktiken en begränsad kontroll över sina stater. De hölls dock alltid ansvariga för de problem som deras begränsade maktutövning orsakade de utländska bolagen - trots att det oftast var just dessa som låg bakom merparten av problemen.
Snart går vi vidare, i vårt dubbla syfte att dels informera, dels göra livet svårare för dem som haver det totalitära som politisk mytbildning som ledtråd......
MVH
jbig
Att verka för det goda...
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster