Det nya målet 100% skatt

[J R Auk]

Hänger med på vad du säger. Är mest nyfiken vad vänstermänniskor själva anser att smärtgränsen för skatteuttaget går (om de anser att det finns någon sådan). Och varför de skulle anse att 80, eller 90 eller 100% vore att föredra. Fördelar och om de skulle se några nackdelar. Är en ganska öppen fråga.

Låt säga så här jag till höger skulle anse att en 5 % skatt vore negativt eftersom vissa projeket blir effektivas om det koordineras på en högre nivå, staten. Tex stora motorvägsbyggen, upprusning av stambanan osv.

Sen kan man självklart ställa sig frågan vad kan och bör kommunen sköta om. Enadst mycket starka skäl borde åberopas om saker och ting ska administeras och koordnieras från högre ort. Borde verkligen ses över.

Finns egentligen inget principellt fel med skatter. De kan vara hur höga som helst, så länge man känner att detta är projekt som man gör bäst i att lösa gemensamt. Men så fort det blir system som är svåra att rucka, som sköts centralt, som har liten eller ingen insyn i och som man inte kan gå ur ja då är det illa.

Här börjar vi nå nyansen. Så vad är det ni gnäller på?
Detsamma som vänstern fast med andra syndabockar!!!!!!

Exakt varför ska ickevänstermuppar få bitchgnälla. Vänstertomtarna kör ju den visan hela tiden.

Vad jag gnäller på framgår i citatet. Är väl ganska så tydligt.

Vad säger du själv? 100% skatt absolut lika mycket av alltning till alla, något att föredra?

Jag förstår inte att du ställer den frågan igen. 100% skatt är väl självklart inget att förespråka. Skatt överhuvudtaget är inget att förespråka. Men samhällsförbättringar, strukturella omfördelningar, forskning och liknande kan man förespråka och dom måste finansieras.

Det var så oerhört länge sedan jag hörde lika för alla, så jag vet inte vart du får uppfattningen om att någon förespråkar det?

Det folk säger är, kom igen, sjyrra ge oss en liten del av kakan. Några smulor i alla fall. Och du har mage att komma att påstå att det är likheten som vi skall dela på. Har du inte ögon och se med? Inse hur stor skillnad det är på fattig och rik. Den besuttne och den medellösa. Det är ingen som vill att alla ska ha det exakt lika bra. Folk förstår subjektivitet. Om dom inte är förnekande vanföreställande.

Men man kan inte upprätthålla lag och ordning utan att alla får ta del av det som i sin yttersta spets naturen ger. Landets rikedomar.

Visst är det så att det yttersta skiktet drar det tunga lasset. Moralen där är nog inte närvarande. Frågan är om dom lider för det?

Att storföretagen drar ni pengar till Sverige får vi alla njuta av, men frågan är hur många som hellre tar en tv för 5000 eller vetskapen om att exploatering av utländska marknader upphör. Det bara förutsätts att alla är giriga materialister, och så rättfärdigar man plundringen. Det är inte för mig, det är för min konung, för mitt folk. Att jag lever gott vid sidan av är inte det viktigaste, att jag gör något gott är det viktigaste, och billiga produkter från tredje världen är gott då det dämpar det behov min broder skapar.


Kalle, skatt är bra om pengarna går till det gemensammas behov eller yttringar till investeringar.

Alla skall ha det lika på det humanitära fältet. Dvs mat, husrum, trygghet. Och säkert lite mer som kan petas in där.

Materiella saker ger upphov till olika stimulus, värderingar är subjektiva. Så likheten som eftersträvas är en sådan som appalerar till rätten att söka fullborda sina subjektiva önskningar. Inte några objektiva.

För sanningen är väl att inte alla gillar det som den fattiga eliten efterstävar. All har inte samma behov av hävd.


Leva livet. Hahahaha. Livet levde.

[Kallekula]

J R Auk

Okej så skatter är inte bra fast de är bra.

Eller som du sa:

”Kalle, skatt är bra om pengarna går till det gemensammas behov eller yttringar till investeringar.”

Visst självklart, med tillägget att du ska ha kontroll över detta. Frivillighet. Du och fem andra köper en segelbåt. Efter några månader bestämmer sig dessa fem för att det ska investeras i båten. Inget som var på tapeten när ni köpte båten. Det ska investeras rejält med pengar. Inget som du vill vara med om. Du tycker att den fungerar bra som den gör, vill lägga pengar på annat. Du skulle bli ganska så sur om du i detta skede inte hade möjlighet att hoppa av båtprojektet. Dina medägares argument;  pengarna är för gemensammas behov eller yttringar till investeringar. Du har inget att säga till om.


Exempel på länder som ger smulor? Kan det vara Holland? Tyskland? Kanske halvbra? Rumänien? Lite sämre. Då drar vi en linje och på toppen finner du Sverige. Men varför sluta där? Vill man något så kan man väl också jobba för det. Dra ut linjen så långt det bara går och du hamnar...vart?

Det var just det. Var går brytpunkten?  En diskussion som är pågående. Bara att ta sänkningen av a-kassan tex. Är det utryck för ren och skär ondska eller finns det någon tanke bakom detta?

[J R Auk]

Så du menar att olika saker är bra för olika personer?

Tror du inte att det som är bra, i sig, är det som är bra för alla? Även om det inte är det bästa för alla för sig?

Varför ens göra den uppdelningen, varför ens inbegripa det i diskussionen. Vill du säga så så har vi väl inte mycket att diskutera.

Då blir det väl mest påståenden om vad som vi gillar!

[Tractatus]

Tror du inte att det som är bra, i sig, är det som är bra för alla? Även om det inte är det bästa för alla för sig?

Och härmed avfärdade du fundamentet i de liberala idéerna.

[J R Auk]

Självklart ligger det en tanke om det goda bakom allt som görs. Frågan är bara om någon har rationaliserats bort. Om frågan ges alla premisser inför sitt resonemang?

Frågan är om ens alla premisser vill läggas fram. Eller om kanske några döljs av andra motiv än det som motiverade frågandet?

Vore det så hemskt om någon fick åka snålskjuts tex? Om det blir meningen med deras liv är vi då inte ömkande mot dem. Om vi skall vara ärliga med våra ställningstaganden.

Det talades ju om att leva livet här förut. Vad är det då? Är inte det del i det som du vill kräva av alla? Engagemang?
Skall det verkligen tvingas fram och inte önskas till?
Är det inte något att vårda och ära med att motivera generositet?

[J R Auk]

Tror du inte att det som är bra, i sig, är det som är bra för alla? Även om det inte är det bästa för alla för sig?

Och härmed avfärdade du fundamentet i de liberala idéerna.

Nej det vet jag inte om jag tycker. Jag tror inte man kan bygga ett fundament för flera utifrån en. Jag anser mig se att en liberal hållning är del av det som är bra för alla. Men jag kan aldrig se hur en liberal hållning i sig kan vara bra. Det är en attityd, för tilltro, för förnuftet. Traditioner behöver inte äras. Det som varit inte motiveras. Det motiveras i sig. Men det nya håller potentialer och skall alltid äras för det. Annars väcks inte det som kan ge det skäl att äras.

Vi kan inte motsäga analogin med det gamlas sanning, då det nya talar genom det som tidigare var dess mening.

Vi har två axlar i sökandet av det rätta. Den individuella, för vad skall vi bygga för gemenskapen om inte dess delar känner uppskattning inför det?
Men det enskilda är inte allt, det enskilda kan inte se till enbart sig självt, för det är inte i en position av ensamt varande. Det vore irrationellt att i mitt sökande efter min frihet, min lycka stanna vid mig, hos mig.
Liksom man bara kan dela den kärlek man känner inför sig själv med andra så kan man bara dela den lycka man önskar andra med den lycka man har eller har haft.
Och så borde det väl rimligt vara för andra, och för en själv i deras förlängning?

[Avantgardet]

Kan synas besynnerligt. Satte inte Rousseau allmännyttan före egennyttan, och hans avtryck i liberalismen är ändå inte att helt försumma...

[Kallekula]

J R Auk

Om vi inte vore olika ja då fanns det inte så mycket att orda om. Då är allt man gör gemensamt bra. Vad man än förändrar, lägger till och drar ifrån är bra. Räcker med att någon gör detta.  Alla är ju då lika.
Något sådant samhälle finns inte. Frågan är om det ens är eftersträvansvärt.

Sedan är jag ingen större entusiast av utilitarismen.

Som jag sa självklart kan det som är bra för gruppen vara bra för dig, men har du ingen valmöjlighet kan det lika gärna vara dåligt. Sedan bör du väl ges möjligheter att välja i vilka sociala sammanhang du vill delta i? Låter inte det förnuftigt? Sen om man ska stunta i minoriteten och se till helheten, dvs utilitarism, är en annan femma.

Att tro att alla gör allting själva är bara korkat, dels därför att det i många fall lönar sig att samarbeta dessutom är vi är sociala varelser.

[J R Auk]

J R Auk

Om vi inte vore olika ja då fanns det inte så mycket att orda om. Då är allt man gör gemensamt bra. Vad man än förändrar, lägger till och drar ifrån är bra. Räcker med att någon gör detta.  Alla är ju då lika.
Något sådant samhälle finns inte. Frågan är om det ens är eftersträvansvärt.

Sedan är jag ingen större entusiast av utilitarismen.

Som jag sa självklart kan det som är bra för gruppen vara bra för dig, men har du ingen valmöjlighet kan det lika gärna vara dåligt. Sedan bör du väl ges möjligheter att välja i vilka sociala sammanhang du vill delta i? Låter inte det förnuftigt? Sen om man ska stunta i minoriteten och se till helheten, dvs utilitarism, är en annan femma.

Att tro att alla gör allting själva är bara korkat, dels därför att det i många fall lönar sig att samarbeta dessutom är vi är sociala varelser.

Nej utilitarism har sina nackdelar det instämmer jag i. Det jag menade var att det som är gott, för vi talar väl om det som är gott i sig här, är något som inbegriper allas goda i någon del. Ditt subjektiva tycke är mest ett påstående likt det vad du gillar att äta, och det är väl inte det du försöker komunicera här.

Vad gör det om vi är olika? Vad gör det om vi vill olika?
Det finns väl ett gott för det?

Jag anser att det goda ligger i det som är gott för alla, orkar inte reda ut varför jag anser det. Ligger en hel del argument bakom det, sådana som jag har internaliserat i min värderam och attityd mot världen.

Men för att beröra det så kan vi se det absurda i att argumentera det goda för min som något gott för dig. Och föreslå detta som en så kallad objektiv utsaga. Om du ej finns inbegripen så säger det sig själv att det inte är det goda för dig. Utan hänsyn till dig, hur kan vi hävda att det involverar dig? Vi var ju överens om att vi är olika.

Vad är det du vill ha valmöjlighet över? Jag har hamnat i situationer utan valmöjlighet många gånger. Till synes utan valmöjlighet.
Bortglömd i fyllehäktet har jag fått mina nerver tärda.

Vad var mina val? Att acceptera eller inte acceptera. Det finns inget jag kan göra. Eller jag kan ju försöka gå genom en ståldörr. Det är ett val. Försöket finns där alltid.

Du talar om val som att inte ingå i det som samhället bygger. Men vill du då ingå i samhället?

Därav min anarkistiska hållning. Jag vill inte ingå, till fullo i detta samhälle. Men problemet löses inte genom att utträda ur denna gemenskap till någon annan. Hela tiden finns samvaron att relatera till. Även åtskilld från alla människor finns idén om någon likt mig där, och det i sig är något yttre att förhålla sig till. Om än ideellt. Så därför skulle jag vilja se ett cartesianskt tvivlande på samhällskroppen som helhet. Övertygad om att det inte är kaos utan mer ordning som uppstår i sviterna av den hållningen.

Så vi instämmer i att man inte skall behöva ställa sig i leden. Och ingå i alla sociala sammanhang. Men det gör vi. Det är ofrånkommligt så. Vi är inte medvetna om vad vår involvans ligger alltid. Men det är en annan femma.

Det som är viktigare då är väl att vi får chans att vara med i beslutsprocessen? Och då är det väl inte skatterna utan dessas fördelning som gör att skon klämmer. Och våra skatter är ju i sin tur en förlängning på våra resursers avkastning, i form av mat, vatten, teknik, och intellekt.
Och då blir det snarare så att det är dom vi bör få ökat deltagande i beslutsprocessen för dess fördelning.

Så varför reducera ner det till skatter?
Varför komma med påhopp som idiotförklarar andra här? Varför ställa en retoriskt fråga om 100% skatt?

Därav min fråga om vad du vill. Det synes missriktat det du uttrycker.
Jag skulle väl inte, eftersom jag antar att jag dras med benämningen "vänster", fråga om du som kapitalist vill se 0% fördelning av vinsten till arbetaren. Det är inte det det handlar om.

Visst lönar det sig att sammarbeta och det är vad allt handlar om. Säg inte det till mig. Säg det till den som fördömmer kriminella för den ondska dom håller. Den som skuldlägger den hungrige för att stjäl bröd.

Varför har medvetenheten om att samhällets stjälpande av individer leder till ett bakslag för samhället självt försvunnit?
Det luktar eugenetik i det som försigår. Den Darwinistiska korrigerande faktorn anses sålla angnarna från vetet. Men det är utifrån en naturlig miljö som den verkar. Det vi skapar kan inte våra gener urskilja. Och vi bör därför vara uppmärksamma på vad vi vill premiera för karaktärsdrag. Och huruvida det är rationellt från vår subjektiva betraktelsepunkt att åse detta utan protest. Om det ens är rätt att deltaga i ett system som sådant.

Sänkta skatter är defenitivt rätt väg att gå. Men det kan inte ske på bekostnad av det vi önskar av skatterna. Jag är övertygad om att bygget skulle fortsätta om vi hade en någorlunda homogen fördelning över samhället i tillgångar. Men som det är i dag står så många med argument om sitt eget frånfälle från deltagande genom sin förfördelade lott i det som det gemensamma har genererat att det är omöjligt att utkräva involvans i allt det man vill se.

Så om vi skall nå den liberala drömmen med en minimalstat så förutsätter det att ägandet är jämnt fördelat. Och att kapitaliserandet av andras brister upphör. Vi skulle då förmodligen få den kommunistiska drömmen likväl. För varför skulle någon vilja äga ett verktyg för sig själv om det är något vi kan dela för vårt gemensammas bästa?

Ok det kräver upplysning likväl, och inte bara den klassiska sådana

Äh vad vet jag, jag vet inte ens vad vi diskuterar här. Vet du?

[Kallekula]

J R Auk

"Det jag menade var att det som är gott, för vi talar väl om det som är gott i sig här, är något som inbegriper allas goda i någon del. Ditt subjektiva tycke är mest ett påstående likt det vad du gillar att äta, och det är väl inte det du försöker komunicera här."

Javisst grundläggande behov för att överleva. Jovisst det ställer jag upp på. Dock inte ens det klarar Sverige av. Uteliggare. Det om någon är ju en skamfläck. Inga politiker bryr sig. Inga röster som drar. Vad ska man dra för slutsatser om det.

Utöver det...tja då är vi olika.  


"Vad gör det om vi är olika?"

Inget.

"Vad är det du vill ha valmöjlighet över? Jag har hamnat i situationer utan valmöjlighet många gånger. Till synes utan valmöjlighet.
Bortglömd i fyllehäktet har jag fått mina nerver tärda."

Tja är du alkoholist så visst det kan det ta sådana uttryck, i övrigt gör du inte ditt val under tiden du dricker? Och om du hamnat i fyllcellen en gång tänker du dig inte för efter det? Gjorde jag i alla fall. I annat fall väg konsekvenserna gentemot valet av dina handlingar.

"Du talar om val som att inte ingå i det som samhället bygger. Men vill du då ingå i samhället?"

Där har du själva grundproblemet. Inte så lätt att hoppa av den stora atlatångaren som att sälja fritidsbåten. Detta vet de med majoritet så de kan göra som de vill. Hänsyn till minoriteter är en STOR del i varje väl fungerande demokrati.

"Och ingå i alla sociala sammanhang. Men det gör vi. Det är ofrånkommligt så."

Visst håller med, enbart med tillägget låt oss få välja.
I huset där du bor beslutar sig grannarna att nu ska vi göra kollektiv av allting schemalaga matlagningsgrupper, sociala träffar och varför inte roterande av sexpartner osv. Det är ett socialt sammanhang om något. Så lönar det sig att samarbeta?


"Det som är viktigare då är väl att vi får chans att vara med i beslutsprocessen? "

Yes och det är i princip hela min poäng. Möjlighet att påverka exitmöjligheter så långt det bara går,

"Så varför reducera ner det till skatter?"

Den praktiska konsekvensen när man ska samarbeta. I de flesta fall. Pengar ska till. I annat fall är det mest tro och tyckande.


"Äh vad vet jag, jag vet inte ens vad vi diskuterar här. Vet du?"

Ähä vem vet det. Skulle vi inte ta intryck och bolla idéer skulle vi sluta som jbig som upprepar sig som en papegoja och kör sin inklippta alster (kolla på nätet du hittar dem överallt).

[Wintran]

Här kommer en visionär beskrivning av mina åsikter, som jag antar skulle klassas som hyfsat vänster ur en ren ideologisk synvinkel. Däremot inte alls säkert att jag ställer mig bakom alla konkreta lösningar från våra riksdagspartier som klassas som vänster. Mer om det längre ner.

Jag ser kapitalismen som ett hjälpmedel för att effektivisera och öka människors livskvalitet. Ett koncept som är tänkt att gynna mänskligheten i stort. Jag ser också att den har många problem. Till exempel tillåter den vissa personer att få extremt stor avkastning för relativt låga insatser, och den skiljer inte ut intäkter nödvändiga för överlevnad med överflödiga intäkter som går till lyx.

Skatter är den enda sättet jag känner till för att kontrollera kapitalismen och motarbeta dessa nackdelar. Jag tycker det är givet att rika bör ha svårare att öka sin inkomst medan fattiga ska ha det lättare, kanske t.o.m. få ett grundläggande bidrag för att överleva. När tekniken avancerar och företag klarar sig med färre anställda, ska då företagen kamma hem en enorm vinst som de själva inte gjort sig förtjänta av, samtidigt som de minskar jobben och gör det svårare för andra att överleva? Människors överlevnad måste prioriteras framför människors lyx. Därför måste vi kontrollera kapitalismen.

Detta är min grundläggande vision. Att den sedan är problematisk med tanke på hur världen och andra länder ser ut idag är jag fullt medveten om. Stora visioner går sällan att genomföra över en dag utan måste arbetas fram under en lång tid. Då inte sagt att det inte skulle vara realistiska mål att sträva efter.

För mig är det lite som att kämpa för fred på jorden. Vi kanske inte kan förvänta oss att alla krig ska sluta bara så där, men om tillräckligt många visar att de är emot krig, sprider ordet och får det att växa så tror jag absolut att krigen minskar på sikt. Jag tror att många av dagens riksdagspartier, höger minst lika mycket som vänster, sitter inne på massa klockrena praktiska lösningar som jag gärna ställer mig bakom, så länge jag kan se hur dessa arbetar mot en långsiktig vision jag kan sympatisera med som tar hänsyn till kapitalismens ursprung, människans natur och hela vår planet.

[funkyzeit]

Jag ser kapitalismen som ett hjälpmedel för att effektivisera och öka människors livskvalitet. Ett koncept som är tänkt att gynna mänskligheten i stort. Jag ser också att den har många problem.

Jag respekterar fullt ut din åsikt, trots att vi befinner oss på olika sidor av det ideologiska stängslet. Tycker till och med att din syn på kapitalism och skatter är sympatisk.

Du är klarsynt, till skillnad från majoriteten av alla kapitalismhatare (på det här forumet inbegripna) som hatar kapitalismen som "ideologisk" konstruktion snarare än dess praktik. En del debattörer (t.ex. JBig) har en nästan religiös gott vs. ont-syn på marknaden, där kapitalismen i sig själv är ett globalt människoslukande monster vars uttänkta, medvetna syfte är utplånandet av alla utom den ekonomiska eliten. Skönt att du är lite mer nyanserad!

Här kommer en visionär beskrivning av mina åsikter, som jag antar skulle klassas som hyfsat vänster ur en ren ideologisk synvinkel.
....
Detta är min grundläggande vision. Att den sedan är problematisk med tanke på hur världen och andra länder ser ut idag är jag fullt medveten om.

... och det är väl här som problemet uppkommer. För så länge som man resonerar i en helt abstrakt, ideologisk sfär med tankeexperiment så är allt frid och fröjd. Jag kan till och med tycka att kommunismen är en bra idé på papperet (!).

När verklighetens variabler gör sig gällande så är det inte så enkelt. Den simplaste invändningen mot din tråd är att Sverige inte är en isolerad, självförsörjande geopolitisk enklav (á la Rudolf Kjellén & co.). Vi är gravt exportberoende (till och med jämfört med andra länger), och hela världens marknader sys ihop mer och mer. Kan väl inte ha undgått någon?  :)

Börjar vi beskatta den ekonomiska eliten hårt (tänker primärt på de stora aktieägarna som sitter på produktionsresurserna så väl som kapitalet som ska beskattas) så tar de pick & pack och drar illa kvickt. Så även om din tanke är beundransvärd på papperet så blir det katastrofalt för Sverige som nation när denna välvilja ska implementeras i praktiken. "Egoismen" och orättvisan är problemet vi får betala för kapitalismen.

Å andra sidan: alla kanske inte har det lika bra. Men även de som är i botten av pyramiden får det bättre än vad de hade haft det annars!

Vad är bäst:

* att en person har tillgång 100 måltider om dagen, medans alla andra har tillgång till 3 måltider om dagen?

* eller att alla (oavsett vem du är) har tillgång till en halv portion vatten och bröd om dagen (socialism)? Då är ju allt rättvist åtminstone???  :wink:

...så länge jag kan se hur dessa arbetar mot en långsiktig vision jag kan sympatisera med som tar hänsyn till kapitalismens ursprung, människans natur och hela vår planet.

Det är ju därför vi språkas vid på det här forumet, eller hur? Inte för att avrätta varandra med argument och bevisa hur fel motparten har. Utanför att tillsammans genom en dialektisk process komma fram till en lösning på världsproblemen.  :wink:

Tyvärr så blir det svårt när en del sätter sig på tvären och överhuvudtaget inte vill erkänna någon poäng i motståndarens position.

En bra start kan vara att kasta ideologierna på sophögen och fokusera på praktiska lösningar. En grav antikapitalist skulle förmodligen åstadkomma mer för sin sak genom att söka en modifikation av dagens ekonomiska system, snarare än att totalt slå sönder den nuvarande ordningen.

Jag citerar återigen Slavoj Zizek (vänstermupp!): "Det är enklare för oss att föreställa oss världens undergång, än att att föreställa oss vad som skulle kunna ersätta kapitalismen..."

[Tractatus]

Vad är bäst:

* att en person har tillgång 100 måltider om dagen, medans alla andra har tillgång till 3 måltider om dagen?

* eller att alla (oavsett vem du är) har tillgång till en halv portion vatten och bröd om dagen (socialism)? Då är ju allt rättvist åtminstone???  

 

Sedan skriver Du,

Det är ju därför vi språkas vid på det här forumet, eller hur? Inte för att avrätta varandra med argument och bevisa hur fel motparten har. Utanför att tillsammans genom en dialektisk process komma fram till en lösning på världsproblemen.  

Håller med. Försöker inte avrätta dej nu, det kan jag inte, ty det är sant att alternativ ett är bättre, OM man helt bortser från människans psykologiska natur. Klyftor, oavsett hur bra eller dåligt parterna har det ställt gentemot varandra, skapar enorma problem. Människan är funtad så. En klyfta i sig skapar en avundsjuka, en instabilitet hos, i synnerhet då, den som har det sämre ställt - i längden renderar detta i en stor problematik. Man bör alltså räkna med klyftor, oavsett deras natur, som en mycket viktig variabel när man talar politiska system. Att tala om politiska system, utan att centrera dessa kring hur människor rent psykologiskt fungerar, är ett kardinalfel.

[Kallekula]

...i Sverige.....

kanske man ska tillägga.

Dessutom är det som att svära i kyrkan att hänvida till den svenska anvundsjukan, men det kan nog tyvärr vara som du säger.

[Tractatus]

...i Sverige.....

kanske man ska tillägga.

Dessutom är det som att svära i kyrkan att hänvida till den svenska anvundsjukan, men det kan nog tyvärr vara som du säger.

Hade faktiskt inte "den svenska avundsjukan" i åtanke. Talar i generella termer om människors natur. Det är på ett djupare plan, den psykologiska essensen hos människan. "Den svenska avundsjukan" är en helt överdriven term. Denna nämnare, avundsjukan (avundsjukan är egentligen en för smal och begränsad term i detta sammahang) är gemensam för alla människor, oavsett kultur ( den måhända kan skönjas på ett annat sätt i Sverige). Det är intressant att diskutera huruvida det är ett tillkortakommande eller inte. Dock måste det slås fast att samhällssystem måste rätta sig efter de oföränderliga psykologiska premissera som människor fungerar på.