Den vandrande Musselmannen

[Zokrates]

Titeln på ämnet får vara som det är, trots att någon alltid skulle kunna ha invändningar.

Idé.
Man har genom att jämföra alla människors DNA lyckats att spåra människans ursprung till en plats i Sydafrika. Detta innebär att den ursprungliga grupp människor som vi alla härstammar ifrån utgjordes av en grupp människor som till antalet bestod av 50 individer.
Hur man har kommit fram till just detta antal, eller vad dessa individer var tidigare lämnar jag obesvarat. Fyll på luckor!

Människan har därifrån utspridits över hela jorden genom vandringar.
Dessa tidiga människor livnärde sig genom att längs kusterna plocka musslor,
därav titeln på debatten.
Allt som vi idag är, har, är utvecklingar som mänskligheten har tillskansat sig under resans gång. Språk, kultur, utveckling sker ständigt och förnyas.

Frågan jag ställer är, var dessa urmänniskor medvetna om sig själva,
sin potential, sitt öde?

Var dessa människor av naturens evolution utrotningshotade,
enligt "only the fittest survive" och trotsade de det naturliga urvalets förmåga att radera icke livsdugliga exemplar, genom att kompensera sina brister med artificiella livsuppehållande substitut,
det vi kallar uppfinningar?
Jag har spekulerat mig fram till slutsatser på egen hand, men är nu nyfiken på om mina resultat, som jag än så länge behåller för mig själv, kommer att synas bland era tankegångar. Ehh, har ni några?

[J R Auk]

Man har med samma underlag som "bevisade" att människans ursprung är ett ställe i Afrika bevisat att människans ursprung är fem ställen runt om i världen.

[J R Auk]

Klart dom var, jag antar att dom kände sig som herrar över världen flera gånger. Och att vissa av dom kände sig som herrar över dom andra människorna också.

Men kunde dom förställa sig det som är idag? Jag tror nog inte det, kan vi föreställa oss det som är om 200 000 år? Jag tror inte det!

[funkyzeit]

Var dessa människor av naturens evolution utrotningshotade,
enligt "only the fittest survive" och trotsade de det naturliga urvalets förmåga att radera icke livsdugliga exemplar, genom att kompensera sina brister med artificiella livsuppehållande substitut,
det vi kallar uppfinningar?

Jag tror att idén om att låta alla, livsdugliga eller inte, få leva och blomstra är en relativt sent påkommen idé hos det mänskliga släktet.

Naturen är grym, och det är genom ett extremt hårt urval och sortering som samtliga idag avancerade livsformer överhuvudtaget existerar. Så denna utrotning av livsoduglighet har ur mänsklighetens synpunkt varit positiv.

Nu tittar jag bara rent objektivt på hur det förhåller sig, hur evolutionen fungerar. Tycker man annorlunda så är man helt enkelt okunnig och har inte läst på.

Blir ibland beskylld för "socialdarwinism" i vissa diskussionstrådar för att jag inte är vänster. Detta av debattörer som alltid måste förstora upp en tendens i någon åsikt till extrema proportioner.

Jag tycker tvärtom att det är utmärkt att mänskligheten sätter sig över naturen. Det finns inget immanent rätt/fel i att leva enligt/emot naturens lagar.

Så det är faktiskt ur mänsklighetens perspektiv och intresse helt rätt att låta alla människor oavsett förmåga leva, finnas till och blomstra i detta skedet av vår utveckling. Naturen premierar blott och enbart styrka och kapacitet i att överleva och utplåna det som är emot en. Djurisk styrka och våldskapacitet.

Tack vare att vi låter alla leva och reproducera sig så låter vi andra egenskaper och talanger blomstra: främst då genialitet inom områdena kultur, vetenskap etc. Att vi lurar naturens selektion på detta sätt gagnar oss alla. Lite paradoxalt att föra detta resonemang dock, i och med att vi är organiskt material och en del av naturen lika mycket som allt annat...

Så "uppfinningarna" är inte ett verktyg för att låta alla leva och frodas, det är tvärtom. Framsteget började med humanismen och broderskapen. Jag låter dig leva och äta, trots att du är svagare än mig. Fint.

[Avantgardet]

Sluta tjata funkyzeit, vi vill inte betala ditt socialbidrag! Du är inte värd det!

[funkyzeit]

Sluta tjata funkyzeit, vi vill inte betala ditt socialbidrag! Du är inte värd det!

Jag ser varken den filosofiska eller käcka humoristiska poängen i din replik..?

Var du berusad när du skrev ovanstående, eller har du bara kapitalt missuppfattat min ståndpunkt i de senaste två dagarnas debatter på forumet...?

[Zokrates]

Funkyzeit,

så vad anser du då om aborter?

[Benjie]

Var dessa människor av naturens evolution utrotningshotade,
enligt "only the fittest survive" och trotsade de det naturliga urvalets förmåga att radera icke livsdugliga exemplar, genom att kompensera sina brister med artificiella livsuppehållande substitut,
det vi kallar uppfinningar?

Jag tror att idén om att låta alla, livsdugliga eller inte, få leva och blomstra är en relativt sent påkommen idé hos det mänskliga släktet.

Naturen är grym, och det är genom ett extremt hårt urval och sortering som samtliga idag avancerade livsformer överhuvudtaget existerar. Så denna utrotning av livsoduglighet har ur mänsklighetens synpunkt varit positiv.

Nu tittar jag bara rent objektivt på hur det förhåller sig, hur evolutionen fungerar. Tycker man annorlunda så är man helt enkelt okunnig och har inte läst på.

Blir ibland beskylld för "socialdarwinism" i vissa diskussionstrådar för att jag inte är vänster. Detta av debattörer som alltid måste förstora upp en tendens i någon åsikt till extrema proportioner.

Jag tycker tvärtom att det är utmärkt att mänskligheten sätter sig över naturen. Det finns inget immanent rätt/fel i att leva enligt/emot naturens lagar.

Så det är faktiskt ur mänsklighetens perspektiv och intresse helt rätt att låta alla människor oavsett förmåga leva, finnas till och blomstra i detta skedet av vår utveckling. Naturen premierar blott och enbart styrka och kapacitet i att överleva och utplåna det som är emot en. Djurisk styrka och våldskapacitet.

Tack vare att vi låter alla leva och reproducera sig så låter vi andra egenskaper och talanger blomstra: främst då genialitet inom områdena kultur, vetenskap etc. Att vi lurar naturens selektion på detta sätt gagnar oss alla. Lite paradoxalt att föra detta resonemang dock, i och med att vi är organiskt material och en del av naturen lika mycket som allt annat...

Så "uppfinningarna" är inte ett verktyg för att låta alla leva och frodas, det är tvärtom. Framsteget började med humanismen och broderskapen. Jag låter dig leva och äta, trots att du är svagare än mig. Fint.

Jag kommer inte ihåg  om jag  har  diskuterat utvecklingsläran med  dig  tidigare  men ett är  trots  detta helt  säkert..att om
Du hävdar  att den för  arten  människa  skulle  göra gällande att  hon  av  naturliga skäl skall döda sin medmänniska  för  att ge  sig  själv  fördelar ...SÅ har  Du fel. Det är  en vulgartolkning  som ingen  forskare i ämnet  ställer upp  på ..annnat än om  de  var  tvungna  till  det  i Hitlers  tjänst.


BENJIE

[funkyzeit]

Funkyzeit,

så vad anser du då om aborter?

Öööh, din fråga verkar vara helt apropå ingenting i just den här tråden. Svårt att se kopplingen... Men OK då...

Jag har absolut ingenting emot aborter överhuvudtaget. Tycker att de ska vara helt fria så länge hanteringen kring dem är reglementerad.

I Sverige så räknas fostret inte som ett barn förrän efter 28:e graviditetsveckan, och den överenskomna gränsen tycker jag är helt rimlig. Innan dess så är fostret enligt mig en cellklump som modern och fadern kan göra vad de vill med. Vill de peta bort den för att de bara inte känner för att ha barn och ångrar sig så är det helt OK. Vill de plocka bort fostret för att de gjort fosterdiagnostik och upptäckt att barnet har Downs syndrom/har "fel" ögonfärg/har diabetes/whatever, så är det helt OK.

Efter 28:e veckan så skall det var tvärstopp för aborter om inte väldigt speciella skäl föreligger.

En del tycker att aborter skall vara svårare att få göra beroende på att oansvariga ungdomar kan börja använda dem som retroaktiva preventivåtgärder. Ser inget fel i det heller. Man skall givetvis informeras när man gör en abort om att en viss risk är involverad, och om man sätter abort som preventivmetod i system så löper man en risk att bli steril eller skada sig på annat sätt. Om man ändå är så jävla dum i huvudet att man framhärdar i att göra aborter på löpande band (när preventivmedel finns att tillgå gratis på ungdomsmottagningar, kuratorer etc.) så får man skylla sig själv om man blir steril eller om andra komplikationer tillstöter. Man har varit medveten om riskerna, men ändå gjort det.

Rent filosofiskt så ser jag alltså inte fostret som en människa innan den 28:e veckan. Min utgångspunkt i alla moralfilosofiska frågeställningar är ALLTID att moral inte existerar objektivt. Vill vi ha ett (artificiellt men funktionellt) moraliskt direktiv att använda så får vi resonera oss fram till det. Vill vi sedan att alla ska sluta upp kring det och efterleva det så får vi kodifiera den genom lagar, regler, traditioner och bestämmelser. 28:e veckan är givetvis godtycklig, och det finns inget objektivt svar på när fostret skall börja räknas som en människa (med alla de rättigheter som det innebär...rätten till liv inte minst!). Å andra sidan så blir det löjligt att hävda att "fostret" är en person med okränkbara rättigheter redan vid konceptionen, dvs när spermien tränger in i ägget och celldelningen börjar äga rum.

Om man höll de första veckornas lilla cellgegga i handflatan så skulle man nog intuitivt inse att detta inte är en människa. Och att det nog är OK att kasta cellklumpen i papperskorgen för att rädda liv och framtid för en stackars tonårsflicka som blivit våldtagen och havande på kuppen med en komplett främlings degenererade DNA-material.

Jag utmanar forumets kristna fundementalister att övertyga mig om motsatsen. En garde!  :)

[Benjie]

Var dessa människor av naturens evolution utrotningshotade,
enligt "only the fittest survive" och trotsade de det naturliga urvalets förmåga att radera icke livsdugliga exemplar, genom att kompensera sina brister med artificiella livsuppehållande substitut,
det vi kallar uppfinningar?

Jag tror att idén om att låta alla, livsdugliga eller inte, få leva och blomstra är en relativt sent påkommen idé hos det mänskliga släktet.

Naturen är grym, och det är genom ett extremt hårt urval och sortering som samtliga idag avancerade livsformer överhuvudtaget existerar. Så denna utrotning av livsoduglighet har ur mänsklighetens synpunkt varit positiv.

Nu tittar jag bara rent objektivt på hur det förhåller sig, hur evolutionen fungerar. Tycker man annorlunda så är man helt enkelt okunnig och har inte läst på.

Blir ibland beskylld för "socialdarwinism" i vissa diskussionstrådar för att jag inte är vänster. Detta av debattörer som alltid måste förstora upp en tendens i någon åsikt till extrema proportioner.

Jag tycker tvärtom att det är utmärkt att mänskligheten sätter sig över naturen. Det finns inget immanent rätt/fel i att leva enligt/emot naturens lagar.

Så det är faktiskt ur mänsklighetens perspektiv och intresse helt rätt att låta alla människor oavsett förmåga leva, finnas till och blomstra i detta skedet av vår utveckling. Naturen premierar blott och enbart styrka och kapacitet i att överleva och utplåna det som är emot en. Djurisk styrka och våldskapacitet.

Tack vare att vi låter alla leva och reproducera sig så låter vi andra egenskaper och talanger blomstra: främst då genialitet inom områdena kultur, vetenskap etc. Att vi lurar naturens selektion på detta sätt gagnar oss alla. Lite paradoxalt att föra detta resonemang dock, i och med att vi är organiskt material och en del av naturen lika mycket som allt annat...

Så "uppfinningarna" är inte ett verktyg för att låta alla leva och frodas, det är tvärtom. Framsteget började med humanismen och broderskapen. Jag låter dig leva och äta, trots att du är svagare än mig. Fint.

BER OM URSÄKT!

Jag  läste  alldeles  för snabbt och minst sagt slarvigt. Mest lessen  är jag  dock för att jag inte hann ursäkta mig snabbare! Ty  man skall ej låta  felaktigheter  eller misstag stå kvar så länge att det hinner  påverka  historien  eller  ens  eftermäle!!

Alltså egentligen, vad  jag  uppfattar  av vad  Du  skrivit är ngt  jag  helt och hållet  håller med om...evolutionen av arten människa består ju just i hennes fabulösa "förmåga"  till kreativt  "tänkande", dvs  förmågan till förbättrad SOCIAL produktion...MEN också i ..och NU kommer  det ! .. i särskillnaden mellan "STAMMENS" och de  "ENSKILDAS" ( privatas) - tillägnande......dvs  i ett OGUDAKTIGT utnyttjande av sina stamfränder och samhällslikar!


BENJIE

[J R Auk]

Evolutionen av arten människa har kulminerat i en sak, hennes sinne. Detta har kulminerat i en sak också. Förmågan att skapa ideella samband som är applicerbara på/i det som kallas verkligheten.

Vi har flytt vårat materiella fängelse och lyft vårat medvetande utanför oss, in i en femte dimension. Den som är minnet från dom 4 rumstidsliga dimensionerna. Vi kan tro att vi tänker i banor som är här och nu, men jag är övertygad om att många av dom mer intrikata frågorna genererar översyn till variablar och når sin slutsats, inte i vad vi kallar "denna stund", utan i det som är icketidsbundet icke rumsbundet. I sin helhet. Har ni försökt fånga en insikt?

Det är väldigt svårt. Det blir nästan som en insikt i sig om vi klarar detta.

Poängen är att vi har så mycket att ta ställning till så att vi inte kan låta dessa frågor pocka på våran uppmärksamhet hela tiden, så vi förpassar dom till det undermedvetna. I det att det inte är vår uppmärksamhet som krävs för att lösa frågan.

På detta sätt skulle vår hjärna kunna utföra processer som inte är instantana för det vi kallar en tidsinstans. Minnet sparar information mer eller mindre 100% korrekt. Se Rainmansnubben. Men när vi skall återerinra ett minne så har vi en förmåga att se till klustret som det specifika minnet har inrangerat sig under. Dvs minnet har i en förberedande funktion knutits till användbara instanser av perceptionen som den står i relation till. Vi är inte självklart kapabla att hantera våra minnen, det är inte en "naturlig" sak att minnas. Vi har i den historia som vi sprungit ur, om vi bortser dom futtiga 50-60K senaste åren för utveckling haft väldigt lite användning för en aktiv minnesprocess. Det är i abstrakta empiriska undersökningar som skäl till aktivt minnessökande skänks mening.

Det intressanta är huruvida detta övertidsliga sinne är något som har existerat tidigare, fast i en för individen omedveten form. Man kan tänka sig att det är på bekostnad av instinkterna som vi har separerat oss från det gamla omedvetna sinnets styrande och själva ställt oss vid rodret.
Men om så är så kan en sinnligt närvarande betraktelsepunkt vara det som står för evolution. För instinkterna är genernas hårdvarukontroll över individen. Kan vi trancendera instinkter så kan vi trancendera genetiken. I form av vad som kommer föras vidare till nästkommande instanser av arketypen gen. Vi har med andra ord, givet vi bryter med våra instinkter, gjort oss till doms över alla geners strävanden, om man tror på den nya  vulgära gentolkningen.

Jag har liksom lite svårt för den blinddöves trial and error process. Den verkar vara onödig.

En annan intressant sak för detta resonemang. Är om det visar sig att det är en allmän och inte en specifik dimension, den femte som jag kallat den, så betyder det att det finns en oändlig potential för dimensionellt utsträckande och övervakande i antal.

Och vad jag verkligen skulle vilja veta, är om och i sådana fall varför relativitetsteorin talar om simultana existenser för objekten i olika instanser av den rumstidsliga utsträckningen.

Lite tankar angående vad, hur, varför från min sida!