Efter att ha kollat in den amerikanska statsterrorn översiktligt, skall vi nu företaga oss en del djuplodande dykningar mot mer detaljerad historik kring den liberala ondskans väsen, och då främst med USA och dess agerande som åskådliggörande exempel!
Och vi öppnar med Kubas historia, och analyserar hur det kan komma sig att det kubanska folkets majoritet nog kommer att stå emot USA även efter Castro........
"När Columbus kom hit med sin kyrka - den katolska kyrkan - bar han ett svärd och ett kors. Med svärdet, helgade han rätten att erövra, med korset välsignade han den rätten."
Fidel Castro, ur ”Historien skall frikänna mig”
Kubas historia – sorg, vrede och uppror....
Efter penetreringen av Hawaii, som hade blivit ett nordamerikanskt protektorat år 1894, växte aptiten hos de krafter i USA som förespråkade en fortsatt expansion. För att få tillgång till nya marknader, sprida den nordamerikanska civilisationen, förkunna kristendomen, hitta nya råvaror och bekämpa den gamla världens imperialister. År 1895 utbröt ett nytt uppror på Kuba, i syfte att kasta av sig det spanska styret. Upprorsmännens taktik gick snart ut på att slå till mot nordamerikanska intressen, och på så sätt tvinga in USA i kampen för ett självständigt Kuba. Spanjorerna försökte kväsa upproret genom att samla in människor i befästa läger, s.k. reconcentrados - koncentrationsläger. Kubanerna tillämpade gerillakrigföring; små attacker, stölder, sprängningar, försiktighet gentemot småfolket och psykologisk krigföring genom massmedierna i främst USA i syfte att vinna över opinionen. Något som snart lyckades över alla förväntningar. När upproret ändå inte gick revoltmännens väg började de tillämpa en taktik som slog också mot de egna - man började störa och stoppa livsmedelstransporterna till de läger dit många kubaner koncentrerades för att skära av befolkningen från gerillan. Ganska snart uppstod svält och misär i dessa läger, och människor började duka under av umbäranden. Något pressen i USA inte var sen att rapportera om. Under hela 1896 fortfor denna rapportering och sakta vändes opinionen för ett nordamerikanskt ingripande på rebellernas sida.
År 1896 hade USA den flotta som behövdes, även om den ännu inte kunde mäta sig med det bästa Storbritannien hade i fartygsväg, räckte den gott och väl mot Spanien. Det visste man sedan tidigare. Spanien var en svag motståndare, inte alls lika militärt upprustad som t.ex. England, Frankrike, Tyskland eller Ryssland - Spanien vågade man sig på. Allra helst som Spanien också stod utanför de militärallianser som de starkaste europeiska makterna ingick i - och som USA:s ledning ännu var osäker på om man vågade utmana. På det moraliska planet var det USA som stod för det goda och Spanien för det onda - åtminstone såg man det så i de kretsar i USA som ville krig. Talare efter talare spred budskapet om de anglosaxiska folkens överlägsenhet i världen - och deras mission att breda ut sig och härska över andra raser. Tonen var rasistisk, undertonen närmast fascistisk. Den engelskspråkiga dominansen var oomstridd, man pekade på det brittiska imperiet och den nordamerikanska staten för att övertyga sig själva och åhörarna om den engelskspråkiga överlägsenheten. Man var snubblande nära en något senare teori om det utvalda herrefolket. Det var den starkes rätt att ta för sig, menade man. Hade inte också Darwin sagt detta, menade man?
Centralfigurerna i detta massmediala, och från talarstolarna skränande, spektakel bör nämnas. Det var dessa herrar som angav tonen, tillsammans med tusentals andra fanatiker och företagare som kände lukten av pengar. De bedrev från skilda utgångspunkter en amerikansk mission som syftade till en expansion över haven. Vidare var man för en stark krigsflotta och militära stödjepunkter som kunde trygga handeln. Kapten Alfred T. Mahan var en sådan sjöofficer som hade tryckt på i denna riktning sedan 1880-talet. Senatorerna Albert J. Beveridge och Henry Cabot Lodge talade sedan lång tid tillbaks om utvidgandet av marknaderna som ett viktigt nordamerikanskt mål i sig. Tidningskungarna William Randolph Hearst och Joseph Pulitzer propagerade i sina tidningar för ett ingripande på Kuba och en utvidgning av USA söderut. De hade ofta stora löpsedlar med nyheter från kriget på Kuba - inte minst för att öka sina upplagor, vilka ökade dessa år. Kongressledamoten Josiah Strong predikade från predikstolarna om spridandet av det kristna ljuset till de förtappade. Historikern och darwinisten John Fiske pläderade för spridandet av det amerikanska ljuset i världen. En annan person med behov av att hävda sig var en knappt 40-årig mångsysslare från New York som just hade sadlat om till den militära banan - Theodore ”Teddy” Roosevelt. Han skulle bli den främste av dem alla - han blev med tiden president och utvidgade imperiet ännu mer.
Sålunda var manegen var krattad, man kände blodvittring. Det var dags för korståg. År 1897 fortsatte euforin för ett krig och stämningarna i USA var uppiskade till bristningsgränsen. Det var bara en tidsfråga innan det skulle explodera. I Spanien hade man till slut insett faran och inviter till förhandlingar togs från spanjorernas sida under hösten 1897. Ännu höll president McKinley emot. Presidenten ville inte ha något krig, han var bekymrad över vad övriga europeiska makter skulle ta sig till. Under våren 1898 fortsatte underhandlingarna och spanjorerna verkade vara beredda att släppa Kuba. Då hände det som gjorde freden omöjlig. I februari 1898 sprängdes det nordamerikanska krigsfartyget Maine i luften och 260 man av besättningen dog - det hände i Havannas hamn på Kuba. Man fick aldrig reda på vilka som planerade och utlöste sprängningen, men att det skulle vara spanjorerna är knappast troligt. De visste ju att en sådan sak skulle få en negativ verkan mot dem själva, vilket det också fick. Troligtvis var det den kubanska gerillan eller de reaktionära krafterna som ville få in USA i kriget? Än idag vet man inte vilka som stod bakom dådet. Effekten blev dock den som de eventuella attentatsmännen önskade. Ett ramaskri, och beskyllningar mot Spanien i tidningarna i USA. Hatet mot spanjorerna piskades upp för varje dag. Nu kunde inte president McKinley stå emot längre - han lät krigshetsarna ta över.
Vi vilar, noterar, och efter det drager vi vidare, i vårt numera dubbla uppsåt, att dels sprida historia, dels göra livet lite jobbigare för dem som gillar det totalitära....
MVH
jbig
:oops:
:D :D :D :D :D :D :D :D