Är gud irrelevant?

[Sceptisk]

Det finns bibliotek och även en summering av bokens innehåll på wikipedia.

http://en.wikipedia.org/wiki/A_Guide_For_The_Perplexed

Sen angående hur du resonerar, du kallar Gud för ett spöke och det vet du redan vad det är därför så tror du att du kan avskriva hela saken. Men det är att göra det lätt för sig. Gud är för det första inget spöke och för det andra så är iallafall inte jag helt införstådd i vad ett spöke är eller om de skulle existera.

Du kan inte bara ta saker för givna om du ska föra ett logiskt hållbart resonemang. Läs boken nu och bli lite insatt så kan vi diskutera sen.

[Rising]

vi antar att vi får svar på den frågan och svaret är "det guddomliga finns". Vad gör det för skillnad än om vi skulle ha det fått det andra svaret? Vi vet inget om sanningen bakom våra liv och universum så länge vi inte vet mer om gud än dess existens.

Jag måste nog säga att det skulle väcka en del frågor, dock. Om jag fick belägg för att Gud fanns så skulle hela min värld sättas i gungning, och jag skulle definitivt bli nyfiken på om man inte också kunde få lära sig mer om det gudomliga.

Jag menar: Ditt resonemang är som om en stenåldersman skulle säga "vi vet inte vad som finns bakom det där berget, men vad spelar det för roll? Anta att vi skulle få veta att det fanns något bakom berget, men vad skulle det göra för skillnad? Vi vet inget om sanningen bakom bergen så länge vi inte vet något mer om det än dess existens."

Jag menar: Sure, men om vi nu skulle få veta att det fanns något bakom bergen så skulle vi ju också ha något att utforska vidare. Vi skall ju inte bara stå där som ett gäng mofos och bara "jaha, världen tog inte slut bakom bergen, vilket vi trodde tidigare. Nu går vi tillbaka till byn." utan man skulle givetvis fortsätta att utforska den nya värld man upptäckt.

Vet vi inget om gud så är det inte så stor skillnad att tro eller inte tro. [...] Själv tycker jag att det känns dumt att lita på något som det inte finns något som helst bevis för.

Hur vet du att din mamma existerar, då? Hon kan vara en hallucination. Du behöver byta ut "bevis" mot "belägg" (men då lämnar du också dörren på glänt för de religiösa).

Därför är guds existens helt irrelevant för mig. Det kan inte påverka mitt live eftersom jag inte kan veta sanningen.

Att veta "sanningen" är ett hopplöst anspråk, i mina ögon. Jag tycker du är lika religiös som de kristna. Du tar en föreställning för given, trots att den inte går att bevisa och trots att den strider mot förnuftet. Vad är egentligen skillnaden mellan din tro på Sanningen och den kristnes tro på Gud?

[Kerozene]

Det finns bibliotek och även en summering av bokens innehåll på wikipedia.

http://en.wikipedia.org/wiki/A_Guide_For_The_Perplexed

Sen angående hur du resonerar, du kallar Gud för ett spöke och det vet du redan vad det är därför så tror du att du kan avskriva hela saken. Men det är att göra det lätt för sig. Gud är för det första inget spöke och för det andra så är iallafall inte jag helt införstådd i vad ett spöke är eller om de skulle existera.

Du kan inte bara ta saker för givna om du ska föra ett logiskt hållbart resonemang. Läs boken nu och bli lite insatt så kan vi diskutera sen.

tackar, ska läsas

jag sa inte att gud är ett spöke. jämför bara med spöken för att få ett annat perspektiv. kunde lika gärna ha jämfört med vår egen existens. frågan "existerar jag?" påverkar inte mina handlingar.

[miles davis]

Sceptisk, det må vara min engelska som brister, men jag kan, på den sida du länkade till, över huvud taget inte finna några argument för existensen av en så kallad skapargud.
Så till vida du inte syftar på killens hierarkiska syn på tillvaron, vilken givetvis inte kan betraktas vara annat än spekulativt nonsens.

Han verkar i allmänhet rätt så töntig, faktiskt.

[yy]

Men, alltså... Det är inte det det handlar om.

[Kerozene]

vi antar att vi får svar på den frågan och svaret är "det guddomliga finns". Vad gör det för skillnad än om vi skulle ha det fått det andra svaret? Vi vet inget om sanningen bakom våra liv och universum så länge vi inte vet mer om gud än dess existens.

Jag måste nog säga att det skulle väcka en del frågor, dock. Om jag fick belägg för att Gud fanns så skulle hela min värld sättas i gungning, och jag skulle definitivt bli nyfiken på om man inte också kunde få lära sig mer om det gudomliga.

Jag menar: Ditt resonemang är som om en stenåldersman skulle säga "vi vet inte vad som finns bakom det där berget, men vad spelar det för roll? Anta att vi skulle få veta att det fanns något bakom berget, men vad skulle det göra för skillnad? Vi vet inget om sanningen bakom bergen så länge vi inte vet något mer om det än dess existens."

Jag menar: Sure, men om vi nu skulle få veta att det fanns något bakom bergen så skulle vi ju också ha något att utforska vidare. Vi skall ju inte bara stå där som ett gäng mofos och bara "jaha, världen tog inte slut bakom bergen, vilket vi trodde tidigare. Nu går vi tillbaka till byn." utan man skulle givetvis fortsätta att utforska den nya värld man upptäckt.

Vet vi inget om gud så är det inte så stor skillnad att tro eller inte tro. [...] Själv tycker jag att det känns dumt att lita på något som det inte finns något som helst bevis för.

Hur vet du att din mamma existerar, då? Hon kan vara en hallucination. Du behöver byta ut "bevis" mot "belägg" (men då lämnar du också dörren på glänt för de religiösa).

Därför är guds existens helt irrelevant för mig. Det kan inte påverka mitt live eftersom jag inte kan veta sanningen.

Att veta "sanningen" är ett hopplöst anspråk, i mina ögon. Jag tycker du är lika religiös som de kristna. Du tar en föreställning för given, trots att den inte går att bevisa och trots att den strider mot förnuftet. Vad är egentligen skillnaden mellan din tro på Sanningen och den kristnes tro på Gud?

nu vet jag inte riktigt hur man gör sånna småcitat men mitt svar på ditt första svar:

är man redo att ta sig över berget så är det bara att traska över. men hur finner man gud? enda svaret hittills (vad jag vet) är tro. jag känner mig inte redo av många orsaker...

btw, bra liknelse

2. det behöver jag inte bevisa för mig själv. (banka-huvet-i-väggen-tro)

3. va? jag tar inte min världsbild för givet. den har formats konstant i 20 år och är långt ifrån färdigformad. jag har försökt och försökt sätta mig in i en troendes position men jag kan helt enkelt inte se mig själv som en troende (än?).
inte stor skillnad på "tro på sanningen och tro på gud". har inte sagt något annat. sorry om det är en missuppfattning.

[Zokrates]

Gud är synnerligen irrelevant för en ateist!  :wink:  :arrow:  :oops:

[asper]

Gud är synnerligen irrelevant för en ateist!

Ja! Eller: Jaha?

Lustigt nog syns här ( under rubriken "religion & andlighet ) påfallande många som bestrider gudomlig kraft, och ägnar stor skrivarmöda åt att deklarera detta.
Det verkar en aning kontraproduktivt att hela tiden ge "saken" relevans genom att hävda dess obetydlighet och irrelevans.

asp

[Algotezza]

Gud är synnerligen irrelevant för en ateist!

Ja! Eller: Jaha?

Lustigt nog syns här ( under rubriken "religion & andlighet ) påfallande många som bestrider gudomlig kraft, och ägnar stor skrivarmöda åt att deklarera detta.
Det verkar en aning kontraproduktivt att hela tiden ge "saken" relevans genom att hävda dess obetydlighet och irrelevans.

asp

Detta visar bara på begreppet Guds paradoxala natur.

A

[yy]

Så den första frågan som är den mest fundamentala är helt meningslös om vi inte kan få vidare svar. Vet vi inget om gud så är det inte så stor skillnad att tro eller inte tro.

Inte stor skillnad? Du tror att dina kompisar gillar dig fast du inte kan bevisa det, och det har väl inverkan på dig, eller hur? Det kan betyda all skillnad i världen för en individ att känna sig uppskattad.

För att förstå gud måste man därför lita på gud. Det räcker inte med fruktlös tro. Själv tycker jag att det känns dumt att lita på något som det inte finns något som helst bevis för. Därför är guds existens helt irrelevant för mig. Det kan inte påverka mitt live eftersom jag inte kan veta sanningen. Och jag tänker absolut inte rädslan för att ha fel begränsa mitt liv.

Det finns bevis för guds existens - bibeln, koranen etc.

[Kerozene]

Det finns förklaringsmodeller för varför det skulle vara rimligt att anta att det finns en skapargud. Kolla in E.F Schumachers "Vägledning för vilseförda" som ger hela det religiösa argumentet på ett filosofiskt och mycket tydligt sätt.

nu tror jag att jag har läst tillräckligt för att säga att det fortfarande inte har någon betydelse ur min synpunkt. att anta att det finns en skapare är inte viktigt för mig som inte forskar i ämnet. är jag icketroende så tror jag helt enkelt inte. tror jag (inte vet) något om gud så kan jag inte definiera min moral med hjälp av gud. i båda fall så måttsätter jag min moral själv (med hjälp av hur jag upplever världen bla bla..)

Inte stor skillnad? Du tror att dina kompisar gillar dig fast du inte kan bevisa det, och det har väl inverkan på dig, eller hur? Det kan betyda all skillnad i världen för en individ att känna sig uppskattad.

behandlar dom mig som om dom gillar mig så bryr jag mig faktiskt inte. jag känner inte att jag behöver vara uppskattad.

Det finns bevis för guds existens - bibeln, koranen etc.

vissa av oss vill ha lite starkare bevis.
såg nyss en dokumentär om att kristendom och många religioner är baserade på en väldigt gammal hednisk kultur. till skillnad från bibeln och koranen tycker jag att det som sägs är väldigt rimligt men gemensamt är att det inte har så stor betydelse för mig eftersom det förändrar inte ett skit.

klicky
där är den om nån vill se. som sagt så tror jag väldigt måttligt på det där. luktar lika amatörmässigt som 9/11-konspirationen när han bara handplockar sina "bevis". saknar källor också. men den är sevärd

Han verkar i allmänhet rätt så töntig, faktiskt.

tack för ditt vettiga motargument eller vad nu det där va.

[yy]

behandlar dom mig som om dom gillar mig så bryr jag mig faktiskt inte. jag känner inte att jag behöver vara uppskattad.

Det där tror jag inte en sekund på.
Vad känns bäst, att känna att du har riktiga vänner eller, t.ex. betala någon för att vara din vän? Och även om det inte stämmer för dig så stämmer det för en massa andra - så att det inte skulle vara någon skillnad på att tro och inte tro är rakt upp och ned fel.

vissa av oss vill ha lite starkare bevis.
såg nyss en dokumentär om att kristendom och många religioner är baserade på en väldigt gammal hednisk kultur. till skillnad från bibeln och koranen tycker jag att det som sägs är väldigt rimligt men gemensamt är att det inte har så stor betydelse för mig eftersom det förändrar inte ett skit.

Vad karaktäriserar ett starkt bevis? (Oavsett vad du svarar så har du inget bevis för ditt påstående)
> Gud är inte irrelevant - för vissa gör det skillnad - för dig som ateist, uppenbarligen inte.

[Kerozene]

behandlar dom mig som om dom gillar mig så bryr jag mig faktiskt inte. jag känner inte att jag behöver vara uppskattad.

Det där tror jag inte en sekund på.
Vad känns bäst, att känna att du har riktiga vänner eller, t.ex. betala någon för att vara din vän? Och även om det inte stämmer för dig så stämmer det för en massa andra - så att det inte skulle vara någon skillnad på att tro och inte tro är rakt upp och ned fel.

orkar inte illustrera mina tankar en gång till. du vinner, grattis.

vissa av oss vill ha lite starkare bevis.
såg nyss en dokumentär om att kristendom och många religioner är baserade på en väldigt gammal hednisk kultur. till skillnad från bibeln och koranen tycker jag att det som sägs är väldigt rimligt men gemensamt är att det inte har så stor betydelse för mig eftersom det förändrar inte ett skit.

Vad karaktäriserar ett starkt bevis? (Oavsett vad du svarar så har du inget bevis för ditt påstående)

seriöst? tycker du att bibeln är ett bra bevis för att gud finns? ett starkare bevis skulle vara någon annan källa som bekräftar detta.

> Gud är inte irrelevant - för vissa gör det skillnad - för dig som ateist, uppenbarligen inte.

nu är du på rätt väg...

[Avantgardet]

I vilket fall som: Gud är åtminstone relevant för att kunna göra ställningstagandet och kalla sig A-Teist...

[Akryon]

Skriver av mig lite. Ska vara kortfattad, ge sen tankar och åsikter.
Vi kan inte bevisa att det finns någon gud, gudinna, båda eller flera. Det går heller inte motbevisa definitivt. Så den stora frågan är finns något guddomligt? Det finns bara två alternativ och endast ett kan vara sant.

1. det guddomliga finns
2. det guddomliga finns inte

Så enkelt är det. Men vi antar att vi får svar på den frågan och svaret är "det guddomliga finns". Vad gör det för skillnad än om vi skulle ha det fått det andra svaret? Vi vet inget om sanningen bakom våra liv och universum så länge vi inte vet mer om gud än dess existens.
Har hinduerna rätt? Eller är det Muslimerna? Flera kan vara rätt och ingen kan ha rätt. Här finns ett oändligt antal svar.

Så den första frågan som är den mest fundamentala är helt meningslös om vi inte kan få vidare svar. Vet vi inget om gud så är det inte så stor skillnad att tro eller inte tro.

För att förstå gud måste man därför lita på gud. Det räcker inte med fruktlös tro. Själv tycker jag att det känns dumt att lita på något som det inte finns något som helst bevis för. Därför är guds existens helt irrelevant för mig. Det kan inte påverka mitt live eftersom jag inte kan veta sanningen. Och jag tänker absolut inte rädslan för att ha fel begränsa mitt liv.

Kort sagt, gud är död.

Denna filosofi är gammal som gatan men den verkar helt bortglömd. Speciellt den yngre generationen vet lite om detta upplever jag det som. Det blir allt populärare att vara spirituell, alltså inte bry sig ett skit om den första frågan men ändå tro och lita på massa annat flum..

vad är meningen med mena inlägg?