Svarta hål

[Zokrates]

Ehe! Ock?

BENJIE

Trots att jordens undergång kan ligga flera miljarder år fram i tiden, så kämpar mänskligheten frenetiskt vidare med sin så kallade utveckling, vilket leder till arters, inklusive vår egen, allt för tidiga död och utrotning.

Vem bryr sig i det perspektivet om någonting som sker i universum?
Jag, min nyfikenhet driver mig till att vilja veta om alltings upphov samt vidare öden. I ämnet ingår således även den ultimata meningen med varats existens, applicerat på människor, meningen med livet. Ehe! Ock? Benjie.

Svarta hål

Någon ansåg, förmodligen du Benjie, att det måste finnas en annan starkare kraft som ligger bakom galaxernas stabilitet och expansion.
Även de som lanserade teorin " The big rip" ansåg att det måste finnas en mörk energi som strävade att expandera universum i en allt högre hastighet tills det att allt till slut slits isär och upplöses i sina minsta beståndsdelar.

Kommer de svarta hålen att motstå denna kraft, eller kommer de att bestå? Har detta överhuvudtaget någon som helst betydelse för min vardag?

Fortsättning följer.  :wink:

[Algotezza]

Ehe! Ock?

BENJIE

Trots att jordens undergång kan ligga flera miljarder år fram i tiden, så kämpar mänskligheten frenetiskt vidare med sin så kallade utveckling, vilket leder till arters, inklusive vår egen, allt för tidiga död och utrotning.

Hur vet du att döden och utrotningen  är för tidig? Den kanske är perfekt tajmad, synkad med allt   annat som sker i kosmos...

När är det "egentligen" meningen vi och andra arter skall dö ut? Det skulle vara intressant att veta... Vem har bestämt det?

A

[Zokrates]

Hur vet du att döden och utrotningen  är för tidig? Den kanske är perfekt tajmad, synkad med allt   annat som sker i kosmos...

När är det "egentligen" meningen vi och andra arter skall dö ut? Det skulle vara intressant att veta... Vem har bestämt det?

A

Intressant frågeställning men väldigt lätt att besvara, vi vet inte!
Det är inte oss givet att känna till framtiden, eller när undergången  inträffar, men att det kommer att ske är oundvikligt. För de som tror på ett Armageddon se länk. http://www.countdown.org/faq/

Det finns en mängd hot från rymden som när som helst kan ödelägga hela vår existens, supernovor som får ett gammautbrott inom ett avstånd av 1000 ljusår kan släcka ut allt liv på jorden, dock är risken beräknad till 1 på hela jordens livstid, vilket låter osannolikt att det inträffar, men möjligheten finns.

Risken att livet slås ut av en asteroid är däremot större, 1 per 100.000 år. Dock var det 65 miljoner år sedan det senast inträffade på Yuccatanhalvön vilket ledde till dinosauriernas död och att 95% av allt liv försvann. Detta i sin tur var den enskilt största orsaken till att gnagare kunde ta över efter dinosaurierna och kolonisera jorden.

Den 30 juni 1908 träffades Tunguska området i sibirien av en liten sten stor som en fotbollsplan vilket resulterade i en smäll som motsvarade 100 miljoner ton TNT. Det finns minst 850 asteroider som är större en en kilometer i radie som hotar vår planet just nu.
Med andra ord, vi vet ingenting om vårt öde eller vår framtid. Vore det då inte synd att inte lägga den tid som vi ändå har på positiva forskningsområden, som till exempel hur man upptäcker samt förhindrar att asteroider slår planeten i däck?

Enligt dagens beräkningar kommer universum att existera i ytterligare 50 miljarder år, varav det under det 49 miljarde året tar en miljard år att förstöra de sista 100 miljoner  galaxerna, 100.000 år att förstöra vårt solsystem samt en timme att förstöra jorden. men vem vet, det är ju beräkningar gjorda av forskare och forskare har ju haft fel förr!

[Zokrates]

Mörk materia och mörk energi, forskarnas sista stora mysterium.
Enligt lagen om alltings jävlighet så består allting av två sidor,
gott / ont, svart / vitt osv. Detta motsattsförhållande är så fundamentalt att vi inte kan bortse från att även materian skulle vara utsatt för samma regel. Finns det en atom, ja då borde det finnas en antiatom.

Beviset är att antiatomen är rakt motsatt i förhållande till atomen. Den finns inte helt enkelt. Denna brist på massa skapar ett idealläge för att samla på sig egenskaper som om den fanns. En atom uppbyggd av egenskaper, som motsvarar en existerande atom, men saknar atomens fasthet, men trots det innehar en gravitation. Motsägelsefullt, mystiskt och låter som rena nonset.

Trots det kan man påvisa dess existens, beräkna den samlade energin i universum och konstatera att sammanlagt 95% består av mörk energi och mörk materia. Hur är detta möjligt? Varför är inte förhållandet 50-50?
Det är en sak att förklara begerepp som går att mäta och bevisa med teorem, en annan att spekulera kring det osynliga.

Vi vet att supernovor som exploderar kan antingen pollinera galaxen med nytt råmaterial att bygga upp solsystem kring, eller också resultera i supertäta dödliga svarta hål. Det ena skapar liv, det andra lurar som en mördare redo att förinta. Att en viss sorts slump är inblandat för att välja utgången förekommer. Det finns alltså ingen självklar regel som säger att den stjärnan, eller den vita dvärgen skall bli det eller det endast utifrån sin massa.

Det tråkiga med att inte kunna säkert fastställa någots natur är att det öppnar upp fältet för spekulationer. En av de hypoteser jag tidigare framkastade löste problemet genom att skapa en femte dimension.
Sålunda kanske även den okända massan har ett stabilt förhållande i en fas mellan vår dimension och en djupare dimension.
Det intressanta är att detta öppnar upp möjligheten att föremål kan förflytta sig mellan dimensioner och därmed förklara en del parafenomen som tycks existera utan synbar orsak.

Att förstå är inte detsamma i det här fallet som att veta, för det är viktigt att förstå att säker kunskap inte går att uppbringa. Snarare kanske det handlar om att nå en insikt och vara nöjd med det. Hur som helst, en liten länk till den största observerade supernovan i mannaminne.
http://www.nasa.gov/mission_pages/chand ... rnova.html

Wow, och nästa väntar på att explodera när som helst i vår egen vintergata.

[Zokrates]

I en annan tråd uttryckte jag mig lite klumpigt angående månens gravitation och dess dragningskraft på föremål i sin närhet. Jag antog att om man grävde sig ned till ett tillräckligt djup inuti månen skulle uppnå en liknande gravitation som i förhållandet skulle motsvara jordens gravitation.

Denna teori lägger jag härmed på hyllan, då en planets gravitation är likvärdig oavsett på vilket djup man befinner sig på inom himlakroppen.
Det enda som påverkar är det atmosfäriska trycket givetsvis. Rent kronkret innebär det att en person som befinner sig på toppen av Mount Everest alltså väger mindre än en person som befinner sig på havsnivå.

Skillnaden är något hekto. Då månen nära på helt saknar ( 10 upphöjt till 7 partiklar per kvadratcentimeter dagtid) atmossfär, blir frågan om det ens går att uppnå en viktökning ens om man grävde ned sig djupt ned i månens inre? Med tanke på att månen bara har en sjättedel av jordens gravitation. Kvasifakta, månen avlägsnar sig 3.5 cm från jorden / år.

En permanent månbas är redan planerad av NASA till 2020, främst att användas som bas för att skicka ut manskap till Mars.
Som ett resultat av mina tankemödor kring månen, inser jag slutgiltigt att Apollos månlandning 1969 aldrig ägt rum, då flykthastiheten på Apollokapseln måste vara minst 2000/km i timmen.

De löjligt små underdimensionerade raketerna på kapseln samt bristen på bränslekapacitet vittnar om ett fruktansvärt cyniskt beteende i kapprustningskrigets kamp om ära och teknologiska framsteg. Först de följande landningarna inom Apollo programmet kan anses vara autentiska. Därmed befann sig aldrig Armstrong på månen när han uttalade de berömda orden, Ett stort steg för mänskligheten, men ett litet steg för människan!  8)

[Zokrates]

Tänkte flika in lite med min syn på det materiella som en illusion igen.

Ljudet är en våglängd, men så vill jag även påstå att allt är uppbyggt av olika våglängder, en del långa en del oerhört korta.
Likaså förhåller det sig med ljuset. Ett spektra av våglängder som bildar allt vi ser, och inte ser. Med andra ord är allt vi ser och hör bara en illusion.

Hur förhåller det sig med atomerna?
Enligt min idé så var det ljud och inte ljus som skapades först.
Eftersom ljud inte kan färdas eller fortplantas genom vakum, så hade ljudet ingenstans att ta vägen. När det en gång väl skapats så fanns det där för alltid. Oerhört korta våglängder som böjer sig om varandra i par. De dras till varandra, stöter ifrån varandra, cirklar i oändlighet, kan inte fly. Det finns ingenstans att ta vägen mer än in i sig själv.

Detta är en process som ger upphov till vår första naturlag, gravitationen. Andra våglängder, dras mot denna kärna och fastnar i en omloppsbana eftersom de kämpar om ett upptaget utrymme. Detta drar till sig längre våglängder, som även de fastnar i detta omlopp.

Detta bildar en atom som egentligen bara består till största delen av ingenting och det som finns är inte gripbart. Därför är atomerna en illusion, allt de bygger upp är en illusion.

Om jag kunde placera en atom under ett enormt tryck, så skulle rörelserna som skapar atomen, helt avstanna och atomen sönderfalla,
till ingenting.

I egentlig mening skulle inte någonting existera om det hade funnits en existens innan detta ingenting, likaså skulle inte den existensen kunnat ha funnits om den fanns utan att det fanns ett ingenting.

Tack vare att ingenting existerade så har vi nu en fullt existerande illusion av existens i alla fall. Vi förstår att all materia är uppbyggt av atomer, atomer som kan slås samman med andra atomer och bilda tyngre atomer med högre densitet. Men vi förstår också att vi kan splittra atomer och få lättare atomer, eller omvandla atomer till värme och ljus.

En knall och ett ljussken under en värmeprocess är atomens upplösning, allt en tillfällig existens, en ogripbar existens. Det är det allt är uppbyggd av, en sorts flyktighet i omvandling, ett skenverk. Ett annat ord för illusion.

[Algotezza]

Är du inspirerad av Tolkiens skapelseberättelse i Silmarillion, Ainurs musik? Där är ljudet primärt i relation till ljuset.

A

[Zokrates]

Är du inspirerad av Tolkiens skapelseberättelse i Silmarillion, Ainurs musik? Där är ljudet primärt i relation till ljuset.

A

Har tyvärr varken sett filmen eller läst boken. Jag är inspirerad av det faktum att någonting primärt måste vara före någonting sekundärt.
Ljus är en sekundär företeelse. Hur är det med ljud?
Ett ljud behöver ett medium för att fortplanta sig, för att höras.
Vad händer med ljud som saknar detta medium. Kan det ens bildas?

Det är fullt möjligt att jag har fel, men har jag rätt så är tanken revolutionär.

[Algotezza]

Är du inspirerad av Tolkiens skapelseberättelse i Silmarillion, Ainurs musik? Där är ljudet primärt i relation till ljuset.

A

Har tyvärr varken sett filmen eller läst boken.

Silmarillion, en samling fristående "sagor" posthumt utgivna av Tolkiens son,  har inte blivit film än.

Jag är inspirerad av det faktum att någonting primärt måste vara före någonting sekundärt.
Ljus är en sekundär företeelse. Hur är det med ljud?
Ett ljud behöver ett medium för att fortplanta sig, för att höras.
Vad händer med ljud som saknar detta medium. Kan det ens bildas?

Det är fullt möjligt att jag har fel, men har jag rätt så är tanken revolutionär.

Ljud utan medium förblir väl bara vibrationer hos det medium som vibrerar. Hur "låter" solens protuberanser?

För övrigt var ju ljudet, i form av Guds ord, primärt i relation till "ljuset" även i GT. Guds sade ju: "Varde ljus!"

A

[Justin Case]

Men, redan om 50 år är ju alla män ändå sterila

...om vi inte får en teknologisk singularitet innan dess.

www.singularity.nu

[Zokrates]

Usch för singulariteter, föredrar dualitet istället. Eller goddag yxskaft kan duga.

Nej, här finns det ytterligare utrymme för att avsluta ämnet svarta hål med en del i denna fas, livets utveckling.
Vi tänker oss en kedja av händelser där allt är beroende av varandras tidigare existens för att finnas, det som en gång började med en Big bang, förmodligen i ett gigantiskt svart hål, blev ju till vårt universum med allt som senare däruti har skapats, inklusive stjärnor och planetsystem.

Därmed kommer man onekligen in på livet, detta mystiska tillstånd som vi själva antingen  tillskriver Gud som upphovsmakare till eller, slumpen i brist på gudstro.

Hur uppstod då livet, finns det liv på andra planeter eller är vi ensamma på jorden om liv?

I planeter som bildats av vissa grundämnen och vars förhållande inbördes till andra planeter eller stjärnors påverkan genom gravitation och solljus, bildas det atmosfärer om förhållandet medger detta.

En atmosfär består av olika gaser i mer eller mindre fasta faser beroende på beståndsdelar samt temperatur, värmen från exempelvis solljuset eller planetens inre.

Om gaserna består av atomslaget kvävegas tillsammans med butan och propan så bildas det organiska föreningar då solens strålar belyser gaserna. Dessa organiska föreningarna faller till markytan och ur detta uppstår det mikrober. En icke nödvändig för livet i sig men väl för vår del av livsutvecklingen till mer komplexare former  är ingrediensen vatten. Vatten är det som enskilt bidraget mest till livets formliga gigantiska utspridning på vår planet.

De metangaser som bildades i atmosfären, det vill säga sumpgaser från magmans friktionsrörelser som fått tyngre mineraler att förångas, blandning med just kvävegasen är helt enkelt upphovet till att organiskt material har bildats. Här fanns ingen Gud eller slump inblandad, endast det oundvikliga resultatet av olika kemiska ämnens inverkan på varandra.

Som sagts tidigare i denna tråd, lagen om atomernas minsta möjliga motstånd har format livet succesivt till den artrikedom vi nu har.
Mikrober, svampar, mögel, virus alger och så vidare mot allt större och mer komplexa organismer. Vad är då en människa om inte en enorm bakterie? Vi är summan av helhetens enskilda delar, i förlängningen så är vi allt som finns i universum, av stofft skapat i supernovor, som i sin tur har sitt ursprung i en Big bang, vars epicentrum befann sig i ett enormt svart hål.

Därmed avslutar jag denna tråden. Finns det andra som vill skriva är det upp till er, men själv har jag inget mer att tillägga kring fantasierna om såväl big bang som universums utveckling.
http://www.nytimes.com/2007/10/11/scien ... ref=slogin

[Algotezza]

Vilken relation har det s.k. svarta hålet till det s.k. brunögat? Är det enskilda synonymiteter, eller?

A

[Bodhisattva]

I begynnelsen fanns intet. Det vill säga det fanns ingenting överhuvudtaget. Frågan som alla fokuserar på blir då; Hur kan någonting överhuvutaget skapas om det inte finns någonting?
Det måste ha funnits något?

Intressant text du skrev! Försöker fortfarande smälta den.. Men jag väljer att bara svara vad JAG tror om ovanstående rader.

Jag tror helt enkelt att en fråga som denna gör att vissa blir filosofer, andra vetenskapsmän medan ytterligare en grupp blir religiösa.
Finns ju inget lätt svar på frågan

Mvh

Bodhisattva

[Algotezza]

I begynnelsen fanns intet. Det vill säga det fanns ingenting överhuvudtaget. Frågan som alla fokuserar på blir då; Hur kan någonting överhuvutaget skapas om det inte finns någonting?
Det måste ha funnits något?

Intressant text du skrev! Försöker fortfarande smälta den.. Men jag väljer att bara svara vad JAG tror om ovanstående rader.

Jag tror helt enkelt att en fråga som denna gör att vissa blir filosofer, andra vetenskapsmän medan ytterligare en grupp blir religiösa.
Finns ju inget lätt svar på frågan

Mvh

Bodhisattva

Om inte tid, rum och materia fanns, så fanns dock det som gav upphov till dessa, deras potentialitet. Ur intet kommer intet, men ur ett visst existerande något kan ett annat något följa.

A

[Zokrates]

Ur intet kommer intet, men ur ett visst existerande något kan ett annat något följa.

A

Men nu tvingas jag på grund av det du skrev åter in i tråden, givetvis skall det vara, ur intet kommer något och från detta något kan något annat följa.

Vi tänker oss följande.

I ett absolut tomrum skapas det virtuella partikelpar. Dessa partiklar är som det antyds 2 till antalet och de existerar endast under en bråkdels tid.
Men allt som existerar ger upphov till energi. I samma stund som det virtuella partikelparet skapats finns det alltså en liten energimängd som kan användas enligt följande.

Då den ena enheten i det virtuella partikelparet upphör att existera ger det den andra delen i partikelparet möjlighet att bli en reel partikel.
Den enes död är den andres bröd så att säga.

Då har det skapats materia, som kan vara antingen mörk materia eller vit materia.
Den vita materian är det som senare blir ingrediensen i allt det som vi kan uppfatta som verklig materia, alltså byggstenarna till universums stjärn och planetsystem.

PS
Skillnaden mellan ett svart hål och ett brunöga är frågeställarens dumhet.