Ekonomin och de sociala gränserna…en analys...

[Jbig]

Hejsan...

Världen är full av idéer, tankar och händelser. En packe tankar och händelser är just vårt förhållande till ekonomin, och dess konsekvenser...och det tänkte vi att vi skulle fördjupa oss uti, och analysera lite lättsamt...

Den privata sfärens beroende av den kollektiva omgivningen

Efterhand som den genomsnittliga konsumtionsnivån höjs, antingen p.g.a. ökad handel och ökad produktion i det gamla samhället utan industri, men definitivt då massproduktionen förs in i ett ekonomiskt eller socialt system, tenderar folk att få det bättre. Så ser det ut i ett historiskt perspektiv – för västerlandet. En växande del av konsumtionen ryms därmed i en social och en individuell konsumtion. Människorna berörs av externa faktorer mycket mer i ett sådant samhälle, än i ett självhushållningssystem. Det innebär, att den behovstillfredsställelse som individen får från varor och tjänster i växande utsträckning kommer att bero av inte bara hans/hennes egen utan också av andras konsumtion. Och detta är själva nyckeln till varför man bör sänka gränserna för den samhälleliga påverkan på dödstalen, liksom naturligtvis födelsetalen. Individen blir i ett högkonsumtionssamhälle alltmer beroende, och utsatt, för omgivningen än in det gamla, mer slutna, bondesamhället.

En hungrig människa blir vid ett mål mat tillfredsställd alldeles oavsett vad andra äter eller inte äter – det är en privat, individuell affär bara för henne/honom. Det är en privat affär, uttryckt i tekniska termer. Den motsatta ytterligheten är exempelvis den luft vi andas i städer med många förorenande industrier. Kvaliteten på luften blir helt beroende av vad andra människor gör, vanligen genom offentliga utgifter eller regleringar. Detsamma gäller vattenförsörjningen, som blir beroende av vad många människor gör, eller hälsovården. Ofta är det dock så att det privata är inlindat i kollektiva, sociala miljöer. Ju mer komplext, eller komplicerat, ett samhälle blir, desto mer drag av sociala komponenter har även det privata i ett sådant samhälle. På så vis blir människan allt mer beroende av det omgivande samhället, ju mer avancerat, och konsumtionsinriktat, det är. Exempelvis var värdet av högre utbildning år 1900 mycket högre än det har år 2000. Därför att ju fler människor som kommer i åtnjutande av samma bildning, ju större blir konkurrensen – och därmed bestäms kunskaperna och färdigheterna alltmer av vad grannens ansökningsmeriter i platsansökningskön har.

Vi avvaktar, och sedan går vi vidare. Vi vill samtidigt passa på att tacka alla de tiotusentals läsare vi har, liksom alla beundrarbrev som kommit till Filosofiforumet för dess förmåga att knyta till sig jbig, och för det intresse ni visar för vår kamp för bättre vetande och en avkorkisering av vissa svårplacerade element.....

MVH
jbig

[Jbig]

Hejsan...

Vi kör på om det hele.

Således innebär detta att...

En annan sanning är att ju mer komplext samhället blir, ju mer beroende blir vi som individer av just samhället – och därmed är det det omgivande samhället som i allt högre utsträckning styr våra liv, och därmed vår hälsa och slutligen längden på våra liv. Det samma gäller nyttan eller tillfredsställelsen av att ha en bil eller ett fritidshus. Den nytta man har av dem är ju direkt knuten till de villkor man tvingas underkasta sig för att kunna använda sig av dem. Vanligen så minskar ”nyttan” av både bil och fritidshus ju fler som får tillgång till samma saker. Bortom en viss punkt, som för länge sedan har passerats i industrisamhället, blir villkoren för utnyttjandet av ”privata” varor försämrade i samma mån som utnyttjandet av dem blir allmännare.  

Snart går vi vidare...

MVH
jbig

[Rising]

Först: Jätteintressant ämne. Det här är en riktigt bra tråd, Jbig! Bra ton i inläggen - rationellt och pedagogiskt framlagda åsikter. Du får ett stort plus av mig.

Bortom en viss punkt, som för länge sedan har passerats i industrisamhället, blir villkoren för utnyttjandet av ”privata” varor försämrade i samma mån som utnyttjandet av dem blir allmännare.  

Jag har en fråga: Hur tycker du det här stämmer i dagens informationssamhälle? Jag menar; att ha internet i mitten på nittiotalet var inte alls lika användbart som det är idag. När det gäller datorer och information så verkar det alltså vara tvärtom: Ju fler som skaffar tjänsten - ju bättre blir den. Ett bra exempel på det är Torrents, som innebär snabbare och snabbare nedladdningsmöjligheter ju fler personer som är uppkopplade och som vill ladda ner samma sak som en själv. Detsamma gäller också för programvaror (särskilt med öppna licenser): Ju fler som använder dem - desto fler sidor erbjuder support och teknisk hjälp till dem, och ju fler buggar hittas och kan åtgärdas, osv.

Nyfiken på vad du har för åsikter om det.
Återigen; keep up the good work!

[Kallekula]

Intressant tråd. Nu börjar det likna något jbig. Säger som Rising eloge.

Här finns förutsättningarna för diskussion om den privata kontra den offentliga sfären. Om allt blir mer inlindat i varandra, finns det något privat? Ska man värna det ännu mer? Kommer allt vara offentligt? Kommer familjens roll att öka eller minska? Är vi inte högst upp på stegen och ska nå individuellt självförverkligande? Hur går det ihop med...?


Det kan tyckas att devisen "satsa på dig själv" som hördes för något decenium sedan hur går den ihop med ett samhälle som blir mer inlindat i vartannat inte går ihop. Fast det kanske är just det som ska till.
Det moderna samhället kräver av dig som individ. Du ska ta ansvar, du ska vara flexiblel. Du ska bidraga med något. Stämmer det? Behövs det eller är det en myt vi gått på? Hur pass har individuella små initiativ skapa det moderna samhället? Tänker nu inte fämst på Kamprad, utan dessa småkamprad som finns. Vad har de före del i det hela. Entreprenörerna och intrapenörerna.  



Direktdemokrati kontra representativ demokrati (som är en kompromiss för att blidka effektiviteten). Småskalighet (ökat kommunalt styre/inflytande) kontra storskalighet.

Blir vi alla en och samma stor konsumtionsmassa. Om allt går in i vartannat, varför då politiska partier. Varför demokrati? Den  kapitalistiska motorn  tuffar ändå på. osv osv.

Se bara de som ska bilda kollektiv, må det vara i anarkistisk, liberal (eget samhälle heter det väl då), grönavågen, motkraft mot det kapitalistiska samhället eller vad det än kan tänkas vara. Varför lyckas de inte? Eller varför är de så få? Varför går det inte? De dras tillbaka till den stora kapitalistiska maskinen.

[Jbig]

Hejsan...

Vi drager vidare då inga direkta reaktioner har visat sig.....

Att tillfredsställa behoven – som i längden kostar mer än det smakar

Så länge materiella umbäranden är allmänt förekommande måste frågan om att övervinna knappheten vara det allt överskuggande problemet. Men efterhand som efterfrågan på rent privata varor blir tillgodosedd i växande utsträckning, kommer efterfrågan på offentliga varor och tjänster (sociala nyttigheter) att bli alltmera aktiv. Den kommer till uttryck i individuella krav på det politiska systemet eller på marknadsmekanismen, på alldeles samma sätt som efterfrågan på rent privata nyttigheter.

Betraktad som en isolerad företeelse blir den enskildes efterfrågan av en arbetsmeriterande utbildning, av en bil eller ett fritidshus en genuint privat handling, härrörande från vederbörandes preferenser vid tillfället i fråga. Varje människa försöker ju göra det bästa möjliga av situationen. Men samtidigt påverkar tillfredsställandet av de egna behoven också andra, som försöker förverkliga liknande önskningar. Det gick när ett fåtal erhöll dessa tillfredsställande förmåner, men det blir allt mer urvattnat ju fler som efterfrågar, och erhåller, dem. Summan av de egna transaktionerna kommer hela tiden att missgynna allas tillfredsställelser. Tillfälliga ekonomiska vinster kan var och en uppnå, men inte alla.

Dessutom kan enskilda, eller gruppers handlande förutom att alstra vinster, även ge upphov till miljöskador eller trängsel, och därmed vålla sociala förluster för de övriga i samhället. Detta är särskilt vanligt när människor tävlar om plats i stället för prestationer. Avancemang i samhället blir möjligt endast om man kan flytta högre upp på stegen än sina medmänniskor,  d.v.s. om man förbättrar sina egna prestanda i jämförelse med andras.

Tänk dig om du är på en fotbollsmatch, ett anfall dras upp, och någon reser sig för att se bättre. Det nyttar honom, men snart reser sig alla. Och då är vi tillbaks på samma punkt igen, alla ser ungefär lika dåligt som innan – men det kostar ju mer energi att stå upp. Om alla i en folkhop ställer sig på tå, uppnår ingen egentligen bättre överblick, skulle man kunna uttrycka det som. Alla får det lite sämre istället! Det går direkt att översätta på vår egen tid, ju mer kapitalism, ju mer ökar klimatförändringen…för att taga ett exempel

Vi bromsar in, noterar, och går sedan vidare.....

MVH
jbig

[Kallekula]

Nåväl arbetare som konsumenter, och en viktig bidragande orsak till kapitalismens framväxt. Det hade inte Marx gillat. Hur man nu skulle förklara det med hans teorier.

Att vi gemensamt satsar på det offentliga i form av infrastruktur, kanske insatser för forskning och en bättre högskola allt i avsikt att skapa ett bättre samhälle är väl helt ok.

Oavsett vem som producerar varor och täjnster så sägs det att tjänstesektorsidan kommer att öka. Kanske det, men det konsumenras allt bra mycket varor. Handeln slår alltid rekord i försäljning. Skulle vara intressant att underöka vad det egentligen betyder. Tjänstesamhälle, postmoderna samhället eller vad vi nu ska kalla det.

[Avantgardet]

Nåväl arbetare som konsumenter, och en viktig bidragande orsak till kapitalismens framväxt. Det hade inte Marx gillat. Hur man nu skulle förklara det med hans teorier.

Förklara Kalle. Vad skulle Marx mena vara konstigt med att människans tänkande determineras av den kontext den vuxit upp, och befinner sig, i? Jag vill gärna veta!

Ibland undrar man verkligen hur korkarna finner på allt...ho ho ho...  :lol:  :wink:

[Jbig]

Hejsan...

Vi fortsätter vår överblickande analysering......

Utbildningen och problemet med dess urvattning

Detta visar sig i även på utbildningens område. Utbildningskvaliteten har nämligen två dimensioner. Dels har den en absolut dimension, där kvaliteten förstärks i kraft av receptiva elever, goda lärare, effektiva läromedel, etc. Dels har den en relativ dimension, där kvaliteten består i hur mycket individen höjer sig över den kunskaps- och färdighetsnivå andra nått. Att gå på ”bättre” skolor ger social prestige. I den mån utbildningen är ett sovringsinstrument är allmänna framsteg en illusion.  
Ofta har man från liberalt håll invänt mot en mer demokratiserad skola genom att påstå att sådan undervisning urvattnar utbudet och att de därmed minskar valmöjligheterna. Det svenska skolsystemet motsäger faktiskt sådana antaganden. I själva verket visar det sig att ett mera diversifierat utbud av skoltjänster och rikare valmöjligheter favoriserar de förmögna och inflytelserika familjerna. Det ökar på sikt utrymmet för ekonomisk och social ojämlikhet.  

I Sverige visar privatskolorna att de urholkar de kommunala budgeterna då den ordinära skolan förlorar elever med högre studiemotivation, vilket leder till försämrade skolresultat, samtidigt som kostnaderna för skolan ökar för kommunerna då verksamheten sprids ut och man måste sända skolpeng med eleverna! Allt enligt rapporter från skolchefer och kommunala politiker under maj månad år 2003!
Om man såg till att den högre utbildningen blev ett mindre säkert medel att uppnå eller bevara ett ekonomiskt övertag, skulle det finnas mindre anledning att konkurrera om den hägrande sysslan, som kvalificerad undervisning representerar. Ungdomarna och deras föräldrar skulle bli mindre angelägna att välja skoltyp och utbildningslinje med tanke på vad de kan betyda för ett snabbt tillträde till högavlönade jobb, och de skulle lägga större vikt vid frågan huruvida valet motsvarar de berörda ungdomarnas läggning och intellektuella resurser.
Om man prövade att minska den ekonomiska dragningskraften hos den utbildning som säkrast leder till starkt eftersökta jobb, skulle man upplösa sambandet mellan utbildning och förmögenhet och undgå många konflikter. Åter är det då lönerna som ligger som hinder i vägen, och deras allt för höga nivåer inom nyckelposternas sfär. Genom att minska de knappa ledarposternas sötma skulle man göra lusten att jaga efter dem mindre stark.  

Vi står still, sedan rör vi oss framåt.....  :wink:

MVH
jbig

[Kallekula]

Ho ho är det jbigflugan som drabbats av.  :)

Mervärdesteorin. Om nu kapitalisten suger ut arbetaren mer och mer, så denne har mindre att röra sig med. Vem ska då köpa varorna som produceras? Andra kapitalister? Hur många ? Kan man inte rationalisera bort dem med så återstår det bara några få som gör affärer med varandra.

Dessutom den materiella välfärden har ökat för alla så? Hur går det ihop med Marx teorier?  Enda lösningen på det är att det är vi i väst som ska ses om utsugarna till de fattiga. Nord-sydproblematiken. Då går väl ekvationen ihop. Och ser man på här har vi demokrati. Vad hjälper det? Det är inte det onda kapitalet vi bör skälla på utan de onda västmänniskorna. Vi kan välja bort och dela med oss om vi vill, men så är icke fallet. Vi får väl se var jbig hamnar i analysen.

[Kallekula]

Att kommunala skolchefer dissar friskolan. Ja det var ju en överraskning.  :)  snacka bias.

Som vi sagt tidigare. Oberoende undersökningar är det enda av värde i detta fall.

För övrigt. Resurser till skolan och universitet/högskolor är nog riktigt viktigt om vi ska hänga med. Fler spetsutbildningar kan vara en lösning. Man kan också tänka sig att staten premierar vissa eftersträvansvärda utbildningar. Kanske dubbelt eller tredubbelt i bidrag för de som pluggar till civileing.? Kanske en översyn över de humanistiska7samhällsvetenskapliga utbildningarna (de handlar mest om att spotta ut så många studenter som möjligt, har inget med kvantitet att görai dem). Dessutom återspeglar de inte efterfrågan på arbetsmarknaden.

Spetsforsking hur hum. Finns mycket intressant att fundera kring.

[Avantgardet]

Ho ho är det jbigflugan som drabbats av.  :)

Mervärdesteorin. Om nu kapitalisten suger ut arbetaren mer och mer, så denne har mindre att röra sig med. Vem ska då köpa varorna som produceras? Andra kapitalister? Hur många ? Kan man inte rationalisera bort dem med så återstår det bara några få som gör affärer med varandra.

Ja att ekonomer många gånger ger sig på mervärdesteorin hos Marx är inte så underligt då de oftast inte har förstått sig på den materialistiska historiedialektiken - och det har tydligen inte du heller gjort. Att proletariatet anammar borgerliga värderingar är alls inte underligt, det har Marx räknat med. Än är inte tiden inne...

[Kallekula]

Okej så det handlar om tro. Bibeln, Nostradamus, Marx... Tja varför inte. Var och en blir ju salig på sin tro.

Om nu arbetarna får det bättre materiellt ställt, hur ska man tolka det med Marx?

Värderingar i relation till klass. Inte lätt att studera det över tid, men ok. Vad är det som ändrats värderingsmässigt?

[Jbig]

Hejsan...

Vi går vidare i vårt sökande och analyserande av ekonomin och de sociala gränser som ekonomin inte kan forcera utan att göra våld på sig självt!  :wink:

Inkomstfördelning och dess konsekvenser i längden

Många individer som försöker avancera på den fria marknaden i kraft av exempelvis utbildningsmeriter eller politiskt tryck på de styrande, saknar förståelse för konflikten mellan individuella och sociala möjligheter. De inser inte att en möjlighet som står öppen för varje person inte står öppen för alla personer.
Problemet är den ojämna inkomstfördelningen och tillgången därmed till de socialt knappa godbitarna. Alla de som befinner sig längre ned på stegen blir utan sin behovstillfredsställelse vid en allmän köpkraftsökning eftersom denna hela tiden tenderar att fördyra priset på de knappa varorna och tjänsterna. Genom den ökande tillväxten ökar även kampen om köpkraften, vilket verkar vara raka motsatsen till vad ekonomerna förväntar sig av den ekonomiska tillväxten som sådan. Därför är det tyvärr så att den ekonomiska tillväxten i mogna ekonomier betraktas som godartad, fast den kanske egentligen är motsatsen. Även om de rikas hela kapital blev konfiskerat skulle den stora massan aldrig komma i närheten av de förmögnas levnadsstandard.

Därmed är talet om att om hela befolkningen bara väntar tålmodigt, så kommer de att nå målet att bli rika, helt befängt! Men när den ekonomiska tillväxten bringat masskonsumtionen till den punkt där den vållar trängselproblem i vidaste mening så att andras konsumtion och trängseln i platsköerna slår ut den ena individen efter den andra, då kommer nyckeln till personlig välfärd på nytt att ligga i konsten att hålla sig ett tuppfjät före de andra. Denna utvecklig leder till att individens vilja att få vad han/hon vill ha blir alltmera skilt från att göra vad han/hon önskar. Det leder till slutsatsen att den traditionella liberala valfriheten presenteras som en realiserbar framtidsutsikt för dem som är beredda att acceptera de erforderliga liberala värderingarna, men i verkligheten framstår den på vissa nyckelpunkter alltmer som ett privilegium för en minoritet. Den erbjuds majoriteten men är tillgänglig endast för en minoritet. Spänningar och besvikelser blir de ofrånkomliga resultaten.

Vi stillar oss, lyssnar och noterar, och sen......mot framtiden i vår analysering......

MVH
jbig

[J R Auk]

Dessutom återspeglar de inte efterfrågan på arbetsmarknaden.

Spetsforsking hur hum. Finns mycket intressant att fundera kring.

Och varför skulle vi låta arbetsmarknaden styra våra utbildningar? Arbetsmarknaden uppstår ju i och med att vi förlägger våra resurser till att undersöka ett område.

Vi vill ju att utbildningarna skall styra över hur vi lägger våra resurser. Eller rättare sagt, det som utbildningarna leder till. Dom utbildades undersökningar.

[Jbig]

Hejsan...

Vi slavar vidare i vår roll som den store upplysaren......

Det liberala systemets motsägelser och kriser

Spänningar och besvikelser leder till kriser i det liberala systemet. Liberalismen har alltmer fallit offer för sin egen propaganda – genom att erbjuda alla välfärd har den framkallat krav som inte kan uppfyllas.
När ett samhälles individer blir allt mer välbeställda, blir samtidigt det dynamiska växelspelet mellan den materiella och den positionella sektorn elakartad. Istället för att minska den otillfredsställda efterfrågan på det ekonomiska systemets avkastning, ökas denna genom den materiella tillväxten.

Problemet är här motsättningen mellan vad som är möjligt för en individ och vad som är möjligt för alla individer. Ökade materiella resurser ökar efterfrågan på positionsnyttigheter (bra och välavlönade jobb och liknande), och den efterfrågan kan tillfredsställas för den ene endast genom att den andres efterfrågan gäckas. På så sätt skärps konkurrensen, och extra resursinsatser blir nödvändiga för att hon eller han skall nå upp till en given välfärdsnivå. Alla jagar alla – och ansträngningarna blir allt mer krävande, medan ”prissumman” blir den samma.  

Snart kommer det mera.......

MVH
jbig