Paradoxis Existentialis

[* KYREUS *]

Vad skulle det betyda som du antyder i en tråd strax här ovan om att
"världsalltet skulle funka"? Fungera - jämför med vad??

              (  ) KYREUS

[Algotezza]

Vad skulle det betyda som du antyder i en tråd strax här ovan om att
"världsalltet skulle funka"? Fungera - jämför med vad??

              (  ) KYREUS

Fungera - på ett förutbestämt sätt, enligt (mänskliga) kriterier för att "fungera", menar jag. När det gäller världsalltet i dess helhet kan det inte finnas sådana kriterier. "Var" skulle de finnas? Utomkosmiskt representeradet? Hos Gud? Frågan huruvida detta allt fungerar eller ej är alltså inte tillämplig å detsamma. Världsalltet existerar - bortom alla funktionskriterier... Inomkosmiskt kan dess företeelser fungera mer eller mindre väl tillsammans...

Ungefär så...

A

[* KYREUS *]

" Var skulle kriterierna finns för en plan ´i förväg ´om världsalltet?", undrar Du...hos GUD, frågar Du.
Mitt svar: visst är det så!
När GUD som den kosmiske kraft denne är, tänkte ut Universum, måste han ju rimligen tänkt ut vad han ville få; dvs hur det skulle snurra och verka...

                           (c) KYREUS

[Algotezza]

" Var skulle kriterierna finns för en plan ´i förväg ´om världsalltet?", undrar Du...hos GUD, frågar Du.
Mitt svar: visst är det så!
När GUD som den kosmiske kraft denne är, tänkte ut Universum, måste han ju rimligen tänkt ut vad han ville få; dvs hur det skulle snurra och verka...

                           (c) KYREUS

Universum är Guds tanke, upprätthållen av honom. Det kommer till omedelbar existens i och upprätthålles via hans tanke. Han tänker inte ut något i förväg som vi måste göra. I samma stund han tänker det blir det verklighet. Därav begreppet "skapelse ur intet" (utan föregående planering) och att Gud är tidlös. Det finns inget "före" för honom att planera i, ett nu att förverkliga i, inget sedan att blicka tillbaka i! Gud konstaterar i varje ögonblick att allt är mycket gott. Människans vidrigheter är ett led i planen - som är en plan ur vårt perspektiv, då vi upplever linjärt.

A

[* KYREUS *]

Hur vet du att GUDs omedelbara skapartanke
INTE samtidigt inkluderar pre-reflektion?

           ( )) KYREUS

[Algotezza]

Hur vet du att GUDs omedelbara skapartanke
INTE samtidigt inkluderar pre-reflektion?

           ( )) KYREUS

Jovisst, möjligtvis, men i så fall ej linjärt tidsbunden sådan, då Gud är evig men kan inkarnera i den av oss som linjär uppfattade tiden. Men vem behöver prereflektion som ser allt klart? Eller också kan hela skapelsen sägas vara Guds reflektion över sig själv...

Kan man se det som...

A

[Benjie]

Hur vet du att GUDs omedelbara skapartanke
INTE samtidigt inkluderar pre-reflektion?

           ( )) KYREUS

Jovisst, möjligtvis, men i så fall ej linjärt tidsbunden sådan, då Gud är evig men kan inkarnera i den av oss som linjär uppfattade tiden. Men vem behöver prereflektion som ser allt klart? Eller också kan hela skapelsen sägas vara Guds reflektion över sig själv...

Kan man se det som...

A

Gud reflekterande sig själv iom skapelsen?
Säger Gud  så?
Eller att - JAG gör  er  till min avbild?
Dessutom, om Gud  tillverkat materien med  alla dess konsekvenser av livsyttringar  och den svarta  materia  o  energi som  upptar 95% av ett universum vi inte  kan se..  ännu mindre förstå...? Vart lämnar  de oss  i denna  diskussion?
Förmodligen därvid att "som vårt minne inte räcker att identifiera tidens hela process" eller att vi "av anledningen rädsla för den störste" inte tar fram svaret eller "ej fattar att vi är mäktiga att förstå helheten" och därmed låter arbetet förståndet - hans avbild - läggas för fäfot förlorar själva målet.



BENJIE

[Algotezza]

Hur vet du att GUDs omedelbara skapartanke
INTE samtidigt inkluderar pre-reflektion?

           ( )) KYREUS

Jovisst, möjligtvis, men i så fall ej linjärt tidsbunden sådan, då Gud är evig men kan inkarnera i den av oss som linjär uppfattade tiden. Men vem behöver prereflektion som ser allt klart? Eller också kan hela skapelsen sägas vara Guds reflektion över sig själv...

Kan man se det som...

A

Gud reflekterande sig själv iom skapelsen?
Säger Gud  så?
Eller att - JAG gör  er  till min avbild?
Dessutom, om Gud  tillverkat materien med  alla dess konsekvenser av livsyttringar  och den svarta  materia  o  energi som  upptar 95% av ett universum vi inte  kan se..  ännu mindre förstå...? Vart lämnar  de oss  i denna  diskussion?
Förmodligen därvid att "som vårt minne inte räcker att identifiera tidens hela process" eller att vi "av anledningen rädsla för den störste" inte tar fram svaret eller "ej fattar att vi är mäktiga att förstå helheten" och därmed låter arbetet förståndet - hans avbild - läggas för fäfot förlorar själva målet.



BENJIE

Jag förstår inte riktigt hur det du skriver skulle kunna vara ett motargument mot bilden att skapelsen är Guds självreflektion? Om Gud som tänkes reflekterar över sig själv är väl denna reflektion också oändlig?

Vad gäller sådant vi inte vet något om, grön, svart, blå, gul, röd eller annan tänkt färg på materien och energin, så kanske det vi antar om kosmos och kosmos storlek bara är 1 promille av rubbet eller en biljondels biljondel av en biljondel. För övrigt är kvantifieringar i mina ögon  meningslösa när vi talar om något oändligt. Procent hit och procent dit. Vad säger de?

A

[* KYREUS *]

Delar många av dina invändningar här i tråden just ovan. En fråga: - är det överhuvudtaget möjligt att

>>>>>>>DEFINIERA TRANSCENDENTA FENOMEN

               MED IMMANENTA BEGREPPSATTRIBUT?? <<<<<<<<


                     ("evige ") KYREUS

[Algotezza]

Delar många av dina invändningar här i tråden just ovan. En fråga: - är det överhuvudtaget möjligt att

>>>>>>>DEFINIERA TRANSCENDENTA FENOMEN

               MED IMMANENTA BEGREPPSATTRIBUT?? <<<<<<<<


                     ("evige ") KYREUS

Ja, i ett visst andligt språkspel som ger termerna man nyttjar i spelet mening är det väl möjligt... Men inte mer universellt...

A

[Benjie]

Hur vet du att GUDs omedelbara skapartanke
INTE samtidigt inkluderar pre-reflektion?

           ( )) KYREUS

Jovisst, möjligtvis, men i så fall ej linjärt tidsbunden sådan, då Gud är evig men kan inkarnera i den av oss som linjär uppfattade tiden. Men vem behöver prereflektion som ser allt klart? Eller också kan hela skapelsen sägas vara Guds reflektion över sig själv...

Kan man se det som...

A

Gud reflekterande sig själv iom skapelsen?
Säger Gud  så?
Eller att - JAG gör  er  till min avbild?
Dessutom, om Gud  tillverkat materien med  alla dess konsekvenser av livsyttringar  och den svarta  materia  o  energi som  upptar 95% av ett universum vi inte  kan se..  ännu mindre förstå...? Vart lämnar  de oss  i denna  diskussion?
Förmodligen därvid att "som vårt minne inte räcker att identifiera tidens hela process" eller att vi "av anledningen rädsla för den störste" inte tar fram svaret eller "ej fattar att vi är mäktiga att förstå helheten" och därmed låter arbetet förståndet - hans avbild - läggas för fäfot förlorar själva målet.



BENJIE

Jag förstår inte riktigt hur det du skriver skulle kunna vara ett motargument mot bilden att skapelsen är Guds självreflektion? Om Gud som tänkes reflekterar över sig själv är väl denna reflektion också oändlig?

Vad gäller sådant vi inte vet något om, grön, svart, blå, gul, röd eller annan tänkt färg på materien och energin, så kanske det vi antar om kosmos och kosmos storlek bara är 1 promille av rubbet eller en biljondels biljondel av en biljondel. För övrigt är kvantifieringar i mina ögon  meningslösa när vi talar om något oändligt. Procent hit och procent dit. Vad säger de?

A

Vad ser du öht för mänsklig mening i att GUD skulle känna något somhelst behov av att reflektera över sin klara ALLSMAKT - med förlov sagt är inte det lite barnsligt? Och vad oändligheten sedan gäller är den inte meningslös liksom ej heller micrometern eller det ännu kortare avståndet kan anses vara det, de är blott materiella relationer.

BENJIE

[Algotezza]

Hur vet du att GUDs omedelbara skapartanke
INTE samtidigt inkluderar pre-reflektion?

           ( )) KYREUS

Jovisst, möjligtvis, men i så fall ej linjärt tidsbunden sådan, då Gud är evig men kan inkarnera i den av oss som linjär uppfattade tiden. Men vem behöver prereflektion som ser allt klart? Eller också kan hela skapelsen sägas vara Guds reflektion över sig själv...

Kan man se det som...

A

Gud reflekterande sig själv iom skapelsen?
Säger Gud  så?
Eller att - JAG gör  er  till min avbild?
Dessutom, om Gud  tillverkat materien med  alla dess konsekvenser av livsyttringar  och den svarta  materia  o  energi som  upptar 95% av ett universum vi inte  kan se..  ännu mindre förstå...? Vart lämnar  de oss  i denna  diskussion?
Förmodligen därvid att "som vårt minne inte räcker att identifiera tidens hela process" eller att vi "av anledningen rädsla för den störste" inte tar fram svaret eller "ej fattar att vi är mäktiga att förstå helheten" och därmed låter arbetet förståndet - hans avbild - läggas för fäfot förlorar själva målet.



BENJIE

Jag förstår inte riktigt hur det du skriver skulle kunna vara ett motargument mot bilden att skapelsen är Guds självreflektion? Om Gud som tänkes reflekterar över sig själv är väl denna reflektion också oändlig?

Vad gäller sådant vi inte vet något om, grön, svart, blå, gul, röd eller annan tänkt färg på materien och energin, så kanske det vi antar om kosmos och kosmos storlek bara är 1 promille av rubbet eller en biljondels biljondel av en biljondel. För övrigt är kvantifieringar i mina ögon  meningslösa när vi talar om något oändligt. Procent hit och procent dit. Vad säger de?

A

Vad ser du öht för mänsklig mening i att GUD skulle känna något somhelst behov av att reflektera över sin klara ALLSMAKT - med förlov sagt är inte det lite barnsligt? BENJIE

Det beror väl på hur du definierar Gud... Något skall han väl syssla med för att få evigheten att gå? Varför inte då skapa sig en för honom själv upplevbar, oändlig  bild av sig själv?

Att kalla något barnsligt är bbara ett  retoriskt knep som bygger på din egen subjektiva värdering som jag alls icke delar!

Och vad oändligheten sedan gäller är den inte meningslös liksom ej heller micrometern eller det ännu kortare avståndet kan anses vara det, de är blott materiella relationer.

Oändligheten är inte meningslös, något jag alls icke påstått, om du läser vad jag skrivit,  men det är meningslöst, menar jag,  att beskriva den i siffermässiga termer, 95% hit och 5 % dit...

Det är som att säga: "Idag omfattar vetenskapen  ungefär 75 % av den kunskap som öht är möjlig. En ganska bra siffra, tycker jag." Är det meningsfullt?

A

[Benjie]

Hur vet du att GUDs omedelbara skapartanke
INTE samtidigt inkluderar pre-reflektion?

           ( )) KYREUS

Jovisst, möjligtvis, men i så fall ej linjärt tidsbunden sådan, då Gud är evig men kan inkarnera i den av oss som linjär uppfattade tiden. Men vem behöver prereflektion som ser allt klart? Eller också kan hela skapelsen sägas vara Guds reflektion över sig själv...

Kan man se det som...

A

Gud reflekterande sig själv iom skapelsen?
Säger Gud  så?
Eller att - JAG gör  er  till min avbild?
Dessutom, om Gud  tillverkat materien med  alla dess konsekvenser av livsyttringar  och den svarta  materia  o  energi som  upptar 95% av ett universum vi inte  kan se..  ännu mindre förstå...? Vart lämnar  de oss  i denna  diskussion?
Förmodligen därvid att "som vårt minne inte räcker att identifiera tidens hela process" eller att vi "av anledningen rädsla för den störste" inte tar fram svaret eller "ej fattar att vi är mäktiga att förstå helheten" och därmed låter arbetet förståndet - hans avbild - läggas för fäfot förlorar själva målet.



BENJIE

Jag förstår inte riktigt hur det du skriver skulle kunna vara ett motargument mot bilden att skapelsen är Guds självreflektion? Om Gud som tänkes reflekterar över sig själv är väl denna reflektion också oändlig?

Vad gäller sådant vi inte vet något om, grön, svart, blå, gul, röd eller annan tänkt färg på materien och energin, så kanske det vi antar om kosmos och kosmos storlek bara är 1 promille av rubbet eller en biljondels biljondel av en biljondel. För övrigt är kvantifieringar i mina ögon  meningslösa när vi talar om något oändligt. Procent hit och procent dit. Vad säger de?

A

Vad ser du öht för mänsklig mening i att GUD skulle känna något somhelst behov av att reflektera över sin klara ALLSMAKT - med förlov sagt är inte det lite barnsligt? BENJIE

Det beror väl på hur du definierar Gud... Något skall han väl syssla med för att få evigheten att gå? Varför inte då skapa sig en för honom själv upplevbar, oändlig  bild av sig själv?

Att kalla något barnsligt är bbara ett  retoriskt knep som bygger på din egen subjektiva värdering som jag alls icke delar!

Och vad oändligheten sedan gäller är den inte meningslös liksom ej heller micrometern eller det ännu kortare avståndet kan anses vara det, de är blott materiella relationer.

Oändligheten är inte meningslös, något jag alls icke påstått, om du läser vad jag skrivit,  men det är meningslöst, menar jag,  att beskriva den i siffermässiga termer, 95% hit och 5 % dit...

Det är som att säga: "Idag omfattar vetenskapen  ungefär 75 % av den kunskap som öht är möjlig. En ganska bra siffra, tycker jag." Är det meningsfullt?

A

 


Inget fel i att uppfatta världen som ett barn gör  - det  menar jag är en förutsättning för att nå en balanserad och riktig  bild av världen och sig  själv - däremot  är jag inte  beredd att anse  barnets tänkande eller vissa     religösa teser och föreställningar som något annat än inkorrekta ideér
Jag har alltså gör alltså ingen subjektiv värdering  om religioner, som de inget annat är än ideologier.

Dessutom anser jag  det väsentligt att säga - om jag  visste  det var sant - att vi har  uppnått 75% av  allt  vetande  som finns. Men  självklart  mer intressant  att veta vad  detta 75%-iga vetande säger i detalj  om världen,
med all reservation för vad vi menar  att "vetande" innebär/betyder .

BENJIE

[Algotezza]

Hur vet du att GUDs omedelbara skapartanke
INTE samtidigt inkluderar pre-reflektion?

           ( )) KYREUS

Jovisst, möjligtvis, men i så fall ej linjärt tidsbunden sådan, då Gud är evig men kan inkarnera i den av oss som linjär uppfattade tiden. Men vem behöver prereflektion som ser allt klart? Eller också kan hela skapelsen sägas vara Guds reflektion över sig själv...

Kan man se det som...

A

Gud reflekterande sig själv iom skapelsen?
Säger Gud  så?
Eller att - JAG gör  er  till min avbild?
Dessutom, om Gud  tillverkat materien med  alla dess konsekvenser av livsyttringar  och den svarta  materia  o  energi som  upptar 95% av ett universum vi inte  kan se..  ännu mindre förstå...? Vart lämnar  de oss  i denna  diskussion?
Förmodligen därvid att "som vårt minne inte räcker att identifiera tidens hela process" eller att vi "av anledningen rädsla för den störste" inte tar fram svaret eller "ej fattar att vi är mäktiga att förstå helheten" och därmed låter arbetet förståndet - hans avbild - läggas för fäfot förlorar själva målet.



BENJIE

Jag förstår inte riktigt hur det du skriver skulle kunna vara ett motargument mot bilden att skapelsen är Guds självreflektion? Om Gud som tänkes reflekterar över sig själv är väl denna reflektion också oändlig?

Vad gäller sådant vi inte vet något om, grön, svart, blå, gul, röd eller annan tänkt färg på materien och energin, så kanske det vi antar om kosmos och kosmos storlek bara är 1 promille av rubbet eller en biljondels biljondel av en biljondel. För övrigt är kvantifieringar i mina ögon  meningslösa när vi talar om något oändligt. Procent hit och procent dit. Vad säger de?

A

Vad ser du öht för mänsklig mening i att GUD skulle känna något somhelst behov av att reflektera över sin klara ALLSMAKT - med förlov sagt är inte det lite barnsligt? BENJIE

Det beror väl på hur du definierar Gud... Något skall han väl syssla med för att få evigheten att gå? Varför inte då skapa sig en för honom själv upplevbar, oändlig  bild av sig själv?

Att kalla något barnsligt är bbara ett  retoriskt knep som bygger på din egen subjektiva värdering som jag alls icke delar!

Och vad oändligheten sedan gäller är den inte meningslös liksom ej heller micrometern eller det ännu kortare avståndet kan anses vara det, de är blott materiella relationer.

Oändligheten är inte meningslös, något jag alls icke påstått, om du läser vad jag skrivit,  men det är meningslöst, menar jag,  att beskriva den i siffermässiga termer, 95% hit och 5 % dit...

Det är som att säga: "Idag omfattar vetenskapen  ungefär 75 % av den kunskap som öht är möjlig. En ganska bra siffra, tycker jag." Är det meningsfullt?

A

 


Inget fel i att uppfatta världen som ett barn gör  - det  menar jag är en förutsättning för att nå en balanserad och riktig  bild av världen och sig  själv - däremot  är jag inte  beredd att anse  barnets tänkande eller vissa     religösa teser och föreställningar som något annat än inkorrekta ideér
Jag har alltså gör alltså ingen subjektiv värdering  om religioner, som de inget annat är än ideologier.

Hur gör man då om man inte gör en subjektiv värdering? En objektiv? Hur går det till och vilken skala använder du och hur har denna skala fastställts?

Dessutom anser jag  det väsentligt att säga - om jag  visste  det var sant - att vi har  uppnått 75% av  allt  vetande  som finns. Men  självklart  mer intressant  att veta vad  detta 75%-iga vetande säger i detalj  om världen,
med all reservation för vad vi menar  att "vetande" innebär/betyder .

BENJIE

Du har tydligen inga problem att finna en tolkning som gör den aktuella utsagan meningsfull, genom lämpligt tolkningsperspektiv. Varför kan du inte göra detsamma lika lätt med religiösa utsagor så att dessa inte bara blir naiva och barnsliga tanke- och känslouttryck? Du vill kanske inte det...

A

[* KYREUS *]

Hur gränsdrar man skillnad mellan subjektiv och objektiv värdering?? VEM har en dylik kompetens; och med vilka verktyg?

                     ( ) KYREUS