Fragmentariska kommentarer kring "drama"

[PopJimmy]

Okej då var det dags att posta lite av mina fragmentariska kommentarer till mitt "drama/lek/spel" "meta"-filosoferande.

Nykelord i sammanhanget: Drama, Lek, Gränser, Makt, Uppmärksamhet, Perspektiv, Roller, Ritualer.


Det var en sak jag funderade på förut, som jag här kommer att benämna som "dramats fyra roller" eller "dramats två axlar" etc...

Vad är det jag försöker beskriva? Jo, jag upplever att det finns i huvudsak fyra förhållningsätt till en situation/ett drama:

Kod: Markera allt

                                           maktfullkomlig
     .     .       +--------------------------+-------------------------+
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       | Utanför situationen/ |   Innanför dramat/   |
     .     .       | Utanför dramat/        |  reglerna/etc           |
     .     .       |  Utanför reglerna      |                                |
observeran.+--------------------------+-------------------------+medverkande      
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       | Utanför situationen/ |   Innanför dramat/  |
     .     .       | Utanför dramat/etc   |         etc                  |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       +--------------------------+-------------------------+
                                               maktlös

Applicerat på en fotbollsmatch:

Kod: Markera allt

                                           maktfullkomlig
     .     .       +--------------------------+-------------------------+
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |          Domare            |          Spelare          |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
observeran.+--------------------------+-------------------------+medverkande            
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |          Åskådare         |        Avbytare          |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       +--------------------------+-------------------------+
                                               maktlös

Applicerat på en rättegång:

Kod: Markera allt

                                           maktfullkomlig
     .     .       +--------------------------+-------------------------+
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |          Domare            |          Åklagare        |
     .     .       |                                  |  Försvarsadvokat    |
     .     .       |                                  |                                |
observeran.+--------------------------+-------------------------+medverkande            
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |          Åskådare         |        Brottsoffer       |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       +--------------------------+-------------------------+
                                               maktlös

Observera att alla dessa termer är högst "provisoriska".

Finns det någon varelse som är i en absolut roll? När vi pratar om "Gudar" så pratar vi om maktfullkomliga alternativt nästintill maktfullkomliga varelser. Eller enligt vissa definitioner iaf.

Men jag vill skilja på "potentiell makt" och aktualiserat

Kod: Markera allt

                                           maktfullkomlig
     .     .       +--------------------------+-------------------------+
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |      Potentiell makt    |  Aktualiserat maktutövande
     .     .       |   (sätter gränser)     |(spelar enligt reglerna)                        
     .     .       |                                  |                                |
observeran.+--------------------------+-------------------------+medverkande            
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       |                                  |                                |
     .     .       +--------------------------+-------------------------+
                                               maktlös

Interaktionen beskriver hur vi alla kastas runt i olika "dramatiska situationer" eller "scener".



Jag tror att mycket av det "inre" dramat handlar mycket om att man har en oklar roll i dramat.

Vidare tror jag att "livet" om vi ska prata om ett slags "superdrama" eller "super-set" som innefattar alla andra draman. Det finns alltså flera kaskerande nivåer av drama. Vad menar jag med "kaskerande nivåer", jo att det finns rum som innehåller underordnade rum. Ta ett enkelt exempel: Du går till en biosalong och ser en film, här finns det alltså ett rum som innehåller ett annat rum.

Termen Analogi syftar till när ett drama sätter upp omsändigheter som skapar samma makt/rollförhållanden som ett annat drama.


Ritual syftar till då ett drama eller ett dramatiskt tillstånd övergår till ett annat. Ritualen är en betoning, en gränsdragning, ett avslutande, och detta är av central relevans för meningskapande.

Ritualer är alltså något som betonar övergångar. Födelseritualer, dödsritualer. Inledningcermonier, avslutningstal.


Vi analyserar fotboll. Fotboll är en av världens mest populära sporter, är detta en slump? Nej.

Tittar vi på fotboll så utgörs fotboll av en uppsättning regler som spelarna "måste" förhålla sig till (annars spelar de inte spelet fotboll). Domaren är till för att hålla och underlätta att spelarna "inom ramarna för reglerna", på något sätt verkar det som att vi gärna vill "gå bortom reglerna". Vi vill inte låta oss begränsas av dem. Detta är också uppenbart när man observerar åskådare av t.ex. fotboll, när åskådarna "är med i spelet" så har de "tagit sida" och det är detta som "upprätthåller dramat". Så fort en åskådare "ger upp sitt lag" så försvinner spänningen.


Spelet fotboll går i huvudsak ut på att ta sig "utanför spelet" "att stå bortom spelet". Det "inre rummet" defineras av en fyrkantig gränsdragning (för de medverkande), och det yttre rummet som utgörs av stadio, tvsänding, etc (för observatörer). Att göra mål är alltså att träda över en gräns, den enda enda gränsen som strävas efter att trädas över - alla andra gränsövertrång syftar till att hålla spelet intakt, några exempel: ut-visning, in-kast, etc. När en spelare lykas träda över gränsen på det enda "enligt reglerna" överenskomna sättet, dvs, att göra mål, så betonas detta med en övergångsritual, dvs spelet bryts för en stund, och spelaren och laget står nu "över" speletsbegräninsgar. Spelaren betonar detta genom målgester etc.


Att "göra mål" är ett förlösanade, att träda utanför begränsningarna. Hur uppmärksamheten förhåller till detta är också centralt. Ju fler spelare, ju mer uppmärksamhet, dest mer "psykologiskt värde" laddas handlingen med.





För att diskutera "handlingar", "val", etc. Vilka val och handlingar väljer man att visa i ett drama? Ta en hollywood film t.ex. varför klipper man och visar vissa av karaktärernas handlingar men inte andra? Jo för att det är bara vissa handligar som knyter an i en större kontext, höre upp i hierarkin. Ett drama kan beskrivas och brytas ner i subholoner: Pjäs, Akt, Scen, Replik/Handling. De repliker och handlingar som är "värda" att betona är de som knyter an i scenen, och de svener som är "värda" att betona/belysa/uppmärskamma, är de som sknyter an i akten.

Vad är det då som gör att en pjäs är intressant? Varför uppskattar vi ö.h.t. en film när vi går på bio? Jo för att den knyter an i något större, den knyter an i "livet".







Uppmärksamhet är ett annat centralt ämne som jag känner inte riktigt får plats i modellen. Uppmärksamhet är nära sammanknutet med makt/inlytande/propagerande. Ta ett exempel: Paris Hilton, varför upplevs hon som en mäktig person? Jo för .

Men tittar vi närmare på makten så är den väligt intressant. Även fast både Paris Hilton (i dramat "samhälle") och en fotbollsdomare i
(i dramat "fotboll") båda har väldigt mycket inflytande, så har de aldrig ett absolut maktövertag. Inte ens en diktator har det.

Man kan alltså växla den Potentiella/Virutella makten mot aktualiserad. Det finns alltså två gränser: en yttre gräns (det som definierar själva dramat) och en inre gräns (eller snarare ett inre gränsdragandet, det som dramat handlar om). För att ta ett enkelt exempel: När uppstår ett drama? Jo det måste alltid finnas begränsingar, ta "Expidition Robinsson" som exepel. Själva konceptet "Expedition Robinsson" är den "yttre gränsen" som definierar detta drama och sjärskiljer det från andra typer av draman. I dramat "Expidition Robinson" så slungas deltagarna runt i alla dessa roller.



Förväntingarär något annat som är väldigt centralt, och förväntingar är bl.a. hur det "observerande" knyter an i maktfullkomlig kontra maktlös, vi kallar någon "topdog" kontra "underdog" för att beskriva roller.



Kontext och kommentatorer.

Vad har kommentatorer för funktion? Jo, för den som inte kan reglerna för dramat så ter sig dramat väldigt konstigt, deltagaren förstår inte hur uppmärksamheten ska riktas och hur förväntingar och spänning byggs upp. Kommentatorer är alltså en slags "inkastare" i dramat. De förklarar men hjälper även till att betona betydelsen av handlingar.

Ta några andra exepel: Du hör dina två kompsiar prata om en gemensambekant till dem, en tredje person du själv inte känner, de skrattar då de nämner en distinktion egenskap hos tredjepersoenen men det gör inte du varför då? Du har inget större sammanhang att knyta an till.
Ett annat exepel: Du går till en konstvisning men tycker den är menlös. Varför? Samma sak, du har inte ett större sammanhang att tolka situationen utifrån.




Detta var som sagt några av de mest fundamentala mönsterna jag har lyckas snappa upp som jag upplever gälla för alla former av drama.

Livet och "människans möjlighet/nödvändighet" är att kastas runt bland maktlöshet/maktfullkomlighet, observerande/deltagande, etc, och jag tror inte det är någon som på något sätt är "fast" i en definitiv roll , det är bara i sagor detta finns, men jag tror sagorna har en viktig funktion, nämligen att tydligöra övergripande mönster. Men vi bör inte blanda ihop den generella formen med det aktuella innehållet.

Kungar är alltså inte maktfullkomliga, de är bara instanser av en "högre generell funktion".

Det finns andra saker som är intressanta att knyta an i denna diskussion, täker bl.a. på bdsm just nu, där man utforskar maktförhållanden.



Vidare tänker jag på att vi genom livet går från att uppleva att vi är maktfullkomliga till att mer och mer inse hur maktlösa vi är inför våra omständighetr, och målet med livet är att skapa intressanta draman och bryta sig bortom begränsingarna.

Vad är det största problemet med "tråkiga människor", jo att de är konlikträdda, de förstår inte dramats överordnade roll, det går inte at fly dramat.

Det ideala är i mina öron att skapa generella omständigheter som är tackasamma för alla människor, och vidare tillåta speciella omstädnigheter då maktförhållanden och drama kan ta plats utifrån ömsesidiga överenskommelser. Jag upplever alltså att samhällsbygget måste skapa utrymme för drama, men i särskillda sammanhang. De tillfällen vi fördömmer dramat är då dess konsekvenser som sagt sträcker sig "långt" bortom dramat själv. Ta många  droger t.ex, de påverkar alla sammanhang/situationer i personens liv, iaf om han blir beroende.

Det dåliga är alltså om vi är "fast" i ett speciellt maktförhållande, dvs, slav, till en drog, en annan människa, ett ekonomsikt system, etc.

Frihet kan alltså innebära att vi inte är fast i en uppsättning omstädnigheter, i ett specifik drama.

Men friheten blir tråkig om vi aldrig är med om något drama.

Jag tror alla mår bäst av att pendla mellan "dramatiska äventyr" och "lugn vardag".

[J R Auk]

Men man är ju bara med i dramat så länge man erkänner dom regler som dramat utspelar sig under. Menar du då att det alltid är givande att spela med under dom regler som dramat förrättas under?

Jag ser livet mycket som en lek, och när leken blir allvar, det är när man kliver utanför dom ramar som du pekar på. Reglerna upphör och viljan är direkt. Inte innesluten i något system.

Det här är det många som inte klarar av att göra. Dvs ställa sig utanför regelsystemet, dramats ramverk. Men det är för mig bara ett mått på i vad mån dom skräms av tanken på att dessa artificiella regler inte längre skulle gälla, äga tyngd.

Att leken har ett värde för utvecklingen, i sig självt, håller jag med om. Men jag anser att just detta att det är en lek, ett artificiellt ramverk, som vi förhåller oss till aldrig får glömmas och det bör inte upprätthållas av någon part som givits "domsrätt" då det då följer ofrånkomligt att det leken syftar till, utveckling, går om intet.

[Avantgardet]

Gillar din analys.

Vidare tänker jag på att vi genom livet går från att uppleva att vi är maktfullkomliga till att mer och mer inse hur maktlösa vi är inför våra omständighetr, och målet med livet är att skapa intressanta draman och bryta sig bortom begränsingarna.

Några invändningar: (1) "den dramatiska inramningen(/kontexten)" är i sig en abstraktion, en struktur som vi applicerar på en given situation för att kunna tolka och handla enligt de regler som (2) vi aktivt uppehåller genom vårt deltagande. Problemet som jag ser i detta är främst att man överlåter makt - alltså aktivt -, eller i NA-terminologi "ansvarsflykt". Det blir en ideologisk konflikt i detta skedet. Marx uppmärksammade, som vi vet, att de sällskapslekar/spel/idrotter som uttövas i ett samhälle är ett slags rit som befäster och "förklarar" produktionsförhållandena. Ett exempel är ju detta med att "vinna". Frågan är hur vi legitimerar de "dramer" som är på plats, och om det ö.h.t. finns berättigade skäl att följa förhållningsreglerna och därigenom hålla strukturerna på plats.

De sociala institutionerna överlever genom vår tro på dem. Deras ontologi är fantasin.

Vidare. Behöver vi dessa inramnningar? Denna kontinuitet och ordning?

/"kottansvarig" på kyrkogård

[Avantgardet]

Men man är ju bara med i dramat så länge man erkänner dom regler som dramat utspelar sig under. Menar du då att det alltid är givande att spela med under dom regler som dramat förrättas under?

Jag ser livet mycket som en lek, och när leken blir allvar, det är när man kliver utanför dom ramar som du pekar på. Reglerna upphör och viljan är direkt. Inte innesluten i något system.

Det här är det många som inte klarar av att göra. Dvs ställa sig utanför regelsystemet, dramats ramverk. Men det är för mig bara ett mått på i vad mån dom skräms av tanken på att dessa artificiella regler inte längre skulle gälla, äga tyngd.

Att leken har ett värde för utvecklingen, i sig självt, håller jag med om. Men jag anser att just detta att det är en lek, ett artificiellt ramverk, som vi förhåller oss till aldrig får glömmas och det bör inte upprätthållas av någon part som givits "domsrätt" då det då följer ofrånkomligt att det leken syftar till, utveckling, går om intet.

Smurf!

[J R Auk]

Nä vadå jag var ju först ju

[PopJimmy]

Förlåt om dettta inlägg är lite kladdigt, jag har lite knappt om tid nu, och kommer snart inte ha tillgång till nätet på ett tag.

Men man är ju bara med i dramat så länge man erkänner dom regler som dramat utspelar sig under.

Vänta, vi tar oss lite tid att klargöra vad detta egentligen innebär.

Du säger att man "bara" "är med" i dramat så länge man "erkänner" deom regler som dramat utspelar sig "under".

Det går att tolka det du säger på flera sätt: Har denna person en roll i dramat eller inte? Förklarat på ett annat sätt: Det du i citatet påstår, är det en utsaga som tar avstamp utanför eller innanför modellen? Förstår du vad jag menar?


För att klargöra lite dina begrepp. Med "är med" i dramat, menar du då att vara UTANFÖR en av fyra roller eller att vara EN av de två rollerna till höger (i axeln observerande-medverkande)?

Förstår du vad jag menar? Det går att tolka när du säger att man "bara" "är med" i dramat så länge man "erkänner" deom regler som dramat utspelar sig "under" som att du återberättat förhållningsättet mellan den högra och vänstra sidan av modellen! Det du säger blir alltså helt trivialt, eftersom det bara är en upprepning av vad jag sagt! Förstår du vad jag menar?

Det jag försöker säga är att mina begrepp observerande kontra medverkande "är mycket mer strikta" än ditt påpekande om vem som är "med i dramat", dvs, jag har tydligt definierat vad jag menar med att vara "me i dramat" (dvs att instansera en agent i rollen med-verkande). Alltså det jag efterlyser är en tydlig definition av "vara med i dramat" innebär med betoning på "vara med i". Du får gänra visa en egen modell som förklarar begreppen.




Vidare säger du att man bara är "med i dramat" så länge man erkänner detta. Men vänta detta gäller inte "super-dramat". För det första så kan flera subjektiva draman utspela sig samtdigt men dela på intersubjektiva eller objektiva "omständigheterna", dvs, du och jag kan ha en interaktion men vi kan vara del av helt olika världsbilder/vyer av ett gemensamt drama/omständighet, dvs.




Vi är alltså,. för det första deltagande i ett super-drama, kalla det "livet", "universum" osv, samtidigt som vi är med i drama-situatuion i vardagen.

För det andra så uppstår olika draman/situationer och HUR vi definerar dessa dramat är I VISS DOCK BEGRÄNSAD UTSTRÄCKNING upp till oss själva antar jag, MEN vilktigit att komma ihåg är att så fort vi definerar ett drama så defineirar vi SAMTIDGIT våran egna roll i dramat - en extremt viktig poäng.

Du blandar ihop hur man påverkas i (ett enskilt) drama med super-dramat. Jag konstaterar strikta att det inte går att vara utanför super-dramat - och detta är även viktigt att förstå. Och man är alltså alltid någon de fyra rollerna, oavsett hur dramat är definierat.

Och oavsett hur ett drama ser ut så vill vi av någon anledning hellre definiera om dramat så att vi får de roller vi själva vill ha, snarare än att acceptera någons annan definition av dramat om det råkar vara så att vi du defieras in i en roll vi inte vill ta del av.


Vi är alltså dömda att ta del av dramat, men vi strävar alla mot att få ta del av dramat genom de mest givande rollerna.


....




Du kanske tycker att du inte "är med" i dramat irakkonflikten när du sitter och tittar på kvällsnyheterna, men du är alltid med i dramat, du kanske definierar det annorlunda dock. Utifrån detta synsätt så är du väldigt mycket med i dramat, poängen är dock att du har en roll som är observerande snarare än deltagande, du upplever alltså dramat på ett helt annat sätt. Förstår du vad jag menar? Du är fortfarande del av dramat, men i slentrianmässighet så upplever du inte det mycket p.g.a. hur våra kulturella föreställningar konceptualiserar kring "ansvarets utsträckning" dvs våran förmåga till maktutövande i dramat etc.

Det finns alltså aldrig något val OM man är med i dramat eller inte - tror man detta har man missförstått dramats form. Det enda val man har är vilken roll man ska inta i dramat. Att vara observerande är alltså ett val, men man är fortfarande med i dramat.


Ska jag på något sätt tala om ett "Erkännande" iu förhålland till drama, så är det enda "erkännande" som existerar för agenterna i dramat att antingen utforska regelverkets komlexitet, vilket innebär lärande-utveckling, eller, att hålla stagnera i lärandeprocessen och bli dogmatisk. Detta "erkännande" är iofs av en annan karaktär än vad du med "erkännande" i ditt inlägg försökte åsyfta.






En annan parentes: Jag försökte förut få klarhet i begreppsparet passiv/aktiv, men jag fick ingen klarhet om någon som är passiv är antingen observerande/maktlös eller medverkande/maktlös eller observerande/maktfullkomlig, så jag valde att utesluta detta begreppspar.


Man kan alltså vara med (med-verkande) i ett drama utan att ens inse det. Tar vi 9/11 så var det många som var med-verkande i dramat, som satt i wtf men inte "erkännde" att det krashat in ett plan i deras hus, och dessa fick huset över sig. För dem själva var det kanske inget drama, men för oss är det ett drama.


Men för att inte fastna i för svåra grubb kring solipsism/subjektivism/intersubjektivism blablabla så kan vi konstatera att vi alltid är del av olika situationer ( dvs draman) oavsett om vi tycker det eller inte. Termen sitation är alltså synonym med drama.

Menar du då att det alltid är givande att spela med under dom regler som dramat förrättas under?

Men poängen är att du inte får strirra dig blind på "reglerna". Reglerna är inte "satta". Reglerna är något som hela tiden återskapas, regler är de viljebariärer som uppstår vid kompromisser hos viljorna, regler är alltså då många viljor slår ihop sig och går åt samma håll.

Regler är något som hela tiden "relaxas" och "spänns åt".

Det går aldrig att ställa sig i motsats till "att spela med under dom regler som dramat förrättas under", det enda som går är att göra nya regler, fatta nya beslut, dra nya gränsdragningar, komma med nya definitioner och begreppsanspråk.

Det finns alltså ett val att harmonisera i gamla låtar eller försöka lära sig nya, men nya låtar spelar alltid efter regler.

Men det blir snabbt ett probelm här: Hur noga ska en regel vara definierad för att kallas regel? Förstår du vad jag menar? Det finns alltså inga regler i den strika mening du pratar om. Du pratar om reglerna som att man antingen spelar med dem eller inte, men det jag försöker säga är att förrhållandet inte är så exklusivt. Regler är alltså snarare ett "reglerande". Vi får inte låsa oss vårat språk lura oss här, det är inte en fråga om definitiva gränsdraningnar.





Vidare säger du ju, för att citera en gång till:

"Menar du då att det alltid är givande att spela med under dom regler som dramat förrättas under?"

Det låter som du här igen bara pratar om distinktionen mellan de observerande och de medverkande rollerna.

Vidare vad menar du här med "givande"? Menar du om man står närmare maktfullkomlig än maktlös? Förstår du vad jag gör här? Det jag gör här är att flika in dina ord i min modell. Du måste alltså vara mer noga/explicit i om du syftar till att förklara saker innifrån min modell eller utifrån (dvs ufifrån en större kontext som bakar in min modell i din).

Jag ser livet mycket som en lek, och när leken blir allvar, det är när man kliver utanför dom ramar som du pekar på. Reglerna upphör och viljan är direkt. Inte innesluten i något system.

Vänta du måste vara mer tydlig vad du menar med du menar med "dom ramar du pekar på". 1. Kliver man utanför ramarna för alla draman (dvs utanför alla roller på alla nivåer) (detta ser jag som omöjligt) eller 2. går man bara över tröskeln - dvs går från en roll till en annan på motsatta axel (innanför samma drama) eller 3. går man in i ett nytt drama (dvs rör sig upp i hierarkin om omdefinerar dramat)?

Reglerna upphör och viljan är direkt. Inte innesluten i något system.

Jag håller inte med, eftersom jag definierar som sagt regler synonymt med vilja, dvs den som är viljestark är den som förhåller sig till en regel (regel dvs ett starkt viljeflöde). Det finns inget sådant som en "direkt vilja" som är totalt oberoende regler, du har en för snäv definition av regel iförhållande till mig, regel är för mig, inget som endast rör mänskliga sociala former, regel är för mig ett mycket mer abstrakt begrepp som både kan appliceras som sociala regeler såväl som "biologisk sexdrift" eller "spontant aggressivt utbrott till följd av kränkande sociala förhållningsätt/etc". Förstår du vad jag försöker peka på? Att agera sponant med direkt vilja är snanare att vara harmonisk med reglerna. Det är alltså inte en fråga hurvida man tar del av "relgerna" eller "inte". Det är en fråga om VILKA regler man harmoniserar med: Min sexdrift eller mitt anseeende. Och det är precis detta vad etik handlar om. Etik är svårt just precis eftersom det handar om att välja bort något vi egentligen skulle vilja ha kvar.



Regler är alltså inte med nödvändighet något som bidrar till samstämmighet eller kaos, regeln indikerar bara att det finns ett starkt viljeflöde, som i vissa sammanhang skapar samstämmighet och i andra kaos.

Systemet är alltså inget givet, samtidigt som det är det. Det handlar bara om hur stablia reglerna är.

Det här är det många som inte klarar av att göra. Dvs ställa sig utanför regelsystemet, dramats ramverk.

Som sagt, nu kan man tolka "ställa sig utanför regelsystemet, dramats ramverk" på flera sätt: Antingen 1. att gå utanför alla former av drama (vilket jag ser som omöjligt, men vad jag här upplever att du försöker säga är möjligt) 2. Byta roll till en observerande snarare än medverkande roll i dramat 3. Omdefiniera dramat, dvs, lägga om reglerna för dramat.

Förstår du vad jag menar? Det finns alltså flera olika barriärer, en barrär som definerar ramen för dramat konrat något som inte existerar, en barriär som skiljer maktlös från maktfullkomlig och en barriär som skiljer observerande från medverkande. Du måste var mer tydlig vilken barriär du syftar till.

Att leken har ett värde för utvecklingen, i sig självt, håller jag med om. Men jag anser att just detta att det är en lek, ett artificiellt ramverk, som vi förhåller oss till aldrig får glömmas och det bör inte upprätthållas av någon part som givits "domsrätt" då det då följer ofrånkomligt att det leken syftar till, utveckling, går om intet.

Men det låter på något sätt som du här försöker säga att vi är dömda till en given roll, dvs, en maktlöshetsroll.

Jag tror som sagt att leken inte bara syftar till utveckling, till transcendering, jag tror att leken även syftar till att existera - dvs att utgöra ett immanent manifesterande.


En annan fråga: Vad är egentligen utveckling i denna modell? Det finns utveckling åt alla sidor och hörn skulle jag nog provisorisk vilja påstå. Det går alltså att transcendera leken innifrån som en medverkare, dvs att bemästra spelet och vara en god spelare - detta slutar med att man förr eller senare blir en observatör snarare än en medverkande - man blir så skicklig på spelet att ingen ansträning krävs, samtidigt som det går att transcendera leken utifrån dvs att observera leken utifrån utan att påverkas tills man inte längre har ett behov att medverka vilket gör att allt som manifesteras också uppstår utan anstränging.

[J R Auk]

Dom draman som vi är existentiellt tvungna in i är vi i alla kvadranterna, det handlar ju bara om att medvetandegöra sig.

Således menar jag att det är i dom sociala dramerna som modellen är intressant, där låses vi av faktorer som går att påverka, men som inte ligger inom våran direkta påverkan. Dvs jämfört med naturen, vind och väder, så har vi en nästan magisk påverkan över andra människor, och systemparametrarna som sådana i en sådan situation.

Det finns alltid det oväntade, det som stjälper hela situationen, hela dramat. Oavsett situation, livet i sig självt ger oss en utväg, ett val. En dominans.

Jag reflekterar bara lite snabbt, skall läsa igenom noga ditt svar senare, det var mångt om mycket.