Fler som vaknat upp och sett sanningen?

[Oblivion]

Människans benägenhet att vänja sig vid saker och ting gör ofta att man blir "blind" och missar en massa viktiga saker i livet. Ett exempel på den här blindheten är att det för många krävs att se ett foto på sig själv för att inse att man är fet. Vi lullar på i livet och analyserar inte vissa saker särskilt mycket för att man är van vid dem, eller i vissa fall för att man inte gillar sanningen eller för att man helt enkelt inte har tillräckligt med intresse för det. För ett par år sen fick jag en mer eller mindre gigantisk insikt som jag inte fått tidigare pga. den här blindheten, en insikt som jag fortfarande tänker på varje dag och som jag verkligen inte kan släppa. Jag hade en längre tid intresserat mig för existensen av allt - universum, jorden, evolutionen och livet och insåg plötsligt i en djup analys vad jag ÄR för något på riktigt. Jag insåg i grunden vad ett liv är för något och hur otroligt konstiga vi egentligen är och ser ut tack vare evolutionen. När jag såg mig själv i spegeln kunde jag plötsligt se på mig själv mer objektivt än jag någonsin gjort tidigare och såg varken en människa, en apa eller ett djur överhuvudtaget. Jag såg ett väsen som är resultatet av miljarder år av evolution, en klump av organiskt material med ett utseende som jag inte förstår hur någon intelligent varelse kan attraheras av (ja, väldigt lustigt...) och med en hjärna som samlar ihop och bearbetar informationen från våra sinnen och på ett imponerande sätt skapar ett liv av det. Jag påstår inte att jag förstår lika mycket om det här som forskarna eller ens vanliga svenssons i allmänhet, men för mig var det en stor insikt som förändrade mitt liv. Veckorna efter insikten var minst sagt intressanta! Vart jag än gick, vilken TV:kanal eller vilken internetsida jag än kollade på så såg jag en massa evolutions-freaks, konstiga varelser, amöbor - kalla det vad du vill - och tankarna for fram och tillbaka hela tiden i djup fascination. Jag kunde inte ens se en skata utan att tänka på vad det egentligen var för något... och att stå och titta min mor i ögonen var ingen barnlek.
Idag har de här tankarna svalnat men jag tänker fortfarande på det flera gånger varje dag även om det inte är med samma inlevelse som kort efter jag fick insikten.

Är det fler som varit inne i samma tankebanor eller ska jag inse faktum och skriva in mig på Beckomberga omedelbart?
Hur djupt tänker vanliga människor egentligen på sin existens? Antingen försöker folk framstå som nobla och normala och låter bli att prata om det i rädsla för att framstå som konstiga (vilket jag uppenbarligen inte gör) eller så tänker de helt enkelt inte på sin existens på ett så djupt plan. Vad är svaret?

[J R Auk]

Jag kan lugna dig, eller jag lugnar mig med att tro att jag kan lugna dig. Jag har tänkt mycket på evolution. Var lägger den sin "medvetenhet"? Kan jag känna släktskapet med jordens alles sköna djur. Varför hävda mig, när jag ändå blir hävdad på annat håll, av mig, i form av gener, men utan mig, i form av ego.

Fascinerande blir det än mer, när man tänker sig att universum, skapas av ett och samma materiehav. Svalnar expanderar, reagerar, exploderar. Så inte bara chimpansen är min vän, stjärnor, planeter och kometer likaså.

Brahman!

[Skyline]

För min del känns evolutionen för litet långsökt. Inom mig finns en längtan att tro på något högre. En skapare bakom den genialiska varelsen vi är. Liksom skatan.. Jag förundras liksom dig varje dag över hur fantasktiska skapelser vi är. Antingen genom evolution eller som ett Guds verk. Visst kan man tycka att Gud låter ännu mer långsökt men jag står faktiskt fast i mitt beslut om att tro det. Jag är samtidigt öppensinning och lyssnar gärna till folk som har andra trosuppfattningar. Alla kan vi ha fel och man tror på det man utifrån sin erfarenheter och kunskaper känner att tro på.  

Kommentera gärna.

/Skyline

[Johan Ågren]

Vardagen är förminskande - ständigt selekterande så att vi kan överleva med minsta möjliga energiåtgång. Vi måste därför kräva våra vidgade erafarenheter - infoga dem - och göra dem till vana. Att förvånas, inlemma nya tankesätt, få ut något nytt, kräver viljestyrka eller en olycka. Vad betyder då "att flyta med"? Är det ihuvudtaget av godo? Att inte sträva efter extas, uppfyllande eller förälskelse.

Den som inte kräver livet på en djupare innebörd ser nog inte evolutionens elegans, men djupare innebörder kan även här infinna sig om en olycka sker - då allt finns där bortom varje människas selektivitet. Varje liten olycka; oförutsedda krumsprång på livets väg, bär med sig möjligheter. Att en ny dörr öppnas är en möjlighet, skrämmande till viss del. Lockelsen att ta vara på dessa nya möjligheter kanske är att "flyta med". Det rena seendet existerar och är inte det samma som det praktiska seendet. Det praktiska behöver inte vara lyckligt - bara energisnålt. Så har jag petat hål på funktionalismen, som annars är mig kär.

/Johan

[Oblivion]

Jag kan lugna dig, eller jag lugnar mig med att tro att jag kan lugna dig. Jag har tänkt mycket på evolution. Var lägger den sin "medvetenhet"? Kan jag känna släktskapet med jordens alles sköna djur. Varför hävda mig, när jag ändå blir hävdad på annat håll, av mig, i form av gener, men utan mig, i form av ego.

Fascinerande blir det än mer, när man tänker sig att universum, skapas av ett och samma materiehav. Svalnar expanderar, reagerar, exploderar. Så inte bara chimpansen är min vän, stjärnor, planeter och kometer likaså.

Brahman!

Jag har också varit inne på det där med vart "medvetenheten" i evolutionen ligger men folk envisades med att hänvisa till "Det naturliga urvalet", något som jag hittills inte har förstått krafterna bakom.  :?

Ja det är fascinerande att allt och alla kommer från samma punkt. Att vi är släkt med aporna känns inte riktigt som det ultimata släktbandet..

[Angelina]

Ja, de flesta går omkring i ett halvsovande tillstånd för det mesta, ett under att de tar sig fram överhuvudtaget. Men jag, har såklart vaknat och sett sanningen.

Ja, den var kul. Tre månader i nästan total ensamhet. Sedan bryskt inkastad i diverse sociala tillställningar. Allt spel blir plågsamt tydligt, men väldigt komiskt. Varje situation tolkas på ett nästan abstrakt medvetandeplan. Allting länkas samman. Maktkampen(generna) och Gud (jag) . Jag styr min båt i stormigt hav. Eller nej, det lät fint, men det är rätt spegelblankt just nu.

[J R Auk]

Jag kan lugna dig, eller jag lugnar mig med att tro att jag kan lugna dig. Jag har tänkt mycket på evolution. Var lägger den sin "medvetenhet"? Kan jag känna släktskapet med jordens alles sköna djur. Varför hävda mig, när jag ändå blir hävdad på annat håll, av mig, i form av gener, men utan mig, i form av ego.

Fascinerande blir det än mer, när man tänker sig att universum, skapas av ett och samma materiehav. Svalnar expanderar, reagerar, exploderar. Så inte bara chimpansen är min vän, stjärnor, planeter och kometer likaså.

Brahman!

Jag har också varit inne på det där med vart "medvetenheten" i evolutionen ligger men folk envisades med att hänvisa till "Det naturliga urvalet", något som jag hittills inte har förstått krafterna bakom.  :?

Ja det är fascinerande att allt och alla kommer från samma punkt. Att vi är släkt med aporna känns inte riktigt som det ultimata släktbandet..

Det naturliga urvalet har sina brister. Slumpens mekanik skulle behöva visas bättre för att jag skulle köpa den helt.

Men rent generellt så handlar den om att allt kan synas retrospektivt för att visa på att det som har överlevt är det som hade bättre förutsättningar för att leva. Och så bevisar man det med att dom lever. Det är inte betryggande att säga så tycker jag. Men men.

Vidare så tycker jag det är ytterst intressant att tänka på vad förändring innebär. Kan något förändras till något som inte finns? När uppstår det som är, jag har svårt att se hur det tar vägen till det nya utan att ha en väg mot det nya. Därav blir det idéella värt att beakta tycker jag.

Sen kan jag i och för sig tro på den generella evolutionsprincipen. Med arvsanlag som förs vidare osv. Det är vissa mekaniker inom teorin som jag anser konstiga. Om man läse om det så hittar man massor av exempel på gener som enligt teorin inte borde fortplantas.

[Johan Ågren]

Ja, de flesta går omkring i ett halvsovande tillstånd för det mesta, ett under att de tar sig fram överhuvudtaget.

Utan det "halvsovande tillståndet" skulle de flesta inte ta sig fram, i alla fall inte i samma rutiner. Rutinerna skapar den selektivitet som krävs, och människan slipas utifrån sina förutsättningar till perfektion att utföra uppgifterna. Levandegör människan; bryt upp den selektiva medvetandestrukturen, och det uppstår plötsligt konflikter som gör det svårare "att ta sig fram".

/Johan

[Fromm]

Angående "halvsovande tillståndet"

Läs om vad en man med låg IQ klarar av. (nej det är inte Bush)

Neuropsychological testing revealed the man had an IQ of 75, with a verbal IQ of 84 and performance IQ of 70.
The bulk of people in society have a minimum IQ of 85.

http://www.physorg.com/news104143971.html

Fascinerande vad våra känslor klarar av.

[Oblivion]

Sedan bryskt inkastad i diverse sociala tillställningar. Allt spel blir plågsamt tydligt, men väldigt komiskt. Varje situation tolkas på ett nästan abstrakt medvetandeplan.

Det där känner jag igen mer än väl! Det finns ingen ro längre, allt analyseras. Om vi nu pratar om samma sak.

[Angelina]

Analysera var ordet.  Ett tillstånd jag gärna behåller. Känner en svag rädsla att förlora mig igen. Att somna in. Vill inte det.

Men, väldigt fascinerande att se hur varje ord och gest hos människor får större betydelse än den skulle haft förut. Den konstanta symboliken.

[Kallekula]

Sanningen finns där ute!

Gjordes t.o.m. en poppis tv-serie om det.

I övrigt bakfylleångest. Eller som det sägs i liftarens guide till Galaxen där det uppdagas att Jorden egentligen är en konstruerad datamasikn för att räkna ut svaret på livet universum och allting. Människan är en del i detta. Varpå Arthur Dent (jordbo) säger till en av konstruktörerna.

Jag visste det jag har alltid kännt på mig att det är något kostigt med mig och hur jag betraktar världen och alltigt.

Konstruktören. Nej det är vanlig paranoia det lider alla varelser i universum av.

(Såg om filmen igår.)

[Angelina]

Konstigt, nej, men definitivt underhållande.
Var kommer alla dessa skepp ifrån?
The aliens are coming.

[Oblivion]

Analysera var ordet.  Ett tillstånd jag gärna behåller. Känner en svag rädsla att förlora mig igen. Att somna in. Vill inte det.

Men, väldigt fascinerande att se hur varje ord och gest hos människor får större betydelse än den skulle haft förut. Den konstanta symboliken.

Ganska kul att du skriver så för det är en av mina största rädslor. Alltför ofta hör jag äldre personer som berättar om sin inställning de hade i yngre dagar, väldigt lik min nuvarande inställning, som de sedan övergav för det normala, blinda, "lullande" livet som de flesta lever efter. Jag har en ganska tydlig plan för hur jag vill leva mitt liv för att få ut mest av det men är bisarrt nog mest rädd för att jag kommer få nya värderingar som de flesta får med åldern och att jag medvetet kommer lämna det här bakom mig. Känner på mig att det är kärleken som kommer paja allt...  :evil: Att behålla själva inställningen kommer bli det stora kruxet, så länge jag har kvar den så behöver jag inte oroa mig för att förlora analysen.

[Angelina]

Jag förstår, fast det här har inget med värderingar att göra, mera en tuning av medvetandet.  Kärleken pajar alla rädslor, menar du väl?
Men det är klart att man oundvikligen förändras hela tiden, men ibland hittar man ett jag som man verkligen vill ha kvar.