Ta sig själv på allvar - eller?

[* KYREUS *]

Försvarar  du läktarvåld? Försvarar du våldsamt språk?

Det hoppas och tror jag verkligen inte.
Men du glider starkt från grundfrågan, när du förklarar allt med att hänvisa till politiska förklaringar.

Så här bör det vara: oavsett politiskt system bör alla människor visa hänsyn mot varandra. Perspektiv: Jan Myrdal sa nyligen inför kommande TV-intervjuer att han fortfarande förvarar det offentliga Kinas angrepp vid den blodiga massakern på Himmelska Fridens Torg. Jag säger:

   KYREUS tes anno 2 007:

   * Våld föder våld*

    KY: detta gäller även verbalt + emotionellt våld


     Med vänlig hälsning,

     CHRISTER KYREUS, skör men viljestark

[J R Auk]

Du tar hellre än sk ärlig förelämpning än en falsk komplimang, så ungefär är en av dina teser. Men vem har sagt något annat? Jag förespråkar inte falskhet och verbal-manipulation, jag förespråkar ärlighet och varsamhet.

Liksom jag gav Avantgardet ett ex från sportens värld, vill jag nu ge dig ett annat ex från SJUKHUSENS VÄRLD.

I mitt jobb som präst arbetar jag mycket med vården av äldre i samhället. Nyligen var jag på tjänsteresa i Paris och samtalade med alla slags människor om:

   >>>>> VÅRDEN I LIVETS SLUTSKEDE <<<<<<<<

Summan av de samtalen kan sammanfattas i några enkla nyckelord som rimligen är lika fina mitt i livet:

                 * Ärlighet        * Uppriktighet

                 * Varsamhet       * Respekt


                  mvh KYREUS

Konnotationer till ord; är det något att ansvara för eller inte?
Som små ovetandes om ens ordet "konnotations" existens kan vi kanske inte kräva det av oss själva. Men när väl tanken om något sådant slagit rot, är vi inte tvungna av ett tydligt bör då? Ett bör som manar till eftertanke kring varför ord konnoterar som dom gör, likt vi måste ställa oss frågan varför vi känner som vi känner och inte bara stanna vid känslan. Detta är iallafall för mig uppenbart som vill nå en insikt i mig själv och min omvärld.

Det människor med bestämda uppfattningar om ords bruk gör är att dom utestänger andras kommunikativa försök. Om dom säger att dom inte får respekt på grund av ord så förstår dom inte världen ändå och skulle lika gärna kunna villfara sig att tro att dom inte får respekt på grund utav en liten fickkniv i deras mage. Vi måste tala om medvetna och medverkande subjekt.

Jag ger respekt och ärlighet med mitt ibland burdusa språk. Men insiktsfull i andra, och min egen, människors psykologi som jag är har jag inget problem att dölja mina tankar och förolämpa i förtäckta ordalag. Är det ärligt? Är det respekt? Är det att anpassa uttrycket och inte ge sin oretoriska utlaga av tenkeuttryck bättre? Är det att förutsätta att jag i mig håller ord och uttryck som andra inte kan hantera något respektfullt? Jag tycker allt detta verkar vara ett något att sätta sig över andra. Tvärt emot vad du tycks mena. Ska jag vara ärlig är jag jävligt lack på alla fisförnäma idioter som stapplar runt med ett verbalt uttrycksben, gällande både dom i besittning av dom "fina" orden som dom i besittning av dom "fula". Vakna upp, det är ett verktyg. Bruka verktyget för ditt mål, inte för en idé om verktyget i-sig.
Vad tjänar andra på att jag inte luftar tankar som vill formulera sig i ord som inte uppskattas i-sig? Jag vill att dom skall uppskattas för min mening i dom. Det är som att fördöma den flytande båten för dess utseende. Då är det inte båten man fördömer, även om den rymmer båte en estetisk form såväl som en funktion så är båten det som betecknar det som flyter. Tänk ett konstverk föreställande en båt tex. Det är främst konst och sekundärt en båt. Det är en båt i konsten, medan en bruksbåt håller konst i båten.

Det gäller att få perspektiven rätt du vet!

[J R Auk]

Orden är bara början, på det följer allsköns förtryck.

Din satan...
satan...
du din satans helvetes jävla skit!
Din jävla skit;
Bondlurk, läbbiga skurk,
ynkliga parasit!
Pottsork, snuskiga stork,
din ruttna rot, din fulla kork!
Avskum, spattig och krum,
du är så jävla dum!
Din usla gam,
din slemmige torsk,
förnicklade pappskalle,
skunk, förbanne mig,
lägg ägg, slibbiga drägg
skitstövel och bandit!
Slashas, ditt vidriga as,
piss och pest och senapsgas!!
Sopprot, helidiot, fan vad du bär dig åt!
Din sabla bock, ditt feta arsel,
våga dig aldrig mer hit!
Attans skitstropp, hörru din
saaaa, saaaatan,
helvete,helvete, helvete, helvete,
helvete,
helvetes jävla skit!

[J R Auk]

   * Våld föder våld*

Men i masochistens kammare är det åtrå och upphetsning som föder detsamma, så kanske ska vi börja där då det måste vara en ursprungligare källa än våldet självt.

Det verkar då som om din tes om att våld föder våld är bristfällig. Det måste väl rimligtvis vara något annat än våld som föder det första våldet?

[Skyline]

   * Våld föder våld*

Men i masochistens kammare är det åtrå och upphetsning som föder detsamma, så kanske ska vi börja där då det måste vara en ursprungligare källa än våldet självt.

Det verkar då som om din tes om att våld föder våld är bristfällig. Det måste väl rimligtvis vara något annat än våld som föder det första våldet?

Något annat som kan föda våld..?  Svartsjuka? Avundsjuka? Girighet? Finns mycket. Jag instämmer med Kyreus. Våld föder våld. Det blir som en ond cykel. Någon gör något dumt mot någon pga. svartsjuka. Den vederbörande ger igen vid ett senare tillfälle. Den blir då ännu argare och gör något ont tillbaka. På vilket sätt kan det sluta? De kommer ju fortsätta eftersom de hela tiden vill ge igen. Alltså, våld föder våld. Det slutar inte förrän någon tar sig i kragen och stoppar det hela. Säger förlåt och fösöker reda upp hela röran.

/Skyline

[Avantgardet]

Försvarar  du läktarvåld? Försvarar du våldsamt språk?

Våld och "våldsamt språk" är blott medel. De är ingalunda rättfärdigade i och genom sig själva, utan endast i relation till det som skall uppnås genom dem. Våld i självförsvar är allt rättfärdigat.

Så här bör det vara: oavsett politiskt system bör alla människor visa hänsyn mot varandra.

Och hur gör man det?

   * Våld föder våld*

    KY: detta gäller även verbalt + emotionellt våld


     Med vänlig hälsning,

     CHRISTER KYREUS, skör men viljestark

Vad skulle verbalt våld vara? Du gör dig själv till ett offer och kräver att hela världen skall anpassa sig till dig. Vad ger dig denna rätt? Ord kan omöjligt skada i sig. Ej heller intention. Det som gör ont när ord brukas mot oss är vårt eget förhållande till orden och de intentioner vi däri tror oss läsa. Vad ska du med så stora fötter till när du förlorar så mycken smidighet i fotarbetet?

[Skyline]

[ Ord kan omöjligt skada i sig.

Jag har inte följt er diskussion och jag kan missuppfattad sammanhanget men detta störde mig dock.

Ord kan vara till mycket skada. Inte direkt fysiskt men det kan leda till det. En praktexempel är de som tagit sitt liv efter blivit grovt mobbade i skolan, eller på Nätet..

Så här bör det vara: oavsett politiskt system bör alla människor visa hänsyn mot varandra.

Och hur gör man det?

Som nu fast tvärtom..  :shock:

/Skyline

[J R Auk]

   * Våld föder våld*

Men i masochistens kammare är det åtrå och upphetsning som föder detsamma, så kanske ska vi börja där då det måste vara en ursprungligare källa än våldet självt.

Det verkar då som om din tes om att våld föder våld är bristfällig. Det måste väl rimligtvis vara något annat än våld som föder det första våldet?

Något annat som kan föda våld..?  Svartsjuka? Avundsjuka? Girighet? Finns mycket. Jag instämmer med Kyreus. Våld föder våld. Det blir som en ond cykel. Någon gör något dumt mot någon pga. svartsjuka. Den vederbörande ger igen vid ett senare tillfälle. Den blir då ännu argare och gör något ont tillbaka. På vilket sätt kan det sluta? De kommer ju fortsätta eftersom de hela tiden vill ge igen. Alltså, våld föder våld. Det slutar inte förrän någon tar sig i kragen och stoppar det hela. Säger förlåt och fösöker reda upp hela röran.

/Skyline

E missade du mitt påpekande om att våldet inte föder sig självt utan reproducerar sig självt? Nu har du det i klarspråk

[Skyline]

E missade du mitt påpekande om att våldet inte föder sig självt utan reproducerar sig självt? Nu har du det i klarspråk

Hm.. Vad är skillnaden?  :shock:

/Skyline

[J R Auk]

E missade du mitt påpekande om att våldet inte föder sig självt utan reproducerar sig självt? Nu har du det i klarspråk

Hm.. Vad är skillnaden?  :shock:

/Skyline

Våld i aktion, våld i kraft, kan föda mer våld.
Men det är alltid något som föder det första våldet. Det måste till en upprinnelse.

Ungefär som vårt behov av en gud. Vi födde inte oss själva men vi kan reproducera oss.

Våldets gud/skapare ligger utanför våldet.

[Skyline]

E missade du mitt påpekande om att våldet inte föder sig självt utan reproducerar sig självt? Nu har du det i klarspråk

Hm.. Vad är skillnaden?  :shock:

/Skyline

Våld i aktion, våld i kraft, kan föda mer våld.
Men det är alltid något som föder det första våldet. Det måste till en upprinnelse.

Ungefär som vårt behov av en gud. Vi födde inte oss själva men vi kan reproducera oss.

Våldets gud/skapare ligger utanför våldet.

Nu förstår jag.  :D

Ungefär som vårt behov av en gud. Vi födde inte oss själva men vi kan reproducera oss.
.

Väldigt bra liknelse.

/Skyline

[Avantgardet]

[ Ord kan omöjligt skada i sig.

Jag har inte följt er diskussion och jag kan missuppfattad sammanhanget men detta störde mig dock.

Ord kan vara till mycket skada. Inte direkt fysiskt men det kan leda till det. En praktexempel är de som tagit sitt liv efter blivit grovt mobbade i skolan, eller på Nätet..

Ett något malplacerat exempel som inte på något sätt angriper mitt påstående. Vad jag hävdat är att det "skadliga" i ord ingalunda är orden själva, ej heller den avsikt med vilken de yttrats, utan den mottagande partens förhållande till orden (och deras konnotationer, samt inlästa avsikter hos uttryckaren).

[Skyline]

[ Ord kan omöjligt skada i sig.

Jag har inte följt er diskussion och jag kan missuppfattad sammanhanget men detta störde mig dock.

Ord kan vara till mycket skada. Inte direkt fysiskt men det kan leda till det. En praktexempel är de som tagit sitt liv efter blivit grovt mobbade i skolan, eller på Nätet..

Ett något malplacerat exempel som inte på något sätt angriper mitt påstående. Vad jag hävdat är att det "skadliga" i ord ingalunda är orden själva, ej heller den avsikt med vilken de yttrats, utan den mottagande partens förhållande till orden (och deras konnotationer, samt inlästa avsikter hos uttryckaren).

Att inte orden i sig inte är skadande utan bara hur mottagaren tar det till sig?

/Skyline

[J R Auk]

[ Ord kan omöjligt skada i sig.

Jag har inte följt er diskussion och jag kan missuppfattad sammanhanget men detta störde mig dock.

Ord kan vara till mycket skada. Inte direkt fysiskt men det kan leda till det. En praktexempel är de som tagit sitt liv efter blivit grovt mobbade i skolan, eller på Nätet..

Ett något malplacerat exempel som inte på något sätt angriper mitt påstående. Vad jag hävdat är att det "skadliga" i ord ingalunda är orden själva, ej heller den avsikt med vilken de yttrats, utan den mottagande partens förhållande till orden (och deras konnotationer, samt inlästa avsikter hos uttryckaren).

Grovt talat så visst är det så. Men jag vill nog säga att det ligger hopplösheten ganska nära när insikten om någons ogillande, och därav motivatorn till aggression, bli uppenbarad.

Således finns det något dåligt i våld om vi betänker vår psykologi. Det är otryggt att vara ogillad. Men det är ingalunda något oöverbryggbart med insikt om våra psykologiska effekter av vår omgivning.

[J R Auk]

Kyreus, jag hoppas du inte tog illa upp av mitt, icke påtalat, citat från Magnus och Brasse. Tänkte bara dela med mig med en av anledningarna till att jag inte kan se orden i sig som något ont, eller opassande.

Jag tyckte det var väldigt roligt när jag var 5-6 år gammal