Primär och sekundär socialisation, om - socialisering
Den primära socialisationen sker i barndomen och den sekundära ute i vanliga livet. Den första socialisationen bär upp dom övriga, eller hur är det?
Jag vill påstå att om - socialisation sker oftare än vad vi nu tänker oss att den gör. Vem tänker som sina föräldrar? Vem är som sina föräldrar? Vem är som sina förra kompisar osv.
I varje nytt tillfälle och situation så vill jag påstå att vi om - socialiserar oss! Givetvis inte från grunden men till stor del.
Visst kan vi om - socialisera oss för annars skulle psykologin inte vara till något bra alls, men jag menar här på att man anpassar sig mer än vad den nutida psykologin menar på att vi gör.
Vad tror ni?
Socialiseringsformer
Moderator: Moderatorgruppen
Enligt mina egna erfarenheter och iakttagelser finns det knappt någon människa som inte anpassar sig efter den grupp den är medlem i, men kan finnas faktorer i en människas liv som hindar denne ifrån att anpassa sig.
Den primära socialisationen brukar ofta ses som väldigt viktig i utformandet av en människa. Att många av våra personliga drag, värderingar, förmågor osv. skulle bero på våran barndom. Personligen tror jag detta är sant till viss del, men man ska aldrig glömma bort genernas makt. Generna är det som ger potentialen till att något ska blomma ut, och den primära socialiseringen uppfyller dessa potentialer. Finns ingen potential ifrån generna för t.e.x. en förmåga, kan inte den primära socialiseringen själv skapa den.
Om vi t.e.x. tar "bitande på naglar" tror jag det behövs någon form av genetisk potential för detta. Om barnets föräldrar får barnet att sluta bita på naglarna, skulle den primära socialiseringen förhindra en potential. Jag är inte helt säker på att det skulle fungera på det här sättet, men att människan är mer en genetisk skapelse än en social är jag säker på.
Den primära socialisationen brukar ofta ses som väldigt viktig i utformandet av en människa. Att många av våra personliga drag, värderingar, förmågor osv. skulle bero på våran barndom. Personligen tror jag detta är sant till viss del, men man ska aldrig glömma bort genernas makt. Generna är det som ger potentialen till att något ska blomma ut, och den primära socialiseringen uppfyller dessa potentialer. Finns ingen potential ifrån generna för t.e.x. en förmåga, kan inte den primära socialiseringen själv skapa den.
Om vi t.e.x. tar "bitande på naglar" tror jag det behövs någon form av genetisk potential för detta. Om barnets föräldrar får barnet att sluta bita på naglarna, skulle den primära socialiseringen förhindra en potential. Jag är inte helt säker på att det skulle fungera på det här sättet, men att människan är mer en genetisk skapelse än en social är jag säker på.
Jag tror att det sker en ständigt socialisering. Tankegångar och beteenden förändras när an lär sig eller snappar upp något, var sig det är medvetet eller omedvetet.
Jag anser inte att människan ur den här aspekten är mer biologisk, utan att beteenden och tankesätt i huvudsak har social grund.
För att något generellt som inte verkar vilja släppa taget: rosa och blått.
Har småflickor "anlag" för rosa? har småpojkar "anlag" för blått? Inte troligt. Jag tvivlar på att småungar föds och tänker "ÅÅÅÅH, ROSA!". Trots att jag kan försöka berätta för en pojk på 5 att han kan ha rosa tröja, så håller han likförbannat inte med mig. Denna socialisation pågår sedan hela livet - och förändras. När han är 15 kanske han inte tycker att rosa tröja är särkilt konstigt på pojkar längre.
Vissa delar, som grundanlag kan jag dock anse relevanta, men att dessa aldrig skulle utvecklas utan en social boost. Eventuellt så skulle jag ha kunnat haft läggning för att slå in någons skalle med ett vedträ, för att ta ett ganska fjolligt exempel. Det vet jag inte. Men jag vet att det funnits en allmän motkraft för att utföra våldshandlingen, vilket jag då, kanske av denna anledning, inte gjort. Om det funnits en positiv laddning i samhället, rent generellt, i att utföra en sådan handling så hade jag kanske gjort det. Kanske.
Lite dumt exempel, men jag hoppas andemeningen slår igenom.
Jag anser inte att människan ur den här aspekten är mer biologisk, utan att beteenden och tankesätt i huvudsak har social grund.
För att något generellt som inte verkar vilja släppa taget: rosa och blått.
Har småflickor "anlag" för rosa? har småpojkar "anlag" för blått? Inte troligt. Jag tvivlar på att småungar föds och tänker "ÅÅÅÅH, ROSA!". Trots att jag kan försöka berätta för en pojk på 5 att han kan ha rosa tröja, så håller han likförbannat inte med mig. Denna socialisation pågår sedan hela livet - och förändras. När han är 15 kanske han inte tycker att rosa tröja är särkilt konstigt på pojkar längre.
Vissa delar, som grundanlag kan jag dock anse relevanta, men att dessa aldrig skulle utvecklas utan en social boost. Eventuellt så skulle jag ha kunnat haft läggning för att slå in någons skalle med ett vedträ, för att ta ett ganska fjolligt exempel. Det vet jag inte. Men jag vet att det funnits en allmän motkraft för att utföra våldshandlingen, vilket jag då, kanske av denna anledning, inte gjort. Om det funnits en positiv laddning i samhället, rent generellt, i att utföra en sådan handling så hade jag kanske gjort det. Kanske.
Lite dumt exempel, men jag hoppas andemeningen slår igenom.
Slå nån me ett vetträ? Jag har nåt bättre!
[random] Häääj Eye, vääälkommen till philosophiphorumm. [/random]
Tycker jag me, så då måste det vara rätt.
Själv känns det som om jag har både läggning (ibland) för att slå in folks huvuden - och för att inte göra det (har aldrig krossat någons skalle faktiskt). Känns som man har en naturlig instinkt att inte vilja penetrera sin hud med vassa föremål till exempel och ändå sitter jag här med ett gem och pillar med det ack så mjuka handlovsstödet... jaja. Sen kan man säkert både träna bort den medfödda varsamheten om andras kroppar, liksom den medfödda aggresionen - till viss del i alla fall.
Med ett schysst vedträ slår man igenom det mesta. Nu är jag nyfiken: Av alla tänkbara trådar du kunde valt för ditt första inlägg, varför denna? Var det Patrik Perssons speciella stil som inspirerade dig kanske?
Varför inte lägga en blänkare på underforumet Mötesplatsen, där nya medlemmar kan skriva en rad eller två och presentera sig? Hoppas du trivs här!
In da cone,
Eye skrev:Jag anser inte att människan ur den här aspekten är mer biologisk, utan att beteenden och tankesätt i huvudsak har social grund.
Tycker jag me, så då måste det vara rätt.
Eye skrev:Eventuellt så skulle jag ha kunnat haft läggning för att slå in någons skalle med ett vedträ, för att ta ett ganska fjolligt exempel. Det vet jag inte.
Själv känns det som om jag har både läggning (ibland) för att slå in folks huvuden - och för att inte göra det (har aldrig krossat någons skalle faktiskt). Känns som man har en naturlig instinkt att inte vilja penetrera sin hud med vassa föremål till exempel och ändå sitter jag här med ett gem och pillar med det ack så mjuka handlovsstödet... jaja. Sen kan man säkert både träna bort den medfödda varsamheten om andras kroppar, liksom den medfödda aggresionen - till viss del i alla fall.
Lite dumt exempel, men jag hoppas andemeningen slår igenom.
Med ett schysst vedträ slår man igenom det mesta. Nu är jag nyfiken: Av alla tänkbara trådar du kunde valt för ditt första inlägg, varför denna? Var det Patrik Perssons speciella stil som inspirerade dig kanske?
Varför inte lägga en blänkare på underforumet Mötesplatsen, där nya medlemmar kan skriva en rad eller två och presentera sig? Hoppas du trivs här!
In da cone,
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster