Expert på motstridiga politiska filosofier

[JemyM]

Kan man bli så bra på att förstå filosofin bakom två komplett motstridiga politiska ideologier, att man skulle kunna debattera för den första mot den andra för att i nästa debatt debattera för den andra mot den första och ändå inte låta krystad?

Skulle man t.ex. kunna vara så påläst på socialism och liberalism att man skulle kunna föra en socialistisk retorik mot en liberal för att sedan föra en liberal retorik mot en socialist och i båda fallen gå ut vinnande ur debatten?

Eller kunna debattera effektivt för demokrati och mot demokrati?

[Tractatus]

Helt klart. Allt beror ju givetvis också på din opponents kunskap. Andra faktor är också av värde. Exempelvis argumentationstekniken och retoriken. Kan du inte övertyga din motståndare, så förvirra honom.

Om poängen nu är att "vinna" argumentationer utan hänsyn till var sanningen finns.

[Algotezza]

Kan man bli så bra på att förstå filosofin bakom två komplett motstridiga politiska ideologier, att man skulle kunna debattera för den första mot den andra för att i nästa debatt debattera för den andra mot den första och ändå inte låta krystad?

Skulle man t.ex. kunna vara så påläst på socialism och liberalism att man skulle kunna föra en socialistisk retorik mot en liberal för att sedan föra en liberal retorik mot en socialist och i båda fallen gå ut vinnande ur debatten?

Eller kunna debattera effektivt för demokrati och mot demokrati?

Visst kan man det, som en övning. Men man kan inte gör det på allvar.

A

[Sceptisk]

Det finns en viss trend i vissa samhällen, kanske mest tydligt i USA, att polarisera politiska och andra uppfattningar i två läger som vart och ett av dem håller väldigt extrema åsikter. Det finns en text jag tycker du skulle läsa som är skriven av James Neff som kommenterar på just denna tendens. Se länk nederst.

För det nödvändiga och tragiska resultatet av att dela in världen i dessa två extrema fält gör att inget av dem kan ge en realistisk bedömning av situationen och kanske särskilt underminerar alla möjligheter att ta sig ur den. Varje åskådning och uppfattning blir till en karikatyr som också utser sina egna syndabockar och rentvår sig därför från varje möjlighet till förbättring av sin egen ståndpunkt.

Det är därför jag aldrig trott på debatten som något som kan föra ett samhälle vidare. En diskussion, eller rättare sagt en kommunikation är vad som är nödvändigt för att samhället inte ska splittras mindre och mindre fraktioner där var och en till sist känner sig helt maktlös och isolerad. För det är vad som händer när möjlighet till kommunikation inte längre existerar.

Även om vi tar socialism och liberalism som exempel. Alltså den svenska varianten, där socialister nuförtiden mest verkar vara medeklass och folkpartister verkar vara kapitalister med rojalistiska anspråk. Det har förut varit nödvändigt att markera sin samhällstillhörighet med sin politiska tillhörighet. Numera verkar detta inte längre vara fallet. Det finns inget parti som ställer sig bakom kriminella, fattiga och prostituerade. Man bygger istället partierna på idéer om samhällsförbättring. Men eftersom det hela också bygger på populism så ändrar partierna ofta ställning beroende på vilken idé som verkar falla i god jord hos folket.
Men hur som helst, en kommunikation mellan dessa olika idéer verkar vara vad politiken idag har utmynnat i. Ja vi behöver frihet och få möjlighet att starta egna företag men å andra sidan, ja vi behöver något som skyddar oss ifall våra liv skulle slås i spillror. Så mellan dessa två verkar vara var kompromissen ligger medan i ytterfälten finns människor som vägrar att kompromissa och som vägrar att ha en kommunikation och föra fram sina åsikter eller lyssna på andras åsikter på ett diplomatiskt sätt.

Dessa ytterfält är i grunden väldigt lika varandra på åtminstone ett sätt och det är deras tendens att splittra samhällskommunikationen och utbytet av idéer. Som en konsekvens av detta så verkar de aldrig utvecklas heller. De har för alltid bestämt sig för vilka som är de goda och de onda och därmed jämt.
Ett annat problem med dessa grupper är att de vill genomföra förändringar med våld och tvång. Även om de säger sig stå för icke-tvång och icke-våld så gör deras oförmåga till diplomati något annat omöjligt, för människor vill inte bli tvingade hur som helst, de vill veta varför och de vill också dela med sig av sin egen uppfattning. Får man inte göra det då blir man lätt förbannad. Och det kanske inte är så konstigt heller då att de i yttern verkar bestå av väldigt arga människor. Konspirationsteorier finns i överflöd hos dom, de är övertygade om att någon annan - såklart de i den andra gruppen, är förtryckaren eller fienden.

Så som jag ser det så spelar det inte så stor roll vilken politisk ideologi man framför eller vilken åsikt man har eller vilken kunskap man har utan vad man gör med den och det beror väldigt mycket på hur ens liv ser ut, hur mogen man är, hur mycket kunskaper man har och hur bra man mår. Människor som inte mår så bra har en tendens att se fiender i allting.

Så som svar på din fråga skulle jag vilja svara med ett självklart. Men kanske inte för att man utgår ifrån att de är i grunden oppositionella och uteslutande varandra utan för att det finns något som båda ideologierna eller kunskapssfärerna kan bidra med, kunskapsmässigt, insiktsmässigt, i analyserandet av ett samhälle och även vart man bör styra kosan. Därför är det viktigt med en bibehållen kommunikation mellan alla aspekter av tänkanden och kunskaper.

Länk: http://www.rense.com/general37/plow.htm

[JemyM]

Du säger ungefär det jag själv funderat på Sceptisk. Jag har tappat mycket förtroende för politiken. Det känns mest dumt att varje bra förslag som läggs fram av en politiker skall skjutas ner av en annan politiker helt enkelt för att de är konkurrerande partier. Många av de äldre partierna tar upp viktiga frågor och har ofta värderingar som är viktiga som sedan de övriga partierna strider mot bara för sakens skull. Varför är allt socialdemokraterna säger vara dåligt för moderaterna och varför är allt moderaterna säger är dåligt för socialdemokraterna... kan det verkligen vara så?

[Lasarus]

Eller kunna debattera effektivt för demokrati och mot demokrati?

Det finns goda exempel på detta ifrån exempelvis det antika Grekland, bättre än det finns idag skulle jag vilja påstå, eftersom man inte var demokratiska fundamentalister (som vi är idag). Aristokrati, monarki och demokrati var jämförbara och alla styrelsesätten ansågs kunna vara både goda eller urarta till skräckvälden. Retoriken stod också högt i kurs och man satte ett värde i att kunna uttrycka sig bra och lära sig att argumentera för sin sak.

[Algotezza]

Eller kunna debattera effektivt för demokrati och mot demokrati?

Det finns goda exempel på detta ifrån exempelvis det antika Grekland, bättre än det finns idag skulle jag vilja påstå, eftersom man inte var demokratiska fundamentalister (som vi är idag). Aristokrati, monarki och demokrati var jämförbara och alla styrelsesätten ansågs kunna vara både goda eller urarta till skräckvälden. Retoriken stod också högt i kurs och man satte ett värde i att kunna uttrycka sig bra och lära sig att argumentera för sin sak.

Det ingick väl i den sanne sofistens utbildning att kunna argumentera för vad som helst med vilka medel som helst...? Som kändisadvokater idag... Vår tids sofister...

A

[Lasarus]

Det ingick väl i den sanne sofistens utbildning att kunna argumentera för vad som helst med vilka medel som helst...?

Precis, en naturlig del av retoriken.

[Algotezza]

Det ingick väl i den sanne sofistens utbildning att kunna argumentera för vad som helst med vilka medel som helst...?

Precis, en naturlig del av retoriken.

Är sosfism något negativt eller något positivt?

Vad jag förstått ogillade Platon sofister därför att de var demokrater...

A

[Lasarus]

Han var nog mest sur för att han såg dem som värderelativister.

[Algotezza]

Han var nog mest sur för att han såg dem som värderelativister.

Det var nog både det ena och det andra hos sofistarna som retade den gode Platon. De kunde ju tjäna en hel del pnegar på att undervisa den övre medelklassens och överklassens ynglingar, när dessa ville komma upp sig i samhället.

Money talks...

A