Social isolering

[Tony The Pony]

När man inte har någon att prata med . Men om man väljer att inte prata med någon; Diagnostiserades med detta epitet.. Och i mitt fall var det nog mer utav ett val att inte prata med någon; snarare än att jag inte hade någon att prata med, dock så vet jag inte riktigt mot slutet om det verkligen var ett val, då jag under en tid hadde kvasikompis, som jag gärna samtalade med; till min mors stora förtret.

Förlåt mig om jag bubblar konstigt, brukar bli så här när jag skriver innan läggdags (stilnocten)..

Egentligen var väl meningen med tråden;

Vad har ni för tankar och funderingar kring "social isolering" ?? kan social isolering under en kortare tid vara bra? Själv fick det mig att dyrka Morrissey under en längre tid -- hur vi nu ska se på det.

Men min slutsats på just denna posten: Social isolering kan vara ett frivilligt val, som kan vara bra för individen. (nu glider vi in på determinismen, men men)

[Tony The Pony]

Nu vet jag inte riktigt varifrån jag fick att det kunde vara bra; men jag bara tror det. Jag fick bättre självkännedom och fick mer tid att fundera kring just mig. Men sen läste jag Äcklet.. och då gick det åt helvete  :roll:

[Tony The Pony]

flummig post, raderad

[Skyline]

Människan är en varelse som behöver sällskap och umgänge. Annars blir man knas, se på de fångar på Guatemalabasen som blev instängda i isoleringscell i månader efter månader, de förlorade förståndet. MEN i normala förhållanden så tycker jag definitivt att ensamhet, en frivillig sådan, ofta är nyttig. Jag söker mig ofta till ensamheten för attt tänka över saker, om livet, dess mening, problem i mitt liv, lösningar till dem, val jag skall göra, gudomlighet mm. Det är skönt att reda ut och tänka igenom saker ibland men majoriteten av min tid tillbringar jag helst med andra människor. Lite spontana funderingar från mig. Intressant ämne Tony, det är något jag också funderat mycket på.


/SKYLINE

[Jörgen]

Människan varierar som varelse med behov av omgänge från individ till individ - den ene behöver uppmärksamhet eller utbyte nästan hela tiden för att känna sig trygg, den andre behöver lite av det, är sig själv nog.

[Algotezza]

Människan är en social varelse som ibland behöver kunna dra sig tillbaka i sin ensamhet för att slicka sår, mentalt och kroppsligt, och för att reflektera, tänka, finna sig själv, hämta andan. Vi behöver andra för att få en relevant och fungerande självbild, för att bekräftas, hämta mental föda via dialogen med andra. Överdriven ensamhet där men frivlligt eller ofrivvligt dra sig undan från andra leder till mental inkrökning och asocialitet, överdriven gemenskap där man helt glömmer bort att dra sig tillbaka ibland, leder till utbrändhet, uttorkning av ens inre.

Många djur, åtminstone högre däggdjur,  har det också som vi, både behov av gemenskap och ensamhet.

Vi har både en social identitet där vi har ett socialt värde och en "ensamidentitet" där vi har ett "solovärde" och dessa två utgör i bästa fall utgör en harmonisk, organisk helhet, men problem uppstår när de olika identiteterna kommer i konflikt med varandra och man upplever sig som falsk i umgänget med andra.

Mina  motton är: "Omväxling förnöjer" och "Omväxling - att skifta mellan olika aktiviteter -  är också en form av vila".

Hemskt vad det här lät psykologiskt korrekt - men det är så jag upplever att det förhåller sig...

A

[Jörgen]

Jo, man är både människa och människan, en bland alla.

[Algotezza]

Jo, man är både människa och människan, en bland alla.

Och Människan, representant för mänskligheten när vi möter utomjordingar...

A

[Jörgen]

Ni skulle inte känna igen de som sådana.

[Skyline]

...slicka sår, mentalt och kroppsligt,

Kroppsligt? Hm.. Gör du det?  :roll:

...Överdriven ensamhet där men frivlligt eller ofrivvligt dra sig undan från andra leder till mental inkrökning och asocialitet, överdriven gemenskap där man helt glömmer bort att dra sig tillbaka ibland, leder till utbrändhet, uttorkning av ens inre.

Detta är sant. Man måste hitta en balans, liksom med allt annat i livet. Man skall inte över- erller underdriva någonting egentligen. Inte äta för mycket, eller för lite, samma med sömn, humor, träning osv. Och denna balans är som Jörgen sade indeviduell. Vissa behöver olika mycket av saker o ting som tex. ensamhet och umgänge i det här fallet.


/SKYLINE

[Angelina]

Social isolering är fantastiskt bra. Reboota.

[Avantgardet]

Vad fan skulle "social isolering" vara? Gör ett försök! Gör ett försök att isolera dig själv från andra! Varsågod! Sopa rent din hjärna, ut med alla intryck och minnen som bär spår av andras in/medverkan. Bort med alla saker omkring dig som bär samma typ av spår. Inte ens i skogen finner du en plats där inte nån djävel redan varit med sin bärplockare! Social isolering existerar inte. Om vi menar med social isolering att det är att dra sig undan umgänge så får vi precis samma problem (vad är TV och böcker, dataspel, annat än umgänge?). Om vi däremot menar (och nu försvinner eran redan på förhand antagna negativa klang av begreppet) en reducering av det "sociala bruset" för att finna "sinnesro" för att därigenom kunna fokusera sina själsliga krafter på något angeläget, oavsett vad nu detta kan vara, så bör det väl rimligtvis inte ses som något negativt i ett samhälle som är så snabbt att pådyvla oss "självförverkligandet" som religiös dogm? Kanske dags att städa upp i tankarna igen? Sopa rent!

[Avantgardet]

Själv är jag lika ensam bland andra som jag trängs i ensamheten.

[Lasarus]

Isolera dig ett tag, men kom gärna fram igen efter en stund. Du är ju trots allt rättså social.

[Angelina]

Egoistiska navelskådare va...