Zokrates, ja fast även om barnens beteende är hela vuxenvärldens fel så hjälper det inte att hitta någon att skylla alltihopa på. Eftersom hela vuxenvärlden gör fel så måste vi se på vad detta fel består i. Visst är ansvarstagande en del i det hela, men jag är personligen ingen existentialist. Jag tror inte på doktrinen om absolut personligt ansvar kontra meningslös tillvaro. Tvärtom, jag är mer åt det nyplatonistiska hållet och tror att vi har en intim kontakt med gudarna som ger oss visdom att leva, tills dess att vi av någon anledning rycks ur gudarnas händer.
Detta är vuxenvärldens stora fel. De rycker barnen ur gudarnas händer och vill själva äga barnen och mata dom med sina egna högst subjektiva uppfattningar. Barnen sätts på institution och tvingas tävla med varandra för de vuxnas gunst. Barn som utsätts för denna påverkan kommer att bete sig som det där parasitiska monstret du talar om. För det är ju att vara en parasit som skolan lär ut. Om du inte tar för dig, om du inte slåss mot de andra och ser till ditt eget, då är du ute ur gamet och måste försöka nå trygghet och uppskattning på andra sätt.
Sjukligheter är ofta väldigt paradoxala. Du talar om personligt ansvar men som jag skrev innan, detta om personligt ansvar där det enda som existerar är du och ditt mål, är i grunden just den ideologi som skapar våldet. Barn ska visserligen lära sig att bli oberoende, men man kan inte tvinga barn till att vara oberoende för det kommer göra dom skrämda och ännu mer beroende och tvärtom, om man tvingar barn att vara beroende kommer dom att bli alltmer upproriska.
Något som gör mig jävligt förbannad är när man ser föräldrar gå på stan med sina barn och ständigt lägger sig i vad barnen gör, "kom hit", "nej gör inte sådär", "akta på dig", "kom hit nu!", "gå därifrån!", "ta inte på det där". Detta beteende hos föräldrar som tror att de kan styra barn med kommandon ungefär som man styr en häst med tyglar. Barnen beter sig som barn betett sig i alla tider, men på grund av den onaturliga situationen så tror föräldrarna att dom tvingas dressera barnen. Detta är det onda. Barn måste få lov att utforska sin omvärld efter sin egen förmåga och få känna sig välkomna tillbaka till förälderns famn.
Därför tycker jag som en enkelt princip är att barnet ska söka föräldern, inte tvärtom. Godheten (precis som Gudarna) tvingar sig aldrig på, men den finns där om man behöver den.
Protester mot ungdomsvåldet
Moderator: Moderatorgruppen
Visst i stora drag delar jag dina tankar eftersom jag själv som barn sökte mina föräldrars uppskattning, jag ville vara till deras hjälp, inte tvärtom.
Men alla är inte som jag, perfekta, skyr våld och älskar medmänniskor som jag inte ens känner. Världen är en osäker plats där våld och död kan drabba vem som helst. Godtrogna människor blir utnyttjade, har själv varit utnyttjad i hela mitt liv och ändå upprepar jag samma misstag om och om igen, för jag vill tro gott om andra, jag vill kunna lita på dig eller dig trots att vi inte ens har träffats.
När jag talar om ansvar så avser jag vars och ens ansvar att inte förstöra för andra genom att bära sig illa åt. Om jag däremot förstör för mig själv är det min sak och ingen annans.
Att föräldrar är aningen överbeskyddande däremot är något som den som skaffar barn lätt håller med om. Barnen vet ju inte sitt eget bästa och att rusa ut i trafiken och bli överkörd av en bil är kanske något barnet inte överlever av för att lära sig sitt misstag.
Men trådens tema var ungdomsvåld och för att knyta an till det igen så hävdar jag att det till största delen inte är barnens fel, utan just vi vuxna, men framförallt vårt moderna samhälle som har decimerat den positiva kontakten mellan generationerna, det har skapats generationsklyftor som inte är positiva och hållbara.
För inte alls så länge sedan så umgicks man med varandra på ett mer naturligt sätt, barn, föräldrar och deras föräldrar. Alla var viktiga och alla hade uppgifter som tilldelats dem, allt för att underlätta vardagen.
Dessa sysslor band ihop familjerna och gjorde att förståelse och respekt växte fram. Dagens barn är sysslolösa på allt som är meningsfullt och givande.
Bristen på mening skapar idioter, punkt slut.
Men alla är inte som jag, perfekta, skyr våld och älskar medmänniskor som jag inte ens känner. Världen är en osäker plats där våld och död kan drabba vem som helst. Godtrogna människor blir utnyttjade, har själv varit utnyttjad i hela mitt liv och ändå upprepar jag samma misstag om och om igen, för jag vill tro gott om andra, jag vill kunna lita på dig eller dig trots att vi inte ens har träffats.
När jag talar om ansvar så avser jag vars och ens ansvar att inte förstöra för andra genom att bära sig illa åt. Om jag däremot förstör för mig själv är det min sak och ingen annans.
Att föräldrar är aningen överbeskyddande däremot är något som den som skaffar barn lätt håller med om. Barnen vet ju inte sitt eget bästa och att rusa ut i trafiken och bli överkörd av en bil är kanske något barnet inte överlever av för att lära sig sitt misstag.
Men trådens tema var ungdomsvåld och för att knyta an till det igen så hävdar jag att det till största delen inte är barnens fel, utan just vi vuxna, men framförallt vårt moderna samhälle som har decimerat den positiva kontakten mellan generationerna, det har skapats generationsklyftor som inte är positiva och hållbara.
För inte alls så länge sedan så umgicks man med varandra på ett mer naturligt sätt, barn, föräldrar och deras föräldrar. Alla var viktiga och alla hade uppgifter som tilldelats dem, allt för att underlätta vardagen.
Dessa sysslor band ihop familjerna och gjorde att förståelse och respekt växte fram. Dagens barn är sysslolösa på allt som är meningsfullt och givande.
Bristen på mening skapar idioter, punkt slut.
Du och jag tänker inte på samma sätt, du tänker precis likadant som alla andra. Lika bra att göra klart det till att börja med så att vi kan börja hitta skillnaderna i hur vi tänker.
Det är först ganska typiskt hur alla måste skriva ner sina åsikter i fomren av ett manifesto. Detta är en situation som inte går över bara för att man tycker illa om den eller för att man själv på något sätt skulle vara höjd över den. Att hindra barn från att springa ut i trafiken är en sak, en överbeskyddande förälder är något helt annat, det tror jag du håller med mig om.
Detta med personligt ansvar fungerar inte. För även om jag så att säga "bara skulle förstöra för mig själv" så kommer det ändå att involvera andra. Man måste flytta ganska långt bort från samhället för att aldrig involvera andra i ens handlingar. Även om man skulle ta livet av sig så kostar det samhället ca 3 miljoner kronor, plus familjens begravningskostnader, inklusive alla vänners och släktingars sorg och saknad.
Vi lever på en sjuklig övertro på individens förmåga. Detta gör att man skäms för att söka hjälp och känner skuld för att man är tvungen att ta hjälp av andra. Detta kopplat till en tävlingsmentalitet i skol och arbetsliv alstrar otrygga människor och arga människor.
Det är först ganska typiskt hur alla måste skriva ner sina åsikter i fomren av ett manifesto. Detta är en situation som inte går över bara för att man tycker illa om den eller för att man själv på något sätt skulle vara höjd över den. Att hindra barn från att springa ut i trafiken är en sak, en överbeskyddande förälder är något helt annat, det tror jag du håller med mig om.
Detta med personligt ansvar fungerar inte. För även om jag så att säga "bara skulle förstöra för mig själv" så kommer det ändå att involvera andra. Man måste flytta ganska långt bort från samhället för att aldrig involvera andra i ens handlingar. Även om man skulle ta livet av sig så kostar det samhället ca 3 miljoner kronor, plus familjens begravningskostnader, inklusive alla vänners och släktingars sorg och saknad.
Vi lever på en sjuklig övertro på individens förmåga. Detta gör att man skäms för att söka hjälp och känner skuld för att man är tvungen att ta hjälp av andra. Detta kopplat till en tävlingsmentalitet i skol och arbetsliv alstrar otrygga människor och arga människor.
Sceptisk skrev:
Vi lever på en sjuklig övertro på individens förmåga. Detta gör att man skäms för att söka hjälp och känner skuld för att man är tvungen att ta hjälp av andra. Detta kopplat till en tävlingsmentalitet i skol och arbetsliv alstrar otrygga människor och arga människor.
Ja, tillvaron består av en tät väv av beroenden. Minsta sak vi gör påverkar andra och vad andra gör påverkar oss. Vill man förändra något kan man börja var man vill. Bara man börjar. Men allt tar tid, kräver arbete och det finns inga genvägar, patentlösningar.
"Ingen människa är en ö."
Individualiteten är ett faktum, indivudualismen en myt, en fiktion.
A
Algotezza aka Algotezza
Jag är bara intresserad av hur problemet ser ut och hur man kan lösa det. I detta fallet, vad gäller skolan och hela samhällsproblematiken så tror jag nog att man måste börja om från scratch. Det funkar inte att pilla på denna konstruktion som är i grunden felaktig. Vore mycket enklare att förändra i grunden, och säkert också mycket billigare. Jag vet inte hur mycket pengar staten lägger på skolorna, men jag är oerhört skeptisk till att dessa pengar skulle göra någon skillnad. Eleverna behöver inte fler datorer, bättre skolmateriel eller något sådant, de behöver sin familj och sin frihet att själva utforska världen.
Sceptisk skrev:Jag är bara intresserad av hur problemet ser ut och hur man kan lösa det. I detta fallet, vad gäller skolan och hela samhällsproblematiken så tror jag nog att man måste börja om från scratch. Det funkar inte att pilla på denna konstruktion som är i grunden felaktig. Vore mycket enklare att förändra i grunden, och säkert också mycket billigare. Jag vet inte hur mycket pengar staten lägger på skolorna, men jag är oerhört skeptisk till att dessa pengar skulle göra någon skillnad. Eleverna behöver inte fler datorer, bättre skolmateriel eller något sådant, de behöver sin familj och sin frihet att själva utforska världen.
Vad innebär det att förändra något i grunden? Från "scratch"? Riva allt och bygga upp nytt... Rent praktiskt, hur?
A
Algotezza aka Algotezza
Det börjar aldrig praktiskt. Det börjar alltid som en social rörelse som vill se en förändring och det utmynnar i praktiska förändringar. Ju fler som inser det destruktiva i den pågående sociala dynamiken, som avlar fram vinnare och förlorare ur en helt normal massa människor, desto starkare blir den kraften till förändring. Och därför är det också väldigt svårt att säga vad denna kraft kommer att åstadkomma för förändringar. det beror ju helt och hållet på folks kunskaper och värderingar.
Svenska skolor och karriärstagar är kanske inte lika höga som dom i andra länder. I vissa länder skiljer man mellan hög och lågpresterande barn redan vid 11-12 års ålder och bestämmer därifrån deras framtid som antingen arbetare eller intellektuella. Skulle ett sådant system tolereras i Sverige? Knappast. Detta beror på att i den Svenska dynamiken existerar det ett annorlunda socialt kraftfält och detta beror nog på att Svenskar är socialistiskt medvetna och har andra värderingar än de rått kapitalistiska som finns i många andra västländer.
I fallet med skolorna så tror jag det har att göra med en uppsättning dolda regler som finns där för att rättfärdiga skolans existens. Alla känner naturligtvis till dessa regler och samarbetar för att hålla dom dolda under ytan. Detta inkluderar lärare som föräldrar och även barnen hakar på. Du känner väl till alla dessa barnintervjuer om "det nya betygsystemet" som var väldigt vanligt för ett tag sedan. Man frågade barnen själva vad de tyckte om de nya betygsystemen och de gav exakt de slags svar som de visste var förväntade av dom att säga. Det var inte en enda en som sa till exempel att "Jag vill inte ha något betygsystem". De dysfunktionella sociala dynamikerna upprätthålls alltid av dolda regelsystem för hur man ska kommunicera, vad man ska svara på frågor och så vidare.
Min tes är att om man blottlägger dessa regler, som faktiskt fungerar som en dold mytologi i vår vardag. Så kan folk inte längre upprätthålla dess symmetri utan den kommer att sönderfalla. Alla kommer inse dess absurditet och vilja hitta på något annat. Men vad de kommer göra går inte svara på i dagsläget. Det beror ju på vad dom vill göra.
PS. Ville bara tillägga att spelet om vinnare och förlorare är ju något som aldrig tar slut i skolan. Det är ett perpetuellt vinnar/förlorar förhållande som skapas. Normalt i sociala samspel så görs en uppgörelse, sedan den är färdig så reorienterar sig hela gruppen efter det. Men om uppgörelsen aldrig får ett slut, så bibehålls varje individ i ett konstant tillstånd av reorientering och måste ständigt om och om igen påbörja en social läkning som aldrig sker. Det är bl.a. detta som skolbarn utsätts för.
Svenska skolor och karriärstagar är kanske inte lika höga som dom i andra länder. I vissa länder skiljer man mellan hög och lågpresterande barn redan vid 11-12 års ålder och bestämmer därifrån deras framtid som antingen arbetare eller intellektuella. Skulle ett sådant system tolereras i Sverige? Knappast. Detta beror på att i den Svenska dynamiken existerar det ett annorlunda socialt kraftfält och detta beror nog på att Svenskar är socialistiskt medvetna och har andra värderingar än de rått kapitalistiska som finns i många andra västländer.
I fallet med skolorna så tror jag det har att göra med en uppsättning dolda regler som finns där för att rättfärdiga skolans existens. Alla känner naturligtvis till dessa regler och samarbetar för att hålla dom dolda under ytan. Detta inkluderar lärare som föräldrar och även barnen hakar på. Du känner väl till alla dessa barnintervjuer om "det nya betygsystemet" som var väldigt vanligt för ett tag sedan. Man frågade barnen själva vad de tyckte om de nya betygsystemen och de gav exakt de slags svar som de visste var förväntade av dom att säga. Det var inte en enda en som sa till exempel att "Jag vill inte ha något betygsystem". De dysfunktionella sociala dynamikerna upprätthålls alltid av dolda regelsystem för hur man ska kommunicera, vad man ska svara på frågor och så vidare.
Min tes är att om man blottlägger dessa regler, som faktiskt fungerar som en dold mytologi i vår vardag. Så kan folk inte längre upprätthålla dess symmetri utan den kommer att sönderfalla. Alla kommer inse dess absurditet och vilja hitta på något annat. Men vad de kommer göra går inte svara på i dagsläget. Det beror ju på vad dom vill göra.
PS. Ville bara tillägga att spelet om vinnare och förlorare är ju något som aldrig tar slut i skolan. Det är ett perpetuellt vinnar/förlorar förhållande som skapas. Normalt i sociala samspel så görs en uppgörelse, sedan den är färdig så reorienterar sig hela gruppen efter det. Men om uppgörelsen aldrig får ett slut, så bibehålls varje individ i ett konstant tillstånd av reorientering och måste ständigt om och om igen påbörja en social läkning som aldrig sker. Det är bl.a. detta som skolbarn utsätts för.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Vad jag vet har det aldrig tidigare i mänsklighetens historia ägt rum så lite våld per capita i världen som det gör nu. Vad jag vet har våldet, räknat på det sättet, minskat i takt med att civilisationer växt fram så att klankonflikter som finns hos naturfolk och liknande blivit alltmer sällsynta. Hos de flesta naturfolk av den sort som fortfarande anses leva ungefär som vi gjorde på stenåldern är risken för att bli dödad av en annan människa långt större än risken för att dö i sjukdom (tvärtom mot hur det är hos oss), och att ungdomar dödar varandra är vad jag vet långt vanligare hos de flesta naturfolk än hos oss. Framväxten av skolor och andra institutioner, med allt vad de innebär av den attityd Sceptisk beskriver att samhället har gentemot barn och ungdomar, kan alltså inte sägas ligga bakom någon ökning av ungdomsvåldet, för någon sådan ökning har inte ägt rum - tvärtom.
Det är den ökade nyhetsrapporteringen av våldet som gör att man lätt får intrycket att människan blivit mer våldsam på sistone. Att det förekommer ungdomsvåld är helt fel fokus. Ungdomsvåld har alltid förekommit, och tidigare oftast mer än idag. Vad som nu istället är det stora hotet mot mänskligheten är människans tendens att bygga kraftfullare och kraftfullare vapen, typ kärnvapen och ännu värre saker. Vad jag är rädd för är att mänskligheten om bara några årtionden utvecklat vapen bestående av AI och nanorobotar eller biologiska vapen, som kan både tillverkas och användas av lite vem som helst utan några större specialkunskaper, och som kan förinta hela mänskligheten i ett nafs. Det är ett så stort bekymmer att vi kanske gör klokt i att strunta i allt annat och fokusera på det redan nu, så att faran inte ens hinner uppstå. När den uppstått är det för sent. Att få ned ungdomsvåldet, och även att få ned våldstendenser över huvudtaget, är en godtycklig fokusering. Fokusera hellre på hur vi ska göra för att som art överleva _kombinationen_ av [allt kraftfullare och mer för allmänheten lättillgängninga massförstörelsevapen] och [den trots allt återstående lilla tendens att gripa till våld som finns kvar hos människan].
Vi står inför en situation som visserligen innefattar en lägre våldsamhet hos människor än tidigare, men i gengäld en kraftigt accelererande teknologisk förstörelseförmåga hos dem som trots allt kan tänka sig att tillgripa våld.
Det är den ökade nyhetsrapporteringen av våldet som gör att man lätt får intrycket att människan blivit mer våldsam på sistone. Att det förekommer ungdomsvåld är helt fel fokus. Ungdomsvåld har alltid förekommit, och tidigare oftast mer än idag. Vad som nu istället är det stora hotet mot mänskligheten är människans tendens att bygga kraftfullare och kraftfullare vapen, typ kärnvapen och ännu värre saker. Vad jag är rädd för är att mänskligheten om bara några årtionden utvecklat vapen bestående av AI och nanorobotar eller biologiska vapen, som kan både tillverkas och användas av lite vem som helst utan några större specialkunskaper, och som kan förinta hela mänskligheten i ett nafs. Det är ett så stort bekymmer att vi kanske gör klokt i att strunta i allt annat och fokusera på det redan nu, så att faran inte ens hinner uppstå. När den uppstått är det för sent. Att få ned ungdomsvåldet, och även att få ned våldstendenser över huvudtaget, är en godtycklig fokusering. Fokusera hellre på hur vi ska göra för att som art överleva _kombinationen_ av [allt kraftfullare och mer för allmänheten lättillgängninga massförstörelsevapen] och [den trots allt återstående lilla tendens att gripa till våld som finns kvar hos människan].
Vi står inför en situation som visserligen innefattar en lägre våldsamhet hos människor än tidigare, men i gengäld en kraftigt accelererande teknologisk förstörelseförmåga hos dem som trots allt kan tänka sig att tillgripa våld.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Zokrates skrev:Frågan jag ställer mig är om det verkligen finns "meningslöst" våld, eller om våldet som sådant alltid fyller en funktion, dvs, har en mening.
Bra fråga!
Om man mot förmodan lyckades utrota all förmåga till våld inom mänskligheten (t.ex. genom genmanipulation eller hypnos), skulle det innebära en risk för mänsklighetens framtida överlevnad på något sätt, att aldrig mer kunna utöva våld, menar du?
En risk man kan tänka sig är att vi, om vi någon gång i framtiden blir anfallna av utomjordingar, har mindre chans att försvara oss om vi för länge sedan glömt bort hur man slåss än om vi kontinuerligt har underhållit det kunnandet genom att slåss med varandra. Men frågan är hur stor risken är att mänskligheten blir anfallen av utomjordingar någon gång i framtiden, och hur stor sannolikheten i så fall är för att dessa utomjordingar ska vara just så avancerade att de kan vinna över oss om vi glömt bort hur man slåss, men vara möjliga för oss att besegra om vi inte glömt bort hur man slåss. Multiplicerar man dessa två sannolikheter blir det inte mycket kvar. Då kanske det väger tyngre att man får bort mycket lidande genom att utrota all förmåga till våld inom mänskligheten.
En annan tänkbar risk med att utrota all förmåga till våld hos mänskligheten är att om någon människa efter det mot förmodan återutvecklar våldstendenser, står alla andra människor försvarslösa mot den människan, och det kan i värsta fall kanske bli mänsklighetens undergång. Våld kanske behöver vara någorlunda jämnt utspritt över mänskligheten för att olika människor inte ska bli alltför olika kapabla att använda våld. Det resonemanget utgår från att våld inte går att utrota för gott. Det kanske är så. Hur kan man någonsin vara säker på att våld inte återkommer, när man utrotat det? Och om det återkommer, återkommer det förmodligen hos en eller några få människor först. Och då är kanske risken för mänsklighetens överlevnad större än i dagsläget där våld utövas av lite alla möjliga människor hela tiden, så att olika läger inom mänskligheten på så sätt mer eller mindre balanserar varandras makt.
Justin Case
Jag säger inget om att våldet skall utrotas en gång för alla. Jag säger heller inget om att människan kan bli våldsam. Det är hennes naturliga rätt att bli våldsam. Just därför är det viktigt med samhällsstrukturer som alstrar mer fredlighet och vänskap än motsättningar och våldsamheter. Detta går att göra något åt.
Eftersom vapenindustrin hänger samman med den övriga samhällsformen, vi kan se på t.ex. Nordkorea, så kommer även den att förändras om det övriga samhället upphör med sina inre motsättningar. USA är ett annat land som visar på att jag har rätt. Inget annat land i världen utövar en så dominerande militärmakt över resten av världen och inget annat land är heller så internt splittrat och har en sådan tro på att man ska vara bäst annars är man en förlorare.
När människor blir fastlåsta i dessa aggressiva relationer mellan varandra i ett samhälle så kommer de också att projicera samma slags relation på omvärlden och dra in alla i sitt maktspel och måste därför också i allt snabbare takt utveckla sin teknologi för att få fram större och farligare vapen.
Ett typiskt exempel på sådan kapprustning är under det kalla kriget mellan dåvarande supermakterna USA och Ryssland.
En annan intressant grej i detta var hur hela USA reagerade vid 911 attacken. Alla USA's krig, förutom deras inbördeskrig, har skett utanför landets gränser. Medan de kan sitta i sin borg och elda upp krigsstämningen så har de aldrig behövt känna på någon konsekvens av detta krigshetsande. Amerikanare, eller människor med en starkt elitisktisk antisocial mentalitet (litar inte på något, det är en dog eat dog värld, etc) tror naturligtvis att ifall institutionerna skulle falla så skulle det utbryta anarki och kaos. Det intressanta med 911 var att exakt det motsatta hände. Folk kom tillsammans och hjälptes åt. Att skicka ett flygplan i en skyskrapa är naturligtvis en krigshandling, men det mottogs som något helt annat. Det var en väckarklocka och jag tror det inte uppfattades så av enbart Amerikanarna utan även för Svenskar och alla andra Europeer också.
Detta innebär att våld i sig inte behöver vara något som splittrar och är dåligt. Det är egentligen inte våldet i sig som är problemet i varken skola eller samhälle, utan det är den elitistiska hetsen som odlar fram en allmän misstro mellan samhällsmedborgarna, skapar koalitioner inom samhället som riktar sig mot underprivilgerade eller liknande och utvecklas in i oändliga maktstrider som ingen kan vinna. Ibland leder dom till våld, ibland till rent status quo, men oavsett vilket så är det ohälsosamt och destruktivt för alla i samhället och det kan vara ganska svårt att ta sig ur det när det väl startat.
Jag säger inget om att våldet skall utrotas en gång för alla. Jag säger heller inget om att människan kan bli våldsam. Det är hennes naturliga rätt att bli våldsam. Just därför är det viktigt med samhällsstrukturer som alstrar mer fredlighet och vänskap än motsättningar och våldsamheter. Detta går att göra något åt.
Eftersom vapenindustrin hänger samman med den övriga samhällsformen, vi kan se på t.ex. Nordkorea, så kommer även den att förändras om det övriga samhället upphör med sina inre motsättningar. USA är ett annat land som visar på att jag har rätt. Inget annat land i världen utövar en så dominerande militärmakt över resten av världen och inget annat land är heller så internt splittrat och har en sådan tro på att man ska vara bäst annars är man en förlorare.
När människor blir fastlåsta i dessa aggressiva relationer mellan varandra i ett samhälle så kommer de också att projicera samma slags relation på omvärlden och dra in alla i sitt maktspel och måste därför också i allt snabbare takt utveckla sin teknologi för att få fram större och farligare vapen.
Ett typiskt exempel på sådan kapprustning är under det kalla kriget mellan dåvarande supermakterna USA och Ryssland.
En annan intressant grej i detta var hur hela USA reagerade vid 911 attacken. Alla USA's krig, förutom deras inbördeskrig, har skett utanför landets gränser. Medan de kan sitta i sin borg och elda upp krigsstämningen så har de aldrig behövt känna på någon konsekvens av detta krigshetsande. Amerikanare, eller människor med en starkt elitisktisk antisocial mentalitet (litar inte på något, det är en dog eat dog värld, etc) tror naturligtvis att ifall institutionerna skulle falla så skulle det utbryta anarki och kaos. Det intressanta med 911 var att exakt det motsatta hände. Folk kom tillsammans och hjälptes åt. Att skicka ett flygplan i en skyskrapa är naturligtvis en krigshandling, men det mottogs som något helt annat. Det var en väckarklocka och jag tror det inte uppfattades så av enbart Amerikanarna utan även för Svenskar och alla andra Europeer också.
Detta innebär att våld i sig inte behöver vara något som splittrar och är dåligt. Det är egentligen inte våldet i sig som är problemet i varken skola eller samhälle, utan det är den elitistiska hetsen som odlar fram en allmän misstro mellan samhällsmedborgarna, skapar koalitioner inom samhället som riktar sig mot underprivilgerade eller liknande och utvecklas in i oändliga maktstrider som ingen kan vinna. Ibland leder dom till våld, ibland till rent status quo, men oavsett vilket så är det ohälsosamt och destruktivt för alla i samhället och det kan vara ganska svårt att ta sig ur det när det väl startat.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Sceptisk skrev:Justin Case
Jag säger inget om att våldet skall utrotas en gång för alla.
Det uppfattade jag det inte heller som, jag spann vidare till den tanken själv. Hur kan man veta att man utrotat våldet en gång för alla? Det kan man väl aldrig veta, för hur lång framtid man än utrotar våldet. Däremot kan man fråga sig om det vore bra om mänskligheten upphörde att utöva något som helst våld för en oviss, kanske mycket lång tid framåt.
Vad tror du, vore det bra att, om det vore möjligt idag, göra mänskligheten helt oförmögen till våld, för en ospecificerad tid framåt - även om det inte går att helt utesluta att våld återuppstår igen någon gång längre fram? Om inte, varför inte? Av de skäl jag angav, eller av andra skäl?
Jag säger heller inget om att människan kan bli våldsam. Det är hennes naturliga rätt att bli våldsam. Just därför är det viktigt med samhällsstrukturer som alstrar mer fredlighet och vänskap än motsättningar och våldsamheter. Detta går att göra något åt.
Ja, det kanske går. Dock är det inte självklart att det _bör_ göras något åt. Det kan finnas viktigare saker att göra något åt, som konkurrerar om vår tid och energi. Som t.ex. att bygga upp högteknologiska immunförsvar mot genteknikbiovapen och nanovapen för att skydda mänskligheten mot hi-tech-terrorister, något som kan vara i antågande mycket snart. Jag tror man bör fråga sig vad som hotar mänsklighetens överlevnad i första hand. Ungdomsvåldet kan visserligen mycket väl vara ett hot mot mänsklighetens överlevnad (genom att dagens ungdom är morgondagens ledare och makthavare), men det är ändå inte självklart att det effektivaste att göra är just att fokusera på ungdomsvåldet, för det finns även många andra faktorer som samverkar till att skapa hot mot mänsklighetens överlevnad.
Eftersom vapenindustrin hänger samman med den övriga samhällsformen, vi kan se på t.ex. Nordkorea, så kommer även den att förändras om det övriga samhället upphör med sina inre motsättningar. USA är ett annat land som visar på att jag har rätt. Inget annat land i världen utövar en så dominerande militärmakt över resten av världen och inget annat land är heller så internt splittrat och har en sådan tro på att man ska vara bäst annars är man en förlorare.
När människor blir fastlåsta i dessa aggressiva relationer mellan varandra i ett samhälle så kommer de också att projicera samma slags relation på omvärlden och dra in alla i sitt maktspel och måste därför också i allt snabbare takt utveckla sin teknologi för att få fram större och farligare vapen.
Ett typiskt exempel på sådan kapprustning är under det kalla kriget mellan dåvarande supermakterna USA och Ryssland.
En annan intressant grej i detta var hur hela USA reagerade vid 911 attacken. Alla USA's krig, förutom deras inbördeskrig, har skett utanför landets gränser. Medan de kan sitta i sin borg och elda upp krigsstämningen så har de aldrig behövt känna på någon konsekvens av detta krigshetsande. Amerikanare, eller människor med en starkt elitisktisk antisocial mentalitet (litar inte på något, det är en dog eat dog värld, etc) tror naturligtvis att ifall institutionerna skulle falla så skulle det utbryta anarki och kaos. Det intressanta med 911 var att exakt det motsatta hände. Folk kom tillsammans och hjälptes åt. Att skicka ett flygplan i en skyskrapa är naturligtvis en krigshandling, men det mottogs som något helt annat.
Jag tycker det låter vinklat att säga att det mottogs som något "helt annat" än en krigsförklaring, med tanke på att USA:s ledning därefter gick ut i ett "krig mot terrorismen" med stöd från större delen av folket.
_En_del_ amerikaner kanske mottog det som något helt annat än en krigsförklaring, men hur mycket har dessa lyckats påverka händelseutvecklingen i världen?
Det var en väckarklocka och jag tror det inte uppfattades så av enbart Amerikanarna utan även för Svenskar och alla andra Europeer också.
Detta innebär att våld i sig inte behöver vara något som splittrar och är dåligt.
Du verkar inte tycka att 911 var dåligt? Jag tror 911 var mestadels dåligt. Dels genom det lidande det direkt förorsakade, men kanske främst på grund av att det rört upp hat och hot som nu utgör en fara för mänsklighetens överlevnad, mer nu än före 911. Visst fick 911 vissa positiva effekter också, som du nämner, men är du säker på att det kompenserar för det onda som 911 och dess efterdyningar i form av ytterligare terrorismskapande "krig mot terrorismen" ställt till med i världen? Vilka tecken ser du på det?
Det är egentligen inte våldet i sig som är problemet i varken skola eller samhälle, utan det är den elitistiska hetsen som odlar fram en allmän misstro mellan samhällsmedborgarna, skapar koalitioner inom samhället som riktar sig mot underprivilgerade eller liknande och utvecklas in i oändliga maktstrider som ingen kan vinna. Ibland leder dom till våld, ibland till rent status quo, men oavsett vilket så är det ohälsosamt och destruktivt för alla i samhället och det kan vara ganska svårt att ta sig ur det när det väl startat.
Tävlingsmentaliteten skapar lidande hos människor på vissa sätt, som du säger, men utan tävlingsmentalitet skulle vi kanske å andra sidan inte ha nått så långt i teknologiutveckling - en teknologiutveckling som snart kan skapa ett paradis, enligt Ray Kurzweil m.fl. framtidsforskare (även om den även innebär risker för mänsklighetens överlevnad):
www.singularity.nu
www.hedweb.com
Om vardagsvåldet, som kanske (om du har rätt) uppstår delvis på grund av tävlingsmentalitet, är ett pris mänskligheten måste betala för sina teknologiska framsteg (som kanske förutsätter tävlingsmentalitet), kan det visa sig vara värt det många gånger om. Ty paradiset kommer vi inte att lägga ned i första taget, när vi väl byggt det.
Anta att vi alla är släkt i rakt nedstigande led till Grok, som levde på stenåldern, och som slog ihjäl stenåldersmannen Ugro för att kunna våldta hans fru Uvvi. Hade du velat att Grok istället respekterade andra människors liv och kropp, även om det hade inneburit att ingen av oss hade fått bli till, och att mänskligheten försvunnit kort efter Groks tid, på grund av att en sådan fredlighet från Groks sida skulle ha betytt att människor varit mindre kraftigt genetiskt programmerade att ta för sig av överlevnadsbetingelserna med aggression och våld - något som även hade påverkat människors beteende gentemot andra djur, på ett för mänsklighetens överlevnadschanser ogynnsamt sätt, så att mänskligheten hade strukit med?
Justin Case
Du talar alltså om en slags "människans frigörelse från hennes barbariska natur", i detta fallet genom teknologi. Jag känner nog till denna tankegång då den är väldigt vanlig, särskilt hos socialdarwinister och andra materialister, men jag delar den definitivt inte. Människan kan inte göra något åt sin egen existens på det sättet. Det spelar ingen roll hur mycket teknologi, vapen, datorer, bilar och andra godtyckliga prylar hon samlar på sig. Inget av detta har något inneboende liv som kan förändra människan som hon redan är. Det är heller inte ens nödvändigt för problemet sitter inte i hur människan är utan i hur hon har konstruerat sin tillvaro, i detta fallet genom att bygga en mycket farlig civilisation medan hon tror att hon bygger sitt eget paradis. Bilden av en grottvarelse som Grok är enbart ett nödvändigt imperativ i denna civilisationsideologi om människans frigörelse från påstådda djuriska och primitiva sidor och att detta med nödvändighet skall göras av människan själv - naturligtvis genom teknologi. Som att lyfta sig själv i håret, anser jag. Människan är den hon är och jag har inga anmärkningar på den saken för vi är inte ansvariga för hur människan är. Däremot så skapar vår civilisation problem. Tydligen är det problem du är villig att förbigå eller kanske inte inser, du verkar iallafall mena att du tycker det är värt det. Vad kan jag säga; att du har fel? Jag delar inte din tro till att börja med så en vidare diskussion på dina premisser vore helt meningslöst.
Du talar alltså om en slags "människans frigörelse från hennes barbariska natur", i detta fallet genom teknologi. Jag känner nog till denna tankegång då den är väldigt vanlig, särskilt hos socialdarwinister och andra materialister, men jag delar den definitivt inte. Människan kan inte göra något åt sin egen existens på det sättet. Det spelar ingen roll hur mycket teknologi, vapen, datorer, bilar och andra godtyckliga prylar hon samlar på sig. Inget av detta har något inneboende liv som kan förändra människan som hon redan är. Det är heller inte ens nödvändigt för problemet sitter inte i hur människan är utan i hur hon har konstruerat sin tillvaro, i detta fallet genom att bygga en mycket farlig civilisation medan hon tror att hon bygger sitt eget paradis. Bilden av en grottvarelse som Grok är enbart ett nödvändigt imperativ i denna civilisationsideologi om människans frigörelse från påstådda djuriska och primitiva sidor och att detta med nödvändighet skall göras av människan själv - naturligtvis genom teknologi. Som att lyfta sig själv i håret, anser jag. Människan är den hon är och jag har inga anmärkningar på den saken för vi är inte ansvariga för hur människan är. Däremot så skapar vår civilisation problem. Tydligen är det problem du är villig att förbigå eller kanske inte inser, du verkar iallafall mena att du tycker det är värt det. Vad kan jag säga; att du har fel? Jag delar inte din tro till att börja med så en vidare diskussion på dina premisser vore helt meningslöst.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster