Hjälp med att finna en stabilare "självbalans"

[Avantgardet]

Mitt svar är enkelt: sluta bry dig!

Hur slutar man bry sig? Genom att gå till botten och kravla sig upp igen.

[Erkan]

Mitt svar är enkelt: sluta bry dig!

Hur slutar man bry sig? Genom att gå till botten och kravla sig upp igen.

Godkväll!

jag hade GÄRNA bara slutat bry mig, vilket jag oxå gör imellan åt, men det hjälper inte mig att bli av med mina blockeringar i min sociala kompetens i praktiken, för dem finns där ändå mer eller mindre från olika situationer, jag tror att iallafall i mitt fall så hjälper de inte mig att blunda för problemet och försöka se om man kan börja om från början och sen "hoppa över" det "gamla" problemet, för de kommer inte funka, kan jag inte se problemet i vitögat på ett eller annat sätt ( jag vet ju fortfarande inte hur jag ska göra för att bli av med det ) så kommer jag antagligen aldrig bli av med det..

[Avantgardet]

Men vad är detta problem? Det är ju bara ett problem så länge som du intalar dig att du har nåt att skörda på situationens andra sida s.a.s. Som att det du redan extrapolerar ur livet inte är tillräckligt, som att du vill vara någon annan än du redan är. Du har här redan gett andra (Mannet - konventionen) beslutsrätt över vem du skall vara och vad du skall sträva efter. Om du verkligen hade velat det du säger dig vilja, och du inte hade velat det motsatta (det som du redan gör), så hade du väl gjort det? Det är en fråga om konflikterande viljor, men hur du prioriterar dem är den viktiga frågan - och på vems grund detta görs.

[Erkan]

Men vad är detta problem? Det är ju bara ett problem så länge som du intalar dig att du har nåt att skörda på situationens andra sida s.a.s. Som att det du redan extrapolerar ur livet inte är tillräckligt, som att du vill vara någon annan än du redan är. Du har här redan gett andra (Mannet - konventionen) beslutsrätt över vem du skall vara och vad du skall sträva efter. Om du verkligen hade velat det du säger dig vilja, och du inte hade velat det motsatta (det som du redan gör), så hade du väl gjort det? Det är en fråga om konflikterande viljor, men hur du prioriterar dem är den viktiga frågan - och på vems grund detta görs.

Problemet är att jag inte kan utnyttja min sociala förmåga i tal, då olika sorterts "spärrar" sätter käppar i hjulet för mig, och de är detta som är själva problemet, och detta i sin tur har gjort mig mer o mer osäker och försvagat min självkänsla markant. Och därför bad jag om råd och tips att ta sig ur den onda cirkeln av begränsning.

[german.timofejev]

Erkan

Vad har du gjort hittisl fär att lösa ditt probelm?

[Avantgardet]

Vad fasen är "social förmåga"? Jag begriper verkligen inte. I vissa situationer så aktualiseras en större del av ens egen person (de tillägnade "intressena") vilket gör att man framstår som "social". Att vara en "social individ" bara för socialitetens skull är detsamma som att säga att "Man skall vara social" (ett egenvärde), vilket är just detta konventionens godtycke (vilket underförstått regleras av produktionskrafterna). Mannet ("das Man"). Finns inget värre, i mina ögon, än sådana "käcka" och "sociala" (läs: inställsamma) typer. Ytliga strebers som söker tillskansa sig inflytande genom andra, och inte genom egna begåvningar, den sociala färdigheten blir ett slags substitut som på samma gång urholkar kulturens mångfald.

Vad är din "sociala förmåga" annat än de sätt den tar sig uttryck på? Är inte "social förmåga" också att kunna välja bort meningslös socialitet?

[Skyline]

Erkan, jag har varit i liknande situation. Flytt sociala förhållanden fast jag gärna vill vara kvar. Svårt att förklara, Har nog mycket med självförtroendet och självkänslan att göra. Jag har alltid haft dåligt självförtroende  men jag har bättrat på det ganska mycket på senare tid. Hur?

Mitt svar är enkelt: sluta bry dig!

Det ligger en hel del i det men det är inte allt. För att göra detta måste man ha självförtroende vilket man inte har vilket är anledningen till att man vill göra det. En ond cirkel. Men man kan ändå bestämma sig för att göra något man inte har självförtroende till. Praktiskt så är det inte så svårt utan det är den mentala biten som stoppar. Gör som så, låtsas att du har bra självförtroende och du kommer inom en tid ha det. Men det är inte lätt, det vet jag själv, det tar tid och träning för att vänja sig. Det finns ett ordspråk som säger:

Bete dig som du vill vara och snart kommer du vara som du beter dig.

Vilket innebär;

Kan man vara någon annan än man är?

Att ja, jag tror att man kan vara någon annan än man är. Man ändrar enligt mig den man är hela tiden genom de val man gör i situationer. Ett exempel: Om jag en dag är på glatt humör och är givmild ger saker åt vänner och gör saker åt min föräldrar och hjälper folk med olika saker. Då är jag ju en givmild och omtänksam person. Men om jag nästa dag är frustrerad över något och inte alls är på humör och kanske buttrar och roffar åt mig alla godsaker i huset och sätter mig vid Tv.n,    då kommer jag vara en butter och egoistisk människa. Hm.. mja, kanske inte så bra metafor men förhoppningsvis kom min poäng fram. Jag väljer alltså i varje stund den jag är genom de val jag i varje stund gör. Anser jag iaf.  

Vad fasen är "social förmåga"?

Jag tror han syftade på den typ av sociala kompetens som finns för att kunna möta och kommunicera med olika människor på ett bra sätt. Veta vad som är bra/dåligt och lämpligt/olämpligt att säga i olika sociala situationer. Hur man beter sig med människor helt enkelt, Erkan, rätta mig om jag tar fel.


/S

[J R Auk]

Jag är lite i ett mållöst tillstånd just nu, blev lite chockad av din text eftersom de stämde in på precis alla punkter du förklarade, jag vet att de antagligen är på bättringsväg eftersom att acceptera att man har ett problem och faktiskt försöka få hjälp med det är ett stort steg bara det, men att verkligen förändra min sociala kompetens är fortfarande lite svårt att inse att de går, som du säger har mina fantasier tagit över ganska mkt för vad andra personer tycker om mig och hur deras förväntningar på mig är..

Frågan är bara hur jag ska gå till väga för att faktiskt förändra min situation i praktiken och inte bara veta om den..

tack för era kloka svar de uppskattas ovärderligt mkt!

Om du kände igen min text och kände att den relaterade till det du sökte beskriva så tycker jag att du skall tänka en gång till på att prova det jag föreslår.

Jag tror nämligen att allt som behövs är att få en liten liten boll att rulla. Och när väl det är gjort kommer den samla på sig i storlek och växa.

Ser att du i senare poster frågar vad du praktiskt, konkret, skall göra. Och jag kan bara upprepa mitt råd. Ta kontakt och blotta din rädsla, nervositet. Det är vad du gömmer, inte dina åsikter, inte det som du tänker att du skall säga. Det är rädslan i sig själv som du gömmer. Att tror att det är orden, talet, kommunikationen som skall övas på tror jag är missledande.

Det du behöver göra är att jaga dina föreställningar om vad som följer på att någon får syn på din "sårbarhet". Detta kan konkret göras genom att visa den, genom att verbalt kommunicera att det är en situation som ger dig obehag.

Sen tror jag att du måste tänka på dom signaler som inte kommuniceras verbalt. Om det är så att du lider av det här så syns det nog. Vare sig du tror att det gör det eller inte. Kanske inte att det syns som en nervositet, ångest, men något uppfattar nog din omgivning.
Där tror jag också att det kan vara till stor hjälp att ge uttryck för vad det är som du känner för den du talar med.

Tänk dig. Vi vill att dom vi möter skall vara förklarbara. Vi vill inte se ett beteende som vi inte kan förklara för då börjar vi ifrågasätta självkontroll, interna motiv, osv. Att dölja något, om detta fås syn på, är att göra sig oförklarbar. Om inte det som ser det dolda kan finna ut det själv. Att vara oförklarbar skapar en rädsla hos människor. Dom känner sig inte lika säkra. Och så ges det tillbaks till den som döljer, missas att förklaras, och cirkeln är sluten och det hela eskalerar ofta.

Betänk vad fräcka vissa kan vara. Till synes tala om vad som helst med vem som helst, förolämpa, smickra ja ge uttryck för vad som helst. Detta hänger ihop med denna förklarbarhet. Om jag har kommunicerat till någon att jag trivs med att tala, att jag gillar sociala sammanhang. Då finns det ett utrymme för mig att uttrycka det mesta. Det uppstår inte en fråga om varför jag sa det ena eller det andra. Det förklaras med hjälp av att: han gillar att tala, han vill behålla situationen som den är. Orden är ett medel för umgänget.

Jämför då det med förklarbarheten som ges någon som inte uppfattas trivas i ett socialt sammanhang.

Varför sa han så? Han verkar inte trivas, det måste finnas baktankar. Någon ting blir inte sagt här, blir jag utnyttjad?

Nu har jag här överdrivit lite, men generellt följer det den här principen.
Därför är det av väldigt stor vikt att förmedla en öppenhet. Det är viktigt att skicka samma signaler verbalt som man gör omedvetet, eller medvetet, kroppsligt. Betänk skådespelaren. Vad avgör om denne är duktig? Om kroppens språk harmonierar med den underförstådda meningen i orden som ges uttryck.

[PopJimmy]

Vad fasen är "social förmåga"? Jag begriper verkligen inte.

Jag definierar social förmåga såhär: Förmåga att göra anspråk på hur det "outalade sociala kontraktet" för en given situation bör definieras. Dvs att kunna formulera Problemet med stort P. Den som kan lösa problemet med stort P får inflytande av gruppen.

Men utöver detta behöver vi kunna lösa problemet utifrån realistiska begränsningar (dvs de faktiska villkoren för situationen).

Vad problemet med stort P är, beror naturligtvis helt på värderingarna hos observatörerna och deltagarna i situationen. Men ofta finns en osäkerhet kring vad som råder, och den som har social förmåga är den som vågar gå in och definiera och omdefiniera kontrakter.

Det är naturligtvis ledarskap jag pratar om. Förmågan att kunna leda hänger tätt samman med förmåga att kunna följa, dvs, underkasta sig villkoren i situationen.


För att kunna navigera i den sociala kontexten använder vi språket, språket är alltså en förutsättning för den sociala förmågan. språket innebär att klassificisera och definiera generaliseringar/specificeringar.


Att ha social förmåga innebär att ha inflytande/makt över andra. Problemet med dussinmänniskan är att han är rädd att underkasta sig villkoren, detta kräver mod.


Inte tid att skriva mer just nu...

[Avantgardet]

Men finns det några säkra rätt och fel? Om det inte gör det så förblir ju social förmåga svårt att begripa. Eller skall den endast ses i förhållande till det egna subjektets viljanden och strävanden, som en social överlevnadsstrategi? För djävla mycket strävanden här i världen, vi borde alla ta det lugnare. Varför denna hysteri? Jag och en kompis protesterade en jul genom att röra oss i slowmotion en hel eftermiddag, uppehöll trafiken när vi korsade gatan, hindrade folk att komma in i butiker. Tror ingen begrep vitsen med det hela. Långt tillbaka i tiden fokuserade man mest på att äta under den här vinterperioden, det behöver jag också göra.

[Angelina]

Den var rolig.  

Jag fattar inte hur ni orkade en hel eftermiddag. Kändes det inte skumt att börja röra sig i "normal" takt sen?  I hyperfart.

[A]

Sjysst definition! Godnatt.