Vad är detta? Berätta det för mig.

[A]

Okej.

Här försöker JAG göra något poetiskt anmärkningsvärt,
och så kommer du och gör MIG illa.

[A]

Jag stannar där jag skulle kunna förstå mer
av innehållet av vad som egentligen ägde rum,
men insåg värdet av att utforska mellanlandet.
Ett land där ingen är säker.

[A]

Mycket seriöst.

[Avantgardet]

Du har rätt, vissa blir vimmelkantiga, andra navigerar som fisken i vattnet. Svindel. Jag är en sån som stiger högst och kraschlandar, men jag har spunnit så många strängar till min lyra att jag nu vävt in mig i kokong. Hur fan trasslar jag mig ur den här väven nu då?

Spela några toner på den där trollflöjten, jag behöver stillhet och ro. Söv mig, begrav mig.

[A]

Haha!

Ja varsågod att fortsätta spinna vidare på denna tråd. Redan klivit in i rummet, trollflöjten blomstrar! Riktigt GRÖNA färger spottas upp och ner efter väggar och tak, fyller allt, tillsammans med ett otroligt EKO.

!!EKO!!

Kommer du Högst även denna gång? Vem är du? Vart ska du? Jag såg dig kliva in i rummet. Allt detta medan jag satt ovanför dörren på huk. Jag är nog spindelmannen.

Kladd. Och förlåt. Målningen rinner.
Fortare, fortare, farande fortfarande. Öde. Öken. Sand.
Knappt någon luft alls
(jag håller mig dramatiskt med bägge händerna runt min hals,
som att jag kvävs, faller ner på mina knän).
Ett stort fält av GulBrunt.

[A]

HAHA

Som ett stånd stiger skrattet!

[A]

Med ett ADHD-tempo klickar jag mellan flikarna på Mozilla, som för mig är en bättre internetwebläsare än Explorer (ta inte illa upp Explorer men det var ju faktiskt lite kul). Jag känner mig inte välkommen i någon flik. Det känns mest som en aktivitet som pågår oberoende av mig, och att jag bara är en passiv betraktare. Visst kan jag skriva saker, som det här, eller som det där, en kommentar här och var. Men jag känner mig inte riktigt välkommen med kommentaren. Inte heller känner jag mig riktigt välkommen att ens besöka sidan. Musik är i bakgrunden, en annan dimension, som färgar det jag läser eller skriver. Jag fortsätter att skriva. Egentligen fast jag inte har något att säga. Men det är en nyfikenhet som driver mig. Mest av allt skulle jag vilja känna mig välkommen. Men det är något som förhindrar mig att känna mig välkommen. Kanske det är för att det inte är på riktigt, inte något utav det. Kanske vi vet om det. Vi kanske bara håller fasaden uppe, i brist på kontakt med sanningen om att allt är på låtsas.

[A]

Nej. Förresten, det heter Jag.
Inte vi. Detta stora misstag.

... flyter vidare.

[Minded]

Vad detta är? Bra fråga, men det verkar rätt häftigt  :D

Vet ni själva vad det är för något?

[Tony The Pony]

DU DÄR! JA, JUST DET - DU!

DRA TILL LÅNGTBORTISTAN!! Man får ju fnatt(e)!

Om ingen någonsin känner för att storma in och göra en Kalle Anka-referens, får jag väl göra det själv.

[Tony The Pony]

WAAAAA STILNOCT-SNURRIG TONY SPRINGER FÖRBI (tänk er detta i huvudet) TA ETT JÄVLA JÄRNRÖR; FÖRVANDLA TONY TILL HJÄRNDÖD.

[Tony The Pony]

Men Tony, Du är ju redan hjärndöd.

Men inte fan ligger jag i nån kista eller så.

[Anders]

Samtidigt, i den stilla, extatiska klaustrofobikänslan börjar man ana en gryning, det gäller bara att få upp locket.

[A]

GRYNING, saxofonsolo för första gången.

[A]

Slår på micen, 1, 2.
1,2.
Publiken ser jag inte.
Strålkastare rakt i ansiktet.
Måste hålla aktiviteten igång.
1,2, 1,2 - Hallå, hallå.
Han skriker "Ja den funkar"
Jag kliver ner.