amy skrev:livet kom till för att gud började drömma/skapa. atomer drömde molekyler, molekyler drömde celler, celler drömde varelser. energi har bra fantasi.
Döden drömde sig till liv.
MVH
Algotezza
Hur kom livet till?
Moderator: Moderatorgruppen
General Cogito tittade ut mot Rubicons strand. Där vajade ett litet sädesfält svagt i vinden. Sädesplanterna reste sina ax högt över marken och vinkade som om de ville säga: ”Titta på oss, vi trotsar tyngdlagen med våra tunga ax högt över marken! Vilken byggmästare kan göra som vi?”
Han tittade ner på den lilla masken som kröp på marken. Den bestod av samma fysiska substanser som dess omgivning. Men i organism mask åtlydde substanserna inte längre sina inneboende fysiska lagar. De hade tagits i bruk av ”fenomenet liv” för att bilda en egen värld, en levande organism. En dag när denna organism dör kommer substanserna att finnas kvar, men de kommer då att åter lyda under de så kallade (natur)lagarna, ett missvisande uttryck, då dessa lagar gäller den oorganiska naturen enbart.
Är ”fenomenet liv” ytterligare en (natur)lag, brevid de andra lagarna? Nej, denna livsprincip *upphäver* i viss mån de lagar vars fenomen går att väga, mäta eller räkna.
När masken av någon anledning delas mitt itu, är livsprincipen i den så stark att den kommer att regenerera till en hel organism i var sin hälft. Två maskar kommer att bilda var sin liten komplett organism. Masken äger maximalt liv men minimalt medvetande. Där livet uppträder som starkast kan medvetande inte utvecklas.
Människans hjärna är raka motsatsen till översjudande liv. Nervcellernas regenerationsförmåga är minimal, de ”lever” med nöd och näppe. Istället bildar de underlag för att medvetande kan komma till. Instängd i den hårda ”dödsskallen” uppstår medvetande i dödens gränsland. Livsprincipen offras till stor del för att utvecklingen skall kunna ta ytterligare ett steg. De näst intill mineraliserade nervcellerna är nödvändiga för människans förmåga att reflektera. Kretsloppet tycks i det närmaste slutar sig.
General Cogito tog upp en näve mineralsand från Rubicons strand. Floden som nu utgjorde gränsen mellan det fysikt existerande och den okända världen som väntade bortom den. När döden är redan närvarande i den levande människan för att hon skall erfara medvetande – vad tyder då på att medvetande inte skall kunna finnas när döden härskar fullt ut?
/ cogito
Han tittade ner på den lilla masken som kröp på marken. Den bestod av samma fysiska substanser som dess omgivning. Men i organism mask åtlydde substanserna inte längre sina inneboende fysiska lagar. De hade tagits i bruk av ”fenomenet liv” för att bilda en egen värld, en levande organism. En dag när denna organism dör kommer substanserna att finnas kvar, men de kommer då att åter lyda under de så kallade (natur)lagarna, ett missvisande uttryck, då dessa lagar gäller den oorganiska naturen enbart.
Är ”fenomenet liv” ytterligare en (natur)lag, brevid de andra lagarna? Nej, denna livsprincip *upphäver* i viss mån de lagar vars fenomen går att väga, mäta eller räkna.
När masken av någon anledning delas mitt itu, är livsprincipen i den så stark att den kommer att regenerera till en hel organism i var sin hälft. Två maskar kommer att bilda var sin liten komplett organism. Masken äger maximalt liv men minimalt medvetande. Där livet uppträder som starkast kan medvetande inte utvecklas.
Människans hjärna är raka motsatsen till översjudande liv. Nervcellernas regenerationsförmåga är minimal, de ”lever” med nöd och näppe. Istället bildar de underlag för att medvetande kan komma till. Instängd i den hårda ”dödsskallen” uppstår medvetande i dödens gränsland. Livsprincipen offras till stor del för att utvecklingen skall kunna ta ytterligare ett steg. De näst intill mineraliserade nervcellerna är nödvändiga för människans förmåga att reflektera. Kretsloppet tycks i det närmaste slutar sig.
General Cogito tog upp en näve mineralsand från Rubicons strand. Floden som nu utgjorde gränsen mellan det fysikt existerande och den okända världen som väntade bortom den. När döden är redan närvarande i den levande människan för att hon skall erfara medvetande – vad tyder då på att medvetande inte skall kunna finnas när döden härskar fullt ut?
/ cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
cogito skrev:General Cogito tittade ut mot Rubicons strand. Där vajade ett litet sädesfält svagt i vinden. Sädesplanterna reste sina ax högt över marken och vinkade som om de ville säga: ”Titta på oss, vi trotsar tyngdlagen med våra tunga ax högt över marken! Vilken byggmästare kan göra som vi?”
Han tittade ner på den lilla masken som kröp på marken. Den bestod av samma fysiska substanser som dess omgivning. Men i organism mask åtlydde substanserna inte längre sina inneboende fysiska lagar. De hade tagits i bruk av ”fenomenet liv” för att bilda en egen värld, en levande organism. En dag när denna organism dör kommer substanserna att finnas kvar, men de kommer då att åter lyda under de så kallade (natur)lagarna, ett missvisande uttryck, då dessa lagar gäller den oorganiska naturen enbart.
Är ”fenomenet liv” ytterligare en (natur)lag, brevid de andra lagarna? Nej, denna livsprincip *upphäver* i viss mån de lagar vars fenomen går att väga, mäta eller räkna.
När masken av någon anledning delas mitt itu, är livsprincipen i den så stark att den kommer att regenerera till en hel organism i var sin hälft. Två maskar kommer att bilda var sin liten komplett organism. Masken äger maximalt liv men minimalt medvetande. Där livet uppträder som starkast kan medvetande inte utvecklas.
Människans hjärna är raka motsatsen till översjudande liv. Nervcellernas regenerationsförmåga är minimal, de ”lever” med nöd och näppe. Istället bildar de underlag för att medvetande kan komma till. Instängd i den hårda ”dödsskallen” uppstår medvetande i dödens gränsland. Livsprincipen offras till stor del för att utvecklingen skall kunna ta ytterligare ett steg. De näst intill mineraliserade nervcellerna är nödvändiga för människans förmåga att reflektera. Kretsloppet tycks i det närmaste slutar sig.
General Cogito tog upp en näve mineralsand från Rubicons strand. Floden som nu utgjorde gränsen mellan det fysikt existerande och den okända världen som väntade bortom den. När döden är redan närvarande i den levande människan för att hon skall erfara medvetande – vad tyder då på att medvetande inte skall kunna finnas när döden härskar fullt ut?
/ cogito
Är inte alla däggdjurs nervceller lika mineraliserade som människans? Det är väl bara vårt skelett som är mineraliserat, likt andra ryggradsdjurs...
Ditt medvetande bor inte i ditt huvud. Det kan sägas genomströmma din fysiska kropp (det du upplever som och kallar din fysiska kropp). Eller du delar Descartes syn att du via ditt medvetandes koppling till tallkottkörteln blickar ut mot omvärlden genom dina ögon?
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Kanske skulle du ägna lite mera tid åt att läsa inläggen innan du producerar svar till dom?
Eller "är du bara" när du bokstavligen kommunicerar? Då förstår jag din iver.
/cogito
Eller "är du bara" när du bokstavligen kommunicerar? Då förstår jag din iver.
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
cogito skrev:Kanske skulle du ägna lite mera tid åt att läsa inläggen innan du producerar svar till dom?
Eller "är du bara" när du bokstavligen kommunicerar? Då förstår jag din iver.
/cogito
Cogito, jag har läst ditt inlägg. Har du läst mitt?
Detta anknyter ganska nära till det du skrev:
"Är inte alla däggdjurs nervceller lika mineraliserade som människans? Det är väl bara vårt skelett som är mineraliserat, likt andra ryggradsdjurs... "
eftersom du skrev
"De näst intill mineraliserade nervcellerna är nödvändiga för människans förmåga att reflektera. Kretsloppet tycks i det närmaste slutar sig. "
Detta
"Ditt medvetande bor inte i ditt huvud. Det kan sägas genomströmma din fysiska kropp (det du upplever som och kallar din fysiska kropp). Eller du delar Descartes syn att du via ditt medvetandes koppling till tallkottkörteln blickar ut mot omvärlden genom dina ögon?"
anknöt till det här i ditt inlägg:
"Instängd i den hårda ”dödsskallen” uppstår medvetande i dödens gränsland. Livsprincipen offras till stor del för att utvecklingen skall kunna ta ytterligare ett steg."
Så vad insinuerar du egentligen med dessa ord?
"Kanske skulle du ägna lite mera tid åt att läsa inläggen innan du producerar svar till dom?
Eller "är du bara" när du bokstavligen kommunicerar? Då förstår jag din iver."
MVH
Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster