Ingen kontakt med 'jaget'
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
När lyfter Minervas uggla? Är det inte först på dödsbädden du kan säga vem du var? Ett känslotillstånd av "jag" har jag nog aldrig varit med om, jag förstår inte riktigt vad det skulle vara. Men jag antar att om jag sökte finna den känslan skulle jag finna just det intet som där finns, och därför känna en avsaknad av något. Om jag inte med tanken söker något där så är detta utrymme i väven igensytt utan sömmar.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Skojar.sailaways
Har du måhända också svårt för att vara intim med andra människor? Hur ser dina relationer ut? Har du enbart "proffessionella" relationer (istället för intima?) Det du formats till kan bero på det umgänge du har. Din känsla av jaglöshet kan vara en följd av att du blivit så känslomässigt kränkt, djupt inne i dig att du inte längre vågar känna efter hur du mår. Eller att du gått väldigt länge utan någon intimitet. Har du blivit dumpad eller dumpat någon som betydde väldigt mycket för dig? Har du några vänner? För att kunna reflektera det intimare inom dig själv krävs det att du har en intim relation med någon annan.
Har du måhända också svårt för att vara intim med andra människor? Hur ser dina relationer ut? Har du enbart "proffessionella" relationer (istället för intima?) Det du formats till kan bero på det umgänge du har. Din känsla av jaglöshet kan vara en följd av att du blivit så känslomässigt kränkt, djupt inne i dig att du inte längre vågar känna efter hur du mår. Eller att du gått väldigt länge utan någon intimitet. Har du blivit dumpad eller dumpat någon som betydde väldigt mycket för dig? Har du några vänner? För att kunna reflektera det intimare inom dig själv krävs det att du har en intim relation med någon annan.
sailaways
Ja jag slås också av att (mitt intryck är att) du verkar vara en väldigt perceptuell och kanske extrovert person, men på grund av diverse anledningar, omständigheter, så drar du dig undan och även om du har haft nytta av det en tid så är det inte din rätta miljö.
Detta med dina nuvarande ytliga relationer är intressant, och även din relation till din mamma. Om man en gång varit väldigt intim med någon och denna djupa känsla kränkts, så kan man reagera med att vilja trycka undan den stora smärta som det innebär och "fly undan" i ovesäntliga saker. Och du vet samtidigt att det är ovesäntligheter eftersom de riktar din uppmärksamhet mot något opersonligt. Ditt jag som du inte hittar är omgärdat av smärta och därför söker du dig automatiskt till miljöer och människor där du inte behöver vara intim.
Det är förvisso en helt automatisk respons att reagera mot smärta med att dra sig undan. Det är en reflex lika "naturlig" för kroppen som för psyket. Om du behöver tid på dig för att läka så ska du ju göra det, men samtidigt får du inte stanna kvar i det tillståndet, du behöver att komma i kontakt med människor som inte är rädda för intimitet.
Vi har inga ögon eller öron inåt, dessa sensorer är utåt, därför är vi beroende av andra för att bekräfta för oss vilka vi är. Om du är i smärta kanske du skulle åka dit andra människor befinner sig i en konkret smärta, som till exempel en flyktingförläggning eller liknande. Alltså jag är allvarlig, jag säger inte att du ska åka till en flyktingförläggning eller rent av krigszon. Det jag menar är att du kanske lättare blir bekräftad känslomässigt genom att vara bland människor som går igenom ett gemensamt lidande istället för att stanna bland yuppisar som aldrig kommer att kunna utmana dig på det sätt du behöver.
Ja jag slås också av att (mitt intryck är att) du verkar vara en väldigt perceptuell och kanske extrovert person, men på grund av diverse anledningar, omständigheter, så drar du dig undan och även om du har haft nytta av det en tid så är det inte din rätta miljö.
Detta med dina nuvarande ytliga relationer är intressant, och även din relation till din mamma. Om man en gång varit väldigt intim med någon och denna djupa känsla kränkts, så kan man reagera med att vilja trycka undan den stora smärta som det innebär och "fly undan" i ovesäntliga saker. Och du vet samtidigt att det är ovesäntligheter eftersom de riktar din uppmärksamhet mot något opersonligt. Ditt jag som du inte hittar är omgärdat av smärta och därför söker du dig automatiskt till miljöer och människor där du inte behöver vara intim.
Det är förvisso en helt automatisk respons att reagera mot smärta med att dra sig undan. Det är en reflex lika "naturlig" för kroppen som för psyket. Om du behöver tid på dig för att läka så ska du ju göra det, men samtidigt får du inte stanna kvar i det tillståndet, du behöver att komma i kontakt med människor som inte är rädda för intimitet.
Vi har inga ögon eller öron inåt, dessa sensorer är utåt, därför är vi beroende av andra för att bekräfta för oss vilka vi är. Om du är i smärta kanske du skulle åka dit andra människor befinner sig i en konkret smärta, som till exempel en flyktingförläggning eller liknande. Alltså jag är allvarlig, jag säger inte att du ska åka till en flyktingförläggning eller rent av krigszon. Det jag menar är att du kanske lättare blir bekräftad känslomässigt genom att vara bland människor som går igenom ett gemensamt lidande istället för att stanna bland yuppisar som aldrig kommer att kunna utmana dig på det sätt du behöver.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster