Barnaga?

[Zokrates]

En massa tjafs och luddiga jämförelser. Jag ser en klar fördel med den enkla och tydliga regeln/lagen - ingen aga.

Det finns säkert många socialt intelligenta föräldrar som lyckas använda aga i ringa omfattning, i konstruktivt syfte och med 'lyckat' resultat, men de klarar sig säkert bra utan aga tack vare sin intelligens.

Detta ska vägas mot alla stolpskott till föräldrar som agar sina barn i tid och otid, som tvingas tänka ett steg längre än att gå lös på ungen som välter ut mjölkglaset på fredagkvällen.

Precis min tanke, världen är full av stolpskott och du är en bland dem. Att ge en väl avvägd dask för att betinga en reflex och understyka ett allvar i en situation är INTE AGA. Kan alla stolpskott ta och förstå detta en gång för alltid? Eller går det över era tröga huvuden?

Man slår inte ett barn när man befinner sig i affektion och inte kan kontrollera sin egen ilska. Gör man detta är Det misshandel. Det är AGA.
Likaså att utdela en fysisk bestraffning i efterhand mot ett barn, lika fel det med.

En dask i ändan behöver inte vara hård, det är handlingen i sig självt som är smärtsam för barnet, därför är det ren idioti att bruka mer styrka  eller att ens utdela mer än en dask för att markera för barnet att detta som barnet gjort var fel. Men, så länge som det finns stolpskott som inte kan skilja en lätt dask från en grov rå misshandel, vilket uppenbart bevisas av dessa motståndare mot aga, så vore det enklast att ha en nolltolerans.

Varför då inte göra som i det forna nazitysklands wunderbarnanläggningar och lämna över barnen helt och hållet till staten direkt efter att de fötts, då slapp vi helt ta ansvar för våra barn, vilket underförstått är vad stolpskotten som anser att staten skall ansvara för barnuppfostran eftersträvar .

[Fication]

En dask i ändan behöver inte vara hård, det är handlingen i sig självt som är smärtsam för barnet, därför är det ren idioti att bruka mer styrka  eller att ens utdela mer än en dask för att markera för barnet att detta som barnet gjort var fel. Men, så länge som det finns stolpskott som inte kan skilja en lätt dask från en grov rå misshandel, vilket uppenbart bevisas av dessa motståndare mot aga, så vore det enklast att ha en nolltolerans.

Bra! Agreed!

Varför då inte göra som i det forna nazitysklands wunderbarnanläggningar och lämna över barnen helt och hållet till staten direkt efter att de fötts, då slapp vi helt ta ansvar för våra barn, vilket underförstått är vad stolpskotten som anser att staten skall ansvara för barnuppfostran eftersträvar .

Hmm, den kopplingen ser jag inte riktigt. Föräldrarna och farbror staten har ett gemensamt ansvar för att barnen får en vettig start. Att farbror staten säger "Ingen aga tillåten" och ibland "Du är inte lämplig som förälder" tycker jag är självklart.

[Justin Case]

Man kanske borde skapa tre samhällen: samhälle 1 med en mer liberal lagstiftning för barnaga än vi har idag, nr 2 med en nolltoleranslagstiftning (där även en dask är straffbar), och nr 3 med ett mellanting, typ dagens lagstiftning där typ en dask någon gång i bland men inte grövre våld än så är tillåtet. Samhällena ska i övrigt vara så lika varandra som möjligt. Och så isolerar man samhällena helt från varandra och från resten av världen, och ser vad som händer. Lagstiftningen för barnaga i det samhälle som producerar de mest harmoniska människorna efter några generationer, kan sedan hela världen få ta efter.

Men troligen skulle det råda delade meningar om vilken av de tre resulterande människosorterna som verkligen är mest harmonisk. De som får mycket aga som barn kanske blir harmoniska på ett sätt och oharmoniska på ett annat sätt, de som inte får någon aga alls kanske blir harmoniska respektive oharmoniska på andra sätt, och de som får något mellanting kanske blir det på åter andra sätt. Men även det skulle vara en värdefull upptäckt - att det inte spelar någon större roll hur mycket aga vi tillåter eller förbjuder. Då skulle vi kunna välja en barnagalagstiftning på måfå, lägga hela diskussionen bakom oss och ägna oss åt andra frågor istället.

Men chansen finns ju också att människorna i ett eller två av de tre isolerade samhällena efter några generationer skulle vara tydligt mer harmoniska än människorna i de(t) övriga. Och det vore naturligtvis en ännu mer värdefull upptäckt.

Visst kan det bli så att de tre samhällena lider av att vara isolerade den långa tid som krävs för experimentet, och visst kan det eller de samhällen som har den barnagalagstiftning som visar sig ge sämst resultat bli riktigt hemska, men det kan det kanske vara värt med tanke på de många fler människor som med tiden skulle komma att få nytta av rönen från ett sådant experiment. Då ju världen redan idag innehåller väldigt olika liberala/restriktiva barnagalagstiftningar, finns ju redan idag massor av sådant lidande som ett sådant experiment skulle kunna medföra. Skillnaden om man skulle utföra ett sådant kontrollerat experiment som skisserats ovan, är att man, efteråt, en gång för alla skulle kunna avskaffa alla barnagalagstiftningar utom den bästa. Att inte göra ett sådant här experiment, är att offra framtida människors välmående för nu levande människors välmåendes skull. Det kan nog vara moraliskt minst lika fel som motsatsen.

[Justin Case]

Ett sådant experiment bör nog vid närmare eftertanke utföras med långt fler isolerade samhällen än ett av varje sort, för att ge tillförlitligt resultat. Hur många vet jag inte. Hur stora de måste vara vet jag inte heller.

[Zokrates]

De tre samhällena finns redan och fler ändå.

Exempel

Ryssland, ingen koll alls på vad föräldrarna gör, misshandel vanligt
Ukraina, värdelös kontroll, vanligt med incest och misshandel

USA, flera delstater liberala i synen på barnaga, andra helt förbjudet
England, barnaga tillåtet, rå misshandel förbjudet
Sverige, aga förbjudet, men en dask med snabbt övergående smärta och som inte ger fysiska men tillåtet.

Om man nu jämförde hur barnen generellt mår psykiskt i dessa exemplen så antar jag utifrån senare statistik angående jämförande europeiska barnohälsotal att sverige ligger i botten med fler barn som mår psykiskt dåligt än i de övriga länderna.

Men, hur det förhåller sig internationellt har jag ingen aning om. Vore intressant om det fanns statistik från fler länder att jämföra med ungefär som du är inne på, kopplat till om landet har förbud samt hur dessa förbud ser ut och åtföljs gentemot hur barnen mår osv.

[Justin Case]

Innan det var förbjudet
När jag var 2 år gammal petade jag in en virknål i elkontaktens uttag och hade kul i min utforskning av detta lilla hål i väggen, jag hade en till virknål och den skulle in i det andra hålet. Min far fick syn på mig, rusade fram och slet mig därifrån, jag höll fortfarande den ena stickan i handen, den andre satt kvar i väggen. Då slappade han till handen på mig,
och sa; -Aja baja, det där är farligt! Jag blev självklart vettskrämd, men det som var det mest betydelsefulla var att jag aldrig mer vågade leka med väggkontakten.

På något sätt tycker jag att det känns fel att vuxna först bygger vägguttag som är livsfarliga för barn, och sedan skrämmer och åthutar barnen och hämmar barnens naturliga upptäckariver för att de ska anpassa sig efter dessa livsfarliga fällor. Barnen blir så att säga straffade på grund av fällor de inte själva valt att ha i hemmet, och som de inte har någon rimlig chans att förstå att de är farliga. Från barnets synvinkel känns det lika ojuste som om en grundskollärare första dagen med sina förstaklassare skulle fråga sina elever vad kvadratroten ur pi är, och sedan ge de elever som svarade fel en dask så att de blev rädda för att svara fel.

Det är något okänsligt och arrogant i att först gillra en fälla som man vet att barnet inte kommer att kunna motstå, och sedan straffa barnet för att det inte kan motstå den. Och att därtill se sådana bestraffningar som den självklara lösningen på sådana problem, och inte närmare reflektera över vad man egentligen gör med barnet när man skrämmer det, och vilken undermedveten slutsats barnet kan dra av det faktum att man uppenbarligen gärna och utan närmare eftertanke införskaffar och låter det finnas sådana saker i hemmet som man vet att man måste skrämma barnet från att utforska. Detta kanske i många fall är något som barnet uppfattar som att man tycker att de där farliga sakerna är mer värda än vad barnet är.

Naturligtvis är ett skrämt barn bättre än ett dött barn - såvida inte barnet måste skrämmas bort från så många människoskapade faror att deras liv till slut består mer av rädsla, hämning och lidande än av glädje, nyfikenhet och självkänsla. Men ännu bättre är väl om vuxna börjar bygga vägguttag och andra saker på ett sådant sätt att barn inte kan förolyckas eller komma till skada hur mycket de än försöker utforska dessa saker. Detsamma gäller bilar, tåg, ugnar och mycket annat. Vuxna gillrar idag massor av fällor för barn och hemfaller sedan i slentrian åt den bekväma lösningen att åsamka barnen lidande för att skrämma bort barnen från dessa fällor. Måste det verkligen vara så? Det ska väl inte vara så himla svårt att göra vägguttag, motorvägar, tågperronger och liknande saker barnsäkra? Till saken hör ju också att hur skickligt man än uppfostrar ett barn, hur rätt mängd aga man än levererar, kommer ett visst antal barn ändå att fortsätta förolyckas på grund av sådana här uppfinningar, så länge man inte gör dessa uppfinningar barnsäkra.

[Zokrates]

Du har både rätt och fel på samma gång, men du gör det lite för enkelt.
Efter att ha sett det mesta, hört det mesta, så kan jag dra en parallell till naturfolk.

Minst 70% av all världens växter är giftiga, en stor del innehåller tillräckligt mycket gift för att döda ett barn. Barn lär sig tidigt att inte stoppa allt i munnen genom att de får ett slag på handen när de gör detta.
De lär sig att enbart äta det som serveras samt det som de vuxna tillåter dem att äta. De flesta naturfolk lyckas även med konsten att få deras barn att kissa och bajsa på givna tidpunkter innan de uppnått 4 månadersåldern.

Vad gör dessa urfolk för fel? Inget alls vill jag hävda. Faror har alltid varit en del av livet, oavsett om hotet är skapat av människor eller finns i naturen. Metoden att få små barn att avhålla sig från faror har alltid varit brysk, fram tills dess att det går att muntligt kommunicera med barnet och dess mognadsnivå medger språklig kommunikation.

Innebär detta att det då är ok att slå spädbarn? Om vi i naturfokens del jämför en liten snärt på handen mot de fruktansvärda magplågor som pågår i timmar efter en förgiftning av tex en växt och väger dem mot varandra, så väljer jag definitivt snärten!