Säg du som vet och vågar

[Bz]

Det bästa i ett sånt här läge är ju att istället prata om något annat än just ens ego... bara en liten fingervisning.

OH NO här går vi till botten med det hela !

[Avantgardet]

Du är ju välkommen att göra analyser på egen hand, själv blir jag fort less mina egna tankar och därför anser jag det här stället rätt trevligt som omväxling. Men som jag ser det så är det en konflikt om auktoritet och anspråk i vanlig ordning, men frågan jag ställer mig är om det är fruktbart? Skall man neka någon dess mening bara för att den är auktoritär? Nej, det tycker jag inte. Men skall vi tillåta förtryck? Nej, det tycker jag inte heller. När någon befinner sig i en klämd situation, upplever ett slags obehag, så är det väl rimligen så att det förekommer ett osymmetriskt förhållande dessa emellan, där den ena parten upplever vanmakt och därför reagerar med ilska (som redan varit på tal), ilskan tas också till för att visa på detta förhållande. Vad är det då anspråket gäller? Det är där jag går vilse i den här diskussionen. Varför kom denna plötsliga aversion mot Algotezzas person? Jag reagerar här med lite olust för att ta i problemet, eftersom jag inte sett någon klar anledning för denna aversion och därför intuitivt skulle kunnat gissa att det rörde sig om något privat. Vad vet jag om vilka värden vi skall fästa till dessa kategorier "privat" och "offentligt", och vet ju inte heller om vad "saken" gäller, men är samtidigt ett barn av min tid, och farmor har alltid nojjat för att grannarna skall se och så där (det följer med en, du vet), så påverkan har satt sina spår, och jag är inte alltid medveten om den fulla innebörden av mitt eget handlande (vilket i sig är omöjligt, men likväl kan det förekomma ett slags falskt sken av att någon är det, även om detta ligger i betraktarens ögon, och det är just detta "kulturella kapitals" strålglans, på vilken vi postulerar dessa auktoriteter).

Men, som sagt, jag kan vara ute och cykla.

[Bz]

Varför kom denna plötsliga aversion mot Algotezzas person?

Den var inte plötslig, men det ter sig plötslig för dig som flummar runt utan eftertanke. Ditt luddiga egodimma och ridå sprack då jag beslöt mig för att väcka dig ur din dvala. Så du fick väl en smärre överraskning som inte är mitt problem. Städa nu upp efter dig själv. Häng med i diskussionen och vad jag säger vetja. Att du nu kommer och säger mig ha skapat problemet är en KLASSIKER som jag sett och vart med om 1001 gånger.

Det är NU vi kommer in på det tråden handlar om egentligen. ringer det en klocka ?

[Avantgardet]

Jag begriper bara att du läser världen i argumentationsteknik nu, finns fler perspektiv, och frågan är varför vi skall fokusera på just den aspekten av varat? Projiceringen är förvisso en välförankrad begreppslig klassiker, på många sätt. Ett intressant begrepp i sig, men kör man inte fast? Vi skapar alltid problem, varje frågeställning är ett problem. Vilka frågor är det vi ställer (det är där vi bör fokusera)?

[Bz]

Just det - det finns FLERA perspektiv. Ser Du dom ?
Projektioner minsann.  :lol:

[Avantgardet]

Ja, mitt perspektiv är ju att ni yrat ihop nåt slags egofriktion, i det som bara är ett utbyte av text. Jag tycker ju det är mer intressant att tala frågan som ställdes inledningsvis, och svaret på den tror jag är dialektiken, varför jag kontinuerligt sökt argumentera i enlighet därmed, samt avtäcka några aspekter av dialogen och samtalet. En formdiskussion mestadels. Du tycks emellertid mena att det finns något dolt inunder denna tråd, ett slags essens, som den är, och som vi talar kring. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstod vad du menade med att ha väckt mig ur min dvala, och i vilken mening jag skall städa efter mig själv. Mina avlagringar är liksom shit happens, är det nåt jag gjort som jag bör ångra tycker du?

Du talade tidigare om att vara någorlunda förbehållslös inför andras utsagor, vilket jag förvisso tycker låter som borgerligt trams (lite "fin i kanten", "väluppfostrad"), vilket går stick i stäv med vad du sade tidigare om att det var "helt rätt" att attackera någon från vilket håll som helst (och jag instämmer det är en vetenskaplig dygd, det är i själva verket ett av dess existensvillkor), men som ändå lät som en ganska "trevlig" tanke, varför jag satte upp den som motto för dagen. Det krävs ju dock att man som ego träder tillbaka inför det som man talar om. Varför det egna jaget - och dess upplevelser av obehag eller vällust, dess smak med andra ord - skall kliva in i den objektroll som den antar genom att bli föremål i centrum för en diskurs vet jag inte riktigt säkert. När egots vilja emellertid nu sätts i centrum så gör den anspråk på omvärlden, för att få sina "behov" tillgodosedda. Det innebär att egot kräver att världen skall rätta sig efter dess vilja, dansa efter dess pipa. Det är en existential, i den bemärkelsen att förhållandet jag och den Andre är något absolut som vi har att förhålla oss till. Men det är väl också en perfekt möjlighet att få praktisera demokrati och rättvisa?

[Bz]

Det krävs ju dock att man som ego träder tillbaka inför det som man talar om.

Det gjorde jag sen början tills nu då jag som ego tar mer plats, den plats jag egentligen borde få ha för att må lika gött som ni gjorde i början. Inväntade bara en mer givmild attityd som aldrig uppenbarade sig riktigt. Då var det dags att slänga den sk. väluppfostrade (skrattar - du har ingen aning om hur jag egentligen är) kappan och slå näven i bordet eftersom ingen ser eller hör annat än sig själva.

När egots vilja emellertid nu sätts i centrum så gör den anspråk på omvärlden, för att få sina "behov" tillgodosedda.

Alla har behov inte bara du.

Det innebär att egot kräver att världen skall rätta sig efter dess vilja, dansa efter dess pipa.

Det är vad jag gjort nu sen du tyckte att det började spåra ur ... ja du börjar förstå nu va ?

Men det är väl också en perfekt möjlighet att få praktisera demokrati och rättvisa?

Jag gör vad jag kan för att samarbeta. Vi får väl se om du TILLÅTER mig  :lol:

[Avantgardet]

Frågan man ställer sig som gammal bluesräv är vad alla ska med sitt rampljus till? Är det inte det som det syftar till (framgång, förmögenhet) som man vill åt? Jag är djävligt anspråkslös, och snackar en djävla massa skit, därför torde jag inte vara särskilt skräckingivande tycker jag. Jag föredrar många gånger att hjälpa andra framför mig själv, det stärker väl mitt ego vill jag gissa, altruismen som faller tillbaka på egot. Men avsikten är ärlig likväl. Take it or leave it.

Varför är det viktigt för dig att stå i centrum? Ser ingen anledning till att jag skulle lida eller må sämre för att jag går annorlunda till väga.

[Bz]

Varför är det viktigt för dig att stå i centrum? Ser ingen anledning till att jag skulle lida eller må sämre för att jag går annorlunda till väga.

Rampljus och centrum ? Vem fan har snackat om rampljus och centrum. DU själv (ditt ego som kivas om det) Du inbillar dig en del i brist på vetskap och vilja att se/förstå annat ? för det skulle få dig att framstå som dum. Då skulle inte du stå där själv längre ?

Har du förmåga att föreställa dig ömsesidig givande och tagande? Om inte så avslutar jag diskussionen genast.

Just nu har du förödmjukat mig och det tar en del energi från mig. Varför gör du så mot mig ? Mår du bättre av att trycka mig in i ett hörn så du själv framstår som förmer kanske.

Näe du, har nog missuppfattat GEMENSKAPEN.

[Avantgardet]

Jag tror du just satte fingret på problemet, och det gäller att uppmärksamma dessa maktförhållanden. Makten är ofta, med eller utan vilje, ovetandes, det ligger vanligtvis inte i dess intresse att uppmärksamma förtryck. Jag tar dina upplevelser på fullaste allvar, men faktum är att det är inte tillräckligt för att negligera andra perspektiv. Det är väl ömsesidighet det handlar om? Eller vill du vara ensam om att definiera gemenskap?

Jag tillhör en av dessa som ifrågasätter gemenskapen, och söker se mer nyanserat på den, just för att bli varse om dessa maktförhållanden som verkar i språket.

Jag är ledsen om jag "tar energi" från dig. Det är möjligt att jag helt enkelt tråkar ut dig genom att inte säga de saker du vill höra. Vilka krav du har på mig  Så tillmötesgående som jag varit här idag är jag högst sällan, du har haft tur. Jag har ju i själva verket uppmanat dig att delge mig, oss, ditt perspektiv, men du har envisat med att rikta frågor till mig så att jag tvingats utgjuta i stort hela den omtuggade massan av text som min "berättelse". Vissa kan väl tycka att det är att blotta sig själv helt, och utan förbehåll, men jag ser ingen anledning att dölja nån sida av mig själv. Jag är ganska nöjd med att vara mänsklig och ha fullt med brister, hade jag inga så skulle jag tråka ihjäl mig själv - nu får andra svara för den biten.

Jag har ingen avsikt att framstå som "förmer", och jag tvivlar på att Algotezza har en sådan avsikt, det handlar, i mitt fall (men jag kan nog svara för Algotezza här också), om att ge. Har du någon användning för vad jag kastar ur mig så är det fullt tillräcklig lön för mödan vad mig anbelangar. Jag tror inte om mig själv att vara någon auktoritet, jag deltar i diskussioner för just detta givande och tagande, men jag ser inte på vilket sätt någon här blivit illa behandlad. Det är som sagt upp till dig om du vill förklara. Men du behöver absolut inte, det är en mycket komplicerad det sociala, men du behöver inte för en sekund tro att jag skulle söka "vända det mot dig" på något sätt. Jag har gått igenom vedervärdigheter som heter duga, det jag kan erbjuda är mitt perspektiv - med allt vad det innebär. Det kan innebära att jag bagatelliserar de problem som vissa anser sig ha som "lyxproblem", men det står jag också för. Jag tycker folk i allmänhet är ena djävla lipsillar, helt i onödan. Man ska tydligen "ha problem". Jag har fett med problem, men glider runt helt bekymmerfritt. Okej, guldfisk må jag va, men det kunde likförbannat ha varit en valör sämre. Jag hellre i min psykosbubbla än på samhällets toalett.

[Bz]

Det kan innebära att jag bagatelliserar de problem som vissa anser sig ha som "lyxproblem", men det står jag också för. Jag tycker folk i allmänhet är ena djävla lipsillar, helt i onödan. Man ska tydligen "ha problem". Jag har fett med problem, men glider runt helt bekymmerfritt.

Jag ska prova din inställning du hade från början. Mmmmm LUDD alla problem bara försvann ! Ahh va gott.

Jag hellre i min psykosbubbla än på samhällets toalett.

Då kör vi på det. Fast jag har trots att jag inte varit insjunken i min bubbla och med alla mina problem betraktat folk som dasslock.
Kanske är jag en SEG JÄVEL.

[Zokrates]

Så länge som jag själv vet var jag står i min tanke, har jag inget emot att andra kallar mig dasslock eller vad som, men att löpa gatlopp och oskyldig anklagas för idiotier är det värsta jag vet. Ser framför mig hur denna pöbel, som likt huliganer i ren dårskap anklagar mig för något de själva sysslar med så ofta de får chansen. Livet är fullt av besvikelser, har gått igenom det mesta. Ibland har jag hamnat i moment 22 situationer, slås då  av hur illa samhället är uppbyggt samt hur stor oförmågan och välviljan att ordna upp för den lilla individen är. Det är alltför många som istället ser det som sin livsuppgift att jävlas och lägga krokben för folk och dem tål jag inte längre. Små grå råttor som ser sin chans att utöva den lilla makt de har genom att orsaka trassel och elände åt andra, fy fan.

Hur kommer det sig att jag aldrig har befunnit mig bland dem som PLÅGAR LIVET UR ANDRA?
Tänker som ett exempel ta upp franska revolutionens giljotindagar, då människor gick man ur huse för att påheja huvudrullningens skådespel.
Där står de, samlade på torget, män kvinnor och barn. Hurrandes för varje person som leds fram, hånar och spottar, kastar föremål, skriker som besatta och     JUBLAR    när huvudet med en duns faller i korgen.

Vilka är dessa människor, hur funkar de och viktigast av allt, varför finns de fortfarande kvar in i våra dagar trots upplysningar och allt?
Jag har aldrig varit en av dem, de utgör en majoritet av mänskligheten och återfinns överallt oavsett religion eller kultur. Vad är det för genetiskt fel jag drabbats av, skulle jag ens vilja bli botad från detta tillstånd?

Visst, jag önskar ibland att jag också var som dem, en i mängden som rycks med på själlösa intelligensbefriande masspsykotiska arenor. Stå där på de förtryckandes sida och spy ur sig sin galla över de offer som utsetts, uppleva harmonin i detta fasansfulla spektakel för att sedan gå hem och avsluta dagen med en sängkammarfars där båda parter är fullständigt likvärdiga som själlösa zombier i en döende värld.

Men hur kommer det sig att jag inte är en av er? Är jag bättre, klokare eller är det endast min naiva enfald som utesluter mig från gemenskapen? Ingen aning, jag kanske bara har varit ett offer alldeles för länge för att någonsin kunna uppskatta njutningen i förtryckeriets konst. Har haft alla chanser under mitt liv att förtrycka, plåga och utnyttja andra, men har aldrig, kommer aldrig att verkställa ett genomförande av dylikt. Ser mig som en eremit på toppen av ett berg där jag är skyddad på grund av min upphöjda position, men samtidigt fullständigt blottad utan möjlighet att gömma mig, då alla kan se mig.

Nä, dax för en cigg och morgonkaffe.

[Algotezza]

Vad går den här tråden ut på? Någon som vet?

Jag har tydligen hamnat fel här (kanske på hela detta forum, ett eldorado för oss som tillhörde klabbet när det sparkades fotboll på skolgården, om vi ens fick vara med), eftersom jag får kritik för att "smita undan när det hettar till", kommunicera fel (citera för mycket), inte våga visa mina känslor och vem jag är, vara ytlig och flamsig etc.

Zokrates: Vad gäller smita undan när det hettar till förstår jag inte riktigt när det hettade till förutom när Zokrates anklagar mig för att just smita undan och ställer frågor om min uppväxt, om jag varit mobbad eller översittare. Innan dess var det tämligen ljummet . Vad jag menar med ljummet. Vad fanns där att smita från? Är det vad denna tråd skall handla om? Jag vet inte... Och så menar Zokrates att jag citerar för mycket av vad andra sagt... Jaha, och...?

Och BZ: Vad finns det för känslor att visa på en skärm via ord? Det är ju mest en fråga om retorik då, ett verbalt spel. Mina känslor visar jag främst när jag möter andra i verkliga livet. Öga mot öga, mun mot öra, kroppsligen sinnligt, konkret. Via en skärm? Vad är ni för cyberfolk?  

Jag visar dock mina känslor verbalt främst i min skönlitteratur. Läs mina hakiu, noveller...

BZ: Flamsig och ytlig? Jag upplever inte att andras texter här överlag är djupare än mina. Jag upplever inte att andra skriver mer seriösa inlägg. Men det är ju så: ens eget djup är alltid uppenbart - man ser det "inifrån", andras djup möter man via yttre verbala former som man lätt kan avfärda. Egen humor är alltid uppenbart skojig och välformulerad. Andras är ofta bara plump och ytlig, irriterande bara.

Så upplys mig vad denna tråd handlar om... Om den alls handlar om något...

MVH

Algotezza

[Zokrates]

Vad går den här tråden ut på? Någon som vet?

Så upplys mig vad denna tråd handlar om... Om den alls handlar om något...

MVH

Algotezza

Du har just blottlagt en del av ditt sanna jag, bra Algotezza, Uppskattar det.
Om vi tänker oss att vi alla klär oss i olika masker, agerar livet som ett skådespel, håller oss till regin, replikerna, då lär vi aldrig lära känna varandra på riktigt, se vem det är som döljer sig bakom den skapade fasaden. Jag vet inte hur det är med er andra som skriver här, men för mig blir ni andra en gemenskap, en viktig och positiv sådan.
Filosofin för mig handlar mycket om att förstå min omgivning bättre.
Det är vad den här och alla andra trådar handlar om. Ursäkta om något jag skrev sårade dig, eller träffade fel, men min avsikt var att mana till eftertankens bittra insikt, den kan svida.

[Algotezza]

Vad går den här tråden ut på? Någon som vet?

Så upplys mig vad denna tråd handlar om... Om den alls handlar om något...

MVH

Algotezza

Du har just blottlagt en del av ditt sanna jag, bra Algotezza, Uppskattar det.
Om vi tänker oss att vi alla klär oss i olika masker, agerar livet som ett skådespel, håller oss till regin, replikerna, då lär vi aldrig lära känna varandra på riktigt, se vem det är som döljer sig bakom den skapade fasaden. Jag vet inte hur det är med er andra som skriver här, men för mig blir ni andra en gemenskap, en viktig och positiv sådan.
Filosofin för mig handlar mycket om att förstå min omgivning bättre.
Det är vad den här och alla andra trådar handlar om. Ursäkta om något jag skrev sårade dig, eller träffade fel, men min avsikt var att mana till eftertankens bittra insikt, den kan svida.

Jovisst, saker och ting kan svida... men det svidande som gör bäst nytta, den beska medicin som gör bäst nytta för mig, är den man förstår grunden och avsikten med. Annars blir den mest som den irriterande getingen i saftglaset på sommaren. Dess sting kan svida, visst - men vad lär jag av det? Att döda alla getingar först innan jag njuter mitt söta fluidum? Att hålla mig borta från de små krypen?

För övrigt är skämtlynnet och ordvitsandet en del av den jag är, inte något ditlagt utan mer en livsstil. På gott och ont för omvärlden.

MVH

Algotezza