En lördag utan kärlek

[Bz]

Själv är jag inte intresserad av din relation med växtligheten. Synd bara att du gömmer dig i gräset fast jag riktar min stålkastare DIT.

[Avantgardet]

Du måste nog precisera dig. Min relation till växtligheten är komplicerad. Just nu har jag nån typ av kaktus som blommar juletid, de resterande växterna lever en borttynande tillvaro - vet inte varför jag inte tar mig mer tid med dem. Jag känner en florist, och jag är väl själv nåt slags etnobotaniker av erfarenhet. Under min uppväxt gillade jag att glida ut i de skogar som omgav min hemby för att där (sommartid så klart) klippa en hövding, dricka en pilsner, och leka med språket i ett anteckningsblock. Men vad gäller gräset, det är inget jag gömmer mig i. Det är där jag helt enkelt råkar ligga på rygg och softa.

[Bz]

Jag tror att jag förstår vad du säger, du har vissa likheter med min läkare. Jag får fundera på saken  :D

[Skyline]

Under min uppväxt gillade jag att ... ...  klippa en hövding,

Efter som vi redan är off-topic så kan jag ju fortsätta.  8)  

"Klippa en hövding"  Vad i hela friden gör man då?  :shock:




/Skyline

[Avantgardet]

Man sjunker ned i gräset och intar sin Jimi-Hendrix-fint mot tillvaron. Man glider omkring bland endimensionella zombies och njuter till fullo bakom sitt överlägsna leende.

[Bz]

Du pratar om arrogans va ? Njuta av den kan man göra på flera vis  :D

[Avantgardet]

Nja, snarare så är det arroganta inslaget ett resultat av den vetskap man besitter, vetskapen om hur lurade alla är. Man sitter på lösningen, man inandas den så ofta man har lust och råd, och där går de istället omkring och ojar sig. Skapar sig problem helt i onödan. Som Beatles, "in my time of trouble, Mother mary comes to me, wispering words of wisdom", i, "Let it be", är det inte nåt sånt?

[Bz]

Har du rökt nu igen ?

[Avantgardet]

Visste inte att jag hade tagit nåt uppehåll?

[PopJimmy]

Jag har inget internet hemma, därför är jag inte online så ofta.

För tillfället tar jag del i ett socialt sammanhang, pluggar jag programmering, går mycket bra, osv osv osv. Jag har äntligen börjat greppa den sociala biten.

Det hela är rätt enkelt. Jag har helt enkelt (teoretiskt sätt) bemästrat idealismen, tomrummet, det större sammanhanget i teorin, den potentiella tomheten. jag har gått till grunden kring de idealistiska (orealistiska) målet.
De idealistiska målen är attractors/intentioalitet, de pekar på möjligheterna. Väldigt långt resonemang hur jag kommit fram till detta.

Alla handlingar är anspråk. Alla utsagor. Amerikanarna åker till månen, ryssarna till bottenhavet, att göra anspråk.


alla som skriver böcker gör anspråk. den enda som inte gör anspråk är mystiskern som håller käften. så är då anspråk nödvändigt? är anspråk något vi måste hålla på med? att slå någon på käften, eller att säga ifrån, är dessa anspråk nödvändiga? ja, eftersom anspråk är synonymt med nödvändighet/begränsning/realism/det manifesterade.

att göra anspråk är att manifestera det potentiella/ideella.


det konstnären gör är att ta ett material, och skapa gränser, begränsa, detta är att forma, från den idella vissionen, attractor, kommer en artefakt som är begränsad, som är definition, som är anspråk.

hela civilisationsprojeketet/ det kulturella projektet, mänsklighetens utveckling mot perfektion handlar om en endaste sak. låt mig förklara:

alla handlingar är anspråk. slår jag en kille på käften gör min hand ett anspråk på att vara på samma plats som hans käft just nu befinner sig i, jag definierar alltså hans käft.

så vad är problemet med anspråket? jo, problemet är att anspråket medför en definition, en ram. inom denna ram finns ett utrymme. all interaktion sker i ett socialt uttrymme/en (dramatisk) situation.

ledarskap handlar om att definiera spelreglerna, att göra anspråk på hur interaktionen ska få gå till, hur det sociala kontraktet skall vara definierat.

sätter amerikanaren en flagga på månen gäller "de amerikanska lagarna" på månen. vad innnebär detta? jo de amerikanska lagarna är i sig själva en uppsättning definitioner, en upptsättning gränsdragningar, den amerikanska gränsen är också en gräns för hur dessa gränser (lagar) utsträcknign når.

så var där det "perfekta anspråket". jo, det ideella är perfekt, men det möter aldrig de realistiska omständiigheterna, dvs, det specifika i situationen. men det närmaste det idella vi kan komma är det ideell-reella. detta är ett anspråk som drar gränsen till den yttersta extremen - dvs den totala anspråkslösheten. det den bästa ledaren gör är att göra anspråk, anspråk som sträcker sig ända ner till rötterna av den kreativa rörelsen, det mest implicita, mest inneboende, den friktionslösa interaktionen, dvs kärleken. allt uppstår i det friktionslösa.










Lösnningen på den "idella psykosen" (dvs att inte dra realistiska gränser)är att börja bli realistiskt, att skära i saker, att definiera krav, börja begränsa sina anspråk,


att tänka utifrån begränsningarna snarare än möjligheterna. detta ÄR realism. det är smutsigt. jag vet. men för att åstadkomma saker måste man våga bli skitig om händerna. vi kan inte rädda alla. alla kan inte vara bäst. men vi ska lämna över staffettpinnen.

idealism är att tänka bortom begräsningarna, därför är det en attractor, därför är det intentialitet.

Man bör balansera med realistiska mål, dvs att sätt små mål relevanta till sammanhanget, att våga underkasta sig omständigheterna och arbeta där. Idealisten vågar inte underkasta sig (de begränsade/smutsiga) omständighterna utan strävar mot det perfekta, med andra ord, det tomma utrymme som skapar potentialiteten hos den kreativa rörelsen.

min nuvarandre metafor är datorminnet: datorminnet har en potentialitet, den är från början oallokerad, men allokeras genom definitioner.

jag läser f.t. projektledning och jag förstår mig mer och mer på ekonomi.

ekonomi är att fulländra det reella, spirituality är att fulländra det ideella.
ledarskap är att balansera de båda.


man måste förstå hur man ska lägga upp ett schema, vara ekonomisk med sin tid och sin uppmärksamhet.


inte tid.

har dock en stabil relation nu, mår mycket bättre. får återkomma och utveckla det jag menar.


jag vet att inlägget ser ut som kattskit, är tokstressad.

[Minded]

Imponerande  :o

[Anders]

.....
jag vet att inlägget ser ut som kattskit....

Jasså?

[Skogsälvan]

Anders avartar är iallafall kul. Jag har en fallenhet för att skratta när jag är övertröttt. Försvarsmekanism? Överlevnadsinstinkt? Tja, vem bryr sig...

[PopJimmy]

Nästa gång du handlar, sväng förbi katt och hundmatshyllan. Hund och kattmats artiklar har ofta klockren design.

kolla in denna tex:
http://www.engrish.com/image/engrish/cat-smack.jpg

[Fication]

Trevligt att höra Jimmy!

Ett litet boktips: http://www.nyteknik.se/efter_jobbet/kai ... e51841.ece