Meningsskiljaktigheter
Moderator: Moderatorgruppen
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Nej, jag tror inte du missar nåt, men jag måste tvunget betrakta det som en illusion - en trevlig illusion må hända, men likväl en illusion. Förstår jag dig rätt om jag tror att du menar något i stil med att leva "helt i ande"?
För mig finns inget tillstånd utan känslor. Känner vi oss inte känslolösa när vi så inbillar oss vara? Och detsamma gäller seendet. Det är redan bemängt med värderande. Vi ser inte ett objekt som vi sedan undersöker och värderar. En smäll på käften tycker vi illa om oavsett, det går inte ha ett neutralt förhållande till något.
Nåt sånt, damn, måste göra annat, lite upptagen, hoppas du förstår hur jag menar?
För mig finns inget tillstånd utan känslor. Känner vi oss inte känslolösa när vi så inbillar oss vara? Och detsamma gäller seendet. Det är redan bemängt med värderande. Vi ser inte ett objekt som vi sedan undersöker och värderar. En smäll på käften tycker vi illa om oavsett, det går inte ha ett neutralt förhållande till något.
Nåt sånt, damn, måste göra annat, lite upptagen, hoppas du förstår hur jag menar?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Förstår inte behovet av denna illusion. Tänk bara på vad hunger gör för humöret, PMS, whatever, det finns helt enkelt inget status quo. Det finns inget nolläge för perception och kognition, jag tror tvärtom att det är direkt skadligt att underhålla en sån myt i sitt tänkande.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
Avantgardet skrev:Förstår inte behovet av denna illusion. Tänk bara på vad hunger gör för humöret, PMS, whatever, det finns helt enkelt inget status quo. Det finns inget nolläge för perception och kognition, jag tror tvärtom att det är direkt skadligt att underhålla en sån myt i sitt tänkande.
Mmm. ... det kan göra en stressad och fråga 'vad är det för fel på mig nudå ?' 'varför förblir jag aldrig permanent harmonisk ?' ... 'varför blir inte jag frälst?'... rundgång.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jag kan absolut gå med på att man, givet att man är uppmärksam på dessa signaler, kan (mer eller mindre) sätta sig över det upplevda, men aldrig helt - och kanske framförallt för att vi inte ens vet hälften av de signaler som vi bör vara uppmärksamma på. Jag talar inte om rubbningar, för att jag förutsätter (som sagt) inget nolläge. Men visst, det är något eftersträvansvärt för att förstå varför man upplever en viss sak såsom man upplever den just där och då, men finns det något som säger att det senare perspektivet är mer rätt (är inte också det indraget i dessa processer, och som Bz säger: rundgång in finitum)?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
sailaways skrev:Om man lyckas lösa, rationalisera och bli emotionellt och intelltuellt varsebliven om sin historia borde man kunna frias från kroppsliga/förnimmelsebara, emotionella och tankemässiga störningar/skador (själsont).
Helt korrekt, och för det krävs hårt arbete. Ju mer du sätter emot hatet :wink: desto långvarigare blir processen. Dödens konung är din vän inte fiende. Fly inte, men vila ibland.
Jag strävar iaf mot detta.sailaways skrev:Men ponera att "en" objektivitet kom sprungen ur ett rent, totalitus fri från känslomässiga dramer- tolkningsförmågefilter.
Dvs, att man har förlikat sig med hela ens historia- att allting som skett har kunnat användas som positiv erfarenhet, dvs att man endast växt i erfarenhet, inte grumlat självbilden och tolkningsförmågan. Allt man ser/upplever/varseblir är fri från känslomässiga störningar- allt som kommer till en är neutralt. Omedveten irrationell rädsla är ett minne blott. Inga systematiska (förnimmelsebara, behovsmässiga, emotionella, kroppsliga) störningar existerar--- nej allt inom oss är neutralt och utan värdering, då kan vi också se utanför världen så, alltså neutralt (utefter varje enskild persons emotionella/kroppsliga-förnimmelsebara/tankemässiga förmåga förstås, ja- men dem aspekterna utgår vi ifrån att dem är "rena" och fria från störningar)
Det måste ju kunna vara en ganska hög form av objektivitetet. Ponera att alla av oss befann sig i den fasen och i den intrapersonella/själsliga intelligensen (i princip alla borde kunna uppnå)
Om vi då UTMANADES med hela vårt väsen, alla aspekter av vår varelse (som jag pratat om, kroppsligt-förnimmelse/emotionell/intellektuell) med dessa så kallade "extentiella meningsskiljaktigheter" (vi mötte all information i frågan med våra rena sinnen som på film ungefär). Om vad som är, vad som varit, vad som komma skall, alla extentiella begrepp och andliga upplevelser mötte vår själ, vårt jag tillsammans med vårt felfria upplevelse-system.
Jag tror personlingen att det är möjligt.
För mig handlar det inte om att nå en "objektiv sanning" utan en intersubjektiv ömsesidighet.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster
