Mensa

[Avantgardet]

Och OM du nu hävdar, som jag förstår det, att ur allt ont finns nåt gott att utvinna så är det väl aldrig ett argument för att sikta på att göra ont?

[Hannes]

Men män sa att män sa men, sa Men.

Apropå ... någonting slash ingenting. För övrigt; hur orkar ni hålla på med dessa triviala pajkastningar som inte leder någon vart? Låt glödlamporna ha sin organisation och bry er om ert eget.

[Avantgardet]

Tråkigt att alla obekväma perspektiv skall ses som pajkastning, förstår ju Adornos pessimism.

Det handlar inte om "organisation" det handlar om MÄNNISKOR! Det handlar om människor som far illa för att folk, bland vilka vissa pryder sig med att vara intelligenta, för att dessa självupptagna svin ibillar sig att de förtjänar att leva så djävla förträffligt som de gör, och att andra på samma sätt förtjänar sitt lidande. Det här är ett spänningsfält mellan socialdarwinism om etisk medvetenhet, passar inte allvaret så fortsätt blunda eller få fingrarna ur arslet och delta. Den uppskruvade tongången vittnar om sakernas tillstånd. Allt har sin naturliga förklaring. Jag har dock viljan att åstadkomma en förändring.

[Fromm]

Jag hävdar fortfarande att det som är kärnan av vad du kritiserar är värderingen som följer på prestationen av dessa tester och inte att testerna finns i sig. Och där ser jag faktiskt inte att Mensa företräder värderingen mer än att de är lika alla andra som vill se till en gemensam urskiljande, från den större gruppen, egenskaper. Jag ser snarare att du, trots att du förespråkar motsatsen, förmedlar den värdering du vill motsätta dig.

Nja IQ-test mäter något odefinerat. Kan ju vara intressant när vi vet vad det är vi mäter

Svårt att förstå dig här. Kan säga att jag tidigare beundrat stormästare schack och högt IQ.
Einstein kan vi inte fråga men dagens Nobelpristagare pratar gärna om intuitionens ingivelse.

Svenska Mensa däremot förklarar att ”Det enda vi har gemensamt är en hög logisk förmåga.”
Det är viktigt att de som anses ha hög intelligens går i täten och bryter myten.

Jag tror att ju längre utbildning du har desto skickligare är du på att följa flocken.
Längre träning i social kompetens + Förlusten blir ofta mycket större.
Du blir även skickligare på att manipulera andra och dig själv.

[J R Auk]

Vad snackar du för dynga nu Auk? På allvar? Skall medvetenheten bara vara det lyckliga fåtalet förunnat? Emedan en slavras skall existera vid sidan av och föda maskineriet med sina kroppar? DET är vad du säger, må vara i förtäckta ordalag men det är likväl kontentan av ditt resonemang. Strukturerna goda? Vad är det för skitsnack? Det beror på hur strukturerna ser ut. Och att ändra strukturerna är väl att ändra kulturen? Kanske reagerar jag helt i onödan, jag vet ju att du begriper hela mitt resonemang, så hur kommer det sig att vi drar så fullkomligt olika slutsatser?

Strukturer positivt? Generellt? Det är exakt samma sak som att säga att en snedfördelning av makt är positivt. Har du låtit dem forma dig? Är förvandlingen fullständig? Förklara dig!

Det finns inga bra schackspelare, det finns heller inga intelligenta människor. Det finns människor. Punkt. Dessa människor kan i konkreta situationer göra bra schackdrag eller utföra intelligenta operationer. Värderandet kan gott gärna vara där för min del, även om jag själv inte är den som sätter fokus på sådant, men den där felsynen (människan som ett objekt som besitter vissa egenskaper - idealiteter, själar o.s.v.)?

Om jag sagt nåt klokt, Minded, så var det mest troligt en impulsgrej, inte riktigt min pryl att hålla på med.

Om jag får bestämma så ser jag en intelligent (rymmande en etisk dimension) användning av välståndet - och, inte minst, intelligensen som är en del av detta. Välståndet finns, det är fördelningen som är frågan. Jag ser inget problem i att lyfta struntsummor i socialbidrag eller studielån från staten, det är min fulla rätt som kugge i maskineriet. Faktum är att jag i själva verket skulle haft ut fan så mycket mer, eftersom min existens tämligen oproblematiskt kan värderas långt över företagstoppar m.m.


Och som att det skulle behöva "beredas rum" för kommunikation, som att vi har strukturerna att tacka för det? Är människan hjälplös?

Haha du skulle se vilket smajl jag har just nu, sällan man får en reaktion alls, och en reaktion av denna kaliber mer sällan ändå. Något måste jag ju här gjort rätt då intresset verkar ha inställt sig. Jag skall försöka lägga ut min idé så du slipper bry dig angående om en förvandling varit förestånden eller är förestående. (som om den någonsin upphörde, men det är ju en annan femma )

Till att börja så talar jag om strukturer, som generellt fenomen, inte Strukturerna, börjar vi tala så så måste jag instämma i kritiken.
Varför strukturer är bra generellt är för att de möjliggör samarbete. Och jag råkar, då jag vet hur mycket tid som ödas att värma mat till en när det kunde vara till flera, tycka att samarbete är the shit. Som jag ser det nu så är Strukturen sådan att man motverkar strukturer. Man vill monopolisera sammanslutningarna. Inte konstigt det ur det rationalitetsbegrepp som förfäktas. Betänk att mycket av detta kom från en legitim framstegstanke, vi kan ta kvicksilvret i kurerna som exempel. Där kan vi tala om farliga strukturer. (Ja jag menar att det går långt tillbaks, så långt som tiotusentals år tillbaka.) Bara för att vi ser dåliga strukturer idag så betyder det inte att struktur är dåligt. Det är snarare så att idén om toppstyre, kontroll är det dåliga. Inte ordningen att ordna. Det är fullkomligt naturligt. Jag ordnar mig efter min intuition där kunskap saknas och efter min kunskap där jag har den, kunskap om mitt tillkortakommande eller mitt företräde, inför det "goda" i den mån det kan är överenskommet. För att försöka konkretisera detta så är jag inte emot vetenskap, jag är emot de förlamande diskurser om vetenskap som lägger hinder för vetenskap. Läs här Husserls maningar om att skapa en i sanning positivistisk filosofi, kontra de österrikiska skygglappsfrämjande positivisterna. Söker man i mystiken finner man strukturer där med, söker man mening finner man strukturer där med. Själva strukturen verkar vara  en belägenhet som vårat sinne är i behov av för att skapa mening i det flöde som är samtiden och sträcker ut sig i vår subjektiva tid. Det är högst suspekt om detta är något som kan kallas "reellt", i den mening att det är något som "är" utan våran inblandning. Men även där måste vi vara lite pragmatiska och se till att det här är våran belägenhet och det här är det vi har att jobba från. Klart vi kanske en dag kan ta oss ur det, ibland tycker jag mig ana något sådant, men den aningen flyr fort när "verkligheten" pockar på uppmärksamhet. Är det inte detta som du avsåg när du talade om språket som en metafysikens förmedlare?

Nåväl, visst instämmer jag i att intelligens, och mig föredraget rationalitet, är något som utnyttjats för att ange en riktning som är oss given. Men kan vi klandra de som saknar gud? Kan vi klandra de som inte orkar axla ansvaret? Jag kan det inte, jag kan se hur små förändringar, ett för mig mera anpassat socialt smörjmedel tex, skulle skapa situationen där jag inte är jag. Detta "jag" som jag idag befinner mig i är ett av mitt förstånd tillsatt behov hos gruppen, fick jag välja skulle jag inte ägna min tid åt att vända och vrida på sociala strukturers bör. Jag ser det som uppenbart, men ser också att det inte är det på andra fronter. Vad kan vi skylla på? Indoktrineringen? Är det då bakom en förestående vilja? Vems och varför? Nej det jag ser är ett planlöst sökande, ett som förvillat sig då de som är tillgodosedda lägger tempot och riktningen, medan de som suktar efter något förpassas till "de andra" och används som talande exempel om vad som händer om man söker äta äpplet. Eller ser du något annat? Det tror jag inte.
Frågan är då vad som bör göras? Hur bör det göras? Jag tror mig kunna förutspå segeryrans eftersmak, som lik en E-sammankomsts illvilliga sken av de som kvällen tidigare lös av vitalitet förlamar den samhörighet som tidigare var så självklar. Så nej kamp är att förkasta. Därav paradigmen, de vet ännu inte vad vi talar om. Men vem är jag, eller du att kritisera dem för det? Inse hur många timmar som nedlagts i "navelskådande", för att låna de kritiskas term, till fördel för insikt. Inse den abstraktion som ämnet överhuvudtaget kräver. Skall vi kräva likhet inför det? Skall vi kräva att din position, eller min position, är något som andra bör dela? Nej jag ser det som att talet om att upplösa hierarkierna är att upplösa tvånget. Jag förespråkar en emancipation, på breda fronter. Men för att det skall till så kan vi inte censurera några anspråk, enbart lämna värderingen därhän tills den av sig själv infinner sig. Och motsatsen är väl vad du intolkar i mina ord när du far fram med anklagelsen om mitt förespråkande av en urskiljande princip till fördel för den tillhörighet som jag tillskriver mig. Men bedra dig inte, jag har ingen tillhörighet, men jag har aldrig fått uppleva en frihet för denna min belägenhet. Det vore lätt att här skylla på andra, men det är min konformitet för de av mig föredragnas attityder mot andra som förlamar. Att jag kan säger inget om att andra kan, och om jag inte vårdar den struktur som jag befinner mig i så gör jag orätt mot dem med annan syn som ser mig som ingående. Det är bara att inse att vi definierar oss genom andra, das mann va?, och att det skapar ett behov av stabilitet, som för all del är överbryggbar men för det inte idag naturlig. Kanske vore det inte så om detta förtingsligande som du föraktar, och jag likväl, inte vore förestående. Men hur vet vi det? Det kan vi bara spekulera i. Så vad gör du då? Ser till dig själv eller ser till din omgivning? Både och säger jag, men det är ett arbete att införlemma, jag ser inte på något sätt att det är gruppen naturligt. Därav ser jag strukturer som den välbehövliga plattform att utgå från. Den plattform där man som ledande, visst ser du dig som det, kan påtala det bör, som om vi inte helt misstar oss vi gör rätt i att förespråka. Det bör som kommer leda till ett "gott".

Det finns inga bra schackspelare, det finns heller inga intelligenta människor. Det finns människor. Punkt. Dessa människor kan i konkreta situationer göra bra schackdrag eller utföra intelligenta operationer. Värderandet kan gott gärna vara där för min del, även om jag själv inte är den som sätter fokus på sådant, men den där felsynen (människan som ett objekt som besitter vissa egenskaper - idealiteter, själar o.s.v.)?

Finns det inte brunhåriga, eller svartmuskiga, eller blekfeta heller? Dessa är bara kategorier som skapas i ett sökande efter att ordna det som vår utkastadhet ängslas över. Det är därför jag menar att de som förmedlar idéerna här är, om intelligens, inte är Minded med mensa, utan du och Fromm. Det är ni som inte kan släppa det att diskursen är föränderlig. Vad tjänar det till med motståndet? Förklaring, redogörelse, tyddliggörande är väl vad som kan bringa reda i denna soppa. Och visst förstår jag att det är vad som avses, men jag tvivlar på effekten av det i situationen. Att motsäga sig att det finna är på ett sätt att instämma i "maktens" anspråk, att erkänna det och definiera det är att ta makten, i min mening. Dessutom så anser jag att denna humanistiska idé som så länge har varit tongivande håller på att slå över. Det är knappast längre så att det diversiteten är det som förespråkas av humanismen, i de breda lagren, utan den har populariserats och kommit att bli en begränsande struktur för det i sanning humana, individualiteten. Vi ser det i socialismen, vi ser det i kommmunismen, så som den funnit uttryck och inte så som det begav sig från början. Så vart skall vi då ty oss? Har polerna förbytts? Jag ser det som en förvirringens tid. Hermenutiken införlemmas i den rådande ordningen, ivern att förkasta den när empirismens tillgodogörande av behoven stog klar är väl inte konstig, men om man synar strukturen för vetenskap och dess avantgarder idag så ser man att de är lämnade utan val att återgå till det gamla om än i ett barnsligt sökande efter "nya" grepp, men precis som Ptolemaios sammexisterade med Kepler i århundraden kommer vi nog finna oss i detta paradigm i åtskilliga år till. Processen är ofrånkomlig, inte bara den Kafkianska

Jag vet att du ser oss som spelare av roller, varför inte låta valet av roller stå fritt? Att sammanknyta något som du ser som en följd av rollerna ger inte att rollerna är fel i sig. Är det så svårt att tro att det är en uppriktig tro att just dessa roller som kritiseras är ett val av ett "gott" för "dem"?
Endast den som vet sig göra fel kan kritiseras och den som vet det tror jag straffar sig själv mest. Därav mitt gillande av att uttrycka en egenskap, som fattig i anden, inför vissas belägenhet.

Angående statens utsträckta hand, och maten den bringar så hoppas jag du inte såg det som en kritik. Jag betvivlar att naturen skulle kunna lägga större hinder än landet Sveriges "natur" gör för dig. Det var inte min poäng. Den låg i att se att det faktiskt är så att det är en stor sammankomst som konstituerar den situation vi befinner oss i. Och hur gör vi för att innesluta. Vilket jag ser som parollen du far under? Jag vill ju här inte kritisera kritik, bara riktningen, och vad jag faktiskt ser som uppgivenheten.

Fan nu börjar jag tvivla på om det här inlägget kommer förmedla sin poäng, men det är väl talande för vad kommunikationen är, och jag kan bara sätta min tillit till den struktur som språket innebär (du ser vilket brett begrepp jag far med) för att min mening skall förmedlas.

Tyvärr kan vi inte rycka undan duken med dåliga föreställningar från bordet utan att servisen rycker med den, och där uppstår för mig behovet av infiltration och att smyga in den verklighet som företräds. Det mesta av förtrycket legitimeras av de förtryckta, skall vi då trycka tillbaks för att motverka? Nej det verkar inte som det, du tycker ju att medvetenheten är en allmän ägodel och det är väl vad som strävas efter. Olika vägar so what? Nu får det räcka för idag

[J R Auk]

Jag hävdar fortfarande att det som är kärnan av vad du kritiserar är värderingen som följer på prestationen av dessa tester och inte att testerna finns i sig. Och där ser jag faktiskt inte att Mensa företräder värderingen mer än att de är lika alla andra som vill se till en gemensam urskiljande, från den större gruppen, egenskaper. Jag ser snarare att du, trots att du förespråkar motsatsen, förmedlar den värdering du vill motsätta dig.

Nja IQ-test mäter något odefinerat. Kan ju vara intressant när vi vet vad det är vi mäter

Svårt att förstå dig här. Kan säga att jag tidigare beundrat stormästare schack och högt IQ.
Einstein kan vi inte fråga men dagens Nobelpristagare pratar gärna om intuitionens ingivelse.

Svenska Mensa däremot förklarar att ”Det enda vi har gemensamt är en hög logisk förmåga.”
Det är viktigt att de som anses ha hög intelligens går i täten och bryter myten.

Jag tror att ju längre utbildning du har desto skickligare är du på att följa flocken.
Längre träning i social kompetens + Förlusten blir ofta mycket större.
Du blir även skickligare på att manipulera andra och dig själv.

Men nu reducerar du ju din invändning till att vara en blott semantisk sådan. Intelligens är ju det som definieras som att vara duktig på att lösa "vetenskapligt" framställda tester, det är ett empiriskt fakta om någon lever upp till detta. Det enda du söker uppnå är att förbyta "intelligens" till att heta "intelligens och intuition". Vad är myten? Att det är logisk förmåga eller att det är intuition? Spelar det någon roll, det är bara en godtycklig egenskap som benämns med ett begrepp. Precis som EQ eller gott färgseende. Vem säger att rött och grönt inte är i princip samma, och att det är de utöver de färgblinda som misstagit sig, eller inte evolverats "rätt"? Det ligger utanför det som är nåbart för oss. Tror du verkligen att vi kan definiera oss ur denna svårighet? Jag tycker att din tilltro till den gren av vetenskap som du förespråkar är för stor. Jag uppskattar den, den ger oss mer matnyttigt att utgå från, men problematiken består. Det här var ju vad jag kritiserade dig förut för. Att du inte tar de filosofiska frågorna på allvar. Jag förespråkar inte någon gammal filosof eller någon gammal tradition, men jag tycker mig se att det man idag tolkar in i deras mening är en förbytt mening så som den ursprungligen framstod. Ta tex determinismen, har neurofyisiologin gett något svar på frågan? Konklusivt, i den mening att fler än de som använder förklaringsmodellen instämmer? Och kan de det?

Om man låter sig förblindas av magikern så missar man mystikerns poäng. Detta är mitt aforistiska svar på din utsaga om att skolningen skapar flockbeteende. Du definierar visst social kompetens som att ingå i den rådande ordningen. Jag vill hävda att social kompetens är att umgås med människor. Och vem vet var man finner dem? Således den uteslutande "sociala kompetensen" är inte social kompetens, men för att nå en ordagrann social kompetens så måste man utesluta sig från det förstnämnda, då som du mycket riktigt påpekar det förutsätter ett sammanhang som inte alla delar.

För övrigt jag tycker det är intressant vad du säger om intuitionen, liknar min egen idé om vad som skiljer den "intelligente" från den "ointilligente" då en fundamental förutsättning verkar vara tilltron till sig själv, och det självets resonemangsförmåga. De dumma jag sett har oftast gjort sig så. Om det sen är från en biologisk grund eller psykologisk det vet jag inte. Men historien om när Sokrates (eller var det Aristoteles) lärde slavpojken att ta ut halva arean av en kvadrat kan ju tänkas spela in här.
Har du några matnyttiga länkar?

[Hannes]

Ville sätta mig in i ämnet och läsa era svar, men textväggarna avrådde mig. Så därför gör jag detta meningslösa inlägg.

[Minded]

Om jag sagt nåt klokt, Minded, så var det mest troligt en impulsgrej, inte riktigt min pryl att hålla på med.

Det låter som ett påstående du kan identifiera dig själv med  :wink:

Fö, det är inte heller alltid vad man säger, det är Hur man säger det. Timing eller kontext, var det någon som kallade det. Heh, kontext, ringer en klocka någonstans...

Nu när jag varit borta från forumet en dag  :lol:  så har ni skrivit en hel del  :shock:  vilket jag självklart håller på att gå igenom. När jag gör det så säger min inuition mig någonting. Eller vafan, en fågel viskar i mitt öra  :lol:

Vi pratar om varandra. Vi pratar om tekniker och generella yttranden. Händelser. Och de går inte att härleda. Det är inte vad, utan hur. Vi använder olika ord till olika saker. Och i viss mån så diskuterar vi olika saker också. Vi har olika perspektiv, vilket visar sig i att vi fortsätter vara oeniga, trots en lång dialog. Min gissning är att vi alla egentligen skulle kunna ställa upp på det de andra menar - egentligen. Om vi bara tillät oss att se det ur en annans perspektiv istället för sitt eget. Någon nämnde idenitifikation. Detta är vad jag kallar karma. Vilket är likställt med kristendomens synd. Och vad jag tror är den egentliga innebörden. Det är själva idenitifikationen, en ovilja till något annat, att fästa sig vid en handling, att vara beroende av denna, av målet, av någonting, dvs själva handlingen att skapa mål och förhålla sig till dessa. Dvs att skapa olika värde och därmed skillnad mellan saker och ting. Vilket ger gott och ont, beroende av värde.

[Minded]

Ville sätta mig in i ämnet och läsa era svar, men textväggarna avrådde mig. Så därför gör jag detta meningslösa inlägg.

Släng dig in efter bästa förmåga. Det är det vi andra gör. Haha. Det som redan är skrivet är historia. Vad tycker du om mensa och varför tycker du det?  :)

[Minded]

Texten var inspirerande till att försöka förklara mer.  :)

Att förstå och acceptera att den inre monologen påverkas av känslor kan nog bli människans största insikt.

Mensa förnekar väl religionen, men är samtidigt en symbol för en KALL inre monolog.

Härligt med inspiration

Insikt om den inre monologen och känslornas betydelse för denna är sannolikt en av de stora. Min gissning är att detta är det som alla religioner faktiskt redan tagit fasta på. Att Tro på någonting, är något av det mäktigaste man kan göra för sig själv. Titta bara på oss nu, exempelvis.

Mensa har inga politiska eller religösa åsikter. Ang symbol för en kall inre monolog... Både ja och nej. Det rent logiska, resonerande, rationella, känslokalla, sterilt rena, robotliknande, står för en kall inre monolog. Men till dessa hör inte det mänskliga. Och mensa är en förening för människor. Det som är farligt med att använda ordet symbol är att det inte är säkert att det finns en täckande grund för det. Dvs, att du uppfattar mensa som symbol för detta ger inte att någon annan behöver göra det. Dvs det är subjektivt, med stort avseende på hur insatt man egentligen är i situationen. Dvs vilken uppfattning man har. Och en sann uppfattning om något är faktiskt svårt att få utan direktkontakt. Fö, om man ska dra det till sin spjutspets, så är och har allting en oändlig massa symbolvärde. Var ska gränsen dras? Eller var det det som var problemet, att gränsen inte skulle dras alls?

[Minded]

Jag hävdar fortfarande att det som är kärnan av vad du kritiserar är värderingen som följer på prestationen av dessa tester och inte att testerna finns i sig. Och där ser jag faktiskt inte att Mensa företräder värderingen mer än att de är lika alla andra som vill se till en gemensam urskiljande, från den större gruppen, egenskaper. Jag ser snarare att du, trots att du förespråkar motsatsen, förmedlar den värdering du vill motsätta dig.

Detta gäller inte bara dig fromm, det gäller största delen av oss alla. Men detta är huvudsakliga anledningen till att mensa smutskastas. Någon kallade det jante, att man inte ska utmärka sig. Men lika värde som en annan person och att vara annorlunda än en annan person är två olika saker som behöver kunna finnas tillsammans med varandra.

[Minded]

Personligen ser jag dessa strukturer som är byggda av vår kultur som något positivt, även om de många gånger haft negativ effekt, då samtal och kommunikation behöver strukturer och arenor för att ta plats. Jag tror på livets inneboende sanering, reklamen och i dess led ökad medvetenhet om hur manipulation sker får stå som exempel för det. Paradigmer kommer ofrånkomligt och strukturerna som legitimerade det gamla tvingas ge upp sin plats till fördel för det nya.

Är utbildning bra för oss? Det heter något i stil med att ju mer utbildad man är, desto lättare blir man att övervaka, men svårare att leda. Det är förvisso tillbaks till kunskapens frukt och adam och eva, men ändå. Jag vill tro att utbildning och kunskap alls finns, eftersom att intentionen med den är god. Vilket betyder att intentionen är det som är viktigt, inte själva utbildningen. Vilket återknyter till ett av mina nyss postade inlägg - det om synd och karma. Det är intentionen med handlingen - hur - som är viktigt. Inte själva handlingen. Den måste, per definition, vara flexibel för att ha god intention. Att istället hänga upp sig vid handlingen, identifiera sig, med denna, och börja värdesätta handlingen mer än själva tanken... då börjar det bli farligt.

Detta är vad jag anser vara kärnan med samhällets problem. Vi, alla enskilda delar av samhället, vet helt enkelt inte bättre. Men det gör oss inte onda. Vi vet bara inte bättre. Än så länge.

Det är dock lätt att - faktiskt - förlora tron på framtiden. Men min gissning är också att allting leder mot alltings gott. Typ. Det är för långt för att gå in på här och nu, jag har nämnt en del av det i tidigare trådar här. Men, det är det som är poängen med vår diskussion nu. Vi håller egentligen med varandra om det vi menar - annat vore typ dumt av oss. Det är bara att vi missförstår varandras egentliga mening bakom orden, den egentliga intentionen. Dvs det som är viktigt. Orden är bara ord, Textväggar. De är inte det viktiga. Det viktiga är att vi fortsätter kämpa för det vi tror på.

[Minded]

Jag pausar lite där för att inte skapa så stora textväggar.

[Avantgardet]

Det är härligt att se det utvecklas på detta sätt, eller hur Minded? Det läskiga med Auk (du ska passa dig för den djäveln) är att han har precis alla hästar hemma så han hinner skicka ut sina postiljoner och inhämta den information han behöver för att kartlägga ens tänkande i detalj. Tyckte gott han behövde den där reaktionen, och jag ser ju att även du tagit den på rätt sätt.

Först tror jag det är viktigt för oss att inse att den akademiska diskursen kring intelligens och den bredare samhälleliga är två skilda fenomen. "Intelligens" signalerar status, på samma sätt som chefernas "kompetens" är meriterande för högre positioner. Jag har personligen inget emot att en intelligent/rationell handling bemöts med ett positivt betingande så att vederbörande uppmanas göra något liknande - artbefrämjande. Det jag har något emot är just reifikationen. Tanken på att intelligens eller rationalitet (hög logisk förmåga) skulle vara en färdighet i personen och inte en funktion i situationen. Och här ser jag endast positiv förändring i att söka återberätta världen på ett bättre sätt.

När det gäller frågan "arv" och "miljö" som vi vidrör här också (i synnerhet i Auks senaste inlägg till mig här ovan) så befinner jag mig egentligen inte i någon extrem position. Jag ser emellertid en fara i att godta allt för mycket som natur, och det måste på sätt och vis vara vår uppgift att ifrågasätta och rucka på dessa föreställningar om en "mänsklig natur". Därav mitt deltagande i denna diskussion. Visst finns det pragmatiska hållpunkter (hårfärg m.m.) som vi lämpligen lämnar i befintligt skick för att enklare kunna navigera i det dagliga samtalet, men det rättfärdigar inte den här uppstyckningen och kvantifieringen av människan som den psykologiska begreppsapparaten i mångt och mycket är. Även på detta område är jag öppen för förhandling, men jag menar att vi verkligen måste ställa oss frågan vad alla dessa "diagnoser" egentligen tjänar för syfte och om de alls är värda att ha kvar. Heidegger menade att det är samma fenomen vi ser i det industriella jordbruket som i den industriella avrättningen (förintelsen), och det är en viktig poäng - samarbete, i strukturellt hänseende, är inte odelat gott utan det är, precis som ilskan är, en stegring av insatserna. Vapen i sig är ju intressant här, och vi vet att en pistol inget annat är än vad den används till, likväl ligger den som en halvrutten hund och sprider förgiftad andningsluft omkring sig när den finns, som ett objekt att förhålla sig till, i den verklighet vi har att verka i. Som en potentialitet så förgiftar den samtalet och dialogen. Och det är på det planet jag menar att vi kan betrakta något som Mensa-intygen m.m.

Att låta valet av roller stå fritt måste väl inte innebära att jag skall tiga? Min påverkansmöjlighet (medvetandegörande) återfinns just i mina uttrycksmöjligheter. Jag skiter väl blanka fan i Mensa, det som bekommer mig är alla de som koordinerar sin vardag efter dessa typer av elitistiska sammanslutningar - må så va i indirekt bemärkelse. Är det på något sätt förlamande för den vetenskapliga diskursen? Vetenskapen har ju också uppgiften att få ned sitt vetande i de breda lagren, en uppgift som den slarvar med. Vetande i sig är värdelöst, bara när det får tillämpning är det värdefullt.

Jag försöker så långt det går att inte låta mitt vetande vara något esoteriskt/sekteristiskt, utan anstränger mig verkligen för att lyfta fram det väsentliga. Jag tror också att detta låter sig göras - till exempel som jag gjort i komparationen mellan NA, Nintendostödgrupp, och Mensa, för att inte tala om kunnandet med torktumlaren. Det är utsagor som i mångt och mycket, åtminstone i mina ögon, kan stå på egna ben.

Sen kan man fråga sig vad en sammaslutning som Mensa tjänar för roll som kommunikativ plattform? Och här kommer mitt ogillande av elitism in. Kommunikation, eller dialog, handlar för mig om dialektik. Det är fullständigt poänglöst - om än stärkande för självkänslan - att söka meningsfränder, det är att göra det enkelt för sig och ingen egentlig dialog uppstår därmed (eftersom dialog inte bara rör sig om olika objekt, utan om olika viljanden).

Att innesluta är att rikta sig till någon, det är den organiska varianten, emedan den mekaniska här skulle vara sådana storheter som att jag t.ex. är svensk, vit, man o.s.v. Ingen annan som ser att vi gott klarar oss utan mycket av det senare slaget, emedan den förra är av ett helt annat och väsentligare slag?

Alltså, i egentligen mening, mindre rollspel, och mer improvisation - vi förhandlar fram skådespelet istället för att spela de redan på förhand givna rollerna. Är inte det också det enda sättet för oss att ändra riktningen, och göra det från gräsrotsnivå? Det är väl deliberativ demokrati skulle jag tro.

[Minded]

Det är härligt att se det utvecklas på detta sätt, eller hur Minded?

Det läskiga med Auk (du ska passa dig för den djäveln) är att han har precis alla hästar hemma så han hinner skicka ut sina postiljoner och inhämta den information han behöver för att kartlägga ens tänkande i detalj.

Indeed, det är en skön känsla - med en vink till fromm

Det läskiga med Auk påminner skarpt om det läskiga med dig själv. Och det läskiga med mig. Det är det som var poängerna med mina tidigare inlägg. Om du fäster dig vid att han är på ett visst sätt, tja, då blir han i dina ögon som mensa är hos allmänheten. Dvs du definierar honom som något han inte är - egentligen. Passa dig för den djävulen. Den är beroendeframkallande och jäkligt lätt att ta till. Och den smittar..