LÄS DETTA: Vad är jag - egentligen bakom illusionen?

[hovnarr]

Att predika att folk ska vara mindre trångsynta är att förmoda att de var trångsynta från början.

Jag minns en härlig scen i "Anger Management" där en kraftig säkerhetsvakt ombord på ett flygplan ber den manliga huvudrollsinnehavaren att hålla sig lugn. Vad han än svarar så får han samma respons, att han ska hålla sig lugn. Till slut blir han naturligtvis allt annat än lugn. Det är hemskt roligt!

Här kommer två citat från PopJimmy:

När människor sitter på ett forum och försvarar sina små inskränkta värderingar vad som är rätt och vad som är fel så inser dom inte att det alltid kommer att finnas en människa som tycker tvärtom. Alltså kommer lidandet att fortsätta. Det är därför det är krig i världen. Människor är rädda och vill försvara sig själva.

Men ändå:

TRO INTE PÅ NÅNTING

PopJimmy säger ju själv att vi inte ska hålla vad han säger för sant. Så varför bråka? Vägen tar slut i persiljan.

§

[PopJimmy]

Detta får du förklara närmare. Ska man tolka det ordagrannt så ska jag alltså kasta all kunskap jag äger och har åt sidan? Och tror inte du själv på någonting då? Du tror till exempel att man blir fri om man inte tror på någonting. Utveckla detta.

Jag ska citera en text ifrån Krishnamurti som kanske ger svar på din fråga:

En av Krishnamurtis grundteser är att var och en måste vara sin egen auktoritet. Själv vägrar han att bli satt på piedestal, protesterar mot blind tro på egna och andras idéer. Under den timslånga intervjun stegrar han sig mot allt vad högtidlighet, hedersbetygelser och stumt lyssnande heter. Han kräver dialog och säger "Lita inte på vad jag säger - jag kan ha fel."


Idag omger vi oss med fler teorier än någonsin om människan och världen - kommer detta att göra oss friare?

– Nej, tvärtom. Det gör oss bara mer förvirrade. Så fort vi bestämmer oss för att tro på en teori så begränsar vi verkligheten. Vi skapar en form som vi försöker tvinga in verkligheten i. Och allting som inte stämmer med formen antingen förnekar vi eller omskapar i vår tanke.

– Ta psykologin till exempel. På bara hundra år har mängder av nya teorier om vårt psyke vuxit fram. Varje gång vi försöker förstå oss själva genom dem försöker vi passa in oss i modeller för vad som är sjukt och friskt. Och ju mer vi försöker, desto längre bort kommer vi från det vi egentligen är.



Kan vi alltså inte dra någon nytta av den kunskap som byggts upp genom åren?

– Självklart måste vi ha experter i den materiella världen. Ingenjörer, läkare och dataexperter utför fantastiska saker, otroliga prestationer i tankens värld. Men varför skall vi ha experter på vårt eget psyke? Vad kan de veta som du inte vet - eller kan få veta - själv.



Men är inte ni själv en av alla dessa experter som påstår sig ha förstått sanningen?

– Nej, verkligen inte.

Men jag kan mycket lätt göra er till en.

– Ja - visst, men det har ingenting med mig att göra. Jag säger - tro inte på vad jag säger - pröva det! Det är din rädsla som gör att du vill byta ut dina egna upplevelser mot mina.

Kontrollbehov
I alla tider verkar människor ha haft behov av att hänge sig åt en tro - eller åt en person som påstår sig ha svaret. Vad är det vi hoppas finna?

– Säkerhet och kontroll. Vi söker efter en heltäckande bild av verkligheten som "stämmer" i alla situationer. Den ger oss trygghet, en illusion av en stabil tillvaro där ingenting oroande kan hända. Allt blir logiskt och förutsägbart.

– Så händer någonting - något som enligt vår modell inte "borde" kunna hända - och osäkerheten och rädslan kommer krypande. Antingen vänder vi oss då till en ny auktoritet som kan lugna oss med en mer passande teori. Eller också söker vi upp en psykolog, en terapeut eller andlig ledare och ber "ta bort det här beteendet, de här känslorna, de här idéerna - är inte jag". Men alla dessa motsatta upplevelser, all förvirring och oordning är du. Och det du är - är världen.

Om det fortfarande är otydligt så kan jag fortsätta förklara.

[PopJimmy]

Att predika att folk ska vara mindre trångsynta är att förmoda att de var trångsynta från början.

Jag förstår vad du säger. För det första så gillar jag inte ordet predika, det ger en karaktär av auktoritet. Jag vill inte förklara för hur folk ska tänka, snarare hur folk inte ska tänka.

Nu är det så att folk jag diskuterar med kanske råkar vara upplysta om lidandet, men det är fortfarande inte dom upplysta människorna jag vill upplysa.

Alla har inte gjort av sig med sin trångsynthet och det är väldigt svårt att veta vem som är trångsynt och vem som inte är det.

Jag tror du förstår vad jag menar

[db]

Du inser inte att texten här ovanför kan lösa dina problem. Jag är helt seriös.

Har du alltså aldrig några problem? Drabbas du aldrig av lidande av något slag? Det låter alldeles för bra för att vara sant. Men om det är sant och du kan tala om hur man gör är det givetvis kanonbra.

SKIT I DIN YTLIGA LOGIK.

SKIT I ALLT DU NÅGONSIN LÄRT DIG OM FILOSOFI
SKIT I ALLT DU NÅGONSIN LÄRT DIG OM ANDRA
SKIT I ALLT DU NÅGONSIN LÄRT DIG OM DIG SJÄLV

TRO INTE PÅ NÅNTING

Då blir du fri.

Vid några enstaka tillfällen har detta hänt mig. Enbart nuet och dess sinnesintryck har existerat. Man blir fri från en massa saker, men man blir inte fri att göra en massa saker, tvärt om. T.ex. känns det som att det blir rätt svårt att laga mat eller utföra några praktiska sysslor alls när man inte tror på någonting. Tar ingen hand om en lär man svälta ihjäl om man ska vara sådan hela tiden.

Men visst är det väldigt trevligt och jag skulle inte ha något emot att kunna försätta mig i ett sådant tillstånd när jag vill. Hur gör man?

[Kalle]

Men visst är det väldigt trevligt och jag skulle inte ha något emot att kunna försätta mig i ett sådant tillstånd när jag vill. Hur gör man

Det kommer han inte svara på. Konkret fakta och kategoriskt tänkande hör inte flummaren till.

[PopJimmy]

Du inser inte att texten här ovanför kan lösa dina problem. Jag är helt seriös.

Har du alltså aldrig några problem? Drabbas du aldrig av lidande av något slag? Det låter alldeles för bra för att vara sant. Men om det är sant och du kan tala om hur man gör är det givetvis kanonbra.

Det är det jag hela tiden försöker förklara. Det GÅR att göra sig av med sitt lidande. Men då måste man förstå sig själv. Man måste anstränga sig. Att ta livet på högsta och fullaste allvar. Misstaget många förvirrande människor gör är att tro att det går att tänka sig från lidande, det är fel! Man måste handla sig ifrån lidandet.

Människor som har varit med om nära-döden-upplevelser är ett bra exempel på människor som har lyckats göra en omvärdering av deras liv, dom har insett all idioti och kan börja njuta av livet på högsta möjliga sätt, hela tiden.

Problemet för oss människor som inte varit med om nära-döden-upplevelser är att vi ÄR LATA. Vi har vant oss med ett visst tankesätt och ett visst handlingsmönster. Det är så hjärnan och kroppen fungerar. Vi ANPASSAR OSS. Och så länge det inte är en allvarlig störning/konflikt i våran vardag, så vankar vi på på vårat vanliga sätt VI ANPASSDE OSS från vår barndom. Det är därför kärlektsfull uppfostran är EXTREMT VIKTIGT, annars får människan allvarliga psykologiska störningar, det är därför människor börjar knarka vid tidig ålder.

Hela poängen är att du lär dig förstå hur du tänker, varför du tänker som du gör o.s.v.

TRO INTE PÅ NÅNTING

Då blir du fri.

Vid några enstaka tillfällen har detta hänt mig. Enbart nuet och dess sinnesintryck har existerat. Man blir fri från en massa saker, men man blir inte fri att göra en massa saker, tvärt om. T.ex. känns det som att det blir rätt svårt att laga mat eller utföra några praktiska sysslor alls när man inte tror på någonting. Tar ingen hand om en lär man svälta ihjäl om man ska vara sådan hela tiden.

Det är skillnad på praktiskt medvetenhet och psykologisk medvetenhet. Jag vet inte hur man gör alla praktiska saker i hela världen, men det jag vet är hur jag ska hantera psykologiska konflikter som skapar förvirring och rädlsla som är lidande.

Men visst är det väldigt trevligt och jag skulle inte ha något emot att kunna försätta mig i ett sådant tillstånd när jag vill. Hur gör man?

Okej, det första du måste göra är att du ska besämma dig av att njuta av livet så mycket det går. För att njuta av livet fullt ut måste du alltså göra av dig med gamla mönster som skapar lidande, rädslor med andra ord. Alla rädslor ÄR betingade.
Man försöker trycka in ett önskat tillstånd i det nuvarande tillståndet. När man gör detta uppstår lidande.

Om du verkligen vill förstå måste du göra dig av med dina dåliga vanor helt enkelt. Alla vanor är dåliga vanor. Du måste leva helt spontant och acceptera allt som händer i ditt liv.

Läs allt jag skrivit i denna tråd och i Krishnamurti tråden.
Det jag också rekommenderar är att du börjar läsa vissa typer av filosofi böcker som försöker uttrycka denna medvetenhet, det spelar ingen roll vad du läser, du kan läsa gamla asiatiska filosfier som tao (taoism), zen. Eller så kan du läsa västerländsk filosofi, jag personligen har inte så bra koll så jag kan inte ge dig boktips, men jag föreslår att du kollar in boktips trådarna där ger dom jättemånga bra förslag.

Personligen det bästa jag läst är Krishnamurti. Varför? Jo för han förklarar allt detta med ett tydligt, direkt och vardagligt språk. Han använder sig inte av ETT ENDA SJÄLVKONSTRUERAT BEGREPP. De flesta andra filosofer har massa ord som dom försöker förklara med, men Krishnamurti lyckas undvika dessa vilket gör att det är MYCKET SVÅRT att feltolka det han säger. Sen kan det ju komma tillfällen man inte förstår vad han säger för att man inte är tillräckligt medveten, men det är oundvikligt, det är bara att läsa mera då.

Hoppas det var lite till hjälp annars får du fråga igen!

[PopJimmy]

Men visst är det väldigt trevligt och jag skulle inte ha något emot att kunna försätta mig i ett sådant tillstånd när jag vill. Hur gör man

Det kommer han inte svara på. Konkret fakta och kategoriskt tänkande hör inte flummaren till.

Jag har aldrig sagt att jag är flummare.
Kognitiv psykologi pratar mycket om hur vi skapar begrepp, hur hjärnan funktionerar för att sätta ihop begrepp.
Vidare hänvisar jag till gammalt citat:

Det har DU uppfattat själv. Jag har bara sagt att jag vet varför förvirring uppstår. Anledningen att du sätter en titel på mig är för att du lärt dig ett begrepp "flummare" och nu tycker att mitt betende stämmer in på begreppet "flummare" som du själv skapat. Det är begreppsbildning, du kan läsa om det i kognitiv psykologi. Sök på ordet begreppsbildning på google.

Här kommer ett citat från en internetsida:
Om vi antar att begrepp kommer till genom likhet mellan objekten i världen, så betyder det att vi formar begreppet hund genom att jämföra hur lika två olika hundlika varelser är.

[PopJimmy]

För att bli fri måste du göra dig av med dina mentala modeller som begränsar din lycka:

Mentala modeller
Mentala modeller presenterades av Johnson-Laird och Byrne (e.g 1991). Idén var att istället för den tidigare tron att människor resonerade i sanningstabeller, så resonerade man i modeller. Idén går ut på att människor, när de resonerar, skapar en representation eller modell av situationen som beskrivs i premisserna, baserad på premissernas betydelse och generell kunskap hos individen. Sedan beskrivs denna modell på ett godtyckligt vis för att skapa en slutsats före bekräftelsen av modellen. Denna bekräftelse utförs genom sökande av alternativa modeller som kullkastar den tidigare slutsatsen. Om ingen alternativ modell hittas, så betraktar man modellen som valid.

Hämtat från sidan:
http://www.cs.umu.se/~ens99jwo/mdi1/pages/sid_7.html

[PopJimmy]

Jag är universum eftersom jag är en del av universum. Gud och Universum är samma sak Jag är alltså gud. Men jag vill egenligen inte uttrycka det så eftersom folk blir rädda för mig då. Det är för att dom inte förstår att: dom, jag, vi tillsammans är gud. Vi är universum. Eller helheten. Eller sanningen. Eller kärleken. Allt är ett annat ord för det. Vi ser bara allt utifrån ett eget relativt perspektiv. Vi är alla relaterade till varandra utifrån universum. I ett oändligt antal dimensioner.

Detta innebär att jag inte kräver så mycket. Jag är nöjd eftersom jag vet att när jag är död kommer jag att förstå alla universums dimensioner eftersom jag då kommer vara ett med universum, fri från mitt begränsade mänskliga perspektiv.
Men detta innebär inte att jag vill att alla ska dö, att vi inte ska njuta från våran vy, tvärtom – vi ska njuta av allt vi upplever eftersom det är fantstiskt att vi ens fått möjligheten att få-vara vår egna självstyrande lilla del av universum.

Förstår du inte att det är alltid är i begränsningen, fragmentet, motståndet, delen, uppfattningen, det statiska som lidandet uppstår?
Begränsningen är motpolen till helheten, energi, universum, insikten, sanningen, kärleken, det dynamiska. Allt detta är samma sak - du.

[Joahn]

PopJimmy,

nu förstår jag vad du menar med att man inte ska tro. Men jag skulle kalla det att man inte ska anta saker, åtminstone inte i onödan. Det underlättar ju faktiskt en del att jag antar att gravitationslagen gäller även i morgon.

Där man inte måste göra antaganden ska man heller inte göra det, då det inskränker ens tänkande. Läste en väldigt fin liknelse på ett annat ställe. Frågan som hon (tror jag det var, varför har vi inget könsneutralt personspronomen i svenskan??) besvarar är om det finns annat liv än på jorden i Universum. Jag citerar:

Jag anser att det inte spelar någon som helst roll vad jag tror i frågan, och jag anser även att det skulle vara skadligt för mig själv att ta ja/nej-ställning i frågan. Bättre att lämna saker i sitt värde.

Tänk er eran världsbild som erat fönster mot sanningen.
Att göra antaganden är att måla komplettingar av sin värld på sitt fönster när man inte riktigt ser. I vissa fall är det lämpligt utav praktiska skäl att göra antaganden, men för det mesta är det bara vilseledande. Ibland så vet man inte vad som finns på andra sidan fönstret. Så är det bara. Men om man målar igen sitt fönster så uppstår bara en oförmåga att se klart. Det är det som händer t.ex. bland starkt religiösa. De ser bara vad de målar upp för sig själva och varandra.

Det jag skulle göra om jag skulle ta ställning i frågan är att kladda på mitt fönster. Jag skulle ta ett steg mot samma fälla som religion leder en till. Inget stort steg. Men jag ser ingen ursäkt för att smutsa ner mitt fönster ens lite grann i det här fallet.

Jag är universum eftersom jag är en del av universum.

Kan detta stämma? Det låter ju så fint så det var nära att jag inte tänkte på det... men låt oss göra några jämförelser:

En kaksmula är en kaka eftersom det är en del av en kaka.
Min hand är mig eftersom min hand är en del av mig.
1 är 3 eftersom 1 är en del av 3.

Hur menar du?

[PopJimmy]

Jag anser att det inte spelar någon som helst roll vad jag tror i frågan, och jag anser även att det skulle vara skadligt för mig själv att ta ja/nej-ställning i frågan. Bättre att lämna saker i sitt värde.

Tänk er eran världsbild som erat fönster mot sanningen.
Att göra antaganden är att måla komplettingar av sin värld på sitt fönster när man inte riktigt ser. I vissa fall är det lämpligt utav praktiska skäl att göra antaganden, men för det mesta är det bara vilseledande. Ibland så vet man inte vad som finns på andra sidan fönstret. Så är det bara. Men om man målar igen sitt fönster så uppstår bara en oförmåga att se klart. Det är det som händer t.ex. bland starkt religiösa. De ser bara vad de målar upp för sig själva och varandra.

Det jag skulle göra om jag skulle ta ställning i frågan är att kladda på mitt fönster. Jag skulle ta ett steg mot samma fälla som religion leder en till. Inget stort steg. Men jag ser ingen ursäkt för att smutsa ner mitt fönster ens lite grann i det här fallet.

Det är precis det här jag pratar om!

En kaksmula är en kaka eftersom det är en del av en kaka.
Min hand är mig eftersom min hand är en del av mig.
1 är 3 eftersom 1 är en del av 3.

Jag menar detta:
När du uppfattar något den här texten t.ex. så TROR du att den är utanför dig. Du tror att DU slutar där dina ögon och din hud tar slut. Det är fel! Du ÄR allt du ser, allt du hör, allt du tänker, eftersom ALLT du uppfattar är bara mönster i din hjärna. Du ÄR bara en hjärna och din hjärna är bara ett fragment av universum. När du ser den här texten så ÄR du texten, eftersom texten är en del av dig. Du skulle inte kunna se den här texten om den inte var ett mönster i din hjärna. När du ser texten och samtidigt tänker att du ser texten så är du då i JUST DET TILLFÄLLET kombinationen av texten, tanken om texten i kombination med allt annat du upplever just då.

Det är därför tid är något vi skapar. Våra sinnen skapar konstant tiden eftersom dom håller hjärnan uppdaterad. Det är våran hjärna som inte hänger med att uppfatta alla delar av det vi uppfattar. När vi lär oss att börja tänka i en specifik tankebana har tiden stannat i hjärnan, inte den delen som uppfattar sinnen, men den delen som har hand om minneshanteringen och inlärningen. Och det är ju delen av hjärnan som hanterar minneshanteringen och inlärningen som skapar det vi uppfattar som lidande, synen skapar inte lidande, det är vårat minne som assosicerar synen med ett minne som skapar lidande.

Det jag försöker säga att det är genom en ström av handlig som tid skapas, inte genom tanke. Däremot är det tanken som skapar uppfattningen om tiden inte handlingen. Tanken är ett statiskt foto av en dynamisk ström av handling. Därför ska man uppdatera sitt statiska foto i hjärnan (gällande minne) i samma takt som hjärnan uppfattar den dynamiska strömmen av handling.

Olika djur uppfattar tiden olika snabbt eftersom små djur har kortare transportsträckor i hjärnan som signalerna måste färdas för att omvandlas till en upplevelse. Alltså är tiden något vi skapar.

Är det rörigt?

[Johan Ågren]

Ja det är pyssligt att teoretisera över transcendentala erfarenheter . Är det i ditt fall egna erfarenheter PopJimmy? Menar du att du teoretiskt har förstått vad upplysning handlar om eller har du regelbundna verklighetsupplevelser? Har du också läst UG Krishnamurti? Han hade ett intimt förhållande med J. Krishnamurti under många år, men de är inte släkt.

Johan

[PopJimmy]

Ja det är pyssligt att teoretisera över transcendentala erfarenheter . Är det i ditt fall egna erfarenheter PopJimmy? Menar du att du teoretiskt har förstått vad upplysning handlar om eller har du regelbundna verklighetsupplevelser? Har du också läst UG Krishnamurti? Han hade ett intimt förhållande med J. Krishnamurti under många år, men de är inte släkt.
Johan

Nej inte läst något om UG Krishnamurti inte hört talas om honom.

Jag har aldrig provat LSD men jag förstår effekten, friheten från minnet.

Jag har upplevt friheten från minnets begränsningar. Att uppleva nuvet, just nu är jag lite oskärp och ramlar bort i mina tankar men jag har senaste dagarna upplevt det väldigt påtagligt utan någon drog, bara genom en insikt i hur hjärnan opererar.

[db]

Det är det jag hela tiden försöker förklara. Det GÅR att göra sig av med sitt lidande.

Och du har alltså lyckats? Du lider aldrig av något? Ingenting kan få dig att lida? På riktigt?

Okej, det första du måste göra är att du ska besämma dig av att njuta av livet så mycket det går. [...] Om du verkligen vill förstå måste du göra dig av med dina dåliga vanor helt enkelt. Alla vanor är dåliga vanor. Du måste leva helt spontant och acceptera allt som händer i ditt liv.

Då blir det till att spendera alla mina ägodelar på nöjen och sova utomhus inom en månad. I december är det rätt kallt. Ska även mina moraliska vanor bort? Ska jag utöva våld mot andra om det på något sätt leder till njutning?

Det jag också rekommenderar är att du börjar läsa vissa typer av filosofi böcker som försöker uttrycka denna medvetenhet, det spelar ingen roll vad du läser, du kan läsa gamla asiatiska filosfier som tao (taoism), zen. Eller så kan du läsa västerländsk filosofi, jag personligen har inte så bra koll så jag kan inte ge dig boktips, men jag föreslår att du kollar in boktips trådarna där ger dom jättemånga bra förslag.

Filosofi har jag läst rätt länge men det har inte haft någon sådan effekt.

[J R Auk]

Visdom är att se vad som är, utan att lägga en värdering i vad som finns där.

Tror ni att ett svar på vad som finns här att göra, kommer komma från någon som ni ser, hör eller förnimmer. Eller tror ni man behöver hitta det själv?