OKej fikusar

[Bz]

Fan har du med det att göra.

[Avantgardet]

Det var blåsljud du hade på hjärtat? Annars kan du ju försöka sätta dig in i mina argument och bemöta dem istället.

[Bz]

Varför då ?

[Avantgardet]

För att förklara varför du överhuvudtaget riktade dig mot mig med ditt inlägg här ovan, jag ser inte direkt kopplingen.

[Bz]

Ingen aning, för lite röka antar jag.... var det något mer du ville ?

[Avantgardet]

Nåt mer JAG ville? Vem var det som kom rusandes in mitt i mitt och Jimmys samtal och spände musklerna, som för att skydda stackars försvarslösa Jimmy? Om du tar och läser det grabben skriver så skall du se att hans kritik riktar sig just mot din "typ" (fast jag skulle personligen föredra att kalla det för "den typ av beteende du just uppvisade"). Är du förtjust i Jimmy så kan du ju annats skicka han ett PM eller nåt, i annat fall kan du skriva nåt som är relevant för tråden eller låta bli att skriva, okej?

[Morningstar]

---

[Avantgardet]

Förstår fortfarande inte vad du röstade på, sailaways? Du kanske har lust att förklara?

[Bz]

Nåt mer JAG ville? Vem var det som kom rusandes in mitt i mitt och Jimmys samtal och spände musklerna, som för att skydda stackars försvarslösa Jimmy? Om du tar och läser det grabben skriver så skall du se att hans kritik riktar sig just mot din "typ" (fast jag skulle personligen föredra att kalla det för "den typ av beteende du just uppvisade"). Är du förtjust i Jimmy så kan du ju annats skicka han ett PM eller nåt, i annat fall kan du skriva nåt som är relevant för tråden eller låta bli att skriva, okej?

Att jag skulle försvara PJ är bara ännu ett tillfälle för dig att ge flugan en indirekt smäll. Tog ut mina olustigheter på dig eftersom jag tyckte att du var lite väl för olustig själv. Det finns inte så mycket mer att säga egentligen. Jag fick nog med allt i det inlägget ändå...

[Avantgardet]

Du kanske har missat att det pågick ett genuint samtal här, och att detta är ett filosofiforum, och din självkänsla och ditt självhävdelsebehov vet jag inte riktigt vad det har med saken att göra. Är det allt du är här för? Synd, men då missar du allt det som är bra med det här stället.

[Bz]

Du kanske har missat att det pågick ett genuint samtal här, och att detta är ett filosofiforum, och din självkänsla och ditt självhävdelsebehov vet jag inte riktigt vad det har med saken att göra. Är det allt du är här för? Synd, men då missar du allt det som är bra med det här stället.

Fy, ska jag skämmas nu också ?
Skriv privat till PJ om det är så j-a viktigt samtal som pågår.

[Morningstar]

----

[PopJimmy]

Seriöst grabbar, vilken stategi kör ni egentligen? Är det allvar eller humor? Har svårt att avgöra...


Man får inte blanda ihop dessa saker hur som helst, det kan bli en väldigt giftig kombination om man inte vet vad man håller på med. Blanda inte dessa saker. Ska du ge uttryck för båda, skämta först, deklarera att detta var ett skämt och att du ska vara allvarlig nu, var sedan allvarlig.  Eller byt på ordningen vid behov. Men var inte allvarlig och skämtsam i samma mening, det kräver extrem finkänslighet.

[PopJimmy]

Och vem i helvete är du att tala om för en annan människa hur denne vill disarmera någo ? Konstigt eller inte, men det förekommer och bör kunna göra det likaså. Vem ska anpassa sig till vem ? Inte minst varför. Låt PJ ha fokus vart fan han vill. Att möta allvar med humor kan bara sluta på ett sätt.

Jag uppskattar att du väljer att sympatisera med mig. Jag har bara några saker jag måste klargöra:

1. Jag har uttryckligen bett att få den typ av information som Avantagardet presenterat. Jag ser det som att han gör mig en tjänst och lägger ner arbete på att försöka hjälpa mig.
2. Detta är en process jag måste gå igenom, om du kommer in och försvarar mig för mycket, vid fel tillfälle, så kommer jag inte ta mig igenom detta och utvecklas. Du måste alltså våga lite på att jag klarar av detta själv.

Dock uppskattar jag som sagt att du sympatiserar med det du skrivit, fram tills det du skriver nu.

[PopJimmy]

Felet du gör, Jimmy, är att du försöker desarmera alla, genom att analysera dem.

Stämmer nog.

Det är helt fel start på ett samtal. Klart det blir konstigt om det första man gör är att muddra nån. Att mötas utan vapen behöver inte göras genom att söka reda på den andres vapen och oskadliggöra det. Det kan istället göras just genom skämt, helst, och verksammast, på ens egen bekostnad. Det är vad jag försöker säga.

Okej, ja jag kan ibland ha svårt att tolka saker på områden som ligger inom mina mentala blinda fläckar. Det är ju därför jag behöver och vill ha just dessa typer av uttömande förklaringar av dig och andra.

Samma sak med den här stafettpinnen, det är ingen stafettpinne, det är fucking blåbärssoppa som vi får av funktionärer, och både gamlingar och unga kan delta i detta maraton. Det är helt enkelt rätt fenomen men en felsyn av det.

Tja det var en intressant mefafor du får gärna utveckla den. Problemet med din metafor är bara att den berövar hela innebörden med min metafor. Poängen är att min metafor inte är särkillt "metaforisk", den ligger enligt mig mycket mer nära hur "saker och ting egentligen ligger till". Problemet med din metafor är att den säger ingenting om syftet till arbetet, den beskriver (i min tolkning av den) tillvaron som ett långt lopp med små små belöningar på vägen (blåbärssoppsmuggar). Min "metafor" däremot väldigt "nära" syftet med denna process. Vi åker som sagt inte vasaloppet för att dricka blåbärssoppa, men vi strävar att lägga ner möda på att bli "erkända", att bli "sedda", "förverkligade" och "uppskattade". Därför känns det som din metafor inte kommer lika långt och djupt som min. Dock får du gärna utveckla vad poängen med blåbärssoppsdrickandet är....

Behöver inte klargöra intentionerna, eftersom de manifesteras ändå, det är bättre, i mina ögon, att söka en gemensam aktivitet, till exempel att diskutera andliga poänger i våra "heliga skrifter" istället för att kriga.

Ja, men poängen är att det enda våra "heliga skrifer" innehåller är raddor med anspråk på hur institutionerna i gemenskapen bör definieras. Det handar inte om två olika typer av aktiviteter, det är samma aktivitet - fast på olika nivåer.

Det är hur och vart man väljer att lägga fokus. Och det är precis det jag menar med att alla andra åtgärder och metoder är att jaga sig själv i svansen. Det är ett induktionens problem.

Hängde inte med på detta stycke, förstår att det hänger ihop med det andra, men vill gärna ha ett klargörande vad du menar med "jaga sig i svansen" och "induktionens problem".

När kan du vara säker på att den andre är utan vapen?

Detta är en förmåga som vi utvecklar genom vissa typer av intraktionen och ansträngningar. Det krävs en tjuv för att känna igen en tjuv. Tillvaron består av ett "gross"/materiellt lager, och under det finns många "subtilta lager" och under dessa "kausala lager", iaf enligt indisk metafysik och jag tror det ligger ganska mycket i detta. Att "se" ärlighet i andra är en extremt subtilprocess. I förlängeningen handlar det om hur bra man är på att skådespela och berätta en sammanhängande historia. Den som ljuger har flera roller och flera olika berätterlser vilket gör att hans historia blir motsägelsefull. En ärlig människa spelar inte "roller" och därför är hennes liv mycket mer sammanhängande och meningsfull för andra och för henne själv. Hon förstår rollspelets plats, att rollen uppstår i en situation och att rollen släpps efter situationen är avklarad. Den tidigare världsbild vi hade var extremt rollbunden, den nuvarande är bygg på prestationer, kompetenser och meriter, nästa bygger på förmåga att kommunicera och relatera saker meningsfullt - det viktiga är här inte att ha meriter utan att kunna lösa kommunikationsproblem i stituationerna. Är du intresserad mer om detta så finns endel av dessa saker beskrivna i integral filosofi.


Vidare så avslöjar din fråga (När kan du vara säker på att den andre är utan vapen?) något viktigt om dig själv Avantgardet - något du erkänner men inte förstår implikationerna av, något jag varit inne på många gånger tidigare: Du tror inte att detta är möjligt att lita på andra människor. Du hyser alltså en grundläggande misstro mot andra människor. Men så länge du gör det så kommer ingen att vilja följa dig (tills det att du börjar skådespela dvs, men då följer du samma väg som alla andra manipulatörer). Alternativet är att börja gräva djupare.

Men som sagt, det enklaste sättet att se om någon har mask eller inte är att pröva människan - i förlängningen är det omöjligt att ljuga för andra och för sig själv - om personen inte är helt själsligt korrupt dvs... Men vi kan inte utgåifrån att alla människor är själsligt korrupta. Men de själsligt korrupta kan identifieras i vissa former av prövningar. Dock kräver detta vissa former av inrättningar som ännu inte anses vara socialt accepterade...

Det finns alltid lager kvar där de kan tänkas gömma undan det. Finns alltid en potentiell mask kvar under masken, och poängen är att det finns inga garantier, därför är din metodologi kontraproduktiv (och den amerikanska statens i förhållande till terrorismen också).

Du resonerar helt fel. Detta är uppgivenhetens filosofi, det är en filosofi som bygger på misstro. För att göra en jämförelse: Det är samma sak som när en person som inte förstår vad "filosofi" hävdar att det är meningslöst att filosofera, eftersom det inte "leder till något konkret", det är helt enkelt meningslöst. På något sätt så undrar jag varför du inte tycker filosofi är meningslöst Avantgardet, varför är du t.ex. inte upptagen av att utföra manifestationer och reellt arbete osv? Varför sitta är och vara reellt improduktiv?

Nej sanningen är att det finns ett komplex av nätverk och lager i (omedvetna) mekanismer som hijackar våran vilja och grumlar till våra intentioner, får oss att tappa kontrollen, dessa är primitiva system för att överleva i en helt annan typ av miljö, en miljö som var mycket mer hotfull och osäker än denna. Dessa mekanismer går att medvetandegöra och klargöra. Detta gör att man får en typ av kontroll över sig själv, genom att emotioner inte tar över och grumlar till ens vilja/emotioner. Det är ett tungt arbete, men det ger mycket i gengälld. Att resonera som du gör är lönlöst. Du resonerar utifrån förstelnad desperation, uppgivenhet.

Jag har varit uppgigen ibland, men jag har kommit tillbaka.

Det blir en självuppfyllande profetia. Om du vill möta människor bakom deras masker så föreställ dem nakna, trivialt förvisso men funkar dock delvis.

Förstår inte vad du försöker säga här med "nakna".

Du måste tänka om vad gäller "att såras", sårandet är inget någon annan gör mot dig (inte ens när de medvetet så söker göra) utan något du gör mot dig själv genom dem. Vi kan nog inte komma ifrån det faktum att allt måste tolkas och vissa potentiella tolkningar kommer alltid vara sårande, det är inte ett yttre problem utan handlar om självkännedom och självkänsla.

Varför säger du detta till mig? Säg detta till Algotezza...

...

Nej men det ligger någonting i detta, men detta känns inte heller helt komplett. Säg det till ett barn... Även om det är så att detta är sant, så räcker detta inte till att lösa problemet, inte som jag ser det nu iaf. Förklara hur denna skulle lösa något...

I ditt fall bottnar det i att du överlåter makt till dina "idoler" (eller auktoriteter, förebilder) du ger andra möjligheten att såra dig, och att ge dig bekräftelse. Där har du "kärlekens" hela komplexitet.

Som sagt har jag inga medvetet valda "idoler" för tillfället. Kanske har jag mamma som en omedvetet vald idol på något sätt, men det handlar in om henne som person, utan snarare känslofragment och "värderingar" etc, att jag tror på någon slags gränslös/kravlös kärlek etc. Ja, jag erkänner att det ligger lite i detta, men vad menar du att jag ska göra, ge upp denna ide om gränslös kärlek eftersom jag försöker hitta andra personen som kan bekräfta att den existerar? Jag håller med dig om att det är därför jag söker auktoriteter, att jag vill hitta någon som säger att den gränslösa kärleken existerar och som visar detta i hela hennes närvaro. Jag har inte hittat någon sådan person, men när jag läser vad vissa av de största religiösa ledare och mystiker skriver, efter de get upp samhället och sökt sig in i ensamheten pga av den enda anledningen att de är förtvivlade över samhällstillstånder och väljer att trotsa maktspelen i samhället genom att ställa sig utanför, så känner jag att det är något genuint och äkta i detta, i de ord de väljer, jag känner igen känsloförloppen och upplevelserna. Det är totalt kravlös kärlek, inga som helst regler på hur jag bör vara, dessa människor är de enda auktoriteterna jag kan ta seriöst, andra typer av religiösa sektledare eller vuxna som ställer krav och pratar vagheter och hela tiden ska åberopa vad ditten och datten sagt etc. När de hela tiden ska referea till skriver och skit, sånt är bara maktspel. Jag pratar om andra typer av ledare.

Det jag menade med karmaspegel var att du reagerade spontant och oöverlagt i ett visst avseende, och menade att du skulle kanske söka kontroll över ditt känsloliv, men det är inget krav.

Så du menar att det jag håller på med just nu är något som inte alls relaterar till detta? Jag trodde det var just detta jag höll på med, men om så inte var fallet så vill jag gärna att du förklarar för mig vad jag håller på med....

Humor är en typ av kärlek.

Allvar likaså.

En annan sak...
Humor är inte alltid en typ av kärlek (precis som allvaret inte alltid är det). Vad är det då som avgör om dessa saker är eller inte en typ av kärlek? Vad är kriteriet? Jo, när jag är ute på stan och springer till bussen och halkar på vägen dit finns det två sätt att skämta åt detta, antingen åt mig eller med mig, den första resulterar i att jag stöts bort från gruppen, den andra i att jag välkommas in i gruppen och att gruppen svetsas samman eftersom de varit med och löst en konflikt tillsammans. Skillnaden ligger i vilka krav en människa måste uppfylla för att vara med i gruppen, den första gruppen tolererar inte folk som ramlar eftersom någon trätt fram och definierat det sociala/situationella kontraktet för gruppen som sådant, i den andra situationen så träder någon fram och definierar kontraktet annorlunda - det är okej att ramla, (eller att skriva långa inlägg) utan att bli utesluten från gruppen...  

Om andra liksom jag ogillar att läsa långa inlägg på skärmen, skriver jag mest kortare inlägg. Det här är ju ett offentligt forum och inte bara min privata kompisklubb...