Avantgardet skrev:Du missförstår min intention Jimmy, det fanns en poäng i hur jag skrev om din metafor så att den fick karaktär av existential.
Då förstår jag, men min följdfråga blir då: Varför håller du fast i dessa auktoriteter? Jag ser det som uppenbart att du inte bara har "tagit till" dig vad existentialisterna skriver, du har i någon mening även börjat tro på det. Låt mig klargöra: Det handlar inte om att du "inte trodde" på "existentialism" innan du läste vad dina auktoriteter skrivit poängen är är dock att du fick din bild bekräftad. Du läste alltså existentialism för att bekräfta den bild du redam hade, och denna bekräftelse är auktoriteternas syfte. Du lurar dig själv om du tror att du står "utanför auktoriteternas grepp". Jag poänterar som sagt ordet author och ordet authority kommer från samma ursprung, inget konstigt. Därför tycker jag du inte är riktigt ärlig mot dig själv. Det känns kanske "nobelt" att du sluter upp med existentialisterna, ungefär som du står "sida vid sida" med dessa, men detta är inte riktigt sant. De är snarare en del av din plattform.
Din metafor gav sken av att det fanns en given riktning, emedan jag sökte peka på att du därigenom skapade en onödig konflikt som inte finns om du omdefinierar situationen.
Men poängen är att jag "skapar" inte begrepp och metaforer på det sättet. Jag skapar en förståelse för processer utanför mig, dvs upprepande uppkommande mönster - dvs strukturer och dessa fångas in i begrepp/mönster/abstraktioner. Jag har inte skapat någon "onödig" konflikt, jag beskriver bara en process.
Vad menar du med "onödig" konflikt?
Det handlar om att ställa andra frågor, och andra typer av frågor, som skriver om händelsen/historien.
Nej historien bakåt kan vi inte ändra. Historien ska vi förstå och klargöra i den mån det går. Det handlar inte om att "skriva" historien, inte på det sättet, men naturligtvis kräver det en insats, ett arbete i att hitta abstraktioner för upprepande mönster i historien. På ett sätt "tolkar" vi om historien, men det sker fortfarande en progression.
Samma sak med det här att du utsätter den andre för prövningar för att se om denne bär vapen.
Men du förstår inte riktigt. Jag desarmerar bara anspråk andra redan gjort. Hur tror du egentligen att jag ska "veta" vad jag ska säga till människor om de redan inte begått misstag? Det jag gör är ju att snappa upp deras misstag och klargöra dessa för dem. Alla gör inte misstag och därför varken kan eller vill jag desarmera dem som inte gör misstag. Människor ser enkelt om det finns eller inte finns något fog i det man säger, i förlängningen så går det inte att göra som jag gör om det inte finns ett fog för det, jag kan inte feja detta. Det måste alltid finnas något typ av fog hos personen, annars kan han hantera mina desarmeringar, visst han själv kanske inte kan det, men eftersom det är många som läser här så kommer det alltid finnas någon smart person som ser det skeva i det jag säger och poänterar det vilket gör att andra också börjar se det vilket gör att jag faller. Jag är extremt försiktig i mina anspråk, hela tiden, men jag gör som sagt ibland även misstag, jag är fortfarande människan. Men jag vågar fortfarande kasta mig ut, många ger upp när de blir sårade och kommer inte tilllbaka, men det gör inte jag och det är därför jag utvecklas.
Alla bär potentiellt sett vapen och gräver du tillräckligt kommer du alltid att lyckas finna det, men det är just det jag menar med självuppfyllande profetia.
Jag förstår vad du menar, och jag kan hålla med om att jag ibland har gjort misstag och missbedömningar. Och ovanpå det kanske tar i för mycket ibland.
Men som sagt, dessa vapen finns där innan jag kommer, de vållar alltid skador, regelbundet, eller förr eller senare, men i situationer då jag inte är med, och detta vill jag undvika, därför tar jag tillvara på alla situationer jag möter, jag försöker få människor att det som är relevant att tro och satsa på, så att de kan sprida detta vidare. Interagerar jag inte med människor kommer de att skapa problem för varandra när jag inte ser på.
Du finner vad du söker. Ditt problem är just detta.
Visst jag håller med. Jag skulle kunna låta människor vara, oavsett vad de än gör. Men vad händer då? Jo människor exploaterar varandra. Och om jag ger upp nu? Vad händer nu? Jo antaligen skulle jag börja använda mina kunskaper till att låta människor "vara som de är", dvs hålla dem kvar i sina egna fängelser - eller trycka ner dom. Jag vill inte hålla på så, jag vill att vi växer uppåt istället.
Misstänksamhet, försvarsställning (som om mötet alltid underförstått rörde en konflikt). Och det är att alltid jaga sig själv i svansen. Det handlar om att tro gott om den andre, att våga tro gott om den andre. Vilket var exakt vad du underlät att göra gentemot Algotezza.
Men seriöst, inser du inte vad du nu säger? Detta stämmer ju lika mycket på dig.
Har du blivit så korrumperad av svårgerpolitik och Algotezzas vänskap att du måste ta parti för honom? Gå in och läs hans första och andra inlägg till mig i denna tråden. Eller, jag citerar:
Algotezza skrev:Om andra liksom jag ogillar att läsa långa inlägg på skärmen, skriver jag mest kortare inlägg. Det här är ju ett offentligt forum och inte bara min privata kompisklubb...
Jag lägger ut en del längre och kortare skönlitterära alster på nätet men dessa har jag i regel jobbat med väldigt mycket så jag tror det kan vara värt besväret att ta del av dem för andra.
I min ensamhet skriver jag långa haranger och utredningar för att förstå mitt liv men det är inget jag lägger ut på nätet i obearbetad form. Det känns för egotrippat. Men var och en får följa sitt hjärta och sin hjärna...
Ser du grumligt eller? Han gör ju klart och tydligt ett anspråk på att definiera vad som är tillåtet, respektivt inte tillåtet i gruppen/forumet. Hur kan du hålla på och försvara det? Fattar du inte att det var min tråd som han kommer in och gör anspråk i. Det vore en helt annan sak om det var hans egen tråd, men tror han att han äger forumet bara för att han skrivit flest inlägg eller? Han anklagar mig för att vara egotrippad för att ta plats och bearbeta mina psykologiska issues på hans forum.
Fattar du inte att det är därför jag skapade tråden angående trådskaparmoderering?
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4438 Fattar du inte att detta var ett försök för mig att värna om min yttrandefrihet? Att jag kände att han gjorde ett hot mot min frihet att skriva av mig på det sättet jag vill. Det var ju han som hotade yttrandefriheten genom att göra ett anspråk på hur vårat kontraktet skulle se ut. Jag hade inte gjort något sådant anspråk alls. Inget anspråk riktat mot någon annan i tråden innan det. Är det så att jag verkligen vill leta fel och brister kan jag ju gå in i alla trådar och göra detta (vilket jag även en gång i tiden gjorde, men jag insåg senare att detta var vårdslöst, att man istället bör förstå relevansen i tråden, detta tog tid för mig att inse).
Håller du med honom eller? Bör vi börja censurera varandras inlägg och hitta sätt att stöta ut medlemmar utifrån deras sätt att forumlera inläggen? Men herregud har innehållet ingen som helst relevans eller?
Ser du inte att det var han som drog vapen?
Det är klart att andliga samtal och krig är olika typer av aktiviteter/diskurser, och det jag syftar på är att fred är inget passivt tillstånd utan en mängd aktiviteter som kan aktualiseras genom att vi med hjälp av omkontextualiseringar aktualiserar i nuet.
Anledningen att du säger detta visar ju bara på att du helt enkelt inte lyckas hitta den gemensamma abstraktionen för hur de relaterar till varandra. Det säger mer om dig än om aktiviteterna ur mitt sätt att se på det.
Jag menar alltså inte att de är "samma sak" och att det därför är helt okej att skjuta folk. Det jag menar är att det är en kamp om anspråk och vi har mer sofistiskerade vertyg att definiera institutionerna idag. Det handlar inte om att vi slåss om tygbitar idag, men behovet av att få saker att fungera i harmoni finns fortfarande kvar. Det är samma kamp, en kamp att defniera människan...
En förhandling istället för ett slagsmål till exempel, eller ett sällskapsspel istället för ett slagsmål, whatever.
Men det är ju bara olika former av kommunikation. Det är samma aktivitet, bara på olika nivåer, det handlar om att göra olika former av anspråk utifrån olika nivåer att interagera i världen.
Varför krigar USA mot terrorister? Jo, för att de inte förhandlar med terrorister. De har inget som helst intresse av att göra något tillsammans med dessa människor, och däri hela problematiken, de välkomnar inte deras existens, ser ingen användning av deras kunskaper och engagerar dem inte i något gemensamt projekt.
De förhandlar inte med terrorister eftersom inga terrorister existerar, terroristerna är bara den av en mytbildning i deras krigspropaganda... Det är ett sätt att se på det.
Övrigt är det så att dessa har mycket mer gemenamt än du här lyfter fram. De har samma typer av behov, de råkar bara ha lite kommunikationsproblem med varandra. De har mycker mer gemensamt än de anar...
Sen handlar det inte om att ena gruppen inte välkomnar den andra. Det är högst ömsesidigt.
Med induktivt problem i fråga om att finna vapen hos den andre så menade jag just detta att du aldrig kan vara säker på att den andre inte är beväpnad och därför måste det till ett tros-språng.
Nej detta handlar inte om tro. Det handlar om tolkningar av intentioner. Jag "tror" inte att andra människor har "vapen". De gör anspråk på saker och ting och detta är att vara våldsam. Det handlar inte om att jag "gissar", "tetstar" och sedan "var det som jag trodde". Min process är deduktiv. Någon gör ett anspråk, och jag härleder detta till en dold intention, den är oftast även dold för dem själva. Det handlar inte om induktion på det sättet. För mig är det implicita anspråk i saker och ting. Vissa är bättre än andra på att maskera sina anspråk, men jag har ofta inga problem med att härleda intentioner. Ingen induktion här inte.
Jag litar inte på nån, men jag väljer att göra det. Jag tror inte att det finns själsligt korrupta människor, Jimmy, jag tror att människor är människor, varken mer eller mindre.
Och här ligger endel av problemet. Du tar inte människans etiska utveckling på tillräckligt allvar.
Jag tycker det är etiskt vedervärdigt att hålla på att "pröva" människor, i synnerhet om du därmed jagar bort dem från forumet som det halvt om halvt ser ut i fallet Algotezza just nu.
Men om det är så att du inte redan börjat med svågerpoltik så inser du att det var Algotessa som drog vapen och försökte definiera ut mig ur min egen tråd. Gå tillbaka och läs. Det handlar inte om induktion, det handlar om deduktion, men du har för mycket känslor och är för partisk för att inse detta.
Roller spelar vi hela tiden, jag fattar den där "utvecklingen" du talade om som mycket spekulativ och jag kan nog inte instämma (bör förstås läsa på mer innan jag yttrar mig i saken).
Detta är inte "spekulativt". Jag har många källor som styrker mina resoemang.
Det spelar för mig mindre roll om meriter väger tyngre idag, meriten är i mina ögon ett slags rekvisita och dess värde hänger på att alla spelar sina roller som rollerna är avsedda.
Men poängen var inte vad du "tycker" är viktigt eller inte. Detta handlar inte heller om vad jag "tycker". Du får inte blanda ihop normativa saker med deskriptiva. Det är problemet med ditt sätt att se på saker, du tror att det enda som finns är ett "normativt maktplan", detta grumlar till ditt omdömme. Du måste se hur saker ligger till utan att vilja agera först. Efter det kommer du till situationer då agerandet får relevans.
Jag är inte metafysiker i den meningen. Filosofin leder alltid redan till konkreta saker, den är inte skild från världen i övrigt. Sen vet jag inte varför jag skulle anse det vara bättre att producera produkter? Eller vilken varaform som skulle vara bäst. Helst skulle jag förstås vilja vara självförsörjande i stort, men det krävs en del för att nå dit.
Du missförstod poängen. Det vi nu gör är att t ha ett filosofiskt samtal, det leder till en "intellektuell mognad", detta handlar om att klargöra olika former av anspråk på ett "rationellt plan" eller "deskriptivt plan". På precis samma sätt finns det en "etisk mognad", hur man klargör det normativa planet. Men eftersom du inte sklijer dessa ser du inte hur det normativa planet ligger och skapar intentioner som det rationella planet sedan förstärker och formar om.
Jag vet att jag tar i lite, men jag vill försöka tydliggöra vad jag menar. Jag menar inte att det är så illa som det låter, men det är så subtilt att jag måste förstora upp det lite för att du skall se det alls, för även om det är subtilt så har det väldigt stor relevans.
Jag säger inte att du skall ge upp din idé om gränslös kärlek, eller vänta, det är exakt vad jag säger, och istället skall du praktisera den, och du skall förutsätta att alla hyser den mot allt och alla, de vet bara inte alltid vad som är bäst att göra i varje situation.
Men för att kunna praktisera den, så måste jag få den bekräftad, jag har inte fått den tillräckligt bekräftad vilket gör att jag inte vågar tro på den tillräckligt mycket. Jag försöker och vill tro på den, men den är så stor att den är svår att bli samstämd med, jag försöker men man får inte vara naiv och tro att det kommer med en gång, men du har natrligtvis rätt.
Men som sagt så ser jag det jag gör nu som gränslös kärlek, och visst, mina emotioner tittar in ibland och grumlar till det, men jag försöker så gott jag kan...
Jag tror du måste inse att det inte finns någon mottsättning mellan att göra dessa typer av anspråk jag gör och gränslös kärlek. Den gränslösa kärleken innefattar alla gränsdragningar. I buddhism är man t.ex. extremt fredlig men det finns ett begrepp, kommer inte ihåg f.t. vad det heter, men det är ett slags "svärd" som klyver sanning från osanning. Vi behöver göra denna gränsdragning för att visa att vi inte tar vilken skit som helst, det är ingen naiv relativism här. Anspråken har sin relevans, men måste dras extremt finkänsligt. Jag säger inte att jag har det bästa omdömmet i alla situationer, men jag upplever att mina intentoiner ofta tycks renare än andras eftersom jag arbetat med min etik mycket mer än de flesta har. Jag är långt ifrån perfekt, men jag fortsätter kämpa på.
Du sa själv tidigare att det var en trosakt, och det är det. Själv tycker jag "kärleken" blir lite tjatig, den är inte mer märkvärdig än vilken annan känsla som helst. Känslor är färger, och jag sneglar som gärna på motiven också.
Det jag menade var isf att vi inte kommer ifrån trosakten, och att vi därför bör vara mycket försiktiga i vad vi investerar våran tro och mening i. Tron blir liksom inte "avklarad" bara för att man erkänner att den existerar, det är mycket svårare än så, det är nu det hårda arbetet börjar. Tron måste slipas och konstant för att vara i synk med det ständigt skiftande villkor.
Jag söker inga lärjungar, jag vill inte vara nån ledare, jag vill inte styra över andra. Ledare är ett ord som saknar innebörd i min världsbild.
Att ledare är ett ord som saker innebörd i din världbild är som sagt att du ännu inte sett relevansen av dem, inte att du på något sätt kommit på en lösning som frigör oss från behovet av dem. Vi måste göra av oss med den västerländska naiva uppfattninen att ledare inte behövs. Det är precis som med tron. Det är inte så att vi tror eller inte gör det. Det är inte så att vi behöver ledare eller inte gör det. Alla situationer har en eller flera ledare, det är dessa som klargör anspråken och kommunikationen i situationen som att viljorna kan börja samarbeta istället för motarbeta varandra.
Tragedin är som sagt att ledaren måste hålla sig konsistent i sitt ledarskap, han kan inte börja göra undantag inför nära och kära. Visst, Algotezza kanske behhöver någon som backar upp honom, men du måste ju kunna se vart han gör fel också. Det handlar inte bara om att jag tar i och ungtuppar mig. Du får ju se relevansen i vad han sagt och vad jag skrivit.
Hur ett inlägg skall se ut har jag absolut ingen aning om, inte heller hur man använder språket, eller kommunicerar överhuvudtaget, men av nån lustig anledning så tycks det inte bekomma mig nämnvärt.
Annars tycker jag att jag ser god utveckling hos dig Avantgardet. Du går verkligen in i medlarrollen och jobbar hårt på att försöka kompromissa mellan viljorna, det är ett stort steg mot ledarollen. Skillnaden mellan ledaren och medlaren är att det är ledaren som får ta all skit, men också cred. Jag ser goda framtida ledar egenskaper hos dig, du behöver bara göra upp lite i din misstro mot att vissa människor kan vara bättre på att göra omdömmen i vissa situationer, dvs erkänna det som hela tiden händer. Det finns inte ett "rätt" sätt, det handlar om en kompromiss som är tillräckligt mycket "rätt" utifrån alla perspektiv man kan ta i situationen samtidigt...
För det är ju inte klokt... 
