Metatråd till Pop-Jimmys tråd "OKej fikusar"

[Algotezza]

Back in bizniz

Min syn på att "förklara mig!
Jag är ingen vän av att "förklara mig och mitt beteende", för antingen förstår man mig redan eller så kommer man inte att förstå det ens efter förklaringen och därmed fortsätta missförstå och betrakta förklaringen som ett försök till bortförklaring. Ett undantag görs dock här och nu - jag tror det behövs, eftersom andras reaktioner på det jag skrivit målat in mig i ett hörn där jag inte hör hemma.

Tänkte ej lägga av
Jag tänkte ej lägga av att skriva här – men väl göra ett kort uppehåll för att tänka efter en smula och inte rusa åstad, samt för att se om någon skulle börja sakna mig, längta efter mig. Jag vill inte bli en möbel här som man tar för given.

Support på hotmailen
Jag har fått en del uppmuntrande support på min hortamil som glatt mig och värmt mitt hjärta. Det är också därför jag skapta denna tråd, en metatråd till Pop-Jimmys tråd.

Detta inläggs fortsatta upplägg
Detta kommer att bli ett ganska långt inlägg trots att jag är vän av korta, pregnanta inlägg, som ni kanske vet. Jag föredrar aforismer framför långa filosofiska utredningar, haiku framför epos, noveller framför romaner. Det som inte kan sägas kort och koncist - sägs bättre med tystnad. Men ingen regel utan undantag, vissa tankar tar sin tid att uttrycka, och jag har läst en hel del romaner, större filosofiska verk och längre dikter med stor behållning.

Pop-Jimmy bör ta det som en komplimang att jag på detta sätt ägnar ganska mycket tid och kraft åt hans tråd på detta sätt. Det betyder att jag fäster vikt vid vad han skriver och inte bara bagatelliserar det och går vidare som om ingenting hänt och som Pop-Jimmys skriverier inte bekom mig utan bara vore värda att ignoreras.

Jag tar upp några allmänna tankar som mognat fram efter cirkusen kring Pop-Jimmys tråd och interfolierar med tankar kring det jag själv skrev på Pop-Jimmys tråd. Uppenbarligen har en del inte förstått varför jag skrev som jag skrev.

Paradoxer i liv och ord
En paradox är en "skenbar motsättning". För mig innebär detta att den består av två kontrasterande delar som ej står i sådan motsättning att de utesluter eller "tar ut varandra", utan så att de i stället befruktar och berikar varandra. Livet består av sådana paradoxer och kan även beskrivas så. Det skapar dynamik, djup och liv i tanke, ord och handling.

För mig går ironi/skämt och allvar hand i hand. Mina ironier och mina skämt har alltid en allvarlig sida, och livets eget allvar har ofta en ironisk sida, "ödets ironi".

Pop-Jimmys tråd och ironi
Pop-Jimmy kallade sin tråd för ”Hej, fikusar!” vilket för mig är en ironiskt och lite fräck rubrik, varför jag drog slutsatsen att det var den tonen Pop-Jimmy anslog och som det därför kunde vara relevant att också nyttja.

Så här började han sitt första inlägg på tråden:
”Nu ska jag säga det rätt ut...

JAG är aspackad.

Nu är hjag reddo att möta detta,

ibland söker jag utmaningar.

jag är självdestruktiv”,

Vilket jag tolkar som utslag självironi och fortsatt fräckt anslag. Det hade det varit om jag hade skrivit så i all fall.

I nästa skrev han bara:

” årets inlägg!!!!”

Vilket jag tolkar som självironiskt av samma skäl som ovan.

Lite längre fram på tråden skriver han:
”Nu ska jag skriva ett sjukt bra inlägg:”

Vilket jag också tolkar självironiskt – för inte hade jag skrivit själv så utan att vara självironisk!

Sedan kommer huvudinlägget där han skriver så här i början:

”här kommer en stor intellektuell käftsmäll.

Medans jag sitter hemma hos familjen över jul och tankar sjuka mängder extremt förnedrande och vidrig våldsporr ska jag passa på att dela med mig lite av mina filosofiska tankar.

jag har utvecklat masturbationen till en extremt sofistikerad form, men det är inte vad jag ska prata om nu.”

Jimmys inledande inlägg fortsatte sedan, efter sina fräcka ironiska anslag (som jag uppfattade dem) i  ett slags filosofisk rapparstil och jag tänker: ”Han är ute efter hip-hop-filosoferande!” Och jag kör följdriktigt på i samma stil, ironiskt, fräckt, snabba kommentarer. Jag trodde att han med ironin som hjälp ville visa fram sina problem och samtidigt få distans till dem. Jag ville stötta honom i hans strävan genom att för egen del också anlägga en ironisk ton, samma ton som jag alltså uppfattade att Pop-Jimmy själv använde.

Det är därför jag i början av mina inlägg skrev Pop-Mannen för att anknyta till rapparnas ”Hey, man, what’s up?” eller som jag ibland säger med ironi och allvar till elever som gillar hip-hop: ”Hallå, mannen, läget?”

Men allt detta blev fel. Pop-Jimmy var tydligen inte alls vare sig ironisk eller självironisk, av hans och andras reaktioner att döma.

Fler märkliga detaljer och obegripliga reaktioner
Han måste alltså menat allvar när han skrev: ” årets inlägg!!!!”, ”Nu ska jag skriva ett sjukt bra inlägg” och ”här kommer en stor intellektuell käftsmäll”! Det är för mig helt obegripligt att mena detta på allvar!

I ett svar till mig skrev Pop-Jimmy:
”Här är en fråga till dig:
Skriver du verk eller fotnötter?”

Underförstått är väl här sannolikt att han betraktar det han skriver som filosofiska och/eller litterära verk. När jag hör ordet verk tänker jag på klassiska filosofiska verk av t.ex. Kant och Platon. Därför antog jag att Pop-Jimmy även här var ironisk. Vilken han tydligen inte var. Och du begriper jag inte vad Pop-Jimmy har för syn på en han producerar i textväg.

Sedan undrade Pop-Jimmy i ett annat inlägg:
”Skriver du även till tidningar, typ aftonbladet och kp?”

Vilket jag tolkade som ironi men tydligen undrade han på allvar om jag skrev insändare i Kamratposten.

När jag sedan på allvar går in i och faktiskt kommenterar Pop-Jimmys text – något de flesta som ställt sig på Pop-Jimmys sida i denna dokusåpa inte alls orkat göra - svarar han så här:

”Algotezza, jag förstår ärligt talat inte vad du håller på med. Är du tvångsmässigt underfundig? Är det något som jag har problem med så är det kåseri, speciellt om personen är självgod och dessutom seriös. Är det så att du har svårt att komma ner till samma nivå som de du diskuterar med? Är du rädd att möta andra människor på riktigt och acceptera dem som de är? Måste du ha en distans för att undertrycka ditt egna känsloliv? Måste du hålla på och tramsa och tillrättavisa saker och ställa dumma frågor eftersom du tror att det kommer få mig att "tänka till"? Att anpassa sig efter läsaren är inte samma sak som att leverera barnmat.”

Här beskriver han mig – och tydligen utan ironi utan på fullaste allvar – att jag är tvångsmässigt underfundig ,självgod och dessutom seriös att jag har svårt att komma ner till samma nivå som de jag diskuterar med att jag är rädd att möta andra människor på riktigt och acceptera dem som de är, att jag måste vara rädd att möta andra människor på riktigt och acceptera dem som de är , att jag bara tramsar och tillrättvisar och ställer dumma frågor för att få honom att tänka till… Det finns liksom ingen ände på invektiven och nedvärderandet. Allt jag gör är tydligen bara fel och allt Pop-Jimmy gör av allt att döma bara rätt.

Pop-Jimmy menar att jag är självgod och seriös, samtidigt som jag tramsar, men jag vet inte om jag får den beskrivningen att gå ihop.

Att be någon komma ner på andras nivå är bara ett sätt att indirekt mena att den nivå jag befinner mig på är inbillad och tillkämpad och att jag i praktiken befinner mig långt under andras nivå, andra som i likhet med Pop-Jimmys synsätt är ärliga och inte förnekar sina känslor. Jag fattar inte hur du över huvud taget kan ge dig rätten att yttra dig om mitt känsloliv utifrån att du ogillar några av mina inlägg på detta forum?

Är det öht möjligt att ha en dialog med Pop-Jimmy om det är så han ser på mig och mina inlägg?

Allt detta tolkade jag alltså i förstone som skrivet i en självironisk, fräck stil, och jag svarade därför med samma mynt. Pop-Jimmy hade slagit an en ton som jag med glädje också använder, ironi, fräckhet, självdistans. Det är vad jag menar med att Pop-Jimmy inbjöd till att använda ironi och distans som verktyg i denna tråd. Men jag hade fall, allts om jag tolkade som ironier från hans sida var allts redan från början blodigt allvar.

Så här blev ytterligare en kommentar när jag verkligen gick in i hans text:
”HAHAHAHAAHAHHAHAHAAHHAAHAHHAAHAHA!”. Inte heller det en ironi, antar jag.

Och sedan sågar han allt jag skrivit på hans tråd – och menar det alltså på fullaste allvar:

”Men det du säger, säger mig ingenting. Det du skriver är en trivial upprepning av det jag skrivit, alternativt en intetsägande omskrivning/omtolkning som förvränger intentionen, kombinerat med ett förlöjligande av att jag öppnat upp mig.

Du tillför alltså ingenting till den här diskussionen utöver att skriva långa inlägg som jag upplever att ingen komma att läsa. Bara för att du inte får ut någonting av det första långa inlägget jag gör så innebär det inte att du måste gå in och spamma forumet med skit. jag tycker det bara är onödigt eftersom jag verkligen lade ner tid och ansträning att skriva vilket du inte gjort.”

Jag förlöjligar och förvränger. Han anser att jag spammar forumet med skit, att jag inte lagt ner någon tid eller ansträngning på hans inlägg. Jgag tillför ingenting till diskussionen men jag antar att Pop-Jimmy på allvar menar att hans sågningar av mina inlägg tillför diskussionen något.

Efter det följer hans strålande men skeva och enögda analys av mig! Ett retoriskt mästervek! Vilket visar att den av andra som labil och trasig beskrivne Pop-Jimmy kan vara hur samlad som helst, när han vill. Jag ser Pop-Jimmy som en begåvad retoriker och känslomanipulatör och säkert ser han sig själv som en Tankesultan à la berättarjaget i Ett öga rött. Mycket riktigt har också många svalt hans beskrivning av mig och mitt agerande på denna tråd utan att blinka, som om de bara läst Pop-Jimmys omdömen om mig och på direkten köpt hans emotionella utspel och förmodligen vare sig tagit del av Pop-Jimmys inledande inlägg eller mina kommentarer av dem.

Livsroller med flera dimensioner
Våra roller i livet, är som allt annat, sammansatta av motsatser - de är levande paradoxer. Vi är alla levande paradoxer. Varje roll vi har rymmer mer eller mindre uttalat sin motsats. Vi kan inte vara offer utan att vara förövare, inte vara förövare utan att i någon mening vara offer. Vi är alla utan skuld och skyldiga, vi har alla ansvar för våra liv och är samtidigt ansvarslösa. Vi har alltid dubbla roller, mer eller mindre uppenbart. Vi är alla varandras lärare och elever - samtidigt. Vi kan lära av varandra och lära varandra något - hela tiden.

Men för att vi skall kunna hantera tillvaron i praktiken tror vi at vi måste se enögt på varandra, se förövaren som förövare och inget annat och offret bara som offer. Så fungerar juridiken, så politiken, media,  kulturen... Bara vi vet att vi blundar med ena ögat, förenklar därför att vi upplever att vi måste göra det, bara vi vet om detta, att vi delvis är tvingade att leva i en lögn, då kan detta förfarande accepteras. I regel går vi dock ett steg längre och menar att vår enögda bild är hela sanningen. Vi är antingen offer eller förövare, antingen skämtar vi eller menar allvar.

I media, politik och kultur befästs denna enögdhet, ja, vi lever i kyklopismens enögda tidevarv!

För att förstå livet bör vi varken tänka i termer av antingen- eller- eller både-och utan i termer av att både antingen-eller- och både-och-perspektiven behövs när vi vill skapa en mer relevant och rättvis bild av världen och varandra. Får vi ihop den ekvationen - då förstår vi livet! Det är kärnan i det paradoxala livet! Vi behöver både kunna se likheter (via både-och-tänkandet)  ch skillnader (via antingen-eller-tänkandet), både se vad som skiljer oss åt och förenar, kunna betrakta samma problem ur så många perspektiv som möjligt för att fördjupa vår förståelse av omvärlden och våra medmänniskor. Vi måste kunna uppfatta både vardandet och varat.

Förövare och offer i Pop-Jimmys trådJag tog på mig förövarrollen som Pop-Jimmy beskrev den i sin analys av mig, detta för att visa att jag därmed samtidigt blev offer för en enögd, snedvriden etikettering av mig på denna tråd (och kanske också i andra trådar på FF). Därmed blev både Pop-Jimmy och jag på en gång förövare och offer. På så vis kunde jag visa att vi hade dubbla roller, vilket jag menar gäller generellt.

Språket har alltid en emotionell dimension
Vad vi än tänker, säger eller skriver, har språket både en mer eller mindre uppenbar emotionell och en mer eller mindre uppenbar intellektuell eller teoretisk dimension. Även när vi skenbart "döljer våra känslor", "ser objektivt och sakligt" på något, när vi bara "håller oss till fakta" (som dock valts ut med omdömets hjälp, alltså via känsla för relevans och rimlighet), även då är känslodimensionen med. Att be någon visa sina känslor i det han eller hon skriver indikerar att det finns vissa godkända allmänt accepterade sätt att visa känslorna och andra icke godkända sätt. Att te sig sval och ironisk är att visa känslor, att verka varm och seriös är att visa känslor. Det finns fler dimensioner i språket - men dessa tu är de grundläggande.

”Du döljer dina känslor”
I tråden menades det att jag dolde mina känslor, inte visade dem, men som jag skrev i stycket ovan är det oundvikligt att visa sina känslor i tal och skrift. Vad det då handlar om är väl vilka känslouttryck som får godkänt i andras ögon och vilka som ej får det. Kanske är det bara typiska starka dokusåpa- och bloggkänslor som idag blir godkända, medan andra känslor går allmänhetens sinne förbi?

Tänk om
Tänk om jag inte sitter på några höga höstar, utan är Gandalf den vite på Skuggfaxe som erbjöd Pop-Jimmy att hoppa upp på hästryggen så att vi kunde slåss mot Saurons och hans orcher? Tänk om vi bara missförstod varandras ordmagi eller kanske förstod den på ett djupare plan än vi först trodde?


Det finns ingen anledning för någon på denna tråd att be någon om ursäkt! Skilj mellan person och sak! Jag har reagerat på vad Pop-Jimmy skrvit och han på vad jag skrivit plus alla andras reaktioner...


Gott Nytt 2008!

Algotezza

[Bz]

Att förklara sig är lite som att ursäkta sig. Vet inte vilka som peppat dig att skriva detta, men du kanske vet vad du borde och inte borde göra i olika lägen för att det ska falla sig till det bästa - för dig själv och andra; andra och dig själv.

Tack för ett givande inlägg. Gott nytt!

[Kallekula]

Tja varför inte skriva ett inlägg här.

Ähä människor med tex psykiska problem är oberäkneliga. Ena sekunden humor och ironi i andra stunden fullaste alvar. Dock när denna ändring kommer är svårt för de som ej har problem att uppfatta. Därav problem i kommunikationen. Detta har väl de flesta upplevt i med samtal med en fyllis på krogen, en knarkare som man inlett konversation med eller varför inte de som har psykiska probelm.

Detta är ju uppenbart i den ursprungliga tråden, som jag läste....när jag väl hade tid.

[Bz]

Oberäkneliga ? Näe vadddå ???

Hipp happ hottentott
mannen får en chock
aldrig sett annat än sitt ess
förens han mötte en med pts  :D

[Plecto]

Vem bryr sig vad Pop-Jimmy tänker och tycker. Alla har sina '2 cent' att presentera, säga vad fan de vill. Algotezza, bryr DU dig verkligen om vad han tycker och tänker ELLER är det så att du är rädd att andra ska få en annan personbild om dig.

Att skriva den här tråden var banne mig rätt så onödig. Eller kanske var det ditt sätt att skriva ut för att du känner dig behandlad som en 'möbel' här på forumet?

Jag är inte så insatt i filosofins terminologi eller diverse. Men jag kan banne mig säga att du inte har en aning om vad det här forumet går ut på. Lev med att Pop-Jimmy är seriös i sina ironiska seriösa trådar...

[Algotezza]

Vem bryr sig vad Pop-Jimmy tänker och tycker. Alla har sina '2 cent' att presentera, säga vad fan de vill. Algotezza, bryr DU dig verkligen om vad han tycker och tänker ELLER är det så att du är rädd att andra ska få en annan personbild om dig.

Att skriva den här tråden var banne mig rätt så onödig. Eller kanske var det ditt sätt att skriva ut för att du känner dig behandlad som en 'möbel' här på forumet?

Jag är inte så insatt i filosofins terminologi eller diverse. Men jag kan banne mig säga att du inte har en aning om vad det här forumet går ut på. Lev med att Pop-Jimmy är seriös i sina ironiska seriösa trådar...

Jag skriver vad jag måste skriva. För mig var inte tråden onödig - men vad gäller om ditt inlägg?

Berätta gärna vad detta forum går ut på för en oinvigd!

Lev med att jag skriver som jag gör! Att alla skriver som de gör!

Låt miljoner ogräs blomma!

MVH

Algotezzza

[Algotezza]

Att förklara sig är lite som att ursäkta sig. Vet inte vilka som peppat dig att skriva detta, men du kanske vet vad du borde och inte borde göra i olika lägen för att det ska falla sig till det bästa - för dig själv och andra; andra och dig själv.

Tack för ett givande inlägg. Gott nytt!

Mest har jag peppat mig själv. Kom två mejl på hotten... med uppmuntrande tillrop...

MVH

Algotezza

[Algotezza]

Tja varför inte skriva ett inlägg här.

Ähä människor med tex psykiska problem är oberäkneliga. Ena sekunden humor och ironi i andra stunden fullaste alvar. Dock när denna ändring kommer är svårt för de som ej har problem att uppfatta. Därav problem i kommunikationen. Detta har väl de flesta upplevt i med samtal med en fyllis på krogen, en knarkare som man inlett konversation med eller varför inte de som har psykiska probelm.

Detta är ju uppenbart i den ursprungliga tråden, som jag läste....när jag väl hade tid.

Tror du jag är helt jävla problemfri, utan mentala skavanker, att jag är "medelålders och fräsch som en DressMann-modell"....?

undrar Algotezza

[Bz]

Att förklara sig är lite som att ursäkta sig. Vet inte vilka som peppat dig att skriva detta, men du kanske vet vad du borde och inte borde göra i olika lägen för att det ska falla sig till det bästa - för dig själv och andra; andra och dig själv.

Tack för ett givande inlägg. Gott nytt!

Mest har jag peppat mig själv. Kom två mejl på hotten... med uppmuntrande tillrop...

MVH

Algotezza

Så trevligt. Varför får jag aldrig såna ?  :) Jag duger inte  :cry:
30+ och redan 'död'- Hur ska JAG orka liksom ? ... med inga möjligheter, bara hinder. Va ??
Du har familj, vänner som skriver peppande mail och ett tryggt förflutet på FF. Du har säkert inte heller någon sadistisk familj eller trakasserad av psykvården. Det finns någon som förstår dig därute, älskad är du också till skillnad från hatad. Du hade väl barn va ? TÄNK om jag fick ens det du har. Jävlar vad jag skulle skutta av eufori. Vänta och se !!!

[Avantgardet]

Av någon anledning så är det hotfullt för vissa med människor som är så pass hemma i sina världsbilder att de vågar uttala sig med auktoritet. Själv har jag vett nog att uppskatta det. Erik Satie tog steget fullt ut och komponerade "möbelmusik", och han blev arg när folk på "allvar" lyssnade på kompositionerna.

[Bz]

Av någon anledning så är det hotfullt för vissa med människor som är så pass hemma i sina världsbilder att de vågar uttala sig med auktoritet. Själv har jag vett nog att uppskatta det. Erik Satie tog steget fullt ut och komponerade "möbelmusik", och han blev arg när folk på "allvar" lyssnade på kompositionerna.

Auktoritet .. Haha. Ja men visst, med den grunden ? Snacka i nattmössan.

[Avantgardet]

Lust att förklara dig? Om fallet skulle vara så att du bara söker kontakt med mig - kanske för att jag är ett sånt charmtroll som det är svårt att hålla fingrarna borta från - så finns möjligheten att kontakta mig via PM.

[Bz]

Du var otydlig.

[Plecto]

Vem bryr sig vad Pop-Jimmy tänker och tycker. Alla har sina '2 cent' att presentera, säga vad fan de vill. Algotezza, bryr DU dig verkligen om vad han tycker och tänker ELLER är det så att du är rädd att andra ska få en annan personbild om dig.

Att skriva den här tråden var banne mig rätt så onödig. Eller kanske var det ditt sätt att skriva ut för att du känner dig behandlad som en 'möbel' här på forumet?

Jag är inte så insatt i filosofins terminologi eller diverse. Men jag kan banne mig säga att du inte har en aning om vad det här forumet går ut på. Lev med att Pop-Jimmy är seriös i sina ironiska seriösa trådar...

Jag skriver vad jag måste skriva. För mig var inte tråden onödig - men vad gäller om ditt inlägg?

Berätta gärna vad detta forum går ut på för en oinvigd!

Lev med att jag skriver som jag gör! Att alla skriver som de gör!

Låt miljoner ogräs blomma!

MVH

Algotezzza

Jag stödjer att folk ska skriva det de tycker och tänker... även om de resulterar i mitt mottycke. Men du verkar ha problem med att Pop-Jimmy skrev det han skrev, för tråden verkar kretsa just runt detta sammanhang. Som sagt, jag vet inte om du skriver detta för att "skriva ut" bara. Eller för att förklara dig själv.

[Zokrates]

Jag tycker att det är starkt att kunna konfrontera motsättningar, men jag anser även att det finns en styrka att kunna ta till sig av såväl positiv som negativ kritik. Men den negativa kritiken som egentligen berör och kan förändra oss mest, är svårast att bemöta och ta till sig, vilket förmodligen  beror på rädsla inför att tvingas erkänna sina egna brister. Men, med rätt perspektiv och en bra vinkling, kan man säkert rättfärdiga alla former av trakasserier, mobbing och förtryck. Likaså kan en bra orddribblare effektivt undgå att ta till sig av oönskad kritik.