Algotezza skrev:Efter ännu en natt när jag legat och ält ytterligare en analys av mitt psyke som Pop-Jimmy skapat, känner jag mig så inmålad i och fastnaglad i ett hörn som någon kan bli.
Poängen är nu, att det finns bara ett sätt att ta dig denna sits.
Poängen
är att jag vill måla in dig i ett hörn, jag vill nämligen skära bort alla flyktvägar du kan ta inför de anspråk du gjort. När någon gjort något dumt mot en annan människa, så är det nämligen så att det första den "dumma människan"/förövaren gör när hon blir konfronterad, att komma med ursäkter och undanflykter, t.ex: "han var med på det", "det var inte så farligt", etc, eller blir han ännu mer tryckt så spelar han på känslor "jag var arg, förstår du inte att man kan bli arg ibland?" det han gör är alltså att försöka lägga över skuldbördan på någon annan - det är alltså inte förövaren som
gjort fel utan personen som konfronterar förövaren som
tolkat fel. Jag säger inte att feltolkningar inte sker, men jag vill här inte betona att jag tror att jag tolkat dig fel - eftersom då försvinner hela min argumentation ner i avloppet och "du går fri". (jag menar inte att jag nu försöker sätta dit dig, jag menar att jag försöker förklara processen).
Det finns alltså en poäng med att jag målar in dig i ett hörn. Poängen är att när en förövare inte har någon flyktväg (dvs ursäkt) kvar - dvs inte kan skuldbelägga någon annan, eller skylla på att han själv inte kunde kontrollera sina intentioner/känslor så
händer något. Det som händer är att "förövaren" till slut ger upp och accepterar situationen, han kan inte längre skylla och skuldbelägga någon utanför sig själv (offret t.ex.), på sina känslor, etc. Utan tvingas inse att det i slutändan handlande om hans val och hans ansvar. Denna process är dock neutral, den kan användas för att sätta dit osykldiga, det som det trycker på är alltså den som bedriver processens "renhet"/ärlighet i sina intentioner. Man kan alltså få människor att erkänna saker de aldrig gjort genom att pressa dem såhär hårt. Och i slutändan så är det alltså den som bedriver processen som det hela står och faller på - är det så att jag är en oärlig människan som vrider och vänder på allt för att få total kontroll över min tillvaro utan att på något sätt vara lyhörd från andras signaler - ja då är jag antagligen ett monster.
Pop-Jimmys agerande mot mig via sina analyser av mitt psyke är ungefär lika juste som att säga till någon: "Slingra dig inte nu, svara bara ärligt 'ja' eller 'nej' på min fråga - och inga bortförklaringar, tack: Har du slutat med grooming på nätet?"
Men det är syftet med det jag gör. Poängen är att jag ser det som att mänskliga handligar uppstår/beror av
intentioner, dessa kan antingen vara medvetna intentioner (dvs ett aktivit medvetet val) eller så kan de vara omedvetna intentioner (försvarsmekanismer). Jag upplever att alla människor föds med en uppsättning av förutsättningar för att försvarsmekanismer kan utvecklas hos personen, och dessa försvarsmekanismer utvecklas beroende på vilken typ av social interaktion människan tar del av (vilka traumatiska situationer etc som människan tar del av).
Poängen är att när människan blir konfronterad att stå till svars för sina handlingar/anspråk så kan människan antingen ta eller förpassa ansvaret på orsakerna/intentionerna. Det jag menar är att varje "handlig" triggas igång av en blandning av medvetna och omedvetna intentioner - men de omedvetna intentionerna kan människan inte "stå till svars för", han kan inte ta sig vid dem - eftersom de är omedvetna, därför använder han hela hans intellekt/meningsapparatur för att försöka skapa sig en bild av vart orsakerna ligger. Det för att acceptera handlingarna krävs alltså att denna meningsskapandeprocess (som är en flykt från ansvaret) upphör. Flykten från ansvaret inför de omedvetna intentionerna upphör och människan erkänner - vilket resulterar i en frigörelse. Varför är detta en frigörelse? Jo eftersom de omedvetna intentionerna har inte bara spelats ut i
denna situation - de har istället upprepats gång på gång på gång i otal tidigare situationer - fast då blev förövaren aldrig konfronterad. Detta är alltså det som "håller upp" beteendet. Frigörelsen innebär att människan inte längre är "låst" till de omedvetna intentionerna - det är alltså en känsla av frihet (eftersom de omedvetna intentionerna agerar tvångsmässigt och begränsar de medvetna intentionernas utrymme). Det som händer är alltså att en mer ansvarstagande individ växer fram genom en "själslig skinnömsning".
Anledningen att du upplever denna starka polarisering mellan "ja" eller "nej" i att erkänna är för att det handlar om att pasera en tröskel - tröskeln att frigöra sig själv från sina egna försvarsmekanismer/"omedvetna intentioner". Man kan alltså på ett sätt aldrig "klandra" en människa, eftersom försvarsmekanismerna alltid är omedvetna - och detta är den "stora tragedin". Dock måste man ta på sig ansvaret att våga konfrontera förövare (trots att det i situationen kan finnas en risk att man feltolkat situationen och skapar en förövare av en osykldig), men här är det allas ansvar att inse när man gått för långt, man får alltså inte gå för långt - men samtdigit trycker man inte på, som kommer man aldrig få människan att konfrontera sig själv och sina egna intentioner. Spelet handlar alltså om att erkänna sina egna intentioner, eftersom så länge man gör "etiskt goda val" dvs "samvetsenliga val" så kommer man att kunna dela med sig av sina intentioner som "axiomen" för situationen. Den som inte har rena intentioner har alltså inga rena axiom och detta gör att hela hans argumentation förr eller senare faller (om det inte är så att han
spelar på sociala föreställningar som andra i sammanhanget håller fast vid).
Men det som händer när man gör dessa typer av "själsliga skinömsningar" är att man i framtiden är mycket mer medveten så fort man gör ett val, man blir medveten av sina intentioner genom att man lärt sig av sina misstag.
Vi har ju våra psykologiska blinda fläckar, men har jag en blind fläck av sådana dimensioner som Pop-Jimmys analys av mitt psyke antyder, är jag totalt blind för mig själv och snarast en emotionell krympling och en elak, djälvla skitstövel. Jag känner inte riktigt igen mig i den beskrivningen. Skulle någon göra det? Vilken emotionell krympling och skitstövel skulle kunna erkänna att han/hon är en sådan? Om jag är det, Pop-Jimmy, så begär du det omöjliga av mig.
Men poängen är ju att ingen människa är "essentiellt ond" - det handlar ju alltid om situationen, vissa människor är "svaga" för vissa typer av situationer, beroende på vilka typer av försvarsmekansimer de utvecklat. Mitt syfte är alltså inte att säga att du är en "essentiell onding", utan att du antagligen har omedvetna intentioner som skadar andra. Men samtidgit handlar detta inte heller endast om dig, utan till stor del även om mig, hur jag fungerar, vilka mina försvarsmekanismer är, osv.
Jag är ledsen för att ha orsakat att du känner dig sårad. Allt jag skrivit har tydligen sårat dig utom några få meningar som du tydligen menar att jag snott från dina texter och som du markerat med smileysar.
Jag uppskattar din uppriktigthet, det är allt jag begär.
Min mening var att dribbla dina tankar fram och tillbaka, både vad gäller deras form och deras innehåll. Min ton var tydligen helt malplacerad och jag missförstod dina intentioner med din text å det grövsta.
Jo, jag förstår att din intention är att dribbla mina tankar fram och tillbaka, men som vi här konstaterat så var det kanske inte rätt tidpunkt att göra detta...
Jag skulle ha framfört mina synpunkter på form och innehåll på ett sätt som inte sårat dig. Jag skulle framförallt varit mer självironisk. Lite i stil med ståuppare idag som kan häva ur sig lite vad de vill bara de är charmigt självironiska. Kan inte även självironin bli ett tomt manér, en ursäktande gest?
Jag uppskattar din uppriktighet.
Det här är ett intressant citat från ett av Pop-Jimmys inlägg som kanske förklarar en del av hans agerande:
Pop-Jimmy skrev:Algotezza, jag är ledsen att du i denna tråd får gå in den otacksamma rollen av att agera bollplank för mina idéer. Men jag måste ha något att "fästa på" för at få ut detta matieral. Det är inte riktat till dig personligen.
Vi lever idag i en kultur där mobbing och kränkningar anses som något mycket fult och negativt laddat, ja, ett lagbrott helt enkelt.
Som sagt så skulle det material jag skrivit i tråden inte uppstått, jag skulle aldrig behövt lägga ner denna ansträngning på att skapa om du inte varit här, så på sätt och vis är jag tacksam för din funktion/roll i sammanhanget.
Men det finns en form av mobbing och kränkning som är fullt ut accepterad: att utmåla någon annan som mobbare eller kränkare. Den mobbade eller kränkte har ju tolkningsprivilegiet, enligt lagen. Är det så också på detta forum?
Men som jag sagt, det går att feltolka andras intentioner, men det enda sättet att komma till botten med detta är att lyfta och dela med sig av sina tolkningar.
