Reflexioner kring skapa
Moderator: Moderatorgruppen
Reflexioner kring skapa
Skaparen, ett annat ord för Gud, men vad betyder ordet egentligen, hur kom det till och vilken symbolik ligger bakom själva ordet. För att förstå detta så gör jag en tidsresa till ungefär 3000 år före AD, för att se vilka begrepp och uttryck som kan ligga bakom detta uttryck. Jag reser till området kring Medelhavet och landar hos Fenicierna, detta folkslag som kom att påverka oss här uppe i norden så mycket, i sin jakt på bärnsten.
Från dem påverkades vi språkligt, kulturellt och teknologiskt. De införde förmodligen en del begrepp i vår tankevärld, möjligt är även att de lärde oss att bruka jorden och hålla boskap under sina flertaliga expeditioner till skandinavien.
Jag inbillar mig att folket här uppe vid denna tidpunkt till största delen livnärde sig genom jakt och fiske. Religionen var enkel och gemensam med de övriga keltiska och germanska stammarna, riter och seder likaså. Fenicierna införde förmodligen aktuellare kunskap om astrologi, samt även nyanserade gudar i vår värld, modernare varianter på soldyrkan.
Det feniciska ordet för hus, bëth, (Jmf. semitiskan, Bethlehem, även det en förled av hus, hem), blev vårt ord för bo, senare by, som utvecklades till begreppet bygga, förmodligen även båt, i betydelsen att båten var som ett hem under lång tid. Av ordet bo, finner vi nya kopplingar till nyare seder, innefattandes bonde, bönder: Boskap, manskap, slutleden i orden är skap, samma som skapa.
Feniciskans ord, kaph som betyder handflata, blir detsamma som att ägaren har det i sin hand helt enkelt.
Ordet skapa utgår från handen, skapa leder till fler ord, skepnad, skipa, skopa, skepp, alla i grundbetydelsen att man gör något med händerna. Skipa, dela något, skepp, en farkost byggd med delade plank, skeppa, frakta med skepp från hand till hand, skopa, liknar en kupad hand att ösa vatten med. Skepnad, en form av något skapt,
i tankevärlden övergår det även till könsorganen, platsen för skapande genom samlag.
Även i tyskan, engelskan, spanskan finner vi samma utveckling och samma tankemönster. ty. Schaffen, machen, som blir, make made på engelskan, likaså da.dana som blir done. Mano, hand på spanskan som blir manejo, hantera, marcar, markera, märke, crea, skapa, kreation, liknande kheir som betyder hand från grekiskan.
Ordet "Hand", som är liknande i germanska språk, kommer från sanskrit, harathi, hämta fånga greppa taga, hantera. Vi finner även en symbolik mellan hand = 10 och fingrar =5, i det grekiska uttrycket för 10, konta som på många språk utvecklas till count, räkna,decade, liksom att fingrar har sitt ursprung i ordet för fem, fümf, cinco.
Vi finner att skaparen inte är en Gud, utan människan som skapar allt genom sina händer och genom sig själva. Även ordet ske, kan kopplas till skapa, då det markerar skeendet under det som blir till, formas.
Det går från hand till hand, händerna skapar allt människan kan tänkas fundera ut, våra händer, ursprunget till skapandet, blir därmed även skaparen.
Olika gudsnamn
Människorna var initialt polyteistiska, de hade flera gudar och monoteism infördes här först med kristendomen. Därav skapas ordet Gud, förmodligen helt i betydelsen god, den goda guden. Tidigare gudar var inte speciellt goda, de var ofta fruktansvärda och skrämde till lydnad, de krävde även offer, inte sällan människooffer, kvinnor och barn, för att frammana årstiderna, sol, regn, ge god skörd eller andra former av lycka i tillvaron.
Men ordet Gud, blir en västgermansk uppfinning, då det grekiska ordet, theus, blir det som används av de latinspråkliga områdena, Deus, mm. Slaverna använder istället Bohu, Boh, (förmodligen samma grundord som vi skapar boss, ledare, pohu), men betydelsen är liknande den i nordkurdiskans, bav, bab, med betydelsen fader.
Muslimernas Allah, kommer förmodligen från Al-Ilah, ( en titel på arabernas mångud Sîn). Förmodligen var det lättare att använda ett känt "varumärke", än att införa ett helt nytt begrepp?
Liten ordlista för händerna
Grek, kheir, hand, Kávc, taga, göra ta sig till,
Grek, cery, jmf eng.create, samt sv, ske, skeende
ryska, ruka, jmf, svenskan, bruka, nordkurdiskans serok, ledare.
( Sér, lejon, rok, hand, stark ledare, lejon symboliserar än idag makt).
Serbiska, ruka samt även šaka, jmf, saka, sv. skapa.
sanskrit, harati, (hämta fånga greppa taga, hantera)
Konta 10, grek, räkna, fingrar, fem fumf, cinco, count, decade, (årtionde)
dedo, portugisiska, fingrar
dest. kurdiska, hand
Paletc, ryska för fingrar, jmf, pjatj, fem.
feniciskan, kaph, handflata
Varianter av Skapa, skepnad skipa, skopa, skabe, skib, skeppian
schaffen, machen, make, made, dana, done, gjort
mano, manejo, (hanterande), markera, märke, marcar, crea, kreatur.
( Texten Ändrad med anledning av senare missförstånd.)
Från dem påverkades vi språkligt, kulturellt och teknologiskt. De införde förmodligen en del begrepp i vår tankevärld, möjligt är även att de lärde oss att bruka jorden och hålla boskap under sina flertaliga expeditioner till skandinavien.
Jag inbillar mig att folket här uppe vid denna tidpunkt till största delen livnärde sig genom jakt och fiske. Religionen var enkel och gemensam med de övriga keltiska och germanska stammarna, riter och seder likaså. Fenicierna införde förmodligen aktuellare kunskap om astrologi, samt även nyanserade gudar i vår värld, modernare varianter på soldyrkan.
Det feniciska ordet för hus, bëth, (Jmf. semitiskan, Bethlehem, även det en förled av hus, hem), blev vårt ord för bo, senare by, som utvecklades till begreppet bygga, förmodligen även båt, i betydelsen att båten var som ett hem under lång tid. Av ordet bo, finner vi nya kopplingar till nyare seder, innefattandes bonde, bönder: Boskap, manskap, slutleden i orden är skap, samma som skapa.
Feniciskans ord, kaph som betyder handflata, blir detsamma som att ägaren har det i sin hand helt enkelt.
Ordet skapa utgår från handen, skapa leder till fler ord, skepnad, skipa, skopa, skepp, alla i grundbetydelsen att man gör något med händerna. Skipa, dela något, skepp, en farkost byggd med delade plank, skeppa, frakta med skepp från hand till hand, skopa, liknar en kupad hand att ösa vatten med. Skepnad, en form av något skapt,
i tankevärlden övergår det även till könsorganen, platsen för skapande genom samlag.
Även i tyskan, engelskan, spanskan finner vi samma utveckling och samma tankemönster. ty. Schaffen, machen, som blir, make made på engelskan, likaså da.dana som blir done. Mano, hand på spanskan som blir manejo, hantera, marcar, markera, märke, crea, skapa, kreation, liknande kheir som betyder hand från grekiskan.
Ordet "Hand", som är liknande i germanska språk, kommer från sanskrit, harathi, hämta fånga greppa taga, hantera. Vi finner även en symbolik mellan hand = 10 och fingrar =5, i det grekiska uttrycket för 10, konta som på många språk utvecklas till count, räkna,decade, liksom att fingrar har sitt ursprung i ordet för fem, fümf, cinco.
Vi finner att skaparen inte är en Gud, utan människan som skapar allt genom sina händer och genom sig själva. Även ordet ske, kan kopplas till skapa, då det markerar skeendet under det som blir till, formas.
Det går från hand till hand, händerna skapar allt människan kan tänkas fundera ut, våra händer, ursprunget till skapandet, blir därmed även skaparen.
Olika gudsnamn
Människorna var initialt polyteistiska, de hade flera gudar och monoteism infördes här först med kristendomen. Därav skapas ordet Gud, förmodligen helt i betydelsen god, den goda guden. Tidigare gudar var inte speciellt goda, de var ofta fruktansvärda och skrämde till lydnad, de krävde även offer, inte sällan människooffer, kvinnor och barn, för att frammana årstiderna, sol, regn, ge god skörd eller andra former av lycka i tillvaron.
Men ordet Gud, blir en västgermansk uppfinning, då det grekiska ordet, theus, blir det som används av de latinspråkliga områdena, Deus, mm. Slaverna använder istället Bohu, Boh, (förmodligen samma grundord som vi skapar boss, ledare, pohu), men betydelsen är liknande den i nordkurdiskans, bav, bab, med betydelsen fader.
Muslimernas Allah, kommer förmodligen från Al-Ilah, ( en titel på arabernas mångud Sîn). Förmodligen var det lättare att använda ett känt "varumärke", än att införa ett helt nytt begrepp?
Liten ordlista för händerna
Grek, kheir, hand, Kávc, taga, göra ta sig till,
Grek, cery, jmf eng.create, samt sv, ske, skeende
ryska, ruka, jmf, svenskan, bruka, nordkurdiskans serok, ledare.
( Sér, lejon, rok, hand, stark ledare, lejon symboliserar än idag makt).
Serbiska, ruka samt även šaka, jmf, saka, sv. skapa.
sanskrit, harati, (hämta fånga greppa taga, hantera)
Konta 10, grek, räkna, fingrar, fem fumf, cinco, count, decade, (årtionde)
dedo, portugisiska, fingrar
dest. kurdiska, hand
Paletc, ryska för fingrar, jmf, pjatj, fem.
feniciskan, kaph, handflata
Varianter av Skapa, skepnad skipa, skopa, skabe, skib, skeppian
schaffen, machen, make, made, dana, done, gjort
mano, manejo, (hanterande), markera, märke, marcar, crea, kreatur.
( Texten Ändrad med anledning av senare missförstånd.)
-
magicadehex
Re: Reflexioner kring skapa
Zokrates skrev:Ordet skapa utgår från handen, skapa leder till fler ord, skepnad, skipa, skopa, skepp, alla i grundbetydelsen att man gör något med händerna.
Vi finner att skaparen inte är en Gud, utan människan som skapar allt genom sina händer och genom sig själva. Även ordet ske, kan kopplas till skapa, då det markerar skeendet under det som blir till, formas.
Det går från hand till hand, händerna skapar allt människan kan tänkas fundera ut, våra händer, ursprunget till skapandet, blir därmed även skaparen.
Araberna använder Allah, från Al-Ilah, en titel på arabernas mångud Sîn.
jag håller med, vi männsikor är skapare. men inte enbart med våra händer, utan även med tanke & känsla. detta med att händerna är skapande kan kanske komma av att vi har ett större energicentra i vardera handflatan.
att araberna använder Allah är ett felaktigt påstående. Du glömmer här att det även finns kristna araber.
Många använder fler än ett språk (arabiskan, som för många är ett påtvingat språk) men att det även finns fler språk för araber. På Suryoyo, assyriers språk heter tex gud alåhå.
Re: Reflexioner kring skapa
magicadehex skrev:Zokrates skrev:
Araberna använder Allah, från Al-Ilah, en titel på arabernas mångud Sîn.
jag håller med, vi männsikor är skapare. men inte enbart med våra händer, utan även med tanke & känsla. detta med att händerna är skapande kan kanske komma av att vi har ett större energicentra i vardera handflatan.
att araberna använder Allah är ett felaktigt påstående. du glömmer här att det även finns kristna araber.
Var är Förstöraren av templen för månggudadyrkan och hyckleri?
Var det Muhammed som blev förstöraren, eller omstöpte han endast arabernas tro på flera gudar till att bli en tro på en gud?
Det finns kristna i Malaysia som använder Allah, som begrepp för Gud, vilket Malaysias regering förökte förbjuda, då de ansåg att det var förbehållet Islam. Citerar här nedan a.info, angående att gud har 100 namn, det 100 namnet fanns inte med.
"
1. Ar-Rahman - Den Nåderike
2. Ar-Rahim - Den Barmhärtige
3. Al-Malik - Konungen
4. Al-Quddus - Den Rene
5. As-Salam - Fredens källa
6. Al-Mu'min - Den Som Inspirerar Tro
7. Al-Muhaymin - Väktaren
8. Al-'Aziz - Den Segrande
9. Al-Jabbar - Den Tilldragande
10. Al-Mutakabbir - Den Storslagne
11. Al-Khaliq - Skaparen
12. Al-Bari' - Den Som Skapar Ordning
13. Al-Musawwir - Den Som Formger Skönhet
14. Al-Ghaffar - Den Förlåtande
15. Al-Qahhar - Underkuvaren
16. Al-Wahhab - Givaren av Allt
17. Ar-Razzaq - Upprätthållaren
18. Al-Fattah - Öppnaren
19. Al-'Alim - Den Allvetande
20. Al-Qabid - Den Begränsande
21. Al-Basit -
22. Al-Khafid -
23. Ar-Rafi' - Upphöjaren
24. Al-Mu'izz - Hedersutmärkaren
25. Al-Mudhill -
26. As-Sami - Den som hör Allt
27. Al-Basir - Den som ser Allt
28. Al-Hakam - Domaren
29. Al-'Adl - Den Rättvise
30. Al-Latif - Den Subtile
31. Al-Khabir - Den Allmedvetne
32. Al-Halim - Den Fördragsamme
33. Al-'Azim - Den Magnifike
34. Al-Ghafur -
35. Ash-Shakur - Den Tacksamme
36. Al-'Ali - Den Högste
37. Al-Kabir - Den Storartade
38. Al-Hafiz - Bevararen
39. Al-Muqit -
40. Al-Hasib - Räkneskapsföraren
41. Al-Jalil - Den Mäktige
42. Al-Karim - Den Generöse
43. Ar-Raqib - Den Vaksamme
44. Al-Mujib - Besvararen av Böner
45. Al-Wasi' - Den Alltomfattande
46. Al-Hakim - Den Vise
47. Al-Wadud - Den Kärleksfulle
48. Al-MajÃ*d - Den Majestätiske
49. Al-Ba'ith - återuppväckaren
50. Ash-Shahid - Bevittnaren
51. Al-Haqq - Sanningen
52. Al-Wakil - Den Förtrogne
53. Al-Qawi - Ägaren av All Styrka
54. Al-Matin - Den Kraftfulle
55. Al-Wáli - Härskaren
56. Al-Hamid - Den Prisbelånte
57. Al-Muhsi -
58. Al-Mubdi - Tillverkaren
59. Al-Mu'id - Återställaren
60. Al-Muhyi - Givaren av liv
61. Al-Mumit - Tagaren av liv
62. Al-Hayy - Den Levande
63. Al-Qayyum - Den Evige
64. Al-Wajid - Finnaren
65. Al-Májid - Den Ärorike
66. Al-Wahid - Den Unike
67. Al-Ahad - Den Ende
68. As-Samad - Den Som Bemöter Alla Behov
69. Al-Qadir - Den Allsmäktige
70. Al-Muqtadir - Skaparen av All Makt
71. Al-Muqaddim - Utgivaren
72. Al-Mu'akhkhir - Upphävaren
73. Al-Awwal - Den Förste
74. Al-Akhir - Den Siste
75. Az-Zahir - Den Uppenbare
76. Al-Batin - Den Fördolde
77. Al-WalÃ* - Beskyddaren
78. Al-Muta'ali - Den Suveräne
79. Al-Barr - Den som gör Gott
80. At-Tawwib - Den Som Visar Vägen till Ånger
81. Al-Muntaqim - Hämnaren
82. Al-Afu - Benådaren
83. Ar-Ra'uf - Den Milde
84. Malik al-Mulk - Ägaren Av Allt
85. Dhul-Jalali Wal-Ikram - Herren över Majestät och Frikostighet
86. Al-Muqsit - Jämnställaren
87. Al-Jami - Samlaren
88. Al-Ghani - Den Rike
89. Al-Mughni - Berikaren
90. Al-Mani' - Den Som Förhindrar Det Skadliga
91. Ad-Darr - Den Som Skapar Det Skadliga
92. An-Nafi - Skaparen av det Goda
93. An-Nur - Ljuset
94. Al-Hadi - Vägvisaren
95. Al-Badi - Upphovsmakaren
96. Al-Baqi - Den För Evigt Varande
97. Al-Warith - Den Som Ärver Allt
98. Ar-Rashid - Den Rättfärdige Läraren
99. As-Sabur - Den Tålmodige
"
Så för att göra bilden komplett,
100. Allah ( Al-Ilah) - Månguden Sín.
Att det finns araber som är kristna, är inget motargument, precis som att alla araber inte är beduiner idag, dessutom är inte alla araber troende, det finns väl ateister bland alla folkslag, eller? Om det dessutom finns kristna som konverterar till islam, så kan de ju mycket väl tänkas använda Gud som benämning istället för Allah, din kommentar var riktigt dum ju mer jag tänker på den, trodde att någon skulle settt kopplingen mellan Deus-Godes, dvs, att även vårt begrepp Gud, kan vara detsamma som det grekerna använde, därmed inte alls ha något med Gud=god!
Re: Reflexioner kring skapa
Zokrates skrev:din kommentar var riktigt dum ju mer jag tänker på den
Själv såg jag det direkt, att det totalt saknade koppling däremot en vilja att få chansen att säga någonting åtminstone
Raderar skiten eftersom det inte åts upp.
-
magicadehex
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Bli inte skrämd magicadehex, så här brukar det inte vara på forumet. Vi har tydligen berikats med Bz som bara är här för att skapa bråk, och Jimmy har fått nåt frispel, varför stämningen är sämre än den någonsin varit här under hela min vistelse och Zokrates skall inte läsas i samma anda som dessa (även om han själv dragits med i denna cirkus, och min tolkning här är att han, liksom jag själv, tröttnat på det substanslösa "tyckandet" och därför bet ifrån något förhastat). Att Bz kommer in i en tråd med bifall åt någon skribent ger knappast argumentet större tyngd.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
-
magicadehex
Avantgardet.. tack, det var gulligt sagt. men jag är inte så lättskrämd.
vad gäller bagatellen Bz som använder forumet som kontaktannons, så kan denne inte tas på något som helst allvar av någon någonsin. det är bara en bacill som andra försöker skaka av sig likt ett förkylningsvirus.
stor kram på dig, avantgardet!
vad gäller bagatellen Bz som använder forumet som kontaktannons, så kan denne inte tas på något som helst allvar av någon någonsin. det är bara en bacill som andra försöker skaka av sig likt ett förkylningsvirus.
stor kram på dig, avantgardet!
Visst Avantgardet har jag tröttnat på en hel del, men jag försöker vara så seriös jag kan, men, det verkar inte uppskattas eller tas på allvar. Det känns som om det jag skriver ofta bara går er förbi, sedan märker jag att samma sak som jag ofta skrivit, omformuleras av nån annan och därmed uppmärksammas bättre, dvs, ger en positiv respons. Men varför Magica ägnar sig åt meningslösa hårklyverier, eller ger mig credit för att påstå saker som inte jag ämnat framföra. det fattar jag inte.
Skall det verkligen vara en omöjlighet att läsa och förstå en enkel text,
att se vad det är jag framför, utan att tolka in dolda eller egna budskap och eller ge den en annan innebörd.
I denna tråden, som handlar om tankar och känslor, ville jag främst endast belysa hur en språklig utveckling leder till nyare begrepp och därmed fler uttrycksmöjligheter. Hur vi formas av varandra, påverkas samt hur nya livsvillkor därmed bildas och ersätter de gamla.
Språkligt ville jag även försöka tolka varför den enda Guden, i det som av många uppfattas vara en och samma religion i grunden, ändå har olika namn för denna gudomen. Hur blir Jahve, Deus, Gud och Allah?
Jag menar, Moses heter ju liknande på alla språk, Jesus och Muhammed likaså, varför skall då Gud ha flera olika namn? Kan det ens vara samma Gud, eller handlar det enbart om att olika folkslag ger Gud namn utifrån sitt språk?
Jag var tydligen inte tillräckligt djup eller heltäckande då jag skrev mitt första inlägg, ett riktigt hafsverk som jag skrev på 30 minuter. Därför lade jag det under tankar och känslor, mest för att se om tanken gick att bygga vidare på, men så spärras allt av en "idiotkommentar" som påstår något som inte alls låg i min intention, har ingen lust att ens älta det, men vill se om Magica kan inse att det är hon som dragit en förhastad felaktig slutsats samt se om hon även förstår att hennes påstående inte är något jag framfört.
Men, vad har det för betydelse om vad hon fattar eller inte, ingen alls?
Knappast, allt betyder något, att tolka andra medvetet fel är att skapa kontroverser som leder till split, osämja, på det större planet, krig.
Varför vill hon med ett eget konstruerat grepp, få mig att framstå som imbecill? Vad ligger bakom denna intention, eller skall jag utgå från att hon enbart är mindre förmögen till djupare tankeverksamhet?
Hon kanske inte har en avsikt, hon kanske bara skriver utan att tänka efter före, ungefär som när jag själv skrev mitt inlägg. Men är det en reaktion hon vill ha, så kan hon ju börja med att citera mig var jag skrev att alla araber tror på allah. Mig veterligen påstod jag däremot att arabernas namn för "Gud" är Allah, huruvida sedan någon arab tror eller inte tror på Allah är väl upp till denne själv, men namnet Allah finns där likväl, en viss skillnad eller? Eller menar du att om jag är ateist, så försvinner därmed Gud som begrepp för mig? - Jag tror inte på (???)?
Skall det verkligen vara en omöjlighet att läsa och förstå en enkel text,
att se vad det är jag framför, utan att tolka in dolda eller egna budskap och eller ge den en annan innebörd.
I denna tråden, som handlar om tankar och känslor, ville jag främst endast belysa hur en språklig utveckling leder till nyare begrepp och därmed fler uttrycksmöjligheter. Hur vi formas av varandra, påverkas samt hur nya livsvillkor därmed bildas och ersätter de gamla.
Språkligt ville jag även försöka tolka varför den enda Guden, i det som av många uppfattas vara en och samma religion i grunden, ändå har olika namn för denna gudomen. Hur blir Jahve, Deus, Gud och Allah?
Jag menar, Moses heter ju liknande på alla språk, Jesus och Muhammed likaså, varför skall då Gud ha flera olika namn? Kan det ens vara samma Gud, eller handlar det enbart om att olika folkslag ger Gud namn utifrån sitt språk?
Jag var tydligen inte tillräckligt djup eller heltäckande då jag skrev mitt första inlägg, ett riktigt hafsverk som jag skrev på 30 minuter. Därför lade jag det under tankar och känslor, mest för att se om tanken gick att bygga vidare på, men så spärras allt av en "idiotkommentar" som påstår något som inte alls låg i min intention, har ingen lust att ens älta det, men vill se om Magica kan inse att det är hon som dragit en förhastad felaktig slutsats samt se om hon även förstår att hennes påstående inte är något jag framfört.
Men, vad har det för betydelse om vad hon fattar eller inte, ingen alls?
Knappast, allt betyder något, att tolka andra medvetet fel är att skapa kontroverser som leder till split, osämja, på det större planet, krig.
Varför vill hon med ett eget konstruerat grepp, få mig att framstå som imbecill? Vad ligger bakom denna intention, eller skall jag utgå från att hon enbart är mindre förmögen till djupare tankeverksamhet?
Hon kanske inte har en avsikt, hon kanske bara skriver utan att tänka efter före, ungefär som när jag själv skrev mitt inlägg. Men är det en reaktion hon vill ha, så kan hon ju börja med att citera mig var jag skrev att alla araber tror på allah. Mig veterligen påstod jag däremot att arabernas namn för "Gud" är Allah, huruvida sedan någon arab tror eller inte tror på Allah är väl upp till denne själv, men namnet Allah finns där likväl, en viss skillnad eller? Eller menar du att om jag är ateist, så försvinner därmed Gud som begrepp för mig? - Jag tror inte på (???)?
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Zokrates skrev:Skall det verkligen vara en omöjlighet att läsa och förstå en enkel text,
att se vad det är jag framför, utan att tolka in dolda eller egna budskap och eller ge den en annan innebörd.
Ja, det är, de facto, omöjligt i absolut mening. Vi läser genom våra egna glasögon, ofrånkomligen. Konventionen hjälper oss, kontextualiseringar avgränsar och leder förståelsen. Det andra skriver om din text finns redan som potentialiteter i din text, det vill säga att de inte existerar alls. Texten (som text, inte som etsningar/tecken) existerar nämligen bara när ett medvetande aktualiserar den (i själva läsakten), och beroende på vilket medvetande som läser texten (eller skriver den) så kommer den att ha olika referenser. Du har alltså inte ett mer riktigt perspektiv på din text än någon som i dina ögon totalt feltolkar den. Däremot de idéer som du talar om (den "text" som finns lagrad i din kropps vävnader och som denna text, eller vilken som helst du författat, är ett mindre utdrag ur) har du en direkt närhet till (eftersom de är din tankeakt) kan du hävda att någon missförstått. Dock vet jag inte om du skall ta det negativt att folk kommer med egna reflektioner kring något du skrivit, värre är det - i mina ögon - när de alls inte reflekterar kring det utan istället bara söker bråk eller "kärlek" (vilket är samma sak) i det skrivna. När de ser till hur något sägs istället för vad som sägs. Finns inga vattentäta skott dessa emellan, de betingar varandra ömsesidigt förstås, men fokus ligger så åtskilda att det är frågan om olika diskurser. I själva verket är det också så att även om någons tolkning av din text skulle överensstämma med din egen tolkning av den text du här författat så är det ändå inte relevant, det är nämligen inget som finns i texten själv. Dina intentioner är irrelevanta för texttolkning, det är exegetik, eller biografi, eftersom de aldrig finns i själva texten. Nykritiken gav detta fenomen (att tro sig utläsa författarens intentioner i texten själv) för det "intentionala felslutet". Med poststrukturalismen tog man helt och hållet död på författaren, och vi får nog vänta tills Gud har uppstått igen innan logocentrismen vinner intåg i litteratvetenskapen i synnerhet, och humaniora i allmänhet.
Själv sympatiserar jag med magicadehex här, "orientalismen" (västerlänningens motsats genom vilken hon också får sin självidentitet - civilisation/barbari och liknande motsatspar) som fenomen tar sig många uttryck och det är bra att vara på sin vakt. Om det var hennes poäng. Om det inte var det så vet jag inte vad som avsågs och skulle nog ha frågat henne vad hon menade.
Själv har jag nog läst de allra flesta av dina inlägg, och ofta med stor behållning, däremot kanske jag kommenterar dem mer sällan - vilket i ditt fall nog skall ses som att jag inte anser att du gör en massa felaktiga antaganden och att du faktiskt har fog för vad du säger.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Jag är inte osams med dig Jimmy, du har helt enkelt gjort bort dig nåt ofattbart i mina ögon och det får du leva med. Om du är intresserad av att fördjupa dig i Bz och den "cirkus" jag refererar till och som du gjort allt du kunnat (kanske medvetet eller kanske inte) för att hälla vatten på kvarn så kolla in denna:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4358
Som du ser där så blir det mycket tydligt. Jag har sällan, högst ett par ggr under ett år, missförstått något Algotezza skrivit, oavsett om det varit skämt eller allvar. Vad detta beror på vet jag inte. Antagligen har vi samma skruvade smak när det gäller språket och tänkandet. Och jag har sällan i mitt liv stött på någon anstränger sig så för att ge tillbaka till världen av sitt kunnande, han kunde lika gärna sitta och trycka på sitt vetande och vara nedlåtande (som han har all rätt att vara, men som han inte är) mot allt och alla som inte är lika belästa och insatta. Istället lägger han stor tid på att dela med sig av detta till oss. Utöver det är han familjefar och jobbar som lärare. Var får han all tid och ork ifrån? Vad driver karln? Jag tänker inte tala om förebilder (det skulle bli för incestuöst), men jag tänker tala om goda avsikter. Vad gör du? Du glider in här med nån månads mellanrum och skriker ut dina anspråk, skriker ut att den och den måste ändra på sig, att det och det är problemet med den och den PERSONEN. Du skulle inte känna igen en stjärna om den så landa på din skalle och slog dig till marken. Det är hur lätt som helst att göra anspråk, det är nåt helt annat att kunna backa upp dem. Jag erkänner villigt att någon är kunnigare än vad jag är, och i fallet Algotezza skulle jag bara känna mig löjlig om jag ens försökte inbilla mig att jag besatt hans kunskaper. Det är inte att ära det bestående bara för att det är för handen, det är inte att rulla runt på rygg inför konventionen, det är inte att respektera auktoriteten för dess egen skull - det är att erkänna min överman. Jag har inga problem att erkänna att någon besitter färdigheter jag saknar, ser det inte som ett förringande av mitt värde - det tas inget ifrån mig (som Bz går omkring och inbillar sig i den där Satanistiska begreppsapparaten) - utan det är något som ges mig, en möjlighet att själv få ta del av dessa tankegångar som annars hade legat dolda för mig.
Frågan är hur jag motsäger mig själv, och vad du menar att det är jag "gör mot andra"? Är det ytterligare en av dessa karaktärsdrag som du tänkt tillskriva mig? Du far runt med en skadlig syn på medmänniskorna. Du objektifierar dem tillskriver dem karaktärsdrag, generaliseringar (slutsatser) som du gör utifrån en situationsspecifik funktion som yttrat sig textuellt.
Pluralism handlar väl just om pluralism? Inte om att ge sitt allt på att försöka plocka sönder nåns "försvar" och komma med absoluta anspråk på att man tolkat situationen på det enda rätta sättet. Ser inte hur kärlek skulle kunna komma av hat? Istället för att prata så belevat om kärlek så kan du ju börja med att visa t.ex. Algotezza lite av den vara du gör så mycket reklam för? Eller var det bara tomt snack när det kom till kritan.
Jag har sagt halt till dig ett sjuttiotal ggr när du rest dina halmdockor och skjutit lösplugg på dem istället för att bemöta mina ståndpunkter. Du talar OM mig, men inte MED mig. Du är den praktiserande solipsisten. Uppenbarligen är du då mer intresserad av att "få rätt" än att "ha rätt".
Om du vill analysera min person så kan du väl starta en tråd om det med titeln "Avantgardets psykologi". Kanske svarar jag, men mest troligt inte, för som sagt, du har gjort bort dig, och det i en omfattning som jag inte trodde en människa möjlig till. Som sagt, hade du varit lite mindre bevandrad i filosofi, religion, och psykologi så hade jag kunnat se det som en försummelse. Det kan jag tyvärr inte nu. Du vet med dig, så stå ditt kast.
Ser att du tagit bort ditt inlägg nu när jag skrivit detta klart. Well, som sagt, stå ditt kast...
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4358
Som du ser där så blir det mycket tydligt. Jag har sällan, högst ett par ggr under ett år, missförstått något Algotezza skrivit, oavsett om det varit skämt eller allvar. Vad detta beror på vet jag inte. Antagligen har vi samma skruvade smak när det gäller språket och tänkandet. Och jag har sällan i mitt liv stött på någon anstränger sig så för att ge tillbaka till världen av sitt kunnande, han kunde lika gärna sitta och trycka på sitt vetande och vara nedlåtande (som han har all rätt att vara, men som han inte är) mot allt och alla som inte är lika belästa och insatta. Istället lägger han stor tid på att dela med sig av detta till oss. Utöver det är han familjefar och jobbar som lärare. Var får han all tid och ork ifrån? Vad driver karln? Jag tänker inte tala om förebilder (det skulle bli för incestuöst), men jag tänker tala om goda avsikter. Vad gör du? Du glider in här med nån månads mellanrum och skriker ut dina anspråk, skriker ut att den och den måste ändra på sig, att det och det är problemet med den och den PERSONEN. Du skulle inte känna igen en stjärna om den så landa på din skalle och slog dig till marken. Det är hur lätt som helst att göra anspråk, det är nåt helt annat att kunna backa upp dem. Jag erkänner villigt att någon är kunnigare än vad jag är, och i fallet Algotezza skulle jag bara känna mig löjlig om jag ens försökte inbilla mig att jag besatt hans kunskaper. Det är inte att ära det bestående bara för att det är för handen, det är inte att rulla runt på rygg inför konventionen, det är inte att respektera auktoriteten för dess egen skull - det är att erkänna min överman. Jag har inga problem att erkänna att någon besitter färdigheter jag saknar, ser det inte som ett förringande av mitt värde - det tas inget ifrån mig (som Bz går omkring och inbillar sig i den där Satanistiska begreppsapparaten) - utan det är något som ges mig, en möjlighet att själv få ta del av dessa tankegångar som annars hade legat dolda för mig.
Frågan är hur jag motsäger mig själv, och vad du menar att det är jag "gör mot andra"? Är det ytterligare en av dessa karaktärsdrag som du tänkt tillskriva mig? Du far runt med en skadlig syn på medmänniskorna. Du objektifierar dem tillskriver dem karaktärsdrag, generaliseringar (slutsatser) som du gör utifrån en situationsspecifik funktion som yttrat sig textuellt.
Pluralism handlar väl just om pluralism? Inte om att ge sitt allt på att försöka plocka sönder nåns "försvar" och komma med absoluta anspråk på att man tolkat situationen på det enda rätta sättet. Ser inte hur kärlek skulle kunna komma av hat? Istället för att prata så belevat om kärlek så kan du ju börja med att visa t.ex. Algotezza lite av den vara du gör så mycket reklam för? Eller var det bara tomt snack när det kom till kritan.
Jag har sagt halt till dig ett sjuttiotal ggr när du rest dina halmdockor och skjutit lösplugg på dem istället för att bemöta mina ståndpunkter. Du talar OM mig, men inte MED mig. Du är den praktiserande solipsisten. Uppenbarligen är du då mer intresserad av att "få rätt" än att "ha rätt".
Om du vill analysera min person så kan du väl starta en tråd om det med titeln "Avantgardets psykologi". Kanske svarar jag, men mest troligt inte, för som sagt, du har gjort bort dig, och det i en omfattning som jag inte trodde en människa möjlig till. Som sagt, hade du varit lite mindre bevandrad i filosofi, religion, och psykologi så hade jag kunnat se det som en försummelse. Det kan jag tyvärr inte nu. Du vet med dig, så stå ditt kast.
Ser att du tagit bort ditt inlägg nu när jag skrivit detta klart. Well, som sagt, stå ditt kast...
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"
(Avantgardet, flytta inlägget till tråden http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=4473 , sen svarar jag)...
Min egen erfarenhet av araber ämnat att ligga som underlag för mina fortsatta tankar kring skapande, samt lite svar till Magica, bit ifrån om du finner något som du finner är felaktigt. Jag Har växt upp med barn från Saudiarabien, samt läst en del om deras kultur och seder, samt även en gång i tiden skrivit en uppsats om just araber. men, nu spånar jag fritt bland alla mina blandade erfarenheter.
De som talar Arabiska kan kallas för araber, men det finns ju andra folkslag i Nord Afrika och mellanöstern som talar arabiska, utan att för den skull betraktas som araber. Så vad kännetecknar en arab i dag, är det religionen islam, språket eller är det ett kulturarv som avgör vad en arab är?
Självfallet är det språket till största delen, mer än religionen i vart fall. (Dock ska jag poängtera att några av de som tidigast kristnades faktiskt var just araber, men idag är en majoritet av araberna muslimer, därav mitt val av att tillskriva dem användandet av Allah, för gud.) Araberna är ett semitiskt folk, precis som Hebréerna, Fenicierna , åtminstone enligt dem själva och enligt bibelns samt torans texter, men därom tvista de lärde.
Historik
På Arabiska halvön, i Sinai, Saudiarabien, Irak samt andra områden i norra Afrika finner vi araber, ett från början semitiskt folkslag, som var nomader. Det som karakteriserar en nomad är deras sätt att leva, bedriva handel, kulturella traditioner, vandringar till olika boplatser handelsvägar mm. Araberna bedrev tidigt handel från folk i Mesopotamien till folk i Egypten. Jag betraktar dem som landsvägens sjöfolk, då de etablerade kontakt och handel med alla de kunde.
Det var tidigt patriarkaliska små enheter, som sysslade med handel i första hand för sin försörjning, kameler, hästar, guld silver, mattor, ädelstenar, rökelse, myrra, kryddor och i andra hand röveri vid sidan om, där de genom räder mot andra stal det de kom över, men det var lika rättfärdigat av dem då, som när vilken överhet som helst tar ut skatt från sitt folk. Slavhandel var även det en viktig inkomstkälla, i perioder då slavhandel var lukrativt.
Under årtusendens lopp har deras liv korsats av åtskilliga andra folkslag, Assyrier, Greker, Egyptier, Perser, Judar, Turkar, för att bara nämna några. Men i stort fram till dess att Islam uppstår, var araberna oerhört spridda och oorganiserade, med undantag för Himyariter som under 200-300 talet efter kristus lade den Arabiska halvön under sig och skapade ett imperie i klass med alla de tidigare storslagna imperierna, men som dock föll ganska snabbt.
Under Faraonernas tid, var araberna liksom judarna ömsom åtråvärda som fria slavar eller ömsom förföljda för att deras rövarband hotade stabiliteten i områden där andra folkslag härskade, men de var främst betydelsefulla som just handelsmän, då egypterna ogärna beblandade sig med andra folk, därav t.ex att de överlämnade all sjöfart i händerna på Fenicierna, samt förmodligen lät just araberna kontrollera den landväga handeln.
Öster om Nilen har araberna kunnat leva relativt ostört, liksom längs de vandringsvägar som korsat öknar. De grundade staden Petra vars husfasader i bergen inspirerar och kittlar vår fantasi än idag och en del andra städer längs de handelsvägar som de använde, karavanleder. De var då även duktiga på att anlägga bevattningssystem, så att det gick att odla i kuperad eller eländig terräng.
Som brukligt är bland nomadfolk ägnade de sig åt syskon och kusingifte, de var monogama, bortsett från deras Sheiker som kunde ha flera fruar. Den arabiska kvinnan har alltid betraktats som hemmets regent och kvinnorna har aldrig varit förtryckta, utan har ärats och även deltagit på samma villkor som männen i strider. Den äldste mannen brukade vara den som bestämde, men då arabernas män var fria, hade han ingen egentlig makt och var och en kunde själv bestämma att följa den äldstes råd eller agera efter egen vilja.
Araberna hade ofta en polyteistisk trosuppfattning, som lånade drag från främst Egyptierna, men även från andra folkstammar, men lika ofta kunde vissa arabstammar vara helt trolösa.
Troligt är att araber bytte religion för dagen, enligt uttrycket , vända kappan efter vinden, allt beroende på vem de mötte och den handel som var dem förestående. Allmänt var det vedertaget att arabernas syn på dygder tidigt skiljde sig från rådande normer, de ansågs som opålitliga, långsinta, oärliga i största allmänhet. Men själva ansåg de inte att det var vanhedrande att begå löftesbrott, eller att ljuga, utan snarare än förutsättning för att göra en god affär.
De utvecklade en stor språklig rikedom, kanske som kompensation för den rotlöshet de befann sig i och säkert som kompensation för att de oftast var helt analfabeter. Araberna tycks ha haft det lätt för att underkasta sig, överhöghet, men förmodligen var det endast skenbart för att få vara i fred, med tanke på Grekernas benämning Eudaimon Arabia, (det lyckliga Arabien). Eftersom araberna saknade ett eget prästerskap, så förblev de analfabeter onödigt lång tid i förhållande till andra folkstammar som levde och verkade i samma geografiska område, men nu talar jag om tiden innan kristendomen.
Med tiden blir även många araber bofasta, idkar småjordbruk, djuruppfödning, fiske, bygger städer, en naturlig utveckling. De bygger helgedomar för att vörda sina gudar, precis som de flesta andra folkslag. Beduinlivet kvarhålls bara av ett litet fåtal. När så det Grekiska och det Egyptiska riket faller samman, samt romarriket splittras, inleds deras chans till utveckling. De allierar sig med olika härskare och tar kontrollen över vissa områden.
På den Arabiska halvön, dagens Saudiarabien, föds Muhammed omkring 600 AD, grundaren av Islam. Genom Islamismen blir de dessutom för första gången enade och vi ser arabiska ledare i olika riken vars välde som störst kom att sträcka sig från Spanien till Indien.
Araberna blir ledande i vetenskap under den islamiska eran som inleds, de bevarar en mängd grekisk litteratur åt eftervärlden, de skapar universitet, och arkitekturen blomstrar. men samtidigt som många araber nu blir musselmaner, finns det fortfarande många araber som lever som de alltid gjort. Araberna skiljer själva på rena araber, de som är från Saudiarabien ( 90% rena araber), och blandade folkslag som talar arabiska. Dock är detta inte föremål för etniska rensningar eller förtryck, utan mer för att visa att man har rakare släktled.
Under 1900 talet förändras drastiskt arabernas traditionella sätt att leva. De flesta araber urbaniseras precis som folk i väst, mängden bofasta araber ökar och det nomadiserade livet behålls enbart av ett fåtal beduiner. Idag ser man oftare en beduin bakom ratten på en Jeep, än på kamel eller hästryggen. Även mitt ute i öknen finner man idag att de har satellitmottagare och alla de tekniska prylar som vi förknippar med ett modernt liv.
Vi finner inte längre kvinnor som deltar i strider, synen på otrohet har skärps, däremot lever blodshämnden kvar, särskilt om ogifta döttrar har sex. Detta är en arabisk tradition mer än en muslimsk, men även kvinnorna som tidigare fram till slutet av 1800 talet varit obeslöjade, får de allt oftare slöja på sig, trots att det inte är en islamisk lag, utan endast vissa folkslags seder. Men gästfriheten är kvar, kafferepen frodas bland kvinnorna precis nu som då.
Dagens araber är moderna människor, som satsar mycket på utveckling. Många länder som har olja som handelsvara, har skapat ett enormt överflöd och gjort vissa familjer bland de rikaste i världen. Antalet analfabeter bland araberna som före 1900 talet var lika stort som bland resten av de länderna som räknades till underutvecklade, är idag så gott som halverad, bland kvinnorna är 46,5% analfabetar. I hela arabvärlden är sammanlagt 100 miljoner analfabetar enligt Alesco, Arabförbundets organisation för utbildning, kultur och vetenskap.
Den arabiska folkgruppen är spridd i stora delar av världen, men flest araber på ett och samma ställe, lär vi nog fortfarande finna på den Arabiska halvön i Saudiarabien och i Yemen av de 21 länder som räknas som arabländer.
Palestinierna däremot, räknas av vissa grupper inte som riktiga araber, då de bebott Palestina långt före de semitiska invandringarna, men de har ju blandat sig med araber under 600 talets senare del, anammat deras språk och till största delen är de idag muslimer. Palestina har fungerat lite som en etnisk smältdegel, men Palestinierna kan med fog räknas som en ursprungsbefolkning, mer än någon annan enskild senare invandrad folkgrupp i det området.
De som talar Arabiska kan kallas för araber, men det finns ju andra folkslag i Nord Afrika och mellanöstern som talar arabiska, utan att för den skull betraktas som araber. Så vad kännetecknar en arab i dag, är det religionen islam, språket eller är det ett kulturarv som avgör vad en arab är?
Självfallet är det språket till största delen, mer än religionen i vart fall. (Dock ska jag poängtera att några av de som tidigast kristnades faktiskt var just araber, men idag är en majoritet av araberna muslimer, därav mitt val av att tillskriva dem användandet av Allah, för gud.) Araberna är ett semitiskt folk, precis som Hebréerna, Fenicierna , åtminstone enligt dem själva och enligt bibelns samt torans texter, men därom tvista de lärde.
Historik
På Arabiska halvön, i Sinai, Saudiarabien, Irak samt andra områden i norra Afrika finner vi araber, ett från början semitiskt folkslag, som var nomader. Det som karakteriserar en nomad är deras sätt att leva, bedriva handel, kulturella traditioner, vandringar till olika boplatser handelsvägar mm. Araberna bedrev tidigt handel från folk i Mesopotamien till folk i Egypten. Jag betraktar dem som landsvägens sjöfolk, då de etablerade kontakt och handel med alla de kunde.
Det var tidigt patriarkaliska små enheter, som sysslade med handel i första hand för sin försörjning, kameler, hästar, guld silver, mattor, ädelstenar, rökelse, myrra, kryddor och i andra hand röveri vid sidan om, där de genom räder mot andra stal det de kom över, men det var lika rättfärdigat av dem då, som när vilken överhet som helst tar ut skatt från sitt folk. Slavhandel var även det en viktig inkomstkälla, i perioder då slavhandel var lukrativt.
Under årtusendens lopp har deras liv korsats av åtskilliga andra folkslag, Assyrier, Greker, Egyptier, Perser, Judar, Turkar, för att bara nämna några. Men i stort fram till dess att Islam uppstår, var araberna oerhört spridda och oorganiserade, med undantag för Himyariter som under 200-300 talet efter kristus lade den Arabiska halvön under sig och skapade ett imperie i klass med alla de tidigare storslagna imperierna, men som dock föll ganska snabbt.
Under Faraonernas tid, var araberna liksom judarna ömsom åtråvärda som fria slavar eller ömsom förföljda för att deras rövarband hotade stabiliteten i områden där andra folkslag härskade, men de var främst betydelsefulla som just handelsmän, då egypterna ogärna beblandade sig med andra folk, därav t.ex att de överlämnade all sjöfart i händerna på Fenicierna, samt förmodligen lät just araberna kontrollera den landväga handeln.
Öster om Nilen har araberna kunnat leva relativt ostört, liksom längs de vandringsvägar som korsat öknar. De grundade staden Petra vars husfasader i bergen inspirerar och kittlar vår fantasi än idag och en del andra städer längs de handelsvägar som de använde, karavanleder. De var då även duktiga på att anlägga bevattningssystem, så att det gick att odla i kuperad eller eländig terräng.
Som brukligt är bland nomadfolk ägnade de sig åt syskon och kusingifte, de var monogama, bortsett från deras Sheiker som kunde ha flera fruar. Den arabiska kvinnan har alltid betraktats som hemmets regent och kvinnorna har aldrig varit förtryckta, utan har ärats och även deltagit på samma villkor som männen i strider. Den äldste mannen brukade vara den som bestämde, men då arabernas män var fria, hade han ingen egentlig makt och var och en kunde själv bestämma att följa den äldstes råd eller agera efter egen vilja.
Araberna hade ofta en polyteistisk trosuppfattning, som lånade drag från främst Egyptierna, men även från andra folkstammar, men lika ofta kunde vissa arabstammar vara helt trolösa.
Troligt är att araber bytte religion för dagen, enligt uttrycket , vända kappan efter vinden, allt beroende på vem de mötte och den handel som var dem förestående. Allmänt var det vedertaget att arabernas syn på dygder tidigt skiljde sig från rådande normer, de ansågs som opålitliga, långsinta, oärliga i största allmänhet. Men själva ansåg de inte att det var vanhedrande att begå löftesbrott, eller att ljuga, utan snarare än förutsättning för att göra en god affär.
De utvecklade en stor språklig rikedom, kanske som kompensation för den rotlöshet de befann sig i och säkert som kompensation för att de oftast var helt analfabeter. Araberna tycks ha haft det lätt för att underkasta sig, överhöghet, men förmodligen var det endast skenbart för att få vara i fred, med tanke på Grekernas benämning Eudaimon Arabia, (det lyckliga Arabien). Eftersom araberna saknade ett eget prästerskap, så förblev de analfabeter onödigt lång tid i förhållande till andra folkstammar som levde och verkade i samma geografiska område, men nu talar jag om tiden innan kristendomen.
Med tiden blir även många araber bofasta, idkar småjordbruk, djuruppfödning, fiske, bygger städer, en naturlig utveckling. De bygger helgedomar för att vörda sina gudar, precis som de flesta andra folkslag. Beduinlivet kvarhålls bara av ett litet fåtal. När så det Grekiska och det Egyptiska riket faller samman, samt romarriket splittras, inleds deras chans till utveckling. De allierar sig med olika härskare och tar kontrollen över vissa områden.
På den Arabiska halvön, dagens Saudiarabien, föds Muhammed omkring 600 AD, grundaren av Islam. Genom Islamismen blir de dessutom för första gången enade och vi ser arabiska ledare i olika riken vars välde som störst kom att sträcka sig från Spanien till Indien.
Araberna blir ledande i vetenskap under den islamiska eran som inleds, de bevarar en mängd grekisk litteratur åt eftervärlden, de skapar universitet, och arkitekturen blomstrar. men samtidigt som många araber nu blir musselmaner, finns det fortfarande många araber som lever som de alltid gjort. Araberna skiljer själva på rena araber, de som är från Saudiarabien ( 90% rena araber), och blandade folkslag som talar arabiska. Dock är detta inte föremål för etniska rensningar eller förtryck, utan mer för att visa att man har rakare släktled.
Under 1900 talet förändras drastiskt arabernas traditionella sätt att leva. De flesta araber urbaniseras precis som folk i väst, mängden bofasta araber ökar och det nomadiserade livet behålls enbart av ett fåtal beduiner. Idag ser man oftare en beduin bakom ratten på en Jeep, än på kamel eller hästryggen. Även mitt ute i öknen finner man idag att de har satellitmottagare och alla de tekniska prylar som vi förknippar med ett modernt liv.
Vi finner inte längre kvinnor som deltar i strider, synen på otrohet har skärps, däremot lever blodshämnden kvar, särskilt om ogifta döttrar har sex. Detta är en arabisk tradition mer än en muslimsk, men även kvinnorna som tidigare fram till slutet av 1800 talet varit obeslöjade, får de allt oftare slöja på sig, trots att det inte är en islamisk lag, utan endast vissa folkslags seder. Men gästfriheten är kvar, kafferepen frodas bland kvinnorna precis nu som då.
Dagens araber är moderna människor, som satsar mycket på utveckling. Många länder som har olja som handelsvara, har skapat ett enormt överflöd och gjort vissa familjer bland de rikaste i världen. Antalet analfabeter bland araberna som före 1900 talet var lika stort som bland resten av de länderna som räknades till underutvecklade, är idag så gott som halverad, bland kvinnorna är 46,5% analfabetar. I hela arabvärlden är sammanlagt 100 miljoner analfabetar enligt Alesco, Arabförbundets organisation för utbildning, kultur och vetenskap.
Den arabiska folkgruppen är spridd i stora delar av världen, men flest araber på ett och samma ställe, lär vi nog fortfarande finna på den Arabiska halvön i Saudiarabien och i Yemen av de 21 länder som räknas som arabländer.
Palestinierna däremot, räknas av vissa grupper inte som riktiga araber, då de bebott Palestina långt före de semitiska invandringarna, men de har ju blandat sig med araber under 600 talets senare del, anammat deras språk och till största delen är de idag muslimer. Palestina har fungerat lite som en etnisk smältdegel, men Palestinierna kan med fog räknas som en ursprungsbefolkning, mer än någon annan enskild senare invandrad folkgrupp i det området.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 25 och 0 gäster
