Reflexioner kring skapa

[Zokrates]

Ondskan finner alltid ett genomtänkt system att verka i, detta behövs för att skapa lydnad inför makten, en lydnad byggd på skräck.
Du inser väl att människan är densamma, endast metoderna förfinas och utvecklas, därmed görs tidsvinster, men resultatet är detsamma som alltid.

Förintelse död, total utplåning utan hopp om sorteria, varken för den eller dem. Skapandet är en del i denna utveckling, vi skapar alltid i två syften, det ena för oss själva som en tjänare åt människa, det andra mot oss själva där människan blir en tjänare åt det skapta.

Hierarkiet skapade först ordet, sedan bokstäver, de skapar därmed gåtor, detta skapar makt åt dem som skapar, när gåtorna blir allmänn kunskap, allmän egendom, skapas nya metoder för att fåtalet skall vara dem som äger sanningen, därmed rätten till ditt liv. Maskineriet är invecklat men inte omöjligt att förstå sig på. Metoderna är ju desamma, målet och det bakomliggande syftet likaså.

Makt kräver alltid offer, alltid alltid alltid, detta är det centrala i det systematiserade program som vi underordnat oss. Cirkeln är sluten därmed, denna cirkel som förflyttas från din fot, till din arm, till ditt finger, till din hals, för att avslutas på din tå när du är död.

Varje steg representerar en fas av bundenhet gentemot andra, du är antingen med i cirkeln, eller utanför, med   eller  mot, men aldrig fri från påverkan var du än står, någon håller dig i sin hand, någon leder dig, någon styr och bestämmer allt över dig, då som nu, så som imorgon
så ock för all tid i evigheternas evighet. Du var ju redan död och begravd innan du ens föddes, förstår du inte det, detta är makt, den absoluta makten, för nära och kära, för ovän och fiende, att du skall döden dö, att du är dömd på förhand av skaparen och det skapade.

Jag ger upp

[Bz]

Du talar om makt, medans den andra talar om överlevnad. Ja ge upp du.
Ditt ego eller en annans liv.

Hejsålänge.

[Bz]

Bli inte skrämd magicadehex, så här brukar det inte vara på forumet. Vi har tydligen berikats med Bz som bara är här för att skapa bråk, och Jimmy har fått nåt frispel, varför stämningen är sämre än den någonsin varit här under hela min vistelse och Zokrates skall inte läsas i samma anda som dessa (även om han själv dragits med i denna cirkus, och min tolkning här är att han, liksom jag själv, tröttnat på det substanslösa "tyckandet" och därför bet ifrån något förhastat). Att Bz kommer in i en tråd med bifall åt någon skribent ger knappast argumentet större tyngd.

Sprid dina rykten. I dont bloody fucking mind.

[Zokrates]

Vår värld skall raseras.
Vi är alla föremål för en maktdemonstration i hur man strippar, styckar samt smetar ut människans liv och värdighet som om det vore ett mekaniskt urverk som någon beslutat sig för att kassera. Men det räcker inte med fullständig destruktion, även minnet av verket skall för all framtid förstöras. Förintelsen omfattar allt och alla,

då är ditt ego i sammanhanget ingenting, det var endast en svulst som orsakade din fåfänga redan från början, ett lidande som av dig var självpåtaget i din egen jakt på uppskattning, ett slöseri med den lilla tid du har kvar.

Vem förtjänar att skonas, inte du, absolut inte jag, var finns de rättfärdiga, förtjänar de något? Det finns inga rättfärdiga kvar. Vem skall återuppstå? Ingen, skall mera återuppstå, cirkeln är sluten, utrymmet fullt. Ingen är längre värd att höjas över den jord som skall täcka våra kroppar. Varken du eller jag, eller någon annan.

Jag har gett upp

[Bz]

Jag har gett upp

Jag märker det och det är trist att du kuvar dig för makten som tar död på oss. Vart får levandet och kretiviteten, respekten och medkänslan plats om man bara följer de blinda ?

Denna gång pekar jag inte ut någon, men jag säger bara en sak. Jag själv kan iaf. inte finna ro i mitt sine då någon bombar den helatiden.

[magicadehex]

Vi finner att skaparen inte är en Gud, utan människan som skapar allt genom sina händer och genom sig själva. Även ordet ske, kan kopplas till skapa, då det markerar skeendet under det som blir till, formas.
Det går från hand till hand, händerna skapar allt människan kan tänkas fundera ut, våra händer, ursprunget till skapandet, blir därmed även skaparen.


Araberna använder Allah

Som halv-syrian anser jag att det är felaktigt att säga att araberna (vilka avses med araberna? alla araber eller bara vissa araber? jag tolkade det som om du generellt menade araber, eller alla araber) använder Allah.
Syrianer är kristna & använder inte Allah. men jag inser nu att det var dåraktigt att ens påpeka detta. kanske kom det av det förtryck vårt folk fått utstå, eller vad vet jag..  
kanske kom det av att det finns fler moskéer än kyrkor i syrien, trots att Syrianer är kristna.

och då rubriken din lyder REFLEXIONER KRING SKAPA, trodde jag att det var det du vill ha in i din tråd, just reflektioner. & där kom jag med min reflektion över det hela, då du tar upp att vi är skapande varelser. sorry, comprade men det var aldrig min mening att uppröra dina känslor till sådana känslo-stormar. jag kommer lämna dina trådar ifred hädanefter.. better safe than sorry!

[magicadehex]

Min egen erfarenhet av araber ämnat att ligga som underlag för mina fortsatta tankar kring skapande, samt lite svar till Magica, bit ifrån om du finner något som du finner är felaktigt. Jag Har växt upp med barn från Saudiarabien, samt läst en del om deras kultur och seder, samt även en gång i tiden skrivit en uppsats om just araber. men, nu spånar jag fritt bland alla mina blandade erfarenheter.

De som talar Arabiska kan kallas för araber, men det finns ju andra folkslag i Nord Afrika och mellanöstern som talar arabiska, utan att för den skull betraktas som araber. Så vad kännetecknar en arab i dag, är det religionen islam, språket eller är det ett kulturarv som avgör vad en arab är?

Självfallet är det språket till största delen, mer än religionen i vart fall. (Dock ska jag poängtera att några av de som tidigast kristnades faktiskt var just araber, men idag är en majoritet av araberna muslimer, därav mitt val av att tillskriva dem användandet av Allah, för gud.) Araberna är ett semitiskt folk, precis som Hebréerna, Fenicierna , åtminstone enligt dem själva och enligt bibelns samt torans texter, men därom tvista de lärde.


Historik
På Arabiska halvön, i Sinai, Saudiarabien, Irak samt andra områden i norra Afrika finner vi araber, ett från början semitiskt folkslag, som var nomader. Det som karakteriserar en nomad är deras sätt att leva, bedriva handel, kulturella traditioner, vandringar till olika boplatser  handelsvägar mm. Araberna bedrev tidigt handel från folk i Mesopotamien till folk i Egypten. Jag betraktar dem som landsvägens sjöfolk, då de etablerade kontakt och handel med alla de kunde.

Det var tidigt patriarkaliska små enheter, som sysslade med handel i första hand för sin försörjning, kameler, hästar, guld silver, mattor, ädelstenar, rökelse, myrra, kryddor och i andra hand röveri vid sidan om, där de genom räder mot andra stal det de kom över, men det var  lika rättfärdigat av dem då, som när vilken överhet som helst tar ut skatt från sitt folk. Slavhandel var även det en viktig inkomstkälla, i perioder då slavhandel var lukrativt.

Under årtusendens lopp har deras liv korsats av åtskilliga andra folkslag, Assyrier, Greker, Egyptier, Perser, Judar, Turkar, för att bara nämna några. Men i stort fram till dess att Islam uppstår, var araberna oerhört spridda och oorganiserade, med undantag för Himyariter som under 200-300 talet efter kristus lade den Arabiska halvön under sig och skapade ett imperie i klass med alla de tidigare storslagna imperierna, men som dock föll ganska snabbt.

Under Faraonernas tid, var araberna liksom judarna ömsom åtråvärda som fria slavar eller ömsom förföljda för att deras rövarband hotade stabiliteten i områden där andra folkslag härskade, men de var främst betydelsefulla som just handelsmän, då egypterna ogärna beblandade sig med andra folk, därav t.ex att de överlämnade all sjöfart i händerna på Fenicierna, samt förmodligen lät just araberna kontrollera den landväga handeln.

Öster om Nilen har araberna kunnat leva relativt ostört, liksom längs de vandringsvägar som korsat öknar. De grundade staden Petra vars husfasader i bergen inspirerar och kittlar vår fantasi än idag och en del andra städer längs de handelsvägar som de använde, karavanleder. De var då även duktiga på att anlägga bevattningssystem, så att det gick att odla i kuperad eller eländig terräng.

Som brukligt är bland nomadfolk ägnade de sig åt syskon och kusingifte, de var monogama, bortsett från deras Sheiker som kunde ha flera fruar. Den arabiska kvinnan har alltid betraktats som hemmets regent och kvinnorna har aldrig varit förtryckta, utan har ärats och även deltagit på samma villkor som männen i strider. Den äldste mannen brukade vara den som bestämde, men då arabernas män  var fria, hade han ingen egentlig makt och var och en kunde själv bestämma att följa den äldstes råd eller agera efter egen vilja.

Araberna hade ofta en polyteistisk trosuppfattning, som lånade drag från främst Egyptierna, men även från andra folkstammar, men lika ofta kunde vissa arabstammar vara helt trolösa.
Troligt är att araber bytte religion för dagen, enligt uttrycket , vända kappan efter vinden, allt beroende på vem de mötte och den handel som var dem förestående. Allmänt var det vedertaget att arabernas syn på dygder tidigt skiljde sig från rådande normer, de ansågs som opålitliga, långsinta, oärliga i största allmänhet. Men själva ansåg de inte att det var vanhedrande att begå löftesbrott, eller att ljuga, utan snarare än förutsättning för att göra en god affär.

De utvecklade en stor språklig rikedom, kanske som kompensation för den rotlöshet de befann sig i och säkert som kompensation för att de oftast var helt analfabeter. Araberna tycks ha haft det lätt för att underkasta sig, överhöghet, men förmodligen var det endast skenbart för att få vara i fred, med tanke på Grekernas benämning Eudaimon Arabia, (det lyckliga Arabien). Eftersom araberna saknade ett eget prästerskap, så förblev de analfabeter onödigt lång tid i förhållande till andra folkstammar som levde och verkade i samma geografiska område, men nu talar jag om tiden innan kristendomen.

Med tiden blir även många araber bofasta, idkar småjordbruk, djuruppfödning, fiske, bygger städer,  en naturlig utveckling. De bygger helgedomar för att vörda sina gudar, precis som de flesta andra folkslag. Beduinlivet kvarhålls bara av ett litet fåtal. När så det Grekiska och det  Egyptiska riket faller samman, samt romarriket splittras, inleds deras chans till utveckling. De allierar sig med olika härskare och tar kontrollen över vissa områden.

På den Arabiska halvön, dagens Saudiarabien, föds Muhammed omkring 600 AD, grundaren av Islam. Genom Islamismen blir de dessutom för första gången enade och vi ser arabiska ledare i olika riken vars välde som störst kom att sträcka sig från Spanien till Indien.

Araberna blir ledande i vetenskap under den islamiska eran som inleds, de bevarar en mängd grekisk litteratur åt eftervärlden, de skapar universitet, och arkitekturen blomstrar. men samtidigt som många araber nu blir musselmaner, finns det fortfarande många araber som lever som de alltid gjort. Araberna skiljer själva på rena araber, de som är från Saudiarabien ( 90% rena araber), och blandade folkslag som talar arabiska. Dock är detta inte föremål för etniska rensningar eller förtryck, utan mer för att visa att man har rakare släktled.

Under 1900 talet förändras drastiskt arabernas traditionella sätt att leva. De flesta araber urbaniseras precis som folk i väst, mängden bofasta araber ökar och det nomadiserade livet behålls enbart av ett fåtal beduiner. Idag ser man oftare en beduin bakom ratten på en Jeep, än på kamel eller hästryggen. Även mitt ute i öknen finner man idag att de har satellitmottagare och alla de tekniska prylar som vi förknippar med ett modernt liv.

Vi finner inte längre kvinnor som deltar i strider, synen på otrohet har skärps, däremot lever blodshämnden kvar, särskilt om ogifta döttrar har sex. Detta är en arabisk tradition mer än en muslimsk, men även kvinnorna som tidigare fram till slutet av 1800 talet varit obeslöjade, får de allt oftare slöja på sig, trots att det inte är en islamisk lag, utan endast vissa folkslags seder. Men gästfriheten är kvar, kafferepen frodas bland kvinnorna precis nu som då.

Dagens araber är moderna människor, som satsar mycket på utveckling. Många länder som har olja som handelsvara, har skapat ett enormt överflöd och gjort vissa familjer bland de rikaste i världen. Antalet analfabeter bland araberna som före 1900 talet var lika stort som bland  resten av de länderna som räknades till underutvecklade, är idag så gott som borta. Den arabiska folkgruppen är spridd i stora delar av världen, men flest araber på ett och samma ställe, lär vi nog fortfarande finna på den Arabiska halvön, i Saudiarabien och i Yemen. Det finns tankar kring en arabisk koalition, men jag är inte insatt i hur det fungerar idag eller om dessa planer har realiserats.

Palestinierna däremot, räknas av vissa grupper inte som riktiga araber, då de bebott Palestina långt före de semitiska invandringarna, men de har ju blandat sig med araber under 600 talets senare del, anammat deras språk och till största delen är de idag muslimer. Palestina har fungerat lite som en etnisk smältdegel, men Palestinierna kan med fog räknas som en ursprungsbefolkning, mer än någon annan enskild senare invandrad folkgrupp i det området.

tack för din information, men jag tror inte att jag behöver din insyn i arab-världen, utan det räcker med det jag har inom mig.
jag kör med lite hårklyveri även i detta inlägg, med risk för att du än en gång kommer ta det personligt & reta upp dig nåt jävulskt på det. men alla araber talar inte endast arabiska, syrianer tex talar både arabiska & suryåyå, bara för att visa på ett exempel. så därför är språket en väldigt bra deinition på en arab. sedan kan man även hitta många araber i det forna arabien osv.. feel free to use your imagination, my friend.
men nu utgår jag ur DIN tråd & kommer inte besvara fler inlägg av dig, zokrates.
Mvh//magicadellahairsplitterandmissmisbehaviour

[Zokrates]

men nu utgår jag ur DIN tråd & kommer inte besvara fler inlägg av dig, zokrates.
Mvh//magicadellahairsplitterandmissmisbehaviour

Skönt att läsa, har svårt för personer som medvetet lägger in sina egna feltolkningar mig till last, kul att du citerar det jag skrev, men var tvungen att utesluta en hel del, då det inte är lätt att sammanfatta en folkgrupp på ett par rader och få det heltäckande. Kulturen, språk och traditioner var bland det som jag i mycket utelämnade. Men det finns en sak som jag i sammanhanget kan nämna, du kan konvertera till jude, men aldrig till arab.

Judendom är en religion, och jude är den som bekänner sig till denna religion, men arab är ett folkslag, en viss skillnad. Samma sak med kristna, det är inte ett folkslag utan en religion. När man talar om folkslag så generaliserar man alltid, man tvingas dra alla över en kam, trots det finns det inom alla grupper alltid undantag, man kan alltid gräva djupare.

Mänskligheten har genom historien företagit en mängd folkvandringar, att i efterhand försöka reda ut var de senare korsats och gett upphov till nyare folkstammar är en fråga för språkvetenskapen, språkens släktskap kan utgöra en grund, men det är inget bevis.

Bulgarien som grundades av finska folkstammar, är ett sent exempel på hur det första folkets språk senare helt har suddats ut. Senare tiders invandringar, nya härskare mm. sätter alltid sina spår.  Vi är alla en ordentlig mix av allehanda folkgrupper, så är det.

Som halv-syrian anser jag att det är felaktigt att säga att araberna (vilka avses med araberna? alla araber eller bara vissa araber? jag tolkade det som om du generellt menade araber, eller alla araber) använder Allah.
Syrianer är kristna & använder inte Allah.

Tack för denna totalt meningslösa information som inte ens har något samband med övrigt innehåll i tråden. Ser inte kopplingen mellan syrian och araber ens,  det är oerhört långsökt och helt ovidkommande i sammanhanget?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Araméer

[Avantgardet]

Fast det är väl inte direkt sant. Jude måste man vara född till, kvinnor kan visserligen konvertera till judendom via giftermål (eller de eventuella ungarna ärver faderns tillhörighet) men vi män kan inte få tillträde till dessa Guds utvalda. Sen undrar jag vad en grupptillhörighet som Arab skulle vara bra för, själv ogillar jag samtliga gruppidentiteter. Muslimer kan vi dock bli allihopa om vi skulle känna för det...  :wink:

Varför är du så kinkig Zokrates?

[Zokrates]

Möjligen för att den här trådens tema överhuvudtaget inte ens skulle handla om araber, därför känns det konstigt att jag låtit mig styras in på ett sidospår som inte leder någonvart. Men  mycket här i livet tycks dra en i väg på villospår, ibland bär det frukt, ibland inte. Sedan är det det här med olika viljor som allt utifrån sina egna föreställningar tycks försvåra ( Déja vue, känns som om jag skrivit detta förut) helt i onödan.

Exempel 1

Nisse säger att några personer i Sverige uppfann kullagret.

Svenskar uppfann alltså kullagret

Så gott som alla svenskar vet vad ett kullager är, vi har ordet i vår ordlista, ordet betyder kullager, det finns en bild på ett kullager i ett uppslagsverk bredvid ordet kullager.

Att då påstå att alla svenskar har ett kullager, eller att alla svenskar uppfann kullagret är och förblir en vantolkning av det som framkommit ovan. Ändå finns det ett flertal personer som med liknande sätt i andra sammanhang, gör liknande vansinniga kopplingar. Undrar ibland om vissa helt enkelt saknar all sinne för logik, eller om de gör det för att retas. Det svåra är att förstå om de själva ens är medvetna om hur galna vissa av deras slutsatser är?

Exempel 2
Såg Eva Funk på tv som skulle förklara vad julen betyder och vad ordet jul kom ifrån. Helt utan minsta belägg, så påstod Eva att ordet hjul och jul var samma sak. Varje språkforskare med minsta kunskap om ordens ursprung och betydelse, borde ju slått bakut, hur kan en människa i ett barnprogram, slå i dessa vansinnigheter till tittarna?

Jag märker att fördumningen ökar i samhället och att språkförståelsen brister rejält, snart är det väl ingen som förstår varandra överhuvudtaget, "vad menar du egentligen när du säger si eller så, vilken innebörd lägger du i det ordet, själv anser jag inte att det är så farligt" osv.

Jag vet, enklast är att inte ta allt på för stort allvar, kanske även att inte ens bry sig. Men när jag försöker förmedla mina tankar, som enbart egentligen bygger på mina egna teorier, samt de eventuella erfarenheter jag råkar ha införskaffat, då försöker jag vara seriös, vill bemötas seriöst, helst i ett utbyte av ge och ta, riktas det kritik så kan det ju vara ok, om kritiken samtidigt visar var det brister, eller om någon kan påvisa att det där är fel, därför att... Men det skall vara sakligt och ha sin grund i det som framkommit, inte vara en kritik som bygger på att någon drar egna förhastade slutsatser på felaktiga grunder.

Har väl bara svårt för det, kanske finns det ett trauma sedan barndomen i botten som spökar, oskyldigt anklagad för att ha sagt eller gjort nått, vad vet jag?

[Avantgardet]

Jag har svårt att hålla mig till ett ämne i allmänhet - vet inte hur man gör en "naturlig" avgränsning - men anstränger mig för att åtminstone vara begriplig.

Håller med om det idiotiska i denna felsyn, och vi kommer nog att stöta på den nästintill hela tiden under en mycket lång tid framöver. Det enda som kan råda bot på det är att vi fortsätter att tala med folk om dessa frågor, och söker vara så pedagogiska som möjligt i detta avseende. Faktum är ju att vårat språk, eller snarare konventionen (det dagliga talet i det offentliga rummet), rymmer dessa vanföreställningar. Därför är det viktigt att vi som menar oss veta bättre helt enkelt fortsätter försöka förklara världen såsom den bör ses, och inte som den har betraktats tidigare.

Själv finner jag tröst i insikten att det inte är jobbigt alls att förändra världen, det är ju i själva verket så att jag aldrig kan undgå att förändra världen. Mina handlingar har de facto konsekvenser. Det enda jag behöver göra är det enda jag kan göra, och det är att söka handla "rätt". Genom att bara finnas till - och till exempel göra det du redan gör, som är att upplysa oss om dessa saker - så gör du redan världen bättre. Tack för det!  :wink:

Fördumning tilltar bara i den grad som den är tilltalande. I retoriskt hänseende är det alltid bättre att måla något vackert än något fult, alltså kritiken är mindre rolig att lyssna till på ett plan - den kräver mer av lyssnaren om vi så säger. Jag tror på försöket att vara en förebild, i handling - inte i stora visionära idéer. Fast det här säger jag bara för att jag aldrig fick uppleva "Äkta Kärlek" i min barndom. Jag intellektualiserar bara mitt sjukdomstillstånd, egentligen borde jag ta livet av mig.

[Zokrates]

Farsan försökte ta livet av sig fem gånger, han överlevde samtliga, men fick alltså återupplivas. Hans berättelser har alltså avskräckt mig, fan, jag är alltså för feg för att  ta livet av mig, risken finns ju att man liksom han misslyckas.

[Avantgardet]

Hehehe

Förlåt att jag skrattar, du bjöd på det!

[Zokrates]

Varsågod!

Ok, jag försöker vara ett föredöme så långt det är möjligt, har ett närmast förödande gränslöst tålamod, men på senare tid har jag börjat ifrågasätta mig själv allt oftare. Det finns ingen personlig vinst i att vara god, att ha en dygdetik som innebär självuppoffringar gentemot andra.

En del påstår till och med att det är en form av egoism, fan jag hatar egoism. För mig är till och med självömkan egoism.

Om jag gör gott, varför straffas jag då?

Har inte förstått vad detta beror på, mönstret finns där, tydligt i all sin enkelhet, konsekvenserna likaså, omisskännliga, jag upplever mitt liv som ett utdraget straff som endast är ett resultat av goda gärningar, jag förväntar mig inte ens ett tack, har aldrig gjort det, visst, får jag uppskattning värmer det, men det är inte mitt mål. Ser inte mina handlingar som ett självändamål, jag gör det jag gör i huvudsak för andras trivsel och välmående. Jag är säkert vanskapt, har en felande länk, gud vet vad, men eftersom jag ogillar elakheter, undviker jag själv att begå dem så långt det bara är möjligt, men samtidigt är det oundvikligt att inte skada andra, främst som ett resultat av missuppfattningar, t.ex att min intention feltolkades etc.

Jag skulle vara ett fullblodsproffs om jag hade gått in för just det jag ogillar, då jag vet vad och vilka handlingar som svider mest, men var finns nöjet i detta?
Att plåga andra och njuta av det, hur gör man?
Hur blir jag som majoriteten av mänskligheten, genomrutten?

Min människosyn visar sig här, jag anser att människor är förskräckliga varelser i stort, samtidigt kan jag inte låta bli att hjälpa dem och ställa upp för dem, att vara just snäll och god och värna deras liv. Det är en paradox, jag ogillar beteendet hos de flesta men gillar dem just som människor ändå. Jag förlåter ju allt, men, kan ändå vara långsint om jag såras men visar jag detta? Nej.

Frågan är vem är mest äkta, de som lever ut sina handlingar, anammar både sina goda och onda sidor, eller jag som enbart försöker anamma mina goda sidor?

Jag lutar åt att det är jag som är falsk?

Rättelse av länk ovan i tidigare inlägg. Denna länk nås endast om man manuellt gör tillägget av ändelsen (éer) på sidan som visas efter att ha klickat på denna länk.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Araméer

[Avantgardet]

Tror att man ska anamma även "skuggan" s.a.s. det handlar för mig snarast om hur man använder sig av den. Gäller att använda såväl sin "godhet" som sin "ondska" i konstruktivt och fruktbart beteende. I reell mening så menar jag att ondska och godhet inte existerar.

Jag tycker du beter dig helt okej, tråkigt om du får skit för det. Jag vet inte vad jag själv får, men att döma av lukten... nej, vänta... det är jag själv som stinker. Aja, skit samma.