I detta ingår olika påföljder, böter, villkorliga domar, samhällstjänst samt inlåsning på antingen sluten eller öppen anstalt. Ofta får den som fälls fler än en påföljd, exempelvis böter plus ett frihetsberövande.
Det som alla fällda får gemensamt är att de registreras i belastningsregistret där uppgifterna ligger kvar i 10 år.
Men hur ser detta systemet ut i praktiken?
Många anser säkert att det borde vara som förr i tiden, medeltiden, antingen böter eller frihetsberövning, men lika många anser nog att ett sådant system skulle gynna de som betraktas som privilegierade, då de skulle kunna köpa sig fria.
Men så är det ju redan idag, att den med god ekonomi kan köpa sig fri på olika sätt.
Dels har de råd med toppadvokater, dels har de råd att betala böter i de fall där de gäller istället för att sitta av ett straff, exempelvis ringare brott där påföljden är låg, under 2 år.
Läs gärna
Inge Odstam, ansvarig samordnare av ungdomstjänsten i Stockholms stad.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=727345
Men, nu till det som ingen vill erkänna, en persons uppgifter stryks aldrig. Det som sker i realiteten är att polisen inte lämnar ut dem efter en viss tid, men de ligger kvar för all framtid, även efter det att en person avlidit. Polisen själva kan använda sig av uppgifterna när de vill, detta är det som är baktanken med systemet.
Att vissa med bättre ekonomiska möjligheter kan köpa sig ett kortare offentligt register är bara en detalj i sammanhanget, som endast bevisar att de med makt skyddar dem i samhället som de anser bidrar mest till den ekonomiska utvecklingen. Vi vet att de med god ekonomi har råd att syssla med droger och köp av sexuella tjänster, enligt en tidigare undersökning var akademiker bland dem som stod för flest köp av tjänster från prostituerade. De flesta av dem som fällts har hittills köpt sig fria och därmed undgått att drabbas av andra åtgärder. En del av dem har även arbetat som höga jurister, domare, men här återfinns även läkare och andra som verkar inom yrken där ett sådant beteende borde vara det ultimata beviset för personens olämplighet som företrädare för sin yrkeskår.
Men att lagen skulle vara lika för alla, det visste nog de flesta att det var rent bullshit!
Så vad händer med dem som inte har råd att betala böterna?
Vi ska nu titta närmare på ett typexempel.
Nisse åtalas för misshandel och våldtäkt på sin fru. Han döms till 2 års fängelse. Utöver det döms han att betala skadestånd till målsägaren på 100.000 kronor.
Han döms även att betala en del av rättegångskostnaden plus en del av den offentliga rättshjälpen han åtnjutit, samt en del av kostnaden för målsägarens sida.
Nisse har suttit häktad under tiden innan dom avkunnats, därmed har Nisse inte kunnat arbeta men hans löpande utgifter har rullat på som vanligt. Studieskulder till CSN, banklån, telefon, el, försäkringar mm.
Nisse får även sparken från sitt jobb då arbetsgivaren får reda på hans situation.
Hans sparade kapital är nu nere på noll. När domen kommer är han en medellös person. Utan ett frihetsberövande straff, om han haft kvar sitt arbete och inkomst, skulle han haft en möjlighet att betala böterna på 500 till polisens brottsofferfond, han skulle ha kunnat betalat rättegångskostnader och han skulle ha kunnat tagit ett lån för att betala skadeståndet till kvinnan.
Men, som det ser ut i hans fall nu, är det en omöjlighet. Nisse börjar avtjäna sitt straff och under tiden arbetar offret på att driva in skadeståndet. Hon kontaktar därför kronofogdemyndigheten och begär utmätning av Nisses tillgångar.
När ärendet hamnar på deras bord läses det av UC, som gör dagliga kontroller av personer på obestånd. Nu finns han i deras register och möjligheten att teckna ett lån är nu obefintlig. När beloppet förfallit tar sig kronofogden in i Nisses hem, tillsammans med 2 inavlade lantpöjkar i Belgisk blue klass, konfiskeras nu alla Nisses avyttringsbara tillgångar. De säljs på auktion till en bråkdel av sitt rätta värde och täcker inte ens räntan på skulden som nu är uppe i 130.000 kronor.
I realiteten innebar straffet som Nisse fick även att få allt han ägde beslagtaget.
Hans fru, som nu tagit ut skilsmässa står nu som den med besittningsrätt på huset, så i realiteten innebar straffet också att bli bostadslös. Efter avtjänat straff finns nu Nisse i belastningsregistret samt har betalningsanmärkningar. Hans möjligheter att få en bostad är noll, likaså är hans möjlighet att få ett arbete kraftigt reducerat. Nisse kinesar hos olika vänner den närmaste tiden, men till slut tar även den gästfriheten slut och Nisse hamnar på gatan.
Hans möjligheter att försörja sig själv är obefintliga och via socialen erbjuds han endast att äta ett mål lagad mat om dagen i ett närområde. Att tigga eller jobba svart är nu de alternativ som återstår, det finns ett tredje, att bli kriminell för att stjäla för sin överlevnad. Utan en familj eller mycket goda vänner klarar Nisse inte av att lösa sin situation, han har blivit märkt och stämplad för resten av livet.
I praktiken innebar domstolens straff en brännmärkning för resten av livet, då Nisse hamnat i en nedåtgående spiral som aldrig upphör. Detta blir ett livstidsstraff.
Nu ändrar vi på förutsättningarna, Nisse har en god ekonomi, han utser själv vem som skall försvara honom, en av landets mer kända advokater. För en hemlig summa under bordet, erbjuder sig dessutom advokaten att lägga på ett extra kol, vilket Nisse köper.
Under rättegångar tar advokaten fasta på att Nisse ertappat sin fru med en otrohetsaffär, varpå Nisse deklarerat att han vill ha ensam vårdnad. Detta skrämde upp frugan varpå hon hittat på anklagelserna om våldtäkt, misshandel i syfte att smutskasta Nisse för att därigenom själv få ensam vårdnad samt slippa behöva lämna huset de delar. Advokaten kallar även in vittnen som intygar att Nisse aldrig behandlat sin fru dåligt tidigare eller att de känt till eller sett tecken på att frugan farit illa, dessutom intygar de att Nisse berättat om sina planer på att skilja sig då han fått reda på att hans fru varit otrogen.
Domstolen har nu att ta ställning till vad som kallas ett trovärdighetsmål. Det saknas bevis som styrker att brott har begåtts. Vem är nu mest trovärdig.
Frugan som blivit desperat kallar nu in sin egen mor för att vittna.
Modern uppger att dottern instruerat henne dagen före rättegången om vad hon skall säga. Detta är fullt tillåtet, men rätten finner att det inte är styrkt bortom allt rimligt tvivel att Nisse är skyldig till de åtalspunkter åklagaren gör gällande mot honom. Därmed frias Nisse och försätts på omedelbar fri fot.
Med pengar går det att få ett annat utslag, detta är Svensk rättvisa i praktiken. Här borde Sveriges alla åklagare, som i sitt arbete dagligen tjänar de parter som begår bedrägeri i lagens namn självklart få en känga i julklapp från sin arbetsgivare. God Jul.
