dödshjälp

[Angelina]

Nej, jag antar att du har ett torrare perspektiv på lut.

[Plecto]

Samma gäller för psykiskt labila ungdomar, som har fått psykiska/fysiska skador av omgivningen. Varken lärarna eller föräldrarna vill ta del i att hjälpa personen. Är det olagligt att begå självmord då?

Det handlar egentligen om moraliska frågor, och frågor om omgivningen. Om du tänker efter. Vem tar mer skada av ett en gammal döende farbror liggande på sjukhuset skulle dö? Farbrorn själv eller omgivningen? Så klart, omgivningen. Så det handlar om omgivningen i synnerlighet mer än själva individen. Så dödshjälp är en moralisk fråga lika mycket som självmord är. För båda kan ha likartade effekter. Samtidigt, ifall man lagliserar dödshjälp så lär det urarta i mängder om du frågar mig. Folk med psykisk/fysisk smärta kommer begära dödshjälp för att deras "livssituation" har förändrats.
Frågan är när är dödshjälp rättvis? Kan lagen verkligen hålla det så också?

Och så har vi reducerat oss till att vara bruksvärde för de efterlevande. Varför inte som föda eller något annat likväl?

Jag önskar dig olidlig smärta så att du får ta ställning på nytt. Då kanske vem som tar mest skada ställer sig i en annan dager för dig. Samt kanske börjar du fundera på det oundvikliga i att de som "skadas" av ett tidigare bortfall inte kommer "skadas" på precis samma sätt vid ett senare bortfall.

"Rättvis" dödshjälp? Är det ens en fråga, när någon hellre vill dö än leva och får hjälp med det så har döden varit "rättvis", sedd ur de vanligaste tolkningarna av vad rättvisa innebär.
Hela ditt utlägg här handlar om hur vi kan göra människan till ett objekt och behandle denne utrifrån en samhällsutilitet istället för som ett kännande subjekt.

För att klar göra det detta nu!

Läs vad  JAG ( någon ) skriver innan du besvarar argumentet!

Jag var varken emot eller för dödshjälp. Jag la frågan i ett annat perspektiv med en annan frågeställning. Dödshjälp är jag absolut inte emot, då min farbror led av cancer och den tog hans liv.

( Jag kommer ihåg kvällarna då han bodde hos oss. Han kunde inte sluta skrika av smärta! Tänk dig en man i sin helhet skrika som en liten flicka. Han kunde inte sova om nätterna ( det kunde jag inte heller ). Jag vet hur det är att få leva i den situationen, OCH att ha någon i omgivningen som lider av en sådan makaber smärta. )

Så snälla kom inte hit och önska mig något av det ovanstående. För du har ingen aning vad jag har varit med om. Att ifrågasätta min frågeställning är något acceptabelt. Men att vrida på mitt argument och önska mig smärta är inte det. Snälla, läs igenom det du skriver innan du lägger ut det här.



MVH Plecto

Jag önskar dig olidlig smärta så att du får ta ställning på nytt.

Patetisk...

[Loke]

Ingen människa som verkligen vill dö har ett absolut behov till hjälp för att ordna saken. Om man verkligen vill dö är det ju bara att göra ingenting (ingen fysisk handling) tills det är klart. Klarar man inte av det så beror det på att man fortfarande vill leva. Andlig och psykologisk dödshjälp av en medmänniska som respekterar den dödsönskandes situation tycker jag är mer relevant.

Detta är inte riktigt sant.
På vårdinstanser tvångsmatas gamla människor som vägrar äta, vissa sond-matas (som ett pyttelitet tiny example).
Det anser jag är ett sätt att ge upp livet att sluta äta, helt enkelt.

Då talar vi om människor som inte kan avgöra frågan själv, omyndigförklarade. Ger lagen samhället rätten att tvångsmata en myndig människa som vill dö? Helt fel i så fall.

Oavsett så behöver ingen människa som vill dö hjälp med att ordna saken. Om den dödsönskande behöver hjälp att försvara sig mot ett samhälle som omyndigförklarat honom så är det en annan sak.

Jag har själv jobbat på ett ålderdomshem några år och varit med om ett 40 tal dödsprocesser. Tyvärr tycker jag vi låter vår rädsla för döden styra oss för mycket. Känns inte alls bra med tvångsuppehåll av livet. När jag ska dö vill jag för allt i världen inte komma till ett ställe där alla dricker saft och äter bullar och går på smärtstillande och lugnande.

Ge mig frukt, vatten och psykedelia samtidigt som ni sjunger med mig!

Okej, då kontrar jag med att jag själv har 12 års erfarenhet av vården. Jag vet vad jag har sett. Myndiga gamlingar tvångsmatas. basta! Om du tror att de flesta gamla människor omyndigförklaras så har du helt fel. Många förståndshandikappade är inte omyndigförklarade- med all rätt. Jag tror att du bara tror det du tror, helt utan grunder. Döden är inget att vara rädd för. Livet i sig är mer farligt än döden.

Varför vill du låtsas som om vi är oeniga? Var det det här jag sa om psykedelia som gjorde att du ser det som om vi har olika åsikter fast vi inte har det?

En människa som tvångsmatas är omyndigförklarad, eller finns det något annat sätt att se på saken?

[magicadehex]

Loke.. det är ju det jag säger: att det finns människor som inte blivit omyndigförklarade (på ålderdomshem) som tvångsmatas. Det är väl där och endast där våra meningar går isär då  :D

[Loke]

I praktiken är de då omyndigförklarade, även om de inte är det officielt (efter myndighetsutredning).

Därmed borde saken vara avgjord.  :)

[magicadehex]

I praktiken är de då omyndigförklarade, även om de inte är det officielt (efter myndighetsutredning).

Därmed borde saken vara avgjord.  :)

i praktiken, ja.. men är det livskvalla?

[Loke]

livskvalla?
måste vara ett av de här nya orden som jag inte lärt vad de betyder än

[Loke]

livskvalitet?

I så fall nej, det är min uppfattning att det skapar mer lidande. När det är dags så är det dags. Hellre att jag dör ett par veckor eller mer tidigare med människor vid min sidan som respekterar och inte skräms av döden utan stöttar och bejakar det skeendet, än stressad 'personal' som matar mig med smärtstillande, socker och lugnande medel.

[J R Auk]

Plecto jag har inget problem att läsa vad du skriver, du bad oss resonera i banor som reducerar det kännande subjektet.

Vem tar mer skada av ett en gammal döende farbror liggande på sjukhuset skulle dö? Farbrorn själv eller omgivningen? Så klart, omgivningen. Så det handlar om omgivningen i synnerlighet mer än själva individen. Så dödshjälp är en moralisk fråga lika mycket som självmord är. För båda kan ha likartade effekter.

Sen är det klart att du inte behöver hålla med de banor som du manar oss att resonera efter.

Är det patetiskt att vilja få dig nå insikt om att du söker rättfärdiga en persons plågor för att andra kan komma att lida om plågorna upphör?

Eller skall vi inte förstå din mening så?

[Zokrates]

Auk, sänk garden, annars talar ni bara över varandras huvud.  :wink:

Så för egen del är jag i princip emot dödshjälp, då jag anser att något som döden är oundvikligt, därmed att allt levande dör. Vad jag däremot är för är smärtlindring. Orsaken är ganska enkel och behöver det ens förklaras?

Smärta är individuell, en del klarar tandläkarbesöket utan bedövning, andra behöver 7 sprutor! Själv har jag lärt mig att leva med smärta, men om jag skulle drabbas av en oerhört intensiv smärta, dränk mig då i morfin PLZ!

Jag anser att dödshjälp är ett högst individuellt beslut att fatta. Om den som vill dö, begär hjälp av någon att utföra detta är det upp till dem att själva handla därefter. Jag är alltså emot detta, men jag hindrar inte andra att agera efter sina principer. Således anser jag inte heller att de som hjälper någon med att dö, skall straffas för detta. Det är varken min eller någon annan del av rättsamhällets ensak, endast de berörda.

Men jag är fortfarande i princip emot dödshjälp likväl dödsstraff. För mig är det som med många andra frågor, vi tycker och tänker olika, det ena är inte mer rätt eller fel än det andra. Någon gillar analsex, själv tycker jag enbart tanken på det är vidrigt, skall jag då förbjuda andra att utöva detta? Knappast. Jag är alltså även där i princip emot den företeelsen, men hindrar inte andra att känna som de vill. Fel blir det om staten skall lagsitifta för eller emot, då jag anser att i vissa frågeställningar skall det vara upp till individen att kunna fatta ett individuellt beslut om något som rör just denne.

[magicadehex]

Zokrates.. jag håller med, att smärtlindring borde vara självklar. tyvärr så är det ju så i vården att den som får smärtlindring inte får tillräckligt mycket. Det är statligt överförmynderi, tycker jag. Precis som du säger är smärtan så individuell. Alla borde få så mycket smärtlindring som den själv önskar få. Kanske tom patienterna skulle bli friska fortare om de fick känna sig nöjda och välja själva.

[Angelina]

Auk, sänk garden, annars talar ni bara över varandras huvud.  :wink:

Man ska tala barnspråk med kvinnor menar du?

[Avantgardet]

Enkelt uttryckt: all form av självmedicinering borde uppmuntras. Eller är självkännedom inte önskvärt?

[J R Auk]

Auk, sänk garden, annars talar ni bara över varandras huvud.  :wink:

Man ska tala barnspråk med kvinnor menar du?

Angelina what?

Zokrates inte gå händelserna i förväg här.

Plecto, jag talar inte om ett eventuellt ställningstagande för eller emot dödshjälp i min kritik till dig, jag talar om ditt resonemang gällande varför frågan är en moralisk sådan.
Så har vi klargjort det inför responsen om du bevärdigar mig med det

[Morningstar]

----