TÅLAMOD - kvalitet eller belastning??

[* KYREUS *]

Men alla väsentliga fenomen med existentiella värden bör ju rimligen vara internaliserade! Var går då gränsen??

              (c) KYREUS

[Avantgardet]

Jag kallar det absolut en fördom. Naturligtvis inte en fördom om Kyreus, men väl en om begreppet identifiering.

Och hur undgår du detta lilla dilemma själv här menar du?

Eller omvänt; kan det bli narcissim utan de antaganden du gör? Du tar väl inte assymetriskt och tvingar på Den Andre din egen begreppsapparat, hmm?

Var det jag skrev ett påstående eller en fråga, kolla igen! Men visst har du rätt, och i övrigt så gäller min kommentar precis ovanför detta citat här igen, vilket är något av identifieringens inherenta problematik. Det är därför jag helst ser att man sätter samtalet i fokus, där identifieringar självklart äger rum kontinuerligt (som det alltid måste göras), och utifrån vad som kommer fram vid alla små avstickare och vägskäl skönja skillnaderna och likheterna (låta dem komma fram av sig självt så att säga) istället för av lathet tillgripa en etikett som skall täcka in någots hela väsen. Det vill med andra ord säga att ständigt skjuta upp identifieringen i oändligheten (i en Derridiansk mening).

Men alla väsentliga fenomen med existentiella värden bör ju rimligen vara internaliserade! Var går då gränsen??

Internaliserade? På vilket sätt? Som potentialiteter, själsförmögenheter? Jag ser det inte på det sättet, utan ser snarare handlandet här och nu som det enda existerande.

Visst finns ett slags "fond" (vår personliga historia som är lagrad i våra vävnader, men inte som potentialiteter utan snarare då som vanor ("konventioner") men som därigenom inte per automatik är att betrakta som kvaliteter - då de likväl kräver just en aktiv handling för att existera, ett performativt löfte förutan vilket de överhuvudtaget inte finns).

[* KYREUS *]

Du förbiser en sak: i spermien (SOM EX.) : potentialen till en människa, finns a priori handlingen: den tidigare conceptionen. Spermien har redan en kvalitet, innnan den förenats med ägget. = Det nya ägget.

               (c) KYREUS

[Zokrates]

Du använder ordet "dygd" om tålamod, själv har jag i trådens inledning istället använt ordet "kvalitet" - i betydelsen tillgång. Varför? Varför använde jag inte ordet ´dygd ´- jo, därför att det har en biton av moral-moralisering. För mig är ordet kvalitet mera öppet för en filosofisk diskussion, utan att primärt komma in på etiska överväganden..

    Så frågan till Zokrates: varför väljer du ordet
                                       dygd före kvalitet???

                ( ) KYREUS

Ja, är inte det uppenbart? I din trådfråga ställer du upp två motsatser, kvalitet mot belastning, det första kännetecknar något hållbart, det andra något negativt, dock utan avseende på dess funktion i ett sammanhang.
Att utifrån dessa två motpoler, diffusa dessutom, avgöra om tålamod är det ena eller det andra förutsätter att tålamodets sätts in i ett sammanhang.

Tålamod kan vara positivt, likväl negativt beroende på sammanhaget det framträder inom. För att svara på din fråga inkluderar jag istället dygden som en mätsticka på huruvida tålamodet är att betrakta som en kvalitet eller en belastning.

Därmed har jag svarat på din fråga, varför väljer du ordet
                                       dygd före kvalitet?

Låt oss utgå från din frågeställning rakt av som omväxling.

Exempel 1
Nils har kört bil i 20 år och aldrig varit inblandad i en olycka. Nils kör en nyare BMW och är nu på väg hem från sitt arbete. Han är en skicklig förare med god uppmärksamhet och kontroll i trafiken. Han har nu bråttom hem för att hinna se finalen i fotboll. Han struntar i hastighetsskyltarna och anpassar sin körning maximalt efter bilen och vägens beskaffenhet, kort sagt, han blåser på.

Detta innebär att han är fullt koncentrerad på sin uppgift, han uppvisar ett stort tålamod mot sig själv, genom att ignorera trafiklagen på ett konsekvent sätt. Han blir tyvärr stoppad av polisen i en trafikkontroll,
blir av med körkortet. Istället för att bli förbannad uppvisar han ett stort tålamod mot polismannen som klipper sönder hans kort.

När han väl kommer hem får han utskällning av sin fru, han uppvisar ett gränslöst tålamod och släpper inte fram några frustationer mot henne.
När hon är klar avslutar hon med att säga till Nils, - Hade du haft tålamod istället för att ha bråttom hem, hade detta aldrig inträffat!
I detta konkreta exempel var Nils tålamod en belastning trots att hans tålamod enbart baserade sig på kvaliteter.

Exempel 2
Johan har ett dåligt fungerande sexuellt utbyte av sin partner. Han har på senare tid börjat intressera sig för andra kvinnor, dock är han för feg för att inleda sexuella relationer med dem, likaså vill han inte förlora eller riskera det han har byggt upp med sin sambo. På väg hem från jobbet drabbas Johan av en oemotståndlig lust att våldta någon.
Han lägger sig i bakhåll i ett buskage, tålmodigt ligger han där i 4 timmar innan ett byte närmar sig. Med en tigers precision kastar han sig över kvinnan och släpar upp henne i buskaget. Där misshandlas kvinnan och utsätts för en grov våldtäkt.
Var detta ett exempel på tålamod som  kvalitet eller belastning? Johan uppvisade tålamod inför sin våldtäktsuppgift, däremot saknade han tydligen tålamod att jobba på sin relation med sin sambo.

Exempel 3
Kalle har lärt sig att aldrig skynda på i livet, låta saker ta sin lilla tid. Han har fått en arbetsuppgift som han skall slutföra under helgen i hemmet.
Han arbetar med uppgiften under lördagen och söndagen. Det kräver hans fulla koncentration. Hans fru tycker att han skall lägga jobbet åt sidan, men Kalle svarar att om han gör det så blir han inte klar i tid.
Kalle offrar tv tittandet med sin fru på kvällen och slutför sin uppgift, trots att han hellre valt att vara med sin fru.
På måndagen får han beröm från chefen för ett väl genomfört arbete.
Hans fru däremot är fortfarande sur på honom för att han priorieterat jobbet framför henne.

Exempel 4
Stina är med mamma i affären, hon vill att mamma skall köpa godis, mamman tycker att det räcker med lördagsgodis en gång i veckan och svarar Stina att det är 4 dagar kvar till lördag, du får ha tålamod och vänta tills dess. Stina tvingas att sukta efter godis i 4 LÅNGA dagar.
Under dessa dagar ser hon fram mot lördagen och den utlovade belöningen, hon lägger band på sig.

Att beskriva tålamod som en kvalitet eller en belastning är att inte förstå att tålamod alltid kräver att sättas in i ett sammanhang, där det senare avgör tålamodets värde helt och hållet, precis som att tålamodet kan vara både en kvalitet och samtidigt en belastning beroende på vems perspektiv det betraktas från, alltså kommer vi inte ifrån att betrakta tålamodet utan etiska värderingar, därmed är dygden som måttstock bättre lämpad för att besvara tålamodets skiftande värden

[J R Auk]

Tålamod att se, att uppleva,
att inte känna behov av att hävda sig,
att inte desperat försöka ha kontrollen över allt det som för sig går,
att inte kungöra för världen att jag är det och det.

Jo, då man kanske en mindre duktig apa är.

Pratar inte du om acceptans här? Är det verkligen bristen på tålamod som jagats på flykt när man inte hävdar sig?

[J R Auk]

Vad är det för fel med att identifiera? Det är ju att visa respekt för omvärlden - att visa intresse genom att scanna in egenarten hos fenomen i omvärlden. Annars: allt blir lika och helt det samma!

                         (c) KYREUS

Men identifikation kan göras på många sätt.

Genom att se spektrat av färger i en skala och sätta en observation på den skalan.
Eller genom att sätta en färg som en observation av något med ensam relation till sin omvärld.

Eller så säger man att det bara är en del av formen hos helheten.

Armarna på en person försvinner väl inte bara för att du inte väljer att identifiera "armar" som skiljda från personen i fråga?

[Avantgardet]

Du förbiser en sak: i spermien (SOM EX.) : potentialen till en människa, finns a priori handlingen: den tidigare conceptionen. Spermien har redan en kvalitet, innnan den förenats med ägget. = Det nya ägget.

Spermiens kvaliteter är väl att den har ett slags svans och en viss form och färg på kroppen? Visst kan vi föreställa oss potential - en metafysisk entitet -, men frågan blir hur den visar sig? Var i världen finns dessa potentialiteter om inte endast som föreställningar hos oss?

[* KYREUS *]

De finns runt om oss som levande människor; konsekvenser av en existentiell kvalitet/potentialitet. Nämligen.

                     (c) KYREUS

[Algotezza]

Du förbiser en sak: i spermien (SOM EX.) : potentialen till en människa, finns a priori handlingen: den tidigare conceptionen. Spermien har redan en kvalitet, innnan den förenats med ägget. = Det nya ägget.

Spermiens kvaliteter är väl att den har ett slags svans och en viss form och färg på kroppen? Visst kan vi föreställa oss potential - en metafysisk entitet -, men frågan blir hur den visar sig? Var i världen finns dessa potentialiteter om inte endast som föreställningar hos oss?

Potentialiteter finns dels i vår föreställningsvärld, men också som tingens och de levandes inneboende möjligheter. Datorn som står avstängd kan väl sägas ha en potentialitet att fungera som en igångsatt dator med allt vad detta innebär. Pennan och blocket kan fungera som mina verktyg att fästa mina tankar på pränt. Vad vi kallar detta, potentialitet eller möjlighet, är inte så viktigt. Även om du inte spelar gitarr just nu så kan du spela gitarr även när du inte gör det rent faktiskt. Du blir ju inte av med den förmågan när du lägger gitarren från dig, eller hur... Datorn som är ur funktion och pennan som inte fungerar kan ju inte sägas äga denna potentialitet.

Med anledning av spermieexemplet krävs det ju både spermie och ägg för att skapa ett foster den naturliga vägen. I regel är det ju spermien sammansmält med ägget som har potentialitet att bli en människa.

Vill vi klona någon kan vi ta vilken cell som helst i princip.

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Jag tänker som Hume gör om kausaliteten. Kausalitet är aldrig nåt vi bevittnar, utan det vi ser är att en sak följer på en annan men inte att den på något sätt skulle ha orsakat den.

Att potentialiteten är blott en föreställning, som jag ser det, gör den ju inte obrukbar. Men jag anser distinktionen är viktig att göra. Att tala om möjligheter är också det blott föreställningar. Världen kan bara vara på precis det sätt den är här och nu, att hävda något annat är vilseledande.

[* KYREUS *]

Vilseledande, anför du. Så kan man väl inte säga. Vilseledande enligt dig, måtte väl vara ansatsen. Inte kategoriskt vilseledande som om HERRN BESITTER DEN ULTIMATA SANNINGEN. Va??

               ( måttlig) KYREUS

[Zokrates]

Vilseledande, anför du. Så kan man väl inte säga. Vilseledande enligt dig, måtte väl vara ansatsen. Inte kategoriskt vilseledande som om HERRN BESITTER DEN ULTIMATA SANNINGEN. Va??

               ( måttlig) KYREUS

Någon börjar tappa tålamodet!

[* KYREUS *]

Tappa tålamodet? Inte jag i alla fall. Däremot anser jag att man i debatten bör se upp med sina anspråk: ingen av oss har den ultimata sanningen. Då bör åsikter lanseras som: "jag anser", inte SÅ ÄR DET - KATEGORISKT FÖR DET VET JAG.

             ( ) KYREUS

[Algotezza]

Jag tänker som Hume gör om kausaliteten. Kausalitet är aldrig nåt vi bevittnar, utan det vi ser är att en sak följer på en annan men inte att den på något sätt skulle ha orsakat den.

Att potentialiteten är blott en föreställning, som jag ser det, gör den ju inte obrukbar. Men jag anser distinktionen är viktig att göra. Att tala om möjligheter är också det blott föreställningar. Världen kan bara vara på precis det sätt den är här och nu, att hävda något annat är vilseledande.

Så du kan bara spela gitarr när du faktiskt gör det?

Medan du skriver "Världen kan bara vara på precis det sätt den är här och nu", har världens tillstånd förändrats från det du skriver "världen" till du skriver "här och nu". Likaså när jag senare läser vad du skrivit.

"Du stiger inte ner i samma flod två gånger."

När du beskriver världens obönhörliga tillstånd "här och nu" är det din bild av världen du utgår från såsom du byggt upp den via det som dina sinnen förmedlat via sinnesmeinnena, och från det att omvärldens strålning och vibrationer möter dina sinnen till den bild av världen du kallar "världen här och nu" har det gått viss tid. "Här och nu" är redan förflutenhet när du "ser hur världen ser ut här och nu".  

När du tänker "Nu vill jag göra detta", har din kropp redan börjat  utföra den handling du blivit medveten om att du vill göra. Det vi kallar "världen" är vår egenhändigt hopknåpade bild av världen uitfrån sinnesrapporter förmedlade via sinnesminnen , där du kan låta potentialiteten, fri vilja, kausalitet ingå eller eji. Det är ändå din bild. Den primära världsbilden.

Men det är rätt, världen kan inte vara annorlunda än den är, men den blir hela tiden något annat, dess tillstånd förändras oupphörligen, och om vi vill fastslå på vilket sätt världen är, blir våra ord genast obsoleta. Världen är vad den är och kan inte vara annat, men vi kan då inte heller beskriva den som något annat än "något som är och som ständigt förvandlas".

MVH

Algotezza

[* KYREUS *]

Klockrent!