Sann berättelse.

[Marksa]

Helt sant. tänkte inte tanken ända fram. Självklart så finns Änglar i dessa 3 religioner och benäms som så oxå. Annledningen bör ju vara att dessa tre Judendomen Kristendomen och Islam stammar från samma grund och har i delar samma heliga skriter......
Eller är annledningen kanske att Abrahams barn har rätt och att de är de ända som sett sanningen. Även om dom/vi är bra på att kriga med varandra  :?  :cry:

[cogito]

Paul skrev:

Men i de övriga evangelierna stor det: Eli, Eli! Lama Sabaktani? = "Min Gud, min Gud varför har du övergett mig?"
Här ser vi att Luk. evangeliet skriver om en human Gud, de övriga evangelierna påstår att Gud har övergivit sin son. Du ser att det inte är jag som sprider lögner om Jesu lidande, utan det är Bibeln. Det är Bibeln som smutskastar Gud när Han framstår som en osympatisk och grym Fader, som överger sin son när den lider. Varför har inte Kyrkan ändrat till rätta den senare påstående: Eli,Eli! Lama Sabaktani, det vet jag inte. Den är gammal skrift. Jag kan inte säga annat än att detta är inte sanning enl. min uppfattning. Alla kan läsa detta motsägelsen i Bibeln.

Varför står det "Eli, Eli..." ? Evangelieförfattaren skriver på grekiska, inte hebreiska. Citatet lägger han i Jesu mun på dennes språk - tydligen för att understryka att det rör sig om ögonvittnens observationer. Är det ögonvittnen som berättar? Knappast. Övergivenhetskänslan som författaren låter Jesus genomlider är nog så välplacerat, tycker jag. Du förväxlar denna känsla, som man kan uppleva, med ett framställande av ett objektivt faktum, tror jag.

/cogito

[sydman]

Hej sydman!

Du har har helt rätt man skall inte haka upp sig på småsaker.
Men vad är små saker? Kanske för dig är små sak, men för andra är det inte. Förresten det vimlar sådana ”småsaker” i bibeln. Det är klart att Nya testamentet är mycket-mycket ”humanare”, än det Gamla testamentet, med sina bloddrypande berättelser, den borde ha kasserats (som K G Hammar före detta ärkebiskopp sade), eller åtminstone skrivits om för nutida, upplysta människor.
Jag ser inte heller ner på hela bibeln, det har jag försäkrat här tidigare, bara på de ställen vilka motsäger sig och dessa händelse vilka är tydligt ”författade” av människor som t ex. Paulus Försoningslära.

Vet inte varifrån fick du fram att VML böckerna har en ”Helhetslösning” på allt. (Långt ifrån)!
Inte ens Gud har helhetslösningar, pågrund av att Han har begränsat sin framtids kännedom, om sina barns inklusive människors agerande, i och med att vi fick fri tanke och fri vilja, i tidernas begynnelse från Honom och för all framtid. (Skulle Han inte gjort detta, då skulle Han känna till varje enskilds val. Då skulle vi inte vara suveränt tänkande och handlande personligheter idag).

Med vänlig hälsning Paul

Jag läste vad det stod om VML på Amelius förlags hemsida. Där stod det bland annat: "Vandra mot Ljuset" är sålunda ett unikt verk i världen som på ett mycket tydligt, klart och logiskt sätt svarar på livets stora frågor, inom områden som religion, astronomi, filosofi, historia, medicin och en rad andra fält." En bok med svar på livets alla stora frågor låter lite för bra för mig. Helhetslösning kanske är fel ord, men jag väljer i alla fall att inte lyssna på någon som tror sig veta svaret på allt.

Bibeln är en bok som man inte ska ta ord för ord, den ska tolkas. Jag ser bibeln är mer som en tavla, konstnären vill inte att åskådaren bara ska se själva motivet utan se vad som finns mer, ett budskap eller en känsla.

MVH Sydman

[Banana tree]

Hej Banana tree!

Det vore dumt av mig att påstå detta, eftersom jag inte vet. Att en del får, det ”tror” jag. Det har förekommit liknande, oförklarliga ”syner” NDU-er i livets slutskede även på olika sjukhus.

MVH Paul

Okej. Kan vi komma överens om att en del får det? Då undrar jag följaktligen varför det bara är en del som får det och inte alla?

[MonsieurX]

Hej!
Först och främst så vill jag framlägga att min synpunkt på detta härleder till något mycket större, samtidigt någonting helt naturligt. Men samtidigt så vill jag påpeka att din fader, förmodligen starkt kristen, såg dessa änglar just på grund av detta. Missuppfatta mig inte, han såg väl dessa små lysande flickor och pojkar, men han objektifierade dem utifrån en egen erfarenhet. Han namngav dem då han trodde att det var det han såg.
Jag har en annan teori. En teori som löper mycket längre än att vi människor skulle vara något gudomligt frälsta på något sätt.
Vi människor lever på en planet, i ett solsystem - i ett universum. Samtidigt, som det finns så otroligt många mer världar att se, och att vi är så små i universum att man skulle kunna jämföra oss med våra egna minibakterier i våran egen kropp (om än inte mindre).

Om man tar åt sig detta faktum, hur kan man då anse människan som något större än vad vi faktiskt är? Hur kan man då tro att vi är ett välsignat släkte?

Vi är som cancer, som en starkt växande sjukdom. Istället för att leva i symbios med våran värd, så förstör vi den, utnyttjar den för att själva växa och bli större. Men vad händer när cancern blir för utbredd? Värden dör, likaså cancern.
Nu kommer det enda som jag känner mig osäker på. I vilken utsträckning detta kan ha kommit.
Dels är universum såpass stort, att det skulle vara banalt av mig att själv försöka förstå mig på det hela och tro mig ha helt rätt. Och dels så lever vi fortfarande bara på jorden.

Men stanna, tänk. Reflektera, och se allt som det är- och inte för vad ni förväntar er att det ska göra. För då kanske ni så småning om ser och förstår själva att människan är så mycket mindre. Att vi alla är en del utav jorden, lever på dess gunst och inte våran egen. Vilket i sig leder till att ni måhända ser allting ur samma perspektiv som jag själv.

Nu vart jag "carried-away" så att säga. Men hur som helst anser jag att änglarna, som din far såg, faktiskt är det att hans ögon såg mer, han försvann mentalt och kunde därför uppfatta energier som strövar omkring. Han bildade sig en egen bild efter det.
Han såg en del utav sig själv, en del utav alla andra.. Han såg en del utav denna värld och en del utav detta universum.

[Marksa]

Ursäkta mig Paul. Då inlägget är riktakt till dig Men MonsierX inlägg ger retningar i min argumentations nerv. så jag kan inte hålla mig.

Hej!

Först och främst så vill jag framlägga att min synpunkt på detta härleder till något mycket större, samtidigt någonting helt naturligt. Men samtidigt så vill jag påpeka att din fader, förmodligen starkt kristen, såg dessa änglar just på grund av detta. Missuppfatta mig inte, han såg väl dessa små lysande flickor och pojkar, men han objektifierade dem utifrån en egen erfarenhet. Han namngav dem då han trodde att det var det han såg.
Jag har en annan teori. En teori som löper mycket längre än att vi människor skulle vara något gudomligt frälsta på något sätt.
Vi människor lever på en planet, i ett solsystem - i ett universum. Samtidigt, som det finns så otroligt många mer världar att se, och att vi är så små i universum att man skulle kunna jämföra oss med våra egna minibakterier i våran egen kropp (om än inte mindre).

Om man tar åt sig detta faktum, hur kan man då anse människan som något större än vad vi faktiskt är? Hur kan man då tro att vi är ett välsignat släkte?

Vi är som cancer, som en starkt växande sjukdom. Istället för att leva i symbios med våran värd, så förstör vi den, utnyttjar den för att själva växa och bli större. Men vad händer när cancern blir för utbredd? Värden dör, likaså cancern.
Nu kommer det enda som jag känner mig osäker på. I vilken utsträckning detta kan ha kommit.
Dels är universum såpass stort, att det skulle vara banalt av mig att själv försöka förstå mig på det hela och tro mig ha helt rätt. Och dels så lever vi fortfarande bara på jorden.

Vi är välsingnade med ett förstånd som låter oss styra denna vår värld på gott och ont, och att reducera människan till mikrobakterie är på sätt och vis samma sak som väckelsekrista gör den vill vill visa hur syndiga vi är, och att vi inte är värdiga det heliga om vi inte omvänder oss osv. Vad gott gör denna reducering och mindervärdskapande rsesonemang varken dig eller människan i allmänhet? Jag ageterar inte här för mindre kunskap utan mer...
Om målet är en livsuppehållande jord och en människo släkte som når sin potentialitet (har lärt mig använda termen här på forumet) I stället bör vi se till att människan växer här och nu och förtår vad han kan uträtta för fantastiska verk här på jorden.

Men stanna, tänk. Reflektera, och se allt som det är- och inte för vad ni förväntar er att det ska göra. För då kanske ni så småning om ser och förstår själva att människan är så mycket mindre. Att vi alla är en del utav jorden, lever på dess gunst och inte våran egen. Vilket i sig leder till att ni måhända ser allting ur samma perspektiv som jag själv.

Den tillintetgjorda lilla människan kan inte se detta. Han ser att det inte finns något hopp och agerar därefter.

Nu vart jag "carried-away" så att säga. Men hur som helst anser jag att änglarna, som din far såg, faktiskt är det att hans ögon såg mer, han försvann mentalt och kunde därför uppfatta energier som strövar omkring. Han bildade sig en egen bild efter det.
Han såg en del utav sig själv, en del utav alla andra.. Han såg en del utav denna värld och en del utav detta universum.

Här kan vi nog hitta en gemensam grund.

[Paul]

Sydman!  
Jag bekräftar mitt föra svar till dig, i sista stycken, sedan är ”det upp till Dig”.

[Paul]

Banana tree!
Jag skrev: en del får, det ”tror” jag. (Men inte vet).
De som går bort ”plötsligt-hastigt”, de givetvis kunde inte fått eller kunde inte meddela sin omgivning om några ”syner”, det är helt naturligt. Men de som ”långsamt” går ifrån oss ”kanske” får det. (Två exempel av dessa var Hagge Geigert eller Lennart Hyland, om man tar någon kändis.) Men som sagt, det är en teori, och inte en ”konkret påstående” eller ”konkret fakta”, för sådant har jag inte.

[Paul]

Cogito!
Jag säger inte att du har fel i dina rader, absolut inte!
Men, jag har hittat denna textmotsägelse i evangelierna, och förbryllar mig, att under så lång tid har inte blivit en någorlunda förtydligande. Inte bara i denna text del, utan på många andra ställen i Bibeln. Det är och var liksom svårt att erkänna dessa ”tvetydligheter” av vederbörande, vilka har och hadde hand om bibelns innehåll.
Efter ”rättelserna”, skulle en gång för alla, inte behöva förekomma dessa oändliga s k. Bibelskolor och Bibelstudier-Seminarier, vilka återigen lämnar oklarheter efter sig för vanliga människor.

[Paul]

Hej MonsieurX!

En sak kan jag med bestämdhet ”torpedera” din trevande-letande text, ang. min fars syner. Han var absolut inte någon ”stark troende” kristen. Tvärt om, han besökte sällan kyrkan (i detta fall den katolska), när det var mässor och predikningar var han inte närvarande. På sin höjd 1-2 gång under 4-5 år, om man bortser vigslar eller dop inom släkten. Då var han och mor med, men han var motståndare till, som han sa: ”de upphittade” ceremonierna, om att med dopen tvätta bort den ”Ursprungliga” synden, på den högst par vecka gammal lila bebisen. (Liten upplysning: det var ett måste att dopet skall göras inom mycket kort tid efter födseln, annars, om bebisen ev. dör och den var inte döpt, då hamnar den ”orena” bebisen i Helvete, allt enligt Kyrkan. Det kunde mina föräldrar och många andra aldrig acceptera, jag tror att här har jag ärvt en hel del av mina föräldrar).

Här nedan skall jag lämna lite mera text om min fars tro till Er som vill läsa mina rader.

När min far, mor och min storebror brukar komma hem, efter att de bekämpade ogräs hela dagen på majsfälten, har jag (som 10-14 åring) tillagat, efter min kunskap, någon god grönsakssoppa. De var alltid glada att det fanns lite flytande, varm mat på kvällen.

Far brukar säga några ord till bords- och kvällsbön efter dagens svettig arbete. Den här bönen kunde vi utantill för den har vi hört åtskilliga gånger. Här är bönens text: ”Gud välsigna kvällsmaten och tack att vi har kunnat avverka en dag igen av vårt jordiska liv i god hälsa, Amen”.

Min bror och jag har sagt till far, att den här bönen är textmässigt det kortaste på Jordkloten.
Far och mor skrattade åt vår befogade kommentar. Far sa till oss, att det inte behövs babbla långa textmängder, för Gud räcker bara att vi säger några ord. Tänker man bara rätt och att bönen – även om den är kort – kommer från hjärtat, då är det säkert tillräckligt. Det behövs inte be 3 Fader vår…, 4 jungfru Maria bönen och 5 trosbekännelsen. De har varit, det är och även i framtiden kommer bli helt onödigt. Det får prästerna göra de har gott om tid. Prästerna arbetar inte med hackor på majsfälten överhuvudtaget, så de är aldrig trötta och riktig hungriga som vi vanliga människor.
På tal om hungern, Gud vet säkert att vi är hungriga så den här korta bönen är mer än tillräcklig.
Vi tyckte, jag och min storebror, att fars kommentar om bords- och kvällsbönen var mycket logisk.
Så far har inte varit någon konservativ religiös eller ”stark troende” människa.

Med vänlig hälsning Paul
mailto:pali_3000@hotmail.com

[miles davis]

Varför ska de döendes villfarelser alltid (nåja; åtminstone tämligen ofta) tillskrivas en högre dignitet än de icke-döendes dito?
Torde inte förhållandet vara det motsatta, emedan den döende trots allt är döende?

[Paul]

Hej alla!

Besöker ni den Luthersk-reformistiska kyrkan, då hamnar ni i Helvete!

(Ett kort utdrag från manuskript jag skriver och som kanske blir en bok. Den berör många ämne, inkluderar även dåtida katolska kyrkan och prästerskapet.)
Med nedanstående text vill jag ge mera upplysning om min far och även om min familj, beträffande vår religiösa status.

Det var katolska präster som gjorde kristendom undervisningen i skolorna ända sedan skolundervisningen började. I Bátya blev vi undervisade av den stränge ”Gamle” prästen.
Vi hörde mycket om Himmeln och Helvetet. När man är 8-9 år då blir man minst sagt rädd för den senare.
I grannbyn fanns en Luthersk-reformistisk kyrka, därför att många människor har lämnat den Katolska läran och kyrkan. Byn hette Foktö, den är belägen cirka 5 kilometer från samhällen Bátya och lika långt från staden Kalocsa, bara i en annan riktning.
Från första lektionen har prästen med hårda ordalag betonat: ”om ni bara vistas i närheten av denna ”Kätterska” kyrkan i Foktö, då hamnar ni hos Satan i helvete, men om någon av er skulle gå in och besöka den förfärliga, den förbannade byggnaden, som Påven Pius den XII själv har förbannat, då skall ni brinna i all evighet utan att bli hjälpta av någon”.
Vi i klassen blev mer och mer rädda och förskräckta, efter att ha hört prästens ”förmaningar” om och om igen.

När jag gick i 3:e klass, var jag alltså 9 år, det hände sig att far behövde cirka 250 tegel för att utföra en mindre men mycket nödvändig reparation på vårt hus. Vi hade inte i Bátya något tegelbruk, det fanns emellertid i samhället Foktö. Det var en fin sommar dag, min far frågade oss, mig och min storebror, om vi ville följa med på hästvagnen. Far lovade att vi får ett hekto lösgodis var, för i Foktö fanns en familj som tillverkade den så mycket eftertraktade godiset. Det fanns i hallon, i citron och i körsbärsmak.

Min bror och jag följde givetvis far efter en sådan erbjudande.
Efter knapp timmes körning var vi vid samhällets utkant.
Jag blev mycket förfärad när det Tuppförsedda kyrktornen närmade sig, eller det var vi som närmade oss den. Jag blev så rädd för den kyrkans blekgula silhuett, att jag sa till min far halvgråtande att han väljer en annan parallell gata, istället den som vi var på väg. Min far stannade hästen. Han frågade mig varför är jag så rädd? Jag ville inte avslöja min rädslans källa.
Min bror som var klarsynt kom på orsaken när han såg kyrkan, frågade mig om jag är rädd för kyrkan som var framme. Jag nickade med ett ja.
Far vände med hästvagnen och tog en annan gata, utan att fråga mig mer om min rädsla.
Vi kom fram till tegelbruket lastade 250 tegel. Cirka 150 meter från bruket fanns den affär som sålde godis samt även kall dricka. Vi stannade hästvagnen, far köpte en väl avkyld dricka och vi valde ut det goda och eftertraktade godiset i olika färger och smak.

Efter att vi lämnade Foktö samhället och var halvvägs till Bátya, frågade far mig om jag ville berätta varför var jag så rädd för den Lutherska kyrkan.
Min bror kom till min undsättning för han såg att jag skämdes, och han svarade: den gamle prästen säger i skolan, att alla hamnar i Helvete som besöker eller ens går nära den Reformistiska kyrkan. Jag såg min fars ansikte, han blev överraskad när han hörde detta. Han klappade mig, och med ett lätt leende försäkrade mig att helvetet inte finns, jag absolut behöver inte vara rädd och att han har varit nära den kyrkan många, många gånger, till och med varit inne med min mor.
När han talade om detta blev jag och min bror rätt så storögda, men jag var även lättad.
Far fortsatte och talade om: att den Lutherska kyrkan är nästan lika som den Katolska, med den skillnaden att den inte har de många ”Heliga” statyer och att de reformistiska präster gifter sig och har barn som alla andra människor. Sedan betonade han att de Katolska prästerna borde skaffa familj som alla andra normala människor.
När vi kom hem sa min bror till mig att han var också rädd av den gamle prästens maningar, men inte nu längre. Jag hörde när far berättade till mor om min rädsla på grund av Kristendom undervisningen, mor blev minst sagt irriterad på prästens metoder för att behålla folket i katolska kyrkan.

Efter sommarloven har den unge prästen börjat med religion undervisningen. Han var omtyckt av oss, vi saknade inte den gamle, den förskräcklige. Kristendom undervisningen blev förbjudet i skolan redan år 1949, av de nya makthavarna – kommunisterna.

Trots att av 85-90 procent av människor i samhället Bátya, och även i övriga landet, inte tyckte om prästernas maktspråk, så den nya ofriheten, som kommunismen medförde, den blev ”minst sagt” ännu mera hatad. Där har vi igen den inbyggda i människan: den fria tanken och viljan – som min morfar så ofta omnämner. Den reagerar direkt om den är trängd, i mindre eller högre grad, i vilken riktning än det sker.
Med vänlig hälsning Paul