Behovet av att tro

[miles davis]

Gud är ett överutnyttjat ord, brukat i så hög grad att dess betydelse praktiskt taget försvunnit (vilket de troende givetvis jublar över, för hur skulle de över huvud taget kunna försvara sin tro om dess orimlighet blev konkret? Nonsens är en syssla mest bekväm att idka i det dunkla) - dock har det ett ursprung, och det har haft en definition, någon gång i tiden, så uppgiften att tyda dess innehåll kan väl trots allt inte vara omöjlig...

Låt oss säga att gud är allt det som faller under de två orden/begreppen
(1)övernaturlighet (gud är någonting icke-logiskt [och transcendent]),
och
(2)causa prima (gud är alltings/alla tings/'alltets' skapare, först ur alla hänseenden - samtidigt som han för övrigt också är Alltet; God is Being Itself, som katolikerna formulerar det),

Det är alltså den Guden som inte existerar, men i vilken tradition lämpar du honom. Är inte detta en missuppfattning och en sammanblandning av begrepp.
Om jag inte har missuppfattat min läsninge gring detta ämne så har gudsbegreppet formats över hisstorisk tid på flera ställen på jorden såsom varandes den som bringar ordning från urkaos. Krigar för för folket och leder folket i kampen mot det onda. Bringar slutligen fred anntingen i delsegrar i det  förgångna eller som framtidens stora seger.
Sedan finns det antal variationer på skalan om denne ordningens Gud är i och ett med skapelsen eller om han är skapelsens herre. Men jag har en stark känsla av att Katolikerna inte menar att han är i och ett med naturen utan att han faktiskt ser detta som sin skapade ordning. Rätta mig om jag har fel

Det är många gudar som inte existerar...
Mitt förhållningssätt gentemot begreppet 'gud' vilar på en tämligen sekulär och samtida grund - vilket innebär att min definition inte bara blir begränsad, utan också någorlunda inkonsekvent i förhållande till det som varit; i likhet med de religiösas tänkesätt och beteende.
Var skulle min eventuella missuppfattning finnas att hitta?
(här är för övrigt en katolsk definition av 'gud')

Egentligen så räcker detta - tror man på något 'utanför' universum (eller ännu värre inom universum), som står över (och i viss mening även har makt över) alla följdriktighetens regler, på alla plan, så är man irrationell (ordet är här fritt för vem som helst att yttra sig om kvantfysik, vilket brukar vara legio bland religiösa i detta sammanhang - jag väntar, tålmodigt) - dock kan här även tilläggas ett antal extra ord/begrepp, för att tydliggöra den mer vardagliga bilden av gud

Enligt de skrifter som abrahams barn har, har gud gett dem fri vilja, men samtidigt har han inte vänt bort sitt öra från dem. rationellt eller inte nja.
Sedan har vi den andra möjligheten att komunicera med det gudomliga som handlar om att minska på sitt eget ego och hitta ett samklang med det heliga så som i meditation.

... vilket innebär?

3)odödlighet (/gud som livgivare - utöver att vara övernaturlig och skapare av precis allting så ingår gud i ett slags förhållande med oss människor, vilket innebär att det liv vi nu lever blott är en uppvärmning inför det Efterkommande)

Abrahams barn har denna relation ja.

Jo, enligt den bibliska traditionen.
Nonsens, med andra ord.

(

4)mänsklighet (ja, vissa vill till och med mena att guds förhållande till oss innefattar mer än odödlighet - att han/hon/den/det skulle ha en personlig relation till oss, och att han/hon/den/det är orsaken till mycket av våra skapelser, så som moral och kärlek, för att bara nämna några).

Givaren av normer mm som hos abrahams barn (igen). Men även andra har nått samma insikter när de har sökt i sitt inre efter den sanna essensen i livet.

Vilka insikter? Vilket inre?
Och - vilken 'sann essens' i livet?
Sofismerna flyger hejvilt...

Duger det?
Gud är (1) om och endast om (2) + (3) + (4).
Gud existerar inte.

Nej inte för mig, men vem är jag att dömma....

Varför inte vara generös och bjuda på din definition av 'gud'?

[miles davis]

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Djävulskap.
Logos är Djävulskap.
Ett gyckelspel. Ett skämt. Ett självbelåtet skratt..."

Det där visdomsordet kan behöva en analys:
Den slingriga giftigheten i Kunskapens Träd är en bra symbol för vårt intellekt. Den ormen bör heta Lucifer, ty det namnet betyder ljusbärare. Enligt myten var/är han Guds främste vän/goda egenskap/son, innan han blev/när han inte är vrång, elak och lögnaktig. Lögn och Sanning existerar samtidigt, de är bröder, en sorts Kain och Abel, den mordiske och den återuppståndelsebenägne.
Ordet kan knappast skiljas från intellektet, och följaktligen är det Djävulskapet självt, när det pga lögn fängslas i materien, under jordens bojor, i Underjorden. Här får jag arme sate sitta tills jag blir ett med den där snällingen.
Men vill jag vara det? Gyckelspel och skämt. Det kan ju vara kul, att ta sin "eldgaffel", den där tungan, som enligt Bibeln får sin eld från Helvetet, och med ett självbelåtet skratt sticka den i någons ända.
Visdomsordet är alltså korrekt. Hur kom du till den djupa insikten? Närkontakt med Gud?

Närkontakt i allra högsta grad. Gud och jag är hur tighta som helst, buddies 4 lyphe...

[Marksa]

Gud är ett överutnyttjat ord, brukat i så hög grad att dess betydelse praktiskt taget försvunnit (vilket de troende givetvis jublar över, för hur skulle de över huvud taget kunna försvara sin tro om dess orimlighet blev konkret? Nonsens är en syssla mest bekväm att idka i det dunkla) - dock har det ett ursprung, och det har haft en definition, någon gång i tiden, så uppgiften att tyda dess innehåll kan väl trots allt inte vara omöjlig...

Låt oss säga att gud är allt det som faller under de två orden/begreppen
(1)övernaturlighet (gud är någonting icke-logiskt [och transcendent]),
och
(2)causa prima (gud är alltings/alla tings/'alltets' skapare, först ur alla hänseenden - samtidigt som han för övrigt också är Alltet; God is Being Itself, som katolikerna formulerar det),

Det är alltså den Guden som inte existerar, men i vilken tradition lämpar du honom. Är inte detta en missuppfattning och en sammanblandning av begrepp.
Om jag inte har missuppfattat min läsninge gring detta ämne så har gudsbegreppet formats över hisstorisk tid på flera ställen på jorden såsom varandes den som bringar ordning från urkaos. Krigar för för folket och leder folket i kampen mot det onda. Bringar slutligen fred anntingen i delsegrar i det  förgångna eller som framtidens stora seger.
Sedan finns det antal variationer på skalan om denne ordningens Gud är i och ett med skapelsen eller om han är skapelsens herre. Men jag har en stark känsla av att Katolikerna inte menar att han är i och ett med naturen utan att han faktiskt ser detta som sin skapade ordning. Rätta mig om jag har fel

Det är många gudar som inte existerar...
Mitt förhållningssätt gentemot begreppet 'gud' vilar på en tämligen sekulär och samtida grund - vilket innebär att min definition inte bara blir begränsad, utan också någorlunda inkonsekvent i förhållande till det som varit; i likhet med de religiösas tänkesätt och beteende.
Var skulle min eventuella missuppfattning finnas att hitta?
(här är för övrigt en katolsk definition av 'gud')

Vad jag tänkte mig som en sammanblandning av begrepp/missuppfattning var just detta att "guden som inte existerar" var den samtida kristna allmengällande definitionen, och jag ville vidga horisonten vilket vi nu har gort.

Egentligen så räcker detta - tror man på något 'utanför' universum (eller ännu värre inom universum), som står över (och i viss mening även har makt över) alla följdriktighetens regler, på alla plan, så är man irrationell (ordet är här fritt för vem som helst att yttra sig om kvantfysik, vilket brukar vara legio bland religiösa i detta sammanhang - jag väntar, tålmodigt) - dock kan här även tilläggas ett antal extra ord/begrepp, för att tydliggöra den mer vardagliga bilden av gud

Enligt de skrifter som abrahams barn har, har gud gett dem fri vilja, men samtidigt har han inte vänt bort sitt öra från dem. rationellt eller inte nja.
Sedan har vi den andra möjligheten att komunicera med det gudomliga som handlar om att minska på sitt eget ego och hitta ett samklang med det heliga så som i meditation.

... vilket innebär?

Ja att om man accepterar att det finns en dimention i livet som man kalla Gud eller det heliga så finns det flera metoder att komunicera allternativt komma i samklang med detta. men nu upprepar jag mig

]

3)odödlighet (/gud som livgivare - utöver att vara övernaturlig och skapare av precis allting så ingår gud i ett slags förhållande med oss människor, vilket innebär att det liv vi nu lever blott är en uppvärmning inför det Efterkommande)

Abrahams barn har denna relation ja.

Jo, enligt den bibliska traditionen.
Nonsens, med andra ord.

Personligen så tror jag inte att detta liv just endast är en förberedelse för det eviga livet. Det är för underbart för att vara så. (Hoppas inte att detta oxå var en sofism).

]

(

4)mänsklighet (ja, vissa vill till och med mena att guds förhållande till oss innefattar mer än odödlighet - att han/hon/den/det skulle ha en personlig relation till oss, och att han/hon/den/det är orsaken till mycket av våra skapelser, så som moral och kärlek, för att bara nämna några).

Givaren av normer mm som hos abrahams barn (igen). Men även andra har nått samma insikter när de har sökt i sitt inre efter den sanna essensen i livet.

Vilka insikter? Vilket inre?
Och - vilken 'sann essens' i livet?
Sofismerna flyger hejvilt...

Om jag ger dig ett ord, ger du då mig en sofism tillbaka. Det ända ag just nu utalade mig om var att människan inom olika heliga traditioner kan uppleva likartade fenomen då de söker det heliga. Du förnekar väl inte att dessa erfarenheter existerar.

]quote="Marksa"]

Duger det?
Gud är (1) om och endast om (2) + (3) + (4).
Gud existerar inte.

Nej inte för mig, men vem är jag att dömma....

Varför inte vara generös och bjuda på din definition av 'gud'?

[/quote][/quote]

Om man vill kan man kanske se en början till min defenition i svaren och dialogen ovan och på andra ställen på forummet. Vill man inte detta så blir det svårare även för mig själv att definiera mitt gudsbegrepp då jag ser mig själv vara på en vandring  där jag försöker se vad det heliga igentligen är. Denna vandring har många människor gjort genom århundraderna, och funnit svaren på frågorna utifrån de förutsättningarna som givits dem.
Under en period var jag bergfast övertygad om att jag kunde nå den Gud som defieneras enligt "modern" kristendom genom bön och åkallan, som en entitet. Denna övertygelse har naggats i kanten, Jag är mer böjd att säga att jag når det heliga som finns inom mig och i oss alla genom denna metod. Kanske säger detta dig något om min gudsbild och vart den är på väg.
Och att läsa mera, känna efter mera, diskutera och utbyta erfarenheter och tankar med andra som är på denna vandring så utvecklas definitionen på Gud och det heliga. Märk väl jag är ingen "New age" sökare som tror att vare människa blir helig på sin övertygelse. Det jag har upplevt och lärt mig pekar mot övertygelsen att vi kan finna det heliga närmare oss själva än vi tror är möjligt, och att detta är det samma för alla människor.
Visst var detta ett värdigt försök till en härlig sofism .

Miles om du vill forsätta att prata med mig. Känn dig fri att bara ta med det som är väsentligt. detta börar bli lite långt.

[J R Auk]

Max vadan storleken skall vi se det som ett skrik i ångest hos någon som sett gammal visdom förflyktigas?

Jag är imponerad av stilistiken, har du alltid uttryckt dig så

[Max Besserwisser]

J R Auk frågar. Svar kanske och ibland. Lite svar finns kanske i några av de 8 inlägg jag redan hunnit med sedan jag kom med. Du får gärna läsa dem, bara du inte ber mig läsa alla dina 2904 som motprestation. Formulera sig tar ofta tid, det är så förtvivlat lätt att bli otydlig, men ibland trillar orden dit själva.

[miles davis]

Marksa - för all del, låt oss vidga vår horisont - inte mig emot.
Men låt oss också vara vaksamma på att de ord vi brukar inte blott blir substanslösa meningsutfyllnader; vilket ord lätt kan bli, om horisonten i fråga anträder oändlighetens område.

Och tyvärr; din gud är för mig fortfarande ogripbar.
Du skriver visserligen om en typ av dimensionalitet, och helighet... vilket ju, faktiskt, kan betyda i stort sett vad som helst.
Jag anar dock att vi just nu befinner oss inom det sublimas domäner, emedan det heliga trots allt är heligt - eller, det behandlas åtminstone som något heligt.
Det är som du säger, att vi ständigt har vandrat i ett ideligt sökande efter någonting; någonting högre.
Och vi brukar - bevisligen - också finna detta högre.
Så långt är vi överens.
Frågan jag ställer mig är dock vilka motiv det finns till att anta något sådant som att detta sökande och finnande inte enbart är ett mänskligt projekt - en mänsklig projektion om man så vill - utan också ett på något sätt universellt och gudomligt dito.
Vad pekar på att all typ av andlighet inte bara är hjärnspöken?
Var kommer 'gud' in i bilden? Är han/hon/den/det över huvud taget relevant i något sammanhang?

[Max Besserwisser]

Vissa vet bestämt vad begreppet Gud innebär. De är delade i de som tror på Gud, de som inte tror, och de som säger sig inte veta. Andra vet inte vad Gud är för något. Den gruppen är delad på precis samma sätt. Ser vi på den första delgruppen (kalla den A1), är den delad i tusentals religioner och sekter. De andra är inte mindre splittrade i åsikter.
Ateisterna i A2 är tvungna att intellektuellt ansluta sig till någon sekts gudsbild, för att kunna förneka den. Egentligen behöver vi veta vilken sekt en ateist tillhör, för att kunna debatera med honom. Är den Gud han förnekar ett hjärnspöke, ett politiskt bedrägeri, eller en tomte på en molntron?

[miles davis]

Ateister förnekar ingenting - de saknar blott en teistisk tro (vilket ju faktiskt innebär att de exkluderar inte bara en gudsuppfattning, utan samtliga gudsuppfattningar).

[Algotezza]

Ateister förnekar ingenting - de saknar blott en teistisk tro (vilket ju faktiskt innebär att de exkluderar inte bara en gudsuppfattning, utan samtliga gudsuppfattningar).

Vad är det då föreningen Humanisterna håller på med? Går de bara omkring och saknar en teistisk gudstro?

undrar Algotezza

[miles davis]

Humanismen är en livsåskådning vilken inkluderar ateism.
Ateism är inte humanism; dock råder det motsatta förhållandet (humanismen är ateistisk).

Är alla mustaschprydda män per automatik nationalsocialister bara för att Hitler hade mustasch?

[Algotezza]

Humanismen är en livsåskådning vilken inkluderar ateism.
Ateism är inte humanism; dock råder det motsatta förhållandet (humanismen är ateistisk).

Så humanism kan aldrig kombineras med någon form av Gudstro?

Är alla mustaschprydda män per automatik nationalsocialister bara för att Hitler hade mustasch?

Vad jag ville säga är att Humanisterna ganska ihärdigt går ut och förnekar Gud, som kag uppfattat det. Att de inte bara saknar en gudstro i all stillsamhet utan att de går in för att förneka Gud, dvs. att de menar sig ha bevis för att han inte finns och att religion är detsamma som vidskepelse, övertro, önsketänkande, irrationalitet, och därmed något som varje rationell människa bör bekämpa.

Men jag kan ha tolkat det hela fel eller missat något väsentligt...

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Utesluter det ena det andra här? Det missionerande behöver ju inte hänga samman med icke-gudsföreställningen alls, utan kan ju ha med andra grejer att göra (folkbildning t.ex.).

[Algotezza]

Utesluter det ena det andra här? Det missionerande behöver ju inte hänga samman med icke-gudsföreställningen alls, utan kan ju ha med andra grejer att göra (folkbildning t.ex.).

I och för sig. Men i den missionen ingår ett stort mått av att bekämpa teism av olika slag. Jag tar inte i första hand ställning till om de gör rätt eller fel - jag menar primärt att det är uppenbart att de gör det. Varför skulle det förnekas?

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Bra fråga. Kanske för att man vill se humanismen som en egen ideologi, inte ett negativt dialektiskt svar till religionen?

Förövrigt måste jag säga att jag får mig riktigt goda skratt av miles avhyvlingar av de troende, sköna alster.

[Algotezza]

Bra fråga. Kanske för att man vill se humanismen som en egen ideologi, inte ett negativt dialektiskt svar till religionen?

Förövrigt måste jag säga att jag får mig riktigt goda skratt av miles avhyvlingar av de troende, sköna alster.

Jag tycker alla vassa repliker är kul, oavsett hur de slår eller vad de riktar sig mot! Även om jag själv "drabbas"... Har liksom svårt att "drabbas" av ord på en skärm...


Det mesta är bara som vatten på en kvarn: jag mal på hela tiden ändå!

MVH

Algotezza