Kameror och piller?

[J R Auk]

Fan nu har du trixat mig till ett behov av besök i bokaffären

[StefanW]

Då har vi 1 miljon människor som behandlas med läkemedel.
734 321 som tar antideprissiva medel enligt Socialstyrelsen.

Om denna siffra stämmer blir jag mörkrädd. Det skulle innebära att nästan en niondel av Sveriges befolkning mår så dåligt att de måste ta medicin. Känns ju helt sjukt i ett land där vi knappast kan ha det bättre om man jämför men många andra länder. Vad beror detta på egentligen?

[Justin Case]

Min inväning rörde inte fakumet huruvida det finns vapens om kan förstöra världen.

Jag invände att det inte finns sådana människor som vill förstöra hela världen.

Det är människan du hittar i spionromanerna, och det är därför jag ser på dig som en alien.

Jag kan bara förvånas över att du inte tycks ha hört talas om någon av de sekter och rörelser och individer som sagt att de gärna skulle förinta hela mänskligheten om de kunde. Eller tror du att de ljuger allihop?

Och även om ingen skulle ha sagt sig vilja förinta mänskligheten, är det väl inte så himla svårt att tänka sig att det bland jordens över sex miljarder människor finns minst en sanslöst hatisk och sinnessjuk människa som i hemlighet vill förinta hela mänskligheten, med tanke på hur många sinnessjuka och sanslöst hatiska människor det finns, och med tanke på vad många olika sorters sinnessjukdomar det finns? Om du inte kan tänka dig att det finns åtminstone en sådan människa, måste du vara osedvanligt okunnig om psykiska sjukdomars utbredning och variation, och om hatets potentiella kraft.

Det kan skapas sådana människor som är beredda att förstöra hela världen, men de gör det för att inte låta den falla i "djävulens" händer. Och det hela kräver övertalning av någon och demonisering av någon annan. Det sker inte av sig själv.

Det har väl redan skett (genom de demoniseringsprocesser du beskriver, det vill säga "av sig självt" eftersom de processerna alltid ägt rum här och där inom mänskligheten), och sker alltjämt. Är det inte lite konstigt att du helt utesluter möjligheten att det redan hänt, men kan tänka dig att det kan hända? Varför kan det inte ha hänt redan igår, om det kan hända imorgon? Om nu inte du har hört talas om sådana människor, varför utgår du från att endast sådant finns som du har hört talas om? Är inte det ganska naivt?

Den som i egen kraft när iden att förinta världen behöver bara sätta ett skott i pannan, ett bra mycket mer rationellt sätt att lösa det. Och alla är ju rationella är de inte?

En del galningar vill nog helt enkelt hellre förinta hela världen än bara förinta sig själva, utan att de har tänkt igenom det så noga. Jag vet inte om du har rätt i att "hela världen" är detsamma som "man själv", men även om du tänker så, tänker nog inte alla galningar så. Och man kan nog inte heller få dem att börja tänka så, man kan nog inte ens nå dem med något budskap alls. Det måste man ta med i beräkningen. Vad som återstår är då kanske att nå så många sjysta människor att man tillsammans med dessa kan förhindra galningarna på något sätt. Jag vet inte varför jag försöker övertyga dig, jag antar att du får ta det som en överraskande komplimang att jag trots allt ser på dig som en av de relativt sjysta människorna i sammanhanget. I det här sammanhanget kvalificerar kanske alla människor som sjysta som alls ser mänskligheten som värd att bevara, och det har jag förstått att du gör. Även om du kanske tänker som en alien i andra avseenden.

[Justin Case]

Då har vi 1 miljon människor som behandlas med läkemedel.
734 321 som tar antideprissiva medel enligt Socialstyrelsen.

Om denna siffra stämmer blir jag mörkrädd. Det skulle innebära att nästan en niondel av Sveriges befolkning mår så dåligt att de måste ta medicin. Känns ju helt sjukt i ett land där vi knappast kan ha det bättre om man jämför men många andra länder. Vad beror detta på egentligen?

En sådan andel människor kanske alltid har mått så dåligt, men självmedicinerat med alkohol förr, istället för med lyckopiller. Man drack väl mer förr, gjorde man inte? Och om man går längre tillbaka, till tiden innan alkohol fanns, kanske det hårda naturliga urvalet helt enkelt snabbt sållade bort alla som var lagda åt psykisk sjukdom till, så att de inte märktes av så mycket. Idag finns effektivare lyckopiller än någonsin, så att människor får hjälp nu som förr inte fick hjälp, men som fanns lika mycket förr som nu. Det kanske ligger bakom ökningen av användningen av lyckopiller? Då är ju ökningen av användningen av lyckopiller bara glädjande!

På det stora hela är människor i Sverige mycket lyckligare än människor i de flesta andra länder. Dock utesluter ju inte det nödvändigtvis att antalet psykiskt sjuka ändå ökat. Men har det verkligen gjort det, eller är det bara det att man har blivit bättre på att upptäcka, definiera och behandla psykisk sjukdom?

[J R Auk]

Om du litar på socialstyrelsens rapporter så bör du lita på den. Jag tog siffran från en utredning av läkemedel i Sverige.

[J R Auk]

Justin, jag såg att jag uttryckte mig lite dåligt. Jag kan tänka mig att det finns de som går runt och vill förstöra världen, men jag kan inte tänka mig att de har resurserna för att göra det.

Och det som jag tycker är bisarrt är att du argumenterar för att vi skall mobilisera alla för i en gemensam övervakning av varandra när du verkar betrakta de som behövs övervakas som högst marginella.

Och dessutom är det inte rimligt att tänka sig att de som vi vill övervaka, de som äger medlen och viljan att förinta världen eller massdöda människor, lever i slutna sällskap och inte kommer i kontakt med oss som övervakar?

Är det inte en stor chans att allt vi gör är att odla paranoia och uppta vår tid med något som kunde göra gott istället?

Jag tycker nog det är troligare att vi slipper terrorism om vi lägger våran tid på att kultivera jorden till något bättre än om vi lägger våran tid på att övervaka varandra.

[Justin Case]

Justin, jag såg att jag uttryckte mig lite dåligt. Jag kan tänka mig att det finns de som går runt och vill förstöra världen, men jag kan inte tänka mig att de har resurserna för att göra det.

Vartefter som teknologiutvecklingen fortsätter accelerera tenderar tydligen allt fler få tag på de resurserna. Som jag sa kan man se en trend från att noll personer hade resurser att förinta mänskligheten för 200 år sedan, några få personer fick det i och med atombomben, via att fler och fler fick det vartefter som det blev allt lättare för fler och fler nationer att framställa kärnvapen, och vidare - extrapolerat in i en nära framtid - troligen till att till slut lite vem som helst har resurserna för att förinta mänskligheten (genom allt effektivare och alltmer lättframställda biovapen, nanorobotsvärmar etc), om vi inte bryter denna trend på något sätt. Håller du med om att denna trend finns, att allt fler människor genom historien fått resurser att förinta mänskligheten? Varför skulle inte samma mekanism fortsätta driva denna trend framåt, som drivit den framåt hittills, d.v.s. den ständiga teknologiutvecklingen som inte bara går framåt utan accelererar? Håller du med om att teknologiutvecklingen alltid accelererat och att den därmed torde fortsätta göra det? Har du studerat vad som händer, rent logiskt sett, alltså med rent logisk extrapolering, om samma teknologiutvecklingsaccelerationstakt fortsätter de kommande 30 åren?

www.singularity.nu

Det på den sajten som talar för det vi pratar om här - d.v.s. att med dagens mått mätt helt "otrolig" teknologi, som AI-styrda självreproducerande nanorobotar som grey goo t.ex., relativt snart kan vara verklighet på grund av att nämnda teknologiutvecklingsacceleration nu är inne i sitt s.k. "knä" och snart torde göra en bara alltmer vertikal stigning - vad av det tror du inte på? Och varför inte i så fall? Varför tycker du inte att argumenten, för att teknologiutvecklingen kommer att fortsätta accelerera (eller att den åtminstone mycket väl _kan_ komma att göra det) håller?

Tröghetslagen gäller överallt, håller du med om det? Varför skulle den då inte gälla för mänsklighetens teknologiutvecklingsacceleration? En kropp tenderar fortsätta i den riktning den hittills rört sig i. Om något accelererar, och accelerationen inte bara tycks vara en övergående trend (och vår teknologiacceleration har hittills i många årmiljoner visat sig bara fortsätta och fortsätta), vad finns det då för skäl att utgå från att den skulle avstanna snart? Visst kan man komma på anledningar till att den skulle kunna göra det, men hur kan du vara så _säker_ på att den kommer att göra det någon gång de närmaste årtiondena? För din framtidsbild tycks nämligen vara beroende av att du är säker på det.

Och det som jag tycker är bisarrt är att du argumenterar för att vi skall mobilisera alla för i en gemensam övervakning av varandra när du verkar betrakta de som behövs övervakas som högst marginella.

Som sagt, på grund av den fortsättande teknologiutvecklingsaccelerationen är kanske de farliga, galna människorna inte tandlösa så länge till. Om vi väntar med att bygga upp ett alla-övervakar-alla-samhälle tills mänsklighetens teknologinivå blivit sådan att lite vem som helst (och därmed även de farliga, galna människorna) lätt kan komma över teknologi som kan användas till att förinta mänskligheten, är det stor risk att det är för sent. Redan idag har politikerna och deras lagstiftande svårt att hänga med i teknologiracet med brottslingarna. De hänger fortfarande med hjälpligt bara tack vare att teknologiutvecklingen ännu inte nått någon enorm hastighet, men eftersom teknologitutvecklingens hastighet accelererar hela tiden, kommer teknologiutvecklingens hastighet snart vara just enorm, och då kommer politikerna inte längre att ha tid att demokratiskt förankra sina beslut hos folket i sin kamp mot brottsligheten, utan då är risken överhängande att folket i panik tillåter politikerna införa diktatur i tron att det behövs för att de styrande ska kunna förhindra mänsklighetshotande galningar. Diktatur som i sig kan utgöra hot mot mänsklighetens överlevnad. Sådana scenarior kan vi förhoppningsvis förebygga genom att redan nu börja skapa en ökande acceptans för en framtida uppdelning av "ansvaret att övervaka alla" på så många människor som möjligt.

Och dessutom är det inte rimligt att tänka sig att de som vi vill övervaka, de som äger medlen och viljan att förinta världen eller massdöda människor, lever i slutna sällskap och inte kommer i kontakt med oss som övervakar?

En del av dem lever säkert i slutna sällskap och är inte åtkomliga med dagens övervakningsteknologi, men väl med morgondagens - flygande, insektskamouflerade spionkameror, elektronisk sannings-, lögn- känslo-, tanke- och identitetsigenkänning m.m. Problemet är att vi inte har råd att vänta med att skapa ett alla-övervakar-alla-samhälle tills den teknologin är här, för det tar tid att få med sig mänskligheten på den idén. Därför tror jag det är bra att redan nu påbörja processen att få en så stor del av mänskligheten som möjligt att inse vikten av att vi snart skapar ett alla-övervakar-alla-samhälle, så att tillräckligt många röstar för det så snart det väl blir möjligt att skapa det - istället för att _debatten_ påbörjas först då (för då är det för sent att ha en lång och ordentlig debatt). En ny sorts samhälle byggs inte på ett kick. Det gör däremot snart ett nytt teknologiskt paradigm. Snart kommer samhällsbyggandet att bli hopplöst omsprunget av teknologiutvecklingen, om vi inte ger byggandet av en för framtiden adekvat samhällskonstruktion ett försprång i god tid, helst redan nu.

Har du någon gång undrat över Fermis paradox - varför vi inte upptäckt några tecken på intelligent liv på andra håll i universum, trots stora satsningar på spaning efter sådant? En delförklaring till att vi inte upptäckt något utomjordiskt liv kan vara att närhelst en civilisation når ungefär den teknologiska nivå människan nu nått, eller lite längre, tenderar den gå under på grund av att teknologin hamnar i fel händer (eftersom varje samhälle innehåller åtminstone några "fel händer", och eftersom det från och med ett visst teknolgiutvecklingsskede räcker med att förintelseteknologi obemärkt hamnar i fel händer för en mycket kort tid, så hinner inte de goda individerna i ett samhälle förhindra att de fel händerna förintar hela civilisationen). Enligt Fermis paradox borde det ha uppstått liv på många platser inom "hörhåll" för oss. Att vi då inte upptäcker tecken på något liv kan bero på att varje civilisation går under kort efter att det nått den nivå som krävs för att kommunicera med radiovågor eller liknande genom rymden. Enda chansen för oss att inte bli en till i raden av civilisationer som går samma öde till mötes, är kanske att förutse faran att förintelseteknologi hamnar i fel händer och förhindra att den alls hinner uppstå. David Brins alla-övervakar-alla-samhälle kan vara enda sättet att göra det.

Är det inte en stor chans att allt vi gör är att odla paranoia och uppta vår tid med något som kunde göra gott istället?

Det _är_ väl något gott att rädda mänskligheten från utplåning. "Göra gott _istället_" - tror du jag skulle förespråka något som jag inte bedömde som gott? (Du har anklagat mig för att använda retorik. Här tar du själv till retorik, genom att insinuera att jag inte skulle anse det jag förespråkar vara gott. Som du ser använder vi alla retorik ibland, och det är inget fel med det. En parentes bara)

Något som kan leda till ännu värre paranoja än ett alla-övervakar-alla-samhälle är om myndigheter, som trenden varit på sista tiden, i hemlighet får övervaka oss vanligt folk alltmer utan att vi har någon kontroll över hur, och hur mycket, de missbrukar informationen, de får från övervakningen, mot oss. Vi är tryggare om vi vet att den information som fås genom supereffektiv övervakning (för sådan kommer, antingen vi själva lägger beslag på den eller låter makthavarna göra det) inte kan användas på sätt som går emot majoritetens vilja. Det är troligare att majoriteten av mänskligheten bryr sig om mänsklighetens framtid än att någon slumpvis hemlig makthavare, som kan ha mycket att vinna på att i viss mån äventyra mänsklighetens framtid, gör det.

Det kan tyckas vara förenligt med demokrati att folket överlåter makten, att övervaka alla, åt några få folkvalda. Men det finns en gräns för hur mycket makt som folket gör klokt i att överlämna åt några få människor, hur folkvalda dessa få människor än är. En folkvald regering eller president kan lätt göra sig till diktator om folket låter honom få alltför långtgående makt. Det är dock inte i första hand det totalitära i sig som är det onda, utan det faktum att totalitära makthavare torde ha långt mer att vinna på att i ett flertal typer av situationer spela med mänsklighetens överlevnadschanser som insats, än vad en majoritet av mänskligheten torde ha.

Redan detta, att det är först till kvarn som gäller, för den som vill ha makten att övervaka alla andra med den supereffektiva övervakningsteknologi som snart är verklighet, redan detta är ett tillräckligt skäl för att så snart som möjligt skapa ett globalt alla-övervakar-alla-samhälle - alltså även om jag skulle ha fel i att fler och fler galna enskilda individer och sekter och liknande tenderar få tillgång till förintelseteknologi genom teknologiutvecklingsaccelerationen.

Jag tycker nog det är troligare att vi slipper terrorism om vi lägger våran tid på att kultivera jorden till något bättre än om vi lägger våran tid på att övervaka varandra.

Vi ska kultivera jorden också. Men om du inte förekommer annalkande ogräsinvasioner i tid, spelar det ingen roll hur mycket du vattnar de grödor du vill gynna.

En förutsättning för att det ska vara rätt att fokusera så mycket på att rädda mänskligheten undan utplåning som jag tycker man ska göra, relativt andra värden (som t.ex. kortsiktig trevnad, kortsiktigt integritetsskydd, svältbekämpning idag, etc) är kanske att man accepterar utilitarismen. Så en delanledning till att du har svårt att se poängen med att till varje pris maximera mänsklighetens överlevnadschanser är nog att du inte går med på utilitarism. Men David Brins alla-övervakar-alla-samhälle i sig förutsätter inte utilitarism, utan kan även motiveras utifrån andra vanliga sorters etik, kanske även utifrån din etik (som du förresten gärna får formulera på ett sådant sätt att jag kan begripa den mer än bara vagt).

[J R Auk]

Att bevaka något för att det inte skall ske något dåligt är relativt bra, relativt det värsta scenariot. Jag talar om intrinsikalt gott, även om det är lite för starkt ord, och att övervaka kan inte ha ett sådant gott i sig. För att det skulle vara så så skulle det behöva ske ett direkt gott, och inte något potentiellt relativt.

Ja du har rätt i att min uppfattning att utilitarismen är svår att acceptera som etisk modell hänger ihop med detta. Men jag tror inte att Brins argument från andra positioner skulle göra någon skillnad. Det är nämligen förtingslingen som jag motsätter mig i utilitarismen och det är samma sak som ligger till grund för min motsättning mot det du talar om.

Man sätter upp intellektualiserade markörer som antas ett värde, men detta värde är inte knutet till någon eller något. Det är ett fritt värde som kräver en idealiserad del av verkligheten för att kunna motivera till normativa slutsatser.

Skall försöka förtydliga detta i ett exempel.

Man gör om "kännandet" lycka, till dess materiella relation till kroppen och gör värderingen utan att lyckan "känns". Det blir för lyckan självt som det är gott.
Men då skall det till att visa att lyckan självt är ett väsen annars är det inte mer rimligt än att säga sig vilja maximera magsyra, för att denna är behövlig för matsmältningen och en förutsättning för vårat liv.

Det är så typiskt, den som är räddast mödar mest tid, vinner förtur då ingen annan är beredd att investera så mycket mot vad de tycker är fantasifoster.
Och vips så har paranoian blivit en social konstruktion, som "terrorn" idag, som snarare motverkar syftet som ursprungligen formulerades.

Om det nu är så hemsk rasande takt på utvecklingen, kommer det inte vid någon tidpunkt komma massförstörelsevapen som inte går att upptäcka? Varför skulle vi inte göra det? Eller att det konstrueras vapen så att vi inte kan bära kläder och måste ha en metallscanner i rektum hela dagarna. (eller metall kommer väl inte vara så intressant men bilden kanske är målande ändå.)

Dina argument är så här.


P1 Utvecklingen eskalerar
P2 Människor vill förstöra jorden
P3 Människor som övervakas kan inte förstöra jorden
-------------------------
S1 Vi måste övervaka människor så att de inte förstör jorden.

Jag är inte så säker på P2 och P3. Jag tycker de verkar tagna helt ur luften. Att folk vill spränga sig själva och massor med andra, gör faktiskt inte att de vill spränga världen. Och om alla galna sekter och sånt visste att de kunde spränga världen så skulle det inte vara en lockande tanke, då dessa sekter oftast handlar om att trancendera det som vi har makt över.

Betänk kommer Mulla Kadif Al Bakir vilja fortsätta mana till massdöd åt imperialisterna om han själv riskerar att stryka med? Jag tror inte det.

[J R Auk]

Dessutom du missar det tråden tar upp här. Det faktum att paranoia och humanistiska avlatsbrev skänker makten till de som inte är folkvalda eller svarar på något sätt mot samvarons idéer.

Vad tycker du om det?

Vi lägger alltså hundratals miljoner på att ge psykofarmica till svenskar, och det är staten som betalar. Men ändå kan man inte lösa problem med uteliggare som inte kan kosta mer än 100 mille eller så. (jag ser det som orimligt det skulle kosta mer)

Varför är det så tror du? Varför kräver våran medmänsklighet att vi ger piller till de deprimerade men inte lägenhet till de hemlösa?

För att någon tjänar grova stålar på att staten betalar piller till alla. För att på sådant sätt så tar man den makt som staten sitter och ackumulerar med sina resurser.

[Justin Case]

Dessutom du missar det tråden tar upp här. Det faktum att paranoia och humanistiska avlatsbrev skänker makten till de som inte är folkvalda eller svarar på något sätt mot samvarons idéer.

Vad tycker du om det?

(Jag gav mig inte från början in på att diskutera avlatsbrev och sådant, utan ville bara påpeka en sak om övervakning, som också var en del av tråden. Därifrån utvecklade vi en diskussion som fick sitt eget liv, antar jag.)

Vad jag tycker om avlatsbrev och att icke folkvalda får makten över politiken och att folk luras gå på tveksamma lyckopiller: om det tycker jag inte. Inte heller tycker jag om denna hejdlösa massframställning av mediokra lyckopiller. Hellre då att man satsar pengarna på forskning inriktad på att ta fram bättre lyckopiller än de som finns idag.

Fler samtalsterapeuter vore kanske också en bra idé, tills man har skapat bättre lyckopiller.

Bättre lyckopiller skulle kanske kunna hjälpa folk att se längre än vad näsan räcker, sluta bekymra sig över triviala kortsiktiga problem, och lättare ta in vad man säger när man försöker förklara vilka långt värre faror som väntar mänskligheten om hörnet istället. På det sättet kan en satsning på att framställa bättre lyckopiller vara ett led i kampen för att rädda mänskligheten från framtida existentiella hot.

De folkvalda borde utsättas för så hård övervakning att inga läkemedelsbolag eller andra marknadsaktörer kan påverka deras politik utan att allmänheten får kännedom om det. Politikerna borde filmas dygnet runt och direktsändas dygnet runt i någon Big Brother-kanal, så att man som vanlig medborgare kan kolla vad de har för sig när man vill. Så att de aldrig vågar ingå några avtal som inte tål dagsljus.

Men ändå kan man inte lösa problem med uteliggare som inte kan kosta mer än 100 mille eller så. (jag ser det som orimligt det skulle kosta mer)

Jag skulle tro att de hemlösas största problem - i de flesta fall - sitter inuti dem själva och inte i att de saknar bostad. Morgondagens mer avancerade lyckopiller kan nog få dem på så gott humör att de tar sig i kragen och själva fixar allt sånt där praktiskt som bostad, jobb etc. För att inte tala om vad framtidens alltmer intelligenshöjande teknologi kommer att göra dem (och oss alla) kapabla till!

De största problemen för mänskligheten är inte de som är tydliga i samhället idag, utan de som väntar om hörnet, som oönskade bieffekter av nämnda teknologiutvecklingsacceleration.

Varför är det så tror du? Varför kräver våran medmänsklighet att vi ger piller till de deprimerade men inte lägenhet till de hemlösa?

För att någon tjänar grova stålar på att staten betalar piller till alla.

Det tror jag är en delförklaring. Samt att många makthavare säkert betraktar uteliggare som en andra klassens människor (och att de vet att så många av deras potentiella väljare också gör det att de inte behöver göra så mycket för uteliggare för att bli omvalda). Men dagens lyckopiller lämnar fortfarande mycket att önska, även om många säger sig bli hjälpta av dem. Morgondagens lyckopiller däremot, det kommer att vara grejer det. En enda människa som tar ett av morgondagens piller tror jag kan bli lyckligare än hundra hemlösa idag kan bli tillsammans av att få varsin egen bostad.

Sådana lyckopiller kommer dock kanske inte utan att man sätter mer press på läkemedelsbolagen, t.ex. genom nämnda direktsända dygnet-runt-övervakning av politikerna. För som det är nu kanske läkemedelsproducenterna känner att de inte behöver leverera så värst bra lyckopiller för att bli rika. Kände de den pressen, fick vi nog bättre lyckopiller snabbare.

[J R Auk]

Men du är fortfarande insnöad på detta med att förtingsliga lyckan.


Är inte meningen med lycka att man skall värdera den själv? Tror du inte att två människor kan vara olika lyckliga under exakt samma förutsättningar? Till och med med exakt lika stora proportionellt räknade "lyckosubstanser", signalsubstanser av rätt slag?

Jag är övertygad om det. Inte lika övertygad att vi känner olika inför våra signalsubstanser, men definitivt att vi känner olika lycka inför våra externa "lyckoparametrar" som social position, ägodelar osv.

Då blir frågan vad som skiljer. Om det är något som vi kan kontrollera eller om det är något biologiskt betingat.

Men jag uppskattar ändå att du gör den problematisering du gör av dagens psykofarmica. Jag kan bara inte riktigt förstå tilltron till kommande läkemedel.

Glömmer du inte att vår kultur innehåller med än bara teknologi. Den är full av idéer och nomerande kultur. Sådant som potentiellt påverkar lycka och trygghet, hotbilder från kultursammanstötningar.

Varför utelämna humanismen som vetenskapskategori? Varför så ensidigt fokus på de naturvetenskapliga, statistiska, och teknologiska aspekterna?

[Justin Case]

Att bevaka något för att det inte skall ske något dåligt är relativt bra, relativt det värsta scenariot. Jag talar om intrinsikalt gott, även om det är lite för starkt ord, och att övervaka kan inte ha ett sådant gott i sig. För att det skulle vara så så skulle det behöva ske ett direkt gott, och inte något potentiellt relativt.

Jag håller fullständigt med dig om att övervakning inte är något intrinsikalt gott. Det är bara lycka som är intrinsikalt gott. Allt annat som är gott är instrumentellt gott. Övervakning kan vara instrumentellt god. Den kan också vara instrumentellt dålig och farlig. (Men aldrig intrinsikalt dålig, för övrigt.)

Jag skulle gärna protestera mot allt vad övervakning heter, om det inte vore för att 1) teknologiutvecklingen snart kan leda till de massförstörelsevapen jag nämnde och att man inte helt kan utesluta att galningar kan komma över dessa, och för att 2) Orwellsamhället är i antågande i vilket fall som helst, oavsett hur mycket vi, några få idealister, skulle försöka stoppa det (stora delar av utvecklingen mot alltmer övervakningssamhälle skulle jag gärna stoppa om jag kunde; nämligen de idiotiska delar av det som inte är nödvändiga för mänsklighetens överlevnad utan snarare bara torde tjäna makthavares relativt kortsiktiga egoistiska syften). Det bästa vi kan göra under dessa omständigheter är att styra in övervakningsutvecklingen på ett så vettigt spår som möjligt. Vi kan inte stoppa den. Och även om du skulle kunna stoppa den i betydelsen skapa en situation där det verkar som att vi har stoppat den, kan vi aldrig veta om vi stoppat den. Om nästan alla människor sätter stopp för sin teknologiutveckling, kan man ge sig tusan på att det förr eller senare sitter något maktgalet geni i en källare och tar fram någon djävulsk teknologi, och till slut förintar oss alla med den, om så bara i ett misslyckat försök att ta makten över mänskligheten. Förenade står vi säkrare än isolerade. Vissa typer av avancerad teknologi, som jag tror kommer snart, kan förena oss tillräckligt intimt för att skydda oss mot dem bland oss som annars kan bli farliga för oss alla.

Ja du har rätt i att min uppfattning att utilitarismen är svår att acceptera som etisk modell hänger ihop med detta. Men jag tror inte att Brins argument från andra positioner skulle göra någon skillnad.

Brins argument förutsätter att man bryr sig om konsekvenser, d.v.s. att man har någon form av konsekventialistisk moral i någon mån. Men du kanske inte alls bryr dig om konsekvenser? Som t.ex. att genomsnittspersonen, i den typ av "global by" som Brin förespråkar, skulle må mycket bra av att veta att allmänheten skyddar honom från orimlig, Orwellsk myndighetsutövning och tortyr från myndigheternas sida, genom att hjälpa honom med att hålla ögonen på myndigheterna och alla andra som kan vara en fara för honom. Alternativet kan vara att vi får ett verkligt myndighetsstyrt Orwellsamhälle där folk mår klart sämre. Skulle du föredra ett samhälle som gör att medborgarna mår bra istället för dåligt? Det kräver inte att du är utilitarist.

Det är nämligen förtingslingen som jag motsätter mig i utilitarismen och det är samma sak som ligger till grund för min motsättning mot det du talar om.

Man sätter upp intellektualiserade markörer

Alla ord, hela vårt användande av språk överhuvudtaget, är väl egentligen bara en massa "intellektualiserade markörer" som du kallar det. Vad skiljer de ord du tycker man ska använda när man pratar etik, från de ord jag använder? Är inte alla ord lika förtingligande? Inget av världens alla ord _är_ ju vad de beskriver. De beskriver ju bara. De är bara kartan. Redan där har du ett intellektuellt mellanled. Ett mellanled som du tydligen accepterar. Men tydligen bara i vissa fall, och jag förstår inte hur du gör åtskillnaden. Jag ser inte hur utilitarismen skulle göra sig mer skyldig till förtingligande intellektuella markörer än vad någon annan etik, t.ex. din, gör (när den uttrycks).

som antas ett värde, men detta värde är inte knutet till någon eller något. Det är ett fritt värde som kräver en idealiserad del av verkligheten för att kunna motivera till normativa slutsatser.

Skall försöka förtydliga detta i ett exempel.

Man gör om "kännandet" lycka, till dess materiella relation till kroppen och gör värderingen utan att lyckan "känns". Det blir för lyckan självt som det är gott.
Men då skall det till att visa att lyckan självt är ett väsen annars är det inte mer rimligt än att säga sig vilja maximera magsyra, för att denna är behövlig för matsmältningen och en förutsättning för vårat liv.

Vad menar du med ett "väsen"? Ett väsen är väl en varelse, en individ? Lycka är ingen individ, utan en kategori känslor som människor kan ha. Så som jag förstår "väsen" kan jag inte säga att lycka är ett väsen. Å andra sidan förstår jag inte hur du kommer fram till att lycka måste vara ett väsen för att det ska kunna vara det intrinsikalt goda och värt att skapa så mycket av som möjligt. Hur kan du jämföra lycka med magsyra? Skulle du jämföra t.ex. underbar kärlek med magsyra? Det är inte trovärdigt. Jag är säker på att du upplever lycka som värdefullt i sig själv, alltså även om det inte leder till något annat. Magsyra däremot, har inget värde om det inte leder till lycka. Om man i framtiden blir lyckligare av att ersätta sig mage med robotar, behöver man ingen magsyra och det blir då tydligt att magsyra inte hade något intrinsikalt värde, något som lycka däremot har.

Det är så typiskt, den som är räddast mödar mest tid, vinner förtur då ingen annan är beredd att investera så mycket mot vad de tycker är fantasifoster.

Och gör inte allmänheten det, gör någon galning det istället. Någon kommer förr eller senare att göra det. Bättre då att människor som är relativt förnuftiga gör det, d.v.s. "vinner förtur", som du uttrycket det, till övervakningsteknologin, så att de kan skydda mänskligheten mot galningarna.

Och vips så har paranoian blivit en social konstruktion,

Att samhället måste vara försiktigt (det du kallar paranoja) är inte någon onödig social konstruktion. Utan det beror på det faktum att människohjärnan är så komplex och ömtålig, och därför så lätt slår slint, att det statistiskt sett på sex miljarder människor kommer att finnas ett antal besinningslöst hatiska och fullständigt irrationella galningar av den typ som inte går ihop med alltför lättillgängliga och mänsklighetsfarliga vapen.

som "terrorn" idag, som snarare motverkar syftet som ursprungligen formulerades.

Du menar "kriget mot terrorn", inte "terrorn", antar jag? Jag förespråkar varken krig eller terror, jag tror nästan all våldsanvändning är kontraproduktiv för den som har goda syften. Det är en väldig skillnad på terror/krig och det "globala bysamhälle där alla känner alla" som David Brin förespråkar.

Om det nu är så hemsk rasande takt på utvecklingen

Det låter som att du inte tycker att den går i rasande takt? Jämfört med samtliga andra miljontals djurarter på jorden tycker jag nog att man kan säga att människans nuvarande teknologiutveckling går i minst sagt rasande fart. Jag undrar varför inte du tycker det. Vad jämför du mänsklighetens nuvarande teknologiutveckling med, när du kommer fram till att den inte går i rasande takt?

, kommer det inte vid någon tidpunkt komma massförstörelsevapen som inte går att upptäcka?

Det är nog det troliga. Men jag tror det finns hopp (om än bara lite), för med framtida extrem övervakningsteknologis hjälp behöver det nog inte bli så hemskt svårt att upptäcka alla allvarliga hot i tid. Så det kan finnas en chans. Men det gäller i så fall att vi tar den. Vi får inte ge upp bara för att sannolikheten kanske är låg för att vi lyckas.

Om vi mot förmodan lyckas avvärja alla hot, kommer vi till slut att ha utvecklat en så stabil mänsklighet att den inte längre utgör något hot mot sig själv. Den kommer då att vara otroligt lycklig i otroligt lång tid efter det. Den lyckosumman, som sträcker sig långt in i avlägsen framtid, kommer att vara så mycket större än vad risken för snar förintelse är den närmaste tiden, att det är värt att ta den lilla chans att rädda mänskligheten som trots allt finns nu.

Varför skulle vi inte göra det? Eller att det konstrueras vapen så att vi inte kan bära kläder och måste ha en metallscanner i rektum hela dagarna. (eller metall kommer väl inte vara så intressant men bilden kanske är målande ändå.)

Ja, metallscanner är nog inte relevant. Inom den framtidsforskning som uppmärksammar det här problemet med bio- och nanovapen tror man mest på att bygga upp ett immunförsvar bestående av nanorobotar som i tid kan upptäcka och oskadliggöra farliga bakterier, nanorobotar och andra faror var dessa än befinner sig. Vi lär någon gång under detta århundrades första hälft få en hisklig och ständigt tätnande global teknologikapplöpning mellan "the real bad guys" och "the less bad guys". ("The real bad guys" = de som vill förinta mänskligheten eller är beredda att allvarligt äventyra mänsklighetens överlevnad för t.ex. egen kortsiktig vinnings skull. "The less bad guys" = alla andra människor.)

Dina argument är så här.

P1 Utvecklingen eskalerar
P2 Människor vill förstöra jorden
P3 Människor som övervakas kan inte förstöra jorden
-------------------------
S1 Vi måste övervaka människor så att de inte förstör jorden.

Jag är inte så säker på P2 och P3.

Nu har du blivit riktigt duktig på retorik ser jag!

1. Du skriver "utvecklingen eskalerar" istället för "accelererar och har alltid accelererat", och förtiger/missar därmed den viktigaste anledningen till att den närmaste tidens teknologiutveckling kommer att bli så extrem, nämligen accelerationen och var vi mycket snart befinner oss på den uppåtböjande accelerationskurvan om denna fortsätter enligt sitt hittillsrådande mönster.

2. Genom att skriva "P2 Människor vill förstöra jorden", får du det att framstå som om mitt resonemang står och faller med huruvida typ "människor i största allmänhet" (hur många är "människor"?), ja, åtminstone fler än en människa, vill förinta mänskligheten, samt att mitt resonemang skulle stå och falla med huruvida vi idag _vet_ att några människor vill förinta mänskligheten - när det i själva verket räcker med att EN enda människa på sex miljarder KAN tänkas vilja förinta mänskligheten, för att mitt resonemang ska hålla. Dessa retoriska grepp från din sida gör det sedan lätt för dig att mosa denna inställning som du påstår att jag har, "att människor vill förstöra jorden". Dessutom behöver man inte förstöra jorden (något som kräver kraftfullare medel) för att förinta mänskligheten (någon som inte alls kräver lika kraftfulla medel). Ditt vid första anblicken riktiga påstående att en av mina premisser är att "Människor vill förstöra jorden" innehåller med andra ord ett förbluffande antal element som vart och ett för sig är vilseledande i fråga om hur jag resonerar. Den sammanlagda effekten är rejäl. Mästerlig retorik!

3. Att jag skulle ha påstått att "P3 Människor som övervakas kan inte förstöra jorden" är helt enkelt osant. Genom att skriva så, får det att framstå som att jag skulle anse att risken för mänsklighetens utplåning _helt_ måste kunna elimineras för att det ska vara rätt att alls försöka minska den. Detta kanske är ett missförstånd från din sida, men det ser misstänkt avsiktligt ut.

I samtliga premisserna P1, P2, P3 visar du alltså prov på antingen misstag, eller avsiktlig retorik i syfte att få det att framstå som att jag står för något som jag inte står för. Att alla tre formuleringarna skulle vara misstag har jag svårt att tro. Med tre misstag på tre försök verkar det för mig som att du inte anstränger dig särskilt mycket för att förstå mig och komma fram till något vettigt i vår diskussion (däremot kanske desto mer för att bevisa att du har rätt).

Jag tycker de verkar tagna helt ur luften. Att folk vill spränga sig själva och massor med andra, gör faktiskt inte att de vill spränga världen.

Varför tror du att steget från t.ex. en "vanlig" självmordsbombning till förintande av mänskligheten skulle kännas som så hemskt långt för jordens värsta galning? Människor står sig själva närmast. Om man, trots att man står sig själv närmast, är beredd att döda sig själv, det viktigaste i sitt liv så att säga, har man ju redan tagit större delen av det där steget mot att förinta allihop, då ju ens eget liv redan det är nästan allt som är viktigt för en.

Vad jag har förstått har en del (kanske de flesta?) islamistiska terrorister den inställningen att även om det fanns en del muslimer i själva byggnaderna WTC 9/11, och dessa dog i attacken, lyckades man döda så pass många fler ickemuslimer att det ändå - tycks islamisterna i fråga anse alltså - var en "rättfärdig handling". Detta ser ut som ett klassiskt missförstånd av utilitarismen, bara i islamistisk-terrorist-tappning. Det är väl inte särskilt långsökt att tänka sig att islamistiska terrorister kan föra ett sådant tänk vidare till större skala, och tänka att "hmm... om man förintar mänskligheten får man ju kål på fler ickemuslimer än muslimer, eftersom det finns fler ickemuslimer än muslimer i världen, precis som i WTC" och därmed komma fram till att de ska följa samma "utilitaristiska" princip som vid 9/11 även när de får kapacitet att förinta mänskligheten.

Och om alla galna sekter och sånt visste att de kunde spränga världen så skulle det inte vara en lockande tanke, då dessa sekter oftast handlar om att trancendera det som vi har makt över.

Där är du igen - du skriver "oftast", som om mitt resonemang skulle kräva att sekter _oftast_ vill spränga världen. Det kräver det inte alls. Det kräver bara att _en_ enda galning _kan_ vilja (och inte spränga världen, utan du menar förstås) förinta mänskligheten. Som sagt, du är ju en baddare på retorik! Tre fel i samma mening IGEN!

Betänk kommer Mulla Kadif Al Bakir vilja fortsätta mana till massdöd åt imperialisterna om han själv riskerar att stryka med? Jag tror inte det.

Och igen! Ännu mer retorik! Underbart! Eftersom Mulla Kadif Al Bakir inte är beredd att dö för att förinta mänskligheten, kommer ingen att de närmaste årtiondena vara beredd att dö för att förinta mänskligheten! Lysande logik! Du pekar på en enda person och ser det faktum att han inte är beredd att offra livet för att förinta mänskligheten som ett tillförlitligt tecken på att inte en enda av världens galningar skulle vara beredd att göra det??

Jag tycker det verkar finnas många potentiella mänsklighetsförintare i världen, så många självmordsattentat som utförs i fullständig vidskepelses namn. Om någon kan tro på sådana idiotier som står i de gamla böcker de grundar sina självmordsbombningar på, (alternativt tolka dessa böcker så idiotiskt som de gör), vad säger då att de skulle backa för att utöka antalet offer till sex miljarder rätt vad det är?

Vad kräver du för bevis för att acceptera att det kan finnas någon galning någonstans i världen som är beredd att offra sitt liv för att förinta mänskligheten? Att någon _gör_ det? Det verkar så. Då kan jag bara säga att sorry, det finns faktiskt en gräns för hur långt jag går för att bevisa något.

Vi har förresten glömt en annan, kanske ännu viktigare aspekt:
När teknologiutvecklingen nått så långt att det är en barnlek för vilken vanlig ingenjör som helst att bygga en tillämpning som man kan förinta mänskligheten med om man vill, behövs det ingalunda att någon _vill_ förinta mänskligheten för att mänskligheten ska bli förintad. Det kan räcka med att något av följande inträffar:

1) ingenjören som byggde tillämpningen byggde den med goda intentioner, t.ex. med avsikten att utrota en viss typ av besvärliga bakterier över hela jorden, eller täta ozonhålen, eller få bort koldioxid från atmosfären, men råkar programmera fel, så att tillämpningen förintar mänskligheten istället, utan att det var hans avsikt.

2) ingenjören, eller någon annan med storhetsvansinne som köper eller stjäl uppfinningen från honom, ser en chans att utpressa en hel nation genom att hota med att förinta dess hela befolkning om den inte lämnar över all sin mark och alla sina naturresurser till honom och hans familj. En uppfinning som kan ta kål på ett helt folk kan lätt råka förinta mänskligheten. Inte på något sätt behöver detta ha varit förövarens intention, han kanske "bara" ville döda ett mindre antal människor för att skrämmas i utpressningssyfte, men förstod sig inte på teknologin utan gjorde något misstag.

Människor har alltid gjort misstag när de börjat arbeta med någon ny teknologi som de just skapat. Ofta fatala sådana. Det nya om några årtionden kommer att vara att människor för första gången i historien absolut inte får göra vissa typer av misstag. De kommer därför att vara försiktigare än tidigare, men det kommer nog även behövas extrem övervakning för att ingen ändå ska lockas experimentera med alltför farlig teknologi. Som tur är kan förhoppningsvis andra delar av teknologiutvecklingen som sagt ge oss redskapen för att införa en tillräckligt heltäckande övervakning för att förhindra nyfikna ingenjörer och potentiella utpressare och andra från att hinna färdigställa något som är en fara för mänskligheten. För att någon ska kunna ingripa i tid om något sådant är på väg att hända, krävs ett maximalt strängt övervakningssamhälle, där någon eller några övervakare hela tiden vet exakt vad exakt alla människor gör, exakt var exakt alla är, och allra helst exakt vad exakt alla tänker och känner, exakt hela tiden. Ett sådant samhälle behöver inte vara något dåligt, för vi kan alla vara uppkopplade till avancerad lyckoteknologi som håller oss superlyckliga hela tiden, trots att vi alla är 100%-igt övervakade hela tiden. Den viktigaste frågan då kanske är: vill vi själva, tillsammans, gemensamt, i samarbete, ha makten över det övervakningssamhället, eller vill vi avstå all makt till några få personer vi inte ens känner? Jag tror att mänskligheten då på sikt löper mindre risk att försvinna om vi alla delar lika på makten. Det bästa man kan göra den närmaste tiden, både ur egoistiskt och altruistiskt perspektiv, är kanske att maximera sannolikheten för att det blir så.

[Justin Case]

Men du är fortfarande insnöad på detta med att förtingsliga lyckan.

Se föregående inlägg.

Är inte meningen med lycka att man skall värdera den själv?

Nej, värderar gör vi bara för att få klart för oss hur vi ska handla - något som i och för sig kan ha högt instrumentellt värde då det kan ge mer lycka i framtiden. Lycka är värdefull i sig även om vi bara _upplever_ lyckan, utan att hålla på och värdera den. Men den tål även att värderas. Det känns bara främmande för mig att tänka att _meningen_ med lycka skulle vara att värdera den. Det är lite som att säga att meningen med en solnedgång är att man ska fotografera den. Man kanske blir mindre lycklig av att ta fram kameran mitt i njutningen av den där solnedgången. Då är det bättre att bara njuta. (Om vi tillfälligt bortser från att vi har en värld att rädda innan vi kan slå oss till ro...)

Tror du inte att två människor kan vara olika lyckliga under exakt samma förutsättningar?

Inte om du verkligen menar exakt samma förutsättningar, ned till minsta kvark, under hela den tid frågan gäller. För då kan man säga att vi har att göra med en och samma människa som finns på två platser samtidigt (eller kanske mer korrekt uttryck: är mer frekvent representerad i universum än om han "endast vore en").

Till och med med exakt lika stora proportionellt räknade "lyckosubstanser", signalsubstanser av rätt slag?

Det är inte bara signalsubstanser som avgör hur lycklig någon är. Även hjärnans beteende i övrigt. Om det verkligen skulle finnas någon som har exakt samma yttre och inre förutsättningar som du, d.v.s. en exakt kopia av dig, skulle den vara exakt lika lycklig som du, eftersom den i en mening _är_ du (eftersom det inte går att säga vem av er som "egentligen" är du) - men bara så länge den inte på minsta sätt utvecklas annorlunda än vad du gör.

Jag är övertygad om det. Inte lika övertygad att vi känner olika inför våra signalsubstanser, men definitivt att vi känner olika lycka inför våra externa "lyckoparametrar" som social position, ägodelar osv.

Självklart gör vi det. Men många av de externa parametrarna påverkar människors lycka på ett mycket likartat sätt, enligt en stor mängd lyckoforskning. Om du nu verkligen anser att man aldrig kan avgöra "åt andra" hur pass lyckliga andra människor förmodligen är och basera sin behandling av dem på de bedömningarna, vad har du då att invända mot att man torterar folk? Du kan ju enligt dig själv inte veta hur de mår, alltså kan du inte veta att de lider. De kanske lika gärna blir lyckliga av att torteras? Självklart måste vi våga försöka bedöma hur andra mår, och våga basera våra handlingar på de bedömningarna.

Då blir frågan vad som skiljer. Om det är något som vi kan kontrollera eller om det är något biologiskt betingat.

Det är till viss del biologiskt betingat och till viss del möjligt att kontrollera - och det blir möjligt att kontrollera till allt större del vartefter som allt bättre lyckoteknologi tillåter det.

Men jag uppskattar ändå att du gör den problematisering du gör av dagens psykofarmica.

Trevligt med lite uppskattning emellanåt!

Jag kan bara inte riktigt förstå tilltron till kommande läkemedel.

Om ett piller i framtiden kan få mig att må som i den sekund jag hittills i mitt liv mått som allra bäst, och bara fortsätta må så bra, eller ännu bättre, hur länge som helst, då vill jag självklart att man ska skynda sig att utveckla det pillret. Ett sådan piller kan bli mänsklighetens räddning. Tänk t.ex. vad mycket snällare folk brukar vara mot varandra när de mår helt sagolikt bra! Och vad mycket mer konstruktiva lösningar på problem de kommer på!

För länge sedan kunde vetenskapen inte skapa några lyckopiller alls. Idag kan den få deprimerade människor att må klart bättre, och, vad jag har förstått, förhindra många självmord. Det är ett klart framsteg, och om man tittar på hur andra vetenskaper gått framåt mer och mer, och att de med tiden nått svindlande höjder (flygplan, rymdskepp, datorer etc), även om de gick mycket stapplande i början, i sin barndom, tycker jag det är naturligt att dra slutsatsen att även psykofarmakavetenskapen kommer att nå svindlande höjder med tiden, även om den fortfarande är inne på sina stapplande barndomssteg.

Glömmer du inte att vår kultur innehåller med än bara teknologi. Den är full av idéer och nomerande kultur. Sådant som potentiellt påverkar lycka och trygghet, hotbilder från kultursammanstötningar.

Varför utelämna humanismen som vetenskapskategori? Varför så ensidigt fokus på de naturvetenskapliga, statistiska, och teknologiska aspekterna?

I den mån humanism är att vilja mänsklighetens bästa kan man kanske säga att det jag förespråkar är humanism. Men teknologiutvecklingen accelererar mycket snabbare än vad något annat av våra studieområden/redskap/hjälpmedel (eller vad man ska kalla dem) gör. Därför tycker jag det är naturligt att sätta särskilt stort hopp till teknologiutvecklingen. Dock helst i kombination med en ökad förståelse för människohjärnan (jag ser gärna ytterligare framsteg i neurologi och psykologi), så att vi gör rätt när vi skapar korsningar mellan maskin och människa.

Jag tror att vi kommer att förstå varför allt det vi kallar för kultur påverkar oss på det sätt det gör, liksom vi kommer att "förstå oss själva" (kanske inte in i minsta detalj, men i alla väsentliga drag). Jag vet inte vad vi kommer att göra med kulturen då, men för mig består kulturens värde endast i dess kraft att göra oss lyckligare. I en framtid då man blir miljoner gånger lyckligare av att utvidga sin cyborghjärna ytterligare några kvadratljusår genom att omvandla några solsystem och annan materia och energi i rymden till framtidens motsvarighet till "nya lyckohjärnceller", än av att sätta sig och måla en tavla eller gå och se en teaterpjäs, i den framtiden antar jag att kulturen inte kommer att ha någon plats längre, annat än möjligen som kuriosa sparade i form av virtuella kopior av kulturyttringar från en förgången tid utifall att vi någon gång av någon ännu oförutsägbar anledning skulle komma att få användning av dem igen. Detsamma gäller kanske filosofi och andra humanistiska vetenskaper. Det kostar så lite i framtiden (d.v.s. om allt går väl) att bevara gamla föråldrade sätt att vara och bete sig, att man lika gärna som att kassera dem kan bevara dem i något virtuellt bibliotek, för den händelse att denna information om vår historia skulle kunna komma till nytta någon gång.

Filosofi kan mycket väl bli föråldrat och överges för gott. Någon har sagt att filosofi är vad man gör med ett problem tills naturvetenskapen löst det. Jag tror det kan stämma. Jag kan mycket väl tänka mig att vi någon gång i framtiden kommer att förstå varför vi idag var så besatta av filosofi och kultur och tv-spel och en massa liknande konstigheter.

[J R Auk]

Jag är beredd att offra mycket för tillitens skull.

Livet är inte värt om vi skall springa runt och spionera på varandra. I min mening. Detta eviga förmynderi alltså.

Ska svara lite mer utförligt senare Justin.

[J R Auk]

Om ett piller i framtiden kan få mig att må som i den sekund jag hittills i mitt liv mått som allra bäst, och bara fortsätta må så bra, eller ännu bättre, hur länge som helst, då vill jag självklart att man ska skynda sig att utveckla det pillret. Ett sådan piller kan bli mänsklighetens räddning. Tänk t.ex. vad mycket snällare folk brukar vara mot varandra när de mår helt sagolikt bra! Och vad mycket mer konstruktiva lösningar på problem de kommer på!

http://en.wikipedia.org/wiki/MDMA

Finns i piller och som vätska. Gå på den rena MDMA, och inte dess avart Ecstacy.

Ok uppfyller väl inte ditt krav på "hur länge som helst", vilket jag kan tycka är lite too much att kräva, men ger nog definitivt känslan av lycka stor som den gång du någonsin känt den.

Själv rekommenderar jag dig den för att du skall krypa lite närmare inpå dina medmänniskor. Man blir kärleksfull vettu.